Man spelar inte äventyrare.
Nej, men seriöst, skall man tvunget spela klassiska 'äventyrare' så finns det två sätt - antingen gör man det hela personligt för rp:na, blandar in deras personliga intriger och mål, eller så ser man till att de blir så insyltade i handlingen att de omöjligt kan ta sig ur den utan att reda ut trådarna först.
Ett exempel på hur man kan göra är en Eon-kampanj vi hade. Rp:na träffades på en ö utanför Tharhai, där ett gäng rebeller gömde sig undan den Mûhadinska härmakten. Den ena rp:n var en förrymd slav som hängt med rebellerna en tid, den andra var en jargisk riddare, krigsfånge hos Mûhadinerna, som räddats av rebellerna och förts till deras läger, och själv spelade jag en hjärntvättad alvslavinna som var utsänd för att dräpa rebellernas ledare. Hon misslyckades och blev tillfångatagen, bara dagarna före Mûhadinska soldater anföll rebellernas ö. Det visade sig att en av rebellerna, ytterligare en förrymd alvslavinna, hade känt min rp, Shies, mor (de hade haft samma 'ägare' i Mûhad), och på grund av skuldkänslor för att hon hade övergivet denna såg rebellen till att Shie inte kom till någon större skada sedan hon blivit tillfångatagen, utan utsattes för diverse försök av rebellerna (däribland de två andra rp:na) att fås över på deras sida. Ganska snart överrumplades rebellägret som sagt var av en mycket väl utförd Mûhadinsk attack, och rp:na lyckades med nöd och näppe komma undan ihop med rebelledaren, hennes mystiske högra hand samt den rebell som känt Shies mor. Sällskapet flydde, och fick påbörja en färd till närmaste stad. Under denna färd utvecklade rp:na lätta vänskapsband (Den jargiske riddaren blev förälskad i Shie, tex), och rebelledaren blev kidnappad och bortförd av sin högra hand (som fram tills dess i hemlighet hade kontrollerat den lättpåverkade Shie helt). Varför denne mystiske underhuggare hade kidnappat Jian-Saya (som rebelledaren hette) hade rp:na då inte en aning om, men det skulle långt senare komma att visa sig att hon var illegitim släkt med landets kejsare, och att många ville åt henne av den anledningen. (Jävligt komplicerad plot, får erkänna att jag inte orkar gå in på det- klockan är mycket). Rp:na och deras enda kvarvarande följeslagerska tog sig till landets huvudstad, där den lokale härskaren fann utmärkta sätt att utpressa dem (De behövde hjälp att finna och rädda Jian-Saya, som blivit rp:nas vän, och Shie hade av sin Mûhadinske ägare gjorts beroende av en drog som hon höll på att förgås av abstinens på). Härskaren ville ha dem att utföra ett ärende åt honom, och rp:na hade ingen aning om hur mycket han undanhöll dem - det skulle tex visa sig att den enkla slavinna som Härskaren ville att de skulle rädda var dotter till kejsaren, och att hon hade råkat ut för pirater, som helt ovetandes om hennes ursprung sålt henne som slav i Mûhad - något som antagligen hade kunnat leda till krig om hennes far Kejsaren av Tharhai hade fått reda på att hon ännu levde. Rp:na skulle snart, till en början som brickor i ett spel, ohjälpligt dras in i ett jättelikt intrignät mellan gamla, rivaliserande handelshus, och två stora riken som låg på gränsen till ett krig, och de skulle inte få något annat val än att försöka göra allt som stod i deras makt för att reda ut det hela.
Tja...vettifaen varför jag berättade det där, egentligen, men spelledaren hade hursomhelst lagt ned en hel del arbete på att få rp:nas involvering i handlingen att kännas så trovärdig och självklar som överhuvudtaget var möjligt. Han lyckades, och jag hoppas att det ovan kan tjänstgöra som åtminstone ett litet exempel på hur till synes slumpmässiga rp:er kan lotsas in i kampanjers handling på ett 'snyggt' sätt.
- Ymir, som har väldigt svårt för spelgrupper där rp:na äventyrar 'bara för att', och inte förstår varför fantasyrollspelare så ofta är helt insnöade på äventyrar-koncepet.
