Ezping Orm
Hero
Hur kommer det sig att just ankor anses så fruktansvärt oseriösa? Varför skulle t.ex. alver eller dvärgar vara mer seriösa...?
Ezping Orm
Ezping Orm
Nekromanti seriösa ankor
- Thread starter Ezping Orm
- Start date
Jag tror att en oerfaren SL lätt gör alla DoD-ankor till någon slags Kalle Anka med roliga kläder och vapen. Att den enda (vad jag vet) bilden på en anka i DoD-91s grundregler ser exakt ut som Kalle Anka med ett spjut i handen kanske bidrar till saken.
Jag förstår inte heller varför t.ex. dvärgar skulle kunna kallas mer seriösa - i så gott som alla fantasyspel är de ju inget mer än halvmeterhöga vikingar med hett temperament.
/Rev
Jag förstår inte heller varför t.ex. dvärgar skulle kunna kallas mer seriösa - i så gott som alla fantasyspel är de ju inget mer än halvmeterhöga vikingar med hett temperament.
/Rev
Daniel Andersson
Swordsman
Jag tror det var Riddaren som sa det, att det lätt blir så att det känns som att spela i Ankeborg om man har ankor med. Innan man slår ner på det och säger att det är likadant med dvärgar och alver ska man kanske fundera lite på varifrån de olika raserna kommer.
Vare sig vi vill eller inte kommer man alltid att försöka hitta något att hänga upp beskrivningarna på när det gäller andra raser än människor. Helt enkelt eftersom de andra raserna inte finns i vår värld. Det är helt naturligt att man försöker göra sig en bild av alver och dvärgar genom att beskriva dem i jämförelse med annat och likna dem vid olika, redan bekanta, saker.
Vad har vi då att utgå ifrån?
Alver - Sagan om ringen (och en drös efterföljande fantasylitteratur av varierande kvalitet).
Dvärgar - Sagan om ringen (och en drös efterföljande fantasylitteratur av varierande kvalitet).
Ankor - Sagan om r... nej stopp där, det fanns inga ankor i den berättelsen. I vilka berättelser finns det då intelligenta ankor? Jo, Kalle Anka och Arne Anka. Den ena trist den andra rolig, men ingen särskilt lämplig som annat än humoristisk/larvigt inslag i en normal fantasykampanj.
Slutligen ett tips om man vill se dvärgar som kanske inte riktigt följer mallen "halvmeterhöga vikingar med hett temperament": Earthdawn. Där finns raserna med; alver dvärgar, orker och troll. Men de är inte riktigt enligt fantasyrasmall 1A.
Dessutom är det ett utomordentligt trevligt fantasyrollspel.
/ Daniel Andersson
Vare sig vi vill eller inte kommer man alltid att försöka hitta något att hänga upp beskrivningarna på när det gäller andra raser än människor. Helt enkelt eftersom de andra raserna inte finns i vår värld. Det är helt naturligt att man försöker göra sig en bild av alver och dvärgar genom att beskriva dem i jämförelse med annat och likna dem vid olika, redan bekanta, saker.
Vad har vi då att utgå ifrån?
Alver - Sagan om ringen (och en drös efterföljande fantasylitteratur av varierande kvalitet).
Dvärgar - Sagan om ringen (och en drös efterföljande fantasylitteratur av varierande kvalitet).
Ankor - Sagan om r... nej stopp där, det fanns inga ankor i den berättelsen. I vilka berättelser finns det då intelligenta ankor? Jo, Kalle Anka och Arne Anka. Den ena trist den andra rolig, men ingen särskilt lämplig som annat än humoristisk/larvigt inslag i en normal fantasykampanj.
Slutligen ett tips om man vill se dvärgar som kanske inte riktigt följer mallen "halvmeterhöga vikingar med hett temperament": Earthdawn. Där finns raserna med; alver dvärgar, orker och troll. Men de är inte riktigt enligt fantasyrasmall 1A.
Dessutom är det ett utomordentligt trevligt fantasyrollspel.
/ Daniel Andersson
pheer
Veteran
Tolkien fick sina grejer från:
Alver - finsk mytologi och kultur
Dvärgar - svensk (isländsk?) mytologi och kultur..
men i övrigt är det ju rätt. Ankor skall man äta sprängda med apelsin...
//PhEeR - kung över oupplåsta cyklar
Alver - finsk mytologi och kultur
Dvärgar - svensk (isländsk?) mytologi och kultur..
men i övrigt är det ju rätt. Ankor skall man äta sprängda med apelsin...
//PhEeR - kung över oupplåsta cyklar
Krille
Super Moderator
Animorfa karaktärer.
"I vilka berättelser finns det då intelligenta ankor? Jo, Kalle Anka och Arne Anka. Den ena trist den andra rolig, men ingen särskilt lämplig som annat än humoristisk/larvigt inslag i en normal fantasykampanj."
Jag brottas med ungefär samma problem i Västmark, men har på lite olika sätt lyckats att undgå problemet med hjälp av en (numera nästan okänd, känns det som) klassiker och två serietidningar.
Den ena serietidningen, Usagi Yojimbo, har liksom Arne och Kalle animorfa varelser i huvudrollen. Trots detta har författaren/tecknaren lyckats berätta tämligen seriösa samurajhistorier med ursprung i japansk folklore, mytologi och historia. Visst, det förekommer humor i den, men också en hel del tragik. "The Mother's Tale" handlar om en magistrat (katt) som är korrupt och sadistisk, och hans mor (också katt) som vill alla väl. När en ronin, herrelös samuraj, vid namn Miyamoto Usagi (kanin, och seriens huvudperson) kommer in i staden blir han bekant med modern, som efter ett tag vill anliga Usagi för att mörda sin son. När Usagi vägrar lurar hon sin son att Usagi skulle mörda honom, och sonen skickar iväg sina hejdukar för att döda Usagi. Usagi har inget annat val än att dräpa hejdukarna och rusar sedan för att ta reda på vad som hände... för att upptäcka att modern har dödat sin son själv och nu ber Usagi att döda henne också på grund av hennes brott.
Det här är ingen humoristisk historia, utan snarare en tämligen tragisk och allvarlig historia. Trots att huvudpersonerna är animorfa varelser så känner man ändå djupt med dem. I andra historier får man se den japanska skapelsemyten, hur man smider ett svärd, hur man gör en drake, lite intressanta historier om spelare, kampsnurror, krutvapen, samurajheder, slaget vid Shimonoseki-sundet och liknande saker. En tämligen seriös serie, med andra ord - det är definitivt inte den klumpiga anka som Disney skapat eller Charlie Christensens suput till hobbyfilosof.
Den andra serien, Erma Felna, EDF (jag vet inte vilken serietidning den går i numera, men den gick i Critters ett tag), har ett liknande koncept, men istället för japansk historia är det realistisk science fiction som skildras. Huvudkonflikten här är mellan den demokratiska Konfederationen och den tämligen expansiva och rasistiska Oberoende Kaninrepubliken. Serien handlar en hel del om konflikten mellan Confed (Konfederationen) och ILR (Independent Lapine Republic), och är minst lika djup som Usagi. Dessutom är den tekniskt trovärdig på en nivå som man får leta efter även bland aktade romaner. Det enda som gör den "otrolig" är just de animorfa huvudpersonerna, men det bortser man lätt ifrån när man ser djupet under personerna. Och jo, här finns även ankor, strutsar, måsar och diverse andra fåglar.
Båda serierna finns som rollspel, under namnet Usagi Yojimbo RPG och Albedo RPG. Båda rekommenderas skarpt, speciellt bland de spelare som tror att animorfa varelser måste vara löjligt. Jag har faktiskt sällan sett så "seriösa" rollspel som just dessa! När det gäller animorfa rollpersoner så slår de gamla Mutant (det i Pyrisamfundet) med åtskilliga, och förlåt skämtet, hästlängder.
Åjustdet, vi hade en klassiker också. Säger namnet Aisopos fabler er någonting?
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"I vilka berättelser finns det då intelligenta ankor? Jo, Kalle Anka och Arne Anka. Den ena trist den andra rolig, men ingen särskilt lämplig som annat än humoristisk/larvigt inslag i en normal fantasykampanj."
Jag brottas med ungefär samma problem i Västmark, men har på lite olika sätt lyckats att undgå problemet med hjälp av en (numera nästan okänd, känns det som) klassiker och två serietidningar.
Den ena serietidningen, Usagi Yojimbo, har liksom Arne och Kalle animorfa varelser i huvudrollen. Trots detta har författaren/tecknaren lyckats berätta tämligen seriösa samurajhistorier med ursprung i japansk folklore, mytologi och historia. Visst, det förekommer humor i den, men också en hel del tragik. "The Mother's Tale" handlar om en magistrat (katt) som är korrupt och sadistisk, och hans mor (också katt) som vill alla väl. När en ronin, herrelös samuraj, vid namn Miyamoto Usagi (kanin, och seriens huvudperson) kommer in i staden blir han bekant med modern, som efter ett tag vill anliga Usagi för att mörda sin son. När Usagi vägrar lurar hon sin son att Usagi skulle mörda honom, och sonen skickar iväg sina hejdukar för att döda Usagi. Usagi har inget annat val än att dräpa hejdukarna och rusar sedan för att ta reda på vad som hände... för att upptäcka att modern har dödat sin son själv och nu ber Usagi att döda henne också på grund av hennes brott.
Det här är ingen humoristisk historia, utan snarare en tämligen tragisk och allvarlig historia. Trots att huvudpersonerna är animorfa varelser så känner man ändå djupt med dem. I andra historier får man se den japanska skapelsemyten, hur man smider ett svärd, hur man gör en drake, lite intressanta historier om spelare, kampsnurror, krutvapen, samurajheder, slaget vid Shimonoseki-sundet och liknande saker. En tämligen seriös serie, med andra ord - det är definitivt inte den klumpiga anka som Disney skapat eller Charlie Christensens suput till hobbyfilosof.
Den andra serien, Erma Felna, EDF (jag vet inte vilken serietidning den går i numera, men den gick i Critters ett tag), har ett liknande koncept, men istället för japansk historia är det realistisk science fiction som skildras. Huvudkonflikten här är mellan den demokratiska Konfederationen och den tämligen expansiva och rasistiska Oberoende Kaninrepubliken. Serien handlar en hel del om konflikten mellan Confed (Konfederationen) och ILR (Independent Lapine Republic), och är minst lika djup som Usagi. Dessutom är den tekniskt trovärdig på en nivå som man får leta efter även bland aktade romaner. Det enda som gör den "otrolig" är just de animorfa huvudpersonerna, men det bortser man lätt ifrån när man ser djupet under personerna. Och jo, här finns även ankor, strutsar, måsar och diverse andra fåglar.
Båda serierna finns som rollspel, under namnet Usagi Yojimbo RPG och Albedo RPG. Båda rekommenderas skarpt, speciellt bland de spelare som tror att animorfa varelser måste vara löjligt. Jag har faktiskt sällan sett så "seriösa" rollspel som just dessa! När det gäller animorfa rollpersoner så slår de gamla Mutant (det i Pyrisamfundet) med åtskilliga, och förlåt skämtet, hästlängder.
Åjustdet, vi hade en klassiker också. Säger namnet Aisopos fabler er någonting?
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Archer
Swashbuckler
Re: Animorfa karaktärer.
Får hålla med när det gäller det du säger, men har ett tillägg när det gäller ankor. DoDs ankor vilka om jag har förstått det rätt har sitt ursprung i Glorantha, och den spelare som ser de ankorna som finns där kan inte påstå att man tänker på kalle anka. Det är nog mycket på grund av att ankorna tecknades i kalle anka stil i DoD91 som de blev "oseriösa" som varelser i ett fantasy spel. Jag slår vad om att det skulle bli lika dant om man lade in en ras med intelligante björnar vilka ritades med blå toppluvor i ett rollspel.....
/Johan
Får hålla med när det gäller det du säger, men har ett tillägg när det gäller ankor. DoDs ankor vilka om jag har förstått det rätt har sitt ursprung i Glorantha, och den spelare som ser de ankorna som finns där kan inte påstå att man tänker på kalle anka. Det är nog mycket på grund av att ankorna tecknades i kalle anka stil i DoD91 som de blev "oseriösa" som varelser i ett fantasy spel. Jag slår vad om att det skulle bli lika dant om man lade in en ras med intelligante björnar vilka ritades med blå toppluvor i ett rollspel.....
/Johan
Discordian
Swordsman
Animorfa karaktärer och serier, något OT
Ytterligare ett exempel är Art Spiegelmans "Maus", en skildring av Förintelsen som den återberättats av hans far, där judarna representeras av möss, tyskarna av katter, polackerna av grisar och amerikanerna av hundar. Detta utnyttjas effektfullt, som att judar förklädda till polacker har löstrynen, men historien är (inte helt överraskande) inte på något sätt komisk (även om det förekommer enstaka (tragi-)komiska poänger).
Det är dessutom en mycket läsvärd serie, som dessutom finns på svenska, och bör vara tillgänglig på många bibliotek. Det finns faktiskt ingen som helst anledning att inte läsa den.
"Hellre kul i kaos
Än sur i kosmos" - Jenny Morelli
Ytterligare ett exempel är Art Spiegelmans "Maus", en skildring av Förintelsen som den återberättats av hans far, där judarna representeras av möss, tyskarna av katter, polackerna av grisar och amerikanerna av hundar. Detta utnyttjas effektfullt, som att judar förklädda till polacker har löstrynen, men historien är (inte helt överraskande) inte på något sätt komisk (även om det förekommer enstaka (tragi-)komiska poänger).
Det är dessutom en mycket läsvärd serie, som dessutom finns på svenska, och bör vara tillgänglig på många bibliotek. Det finns faktiskt ingen som helst anledning att inte läsa den.
"Hellre kul i kaos
Än sur i kosmos" - Jenny Morelli
Daniel Andersson
Swordsman
Jag gick inte in på djupet och försökte utröna ursprunget till Tolkiens alver och dvärgar, eller diverse serier och liknande som, hur bra de än är, inte riktigt har samma genomslagskraft inom rollspel som Tolkien måste sägas ha. Trots att Tolkien själv hämtade mycket inspiration från finsk och nordisk mytologi tror jag inte att det är många rollspelare som börjar gräva ner sig i finska folksagor när de tänker på alver (även om de kanske borde, finska folksagor är rejäla saker). Jag tror också att Tolkien för de flesta fantasyrollspelare är en större och mer betydelsefull inspirationskälla än animorfa berättelser från östra Asien och kultserier från sextio- och sjuttiotalet.
När det gäller ankorna i RQ håller jag med, de känns inte riktigt lika malplacerade, men ändå plockade jag helst bort dem när jag spelade RQ. De rykten jag hört var att när Gloranthavärlden kom till delades olika delar av världen ut till olika spelare i skaparens spelsällskap (hans namn flyr mitt minne just nu). En av spelarna envisades med att kalla en stad amerikanskans motsvarighet till Ankeborg (det finns säkert någon som kan upplysa oss Disney-opålästa om vad staden heter), vilket gjorde att man bestämde sig för att det kanske fanns intelligente ankor i Glorantha. Hur sant det är har jag ingen aning om ...
Annars kan jag bara vidhålla: anka l'Orange, det är gott det!
/ Daniel Andersson
När det gäller ankorna i RQ håller jag med, de känns inte riktigt lika malplacerade, men ändå plockade jag helst bort dem när jag spelade RQ. De rykten jag hört var att när Gloranthavärlden kom till delades olika delar av världen ut till olika spelare i skaparens spelsällskap (hans namn flyr mitt minne just nu). En av spelarna envisades med att kalla en stad amerikanskans motsvarighet till Ankeborg (det finns säkert någon som kan upplysa oss Disney-opålästa om vad staden heter), vilket gjorde att man bestämde sig för att det kanske fanns intelligente ankor i Glorantha. Hur sant det är har jag ingen aning om ...
Annars kan jag bara vidhålla: anka l'Orange, det är gott det!
/ Daniel Andersson
Krille
Super Moderator
Ducktown (NT)
förstås.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
förstås.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Krille
Super Moderator
Rättelse, men OT
"Jag gick inte in på djupet och försökte utröna ursprunget till Tolkiens alver och dvärgar, eller diverse serier och liknande som, hur bra de än är, inte riktigt har samma genomslagskraft inom rollspel som Tolkien måste sägas ha."
Mitt syfte med den långa beskrivningen av serier var att upplysa allmänheten om att det finns seriösa animorfa historier, inte att på något sätt jämföra dem eller deras tyngd med Tolkien (även om Usagi har totalt sett gjort större intryck på mig än Tolkien har gjort). Poängen är att det går att göra seriösa saker trots animorfa karaktärer. Så jag håller inte med folk som anser att "anka = automagiskt oseriöst". Att de kanske inte gillar animorfa karaktärer är en sak, men att de drar det så långt att det automatiskt blir oseriöst är att gå för långt.
Å andra sidan... det finns ju folk som anser att rollspel blir fjolligt så fort man har med en spetsöring...
...ämlans fördomar!
"animorfa berättelser från östra Asien och kultserier från sextio- och sjuttiotalet."
Usagi Yojimbo tecknas fortfarande av Stan Sakai, bosatt i Kalifornien. Serien har vunnit ett antal Eisner Awards (serievärldens motsvarighet till en Oscar), har gått på svenska ett tag i egen tidning och har till och med gästspelat i Seriemagasinet. Erma Felda EDF och Birthright tecknas så vitt jag vet fortfarande av Steven Gallacci.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Jag gick inte in på djupet och försökte utröna ursprunget till Tolkiens alver och dvärgar, eller diverse serier och liknande som, hur bra de än är, inte riktigt har samma genomslagskraft inom rollspel som Tolkien måste sägas ha."
Mitt syfte med den långa beskrivningen av serier var att upplysa allmänheten om att det finns seriösa animorfa historier, inte att på något sätt jämföra dem eller deras tyngd med Tolkien (även om Usagi har totalt sett gjort större intryck på mig än Tolkien har gjort). Poängen är att det går att göra seriösa saker trots animorfa karaktärer. Så jag håller inte med folk som anser att "anka = automagiskt oseriöst". Att de kanske inte gillar animorfa karaktärer är en sak, men att de drar det så långt att det automatiskt blir oseriöst är att gå för långt.
Å andra sidan... det finns ju folk som anser att rollspel blir fjolligt så fort man har med en spetsöring...
...ämlans fördomar!
"animorfa berättelser från östra Asien och kultserier från sextio- och sjuttiotalet."
Usagi Yojimbo tecknas fortfarande av Stan Sakai, bosatt i Kalifornien. Serien har vunnit ett antal Eisner Awards (serievärldens motsvarighet till en Oscar), har gått på svenska ett tag i egen tidning och har till och med gästspelat i Seriemagasinet. Erma Felda EDF och Birthright tecknas så vitt jag vet fortfarande av Steven Gallacci.
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Daniel Andersson
Swordsman
Re: Rättelse, men OT
Ungefär ... Som synes (och jag har inget emot att erkänna det) vet jag inte mycket om animorfa serier. Snabbt, och fel, antog jag att eftersom det handlade om samuraier och liknande kom de från östra asien. Ack så jag bedrog mig.
Ärligt talat är jag faktiskt inte av åsikten att ankor automatiskt blir fjolligt. Men om de ofta framställs så, om alla spelare jag spelat med och känner tycker att ankor är fjolliga som intelligent ras (utom en spelare, men han ansågs lite fjolliga) och om min och mina spelares förebilder för intelligenta ankor är Kalle och Arne Anka så blir det som det blir. Och nu är jag för gammal för att ändra mig. /images/icons/frown.gif
Så, visst går det att göra ankor seriösa. Bristen på "seriösa" förebilder (förutom de du nämner då, men det är inga jag, vilket framgår, känner till, mer än till namnet) gör dock att det ofta kan vara svårt. Det kanske inte ens alltid räcker med att SL försöker, då det mycket väl kan finnas en spelare som inte kan motstå frestelsen att göra sig lustig (med förslag på olika tillredningar /images/icons/wink.gif, kvackningar och hänvisningar till farbror Joakim och Alexander Lukas).
Däremot har jag aldrig haft några problem med att framställa alver, dvärgar, troll och orker som seriösa. Och det tror jag att jag kan tacka Tolkien mycket för, trots att jag egentligen inte är så imponerad av hans berättelser. Det är nog mer den skapade världen som imponerar i det fallet. Detta trots att jag personligen tyckt dvärgar varit lite trist, ända tills jag lästa (gissa vad som kommer nu) Earthdawn. Äntligen dvärgar som passade mig.
Jag kan ge mig på, att om man verkligen försökte skulle man kunna få ett Bamse-rollspel (som någon antydde tidigare) att bli seriöst, men frågan är om det är värt besväret. För mig är ankor oftast inte värda besväret. Därmed inte sagt att jag anser att de som nu gillar ankor har fel. Vill man ha med ankor och andra animorfa raser, kör hårt!
/ Daniel Andersson
Ungefär ... Som synes (och jag har inget emot att erkänna det) vet jag inte mycket om animorfa serier. Snabbt, och fel, antog jag att eftersom det handlade om samuraier och liknande kom de från östra asien. Ack så jag bedrog mig.
Ärligt talat är jag faktiskt inte av åsikten att ankor automatiskt blir fjolligt. Men om de ofta framställs så, om alla spelare jag spelat med och känner tycker att ankor är fjolliga som intelligent ras (utom en spelare, men han ansågs lite fjolliga) och om min och mina spelares förebilder för intelligenta ankor är Kalle och Arne Anka så blir det som det blir. Och nu är jag för gammal för att ändra mig. /images/icons/frown.gif
Så, visst går det att göra ankor seriösa. Bristen på "seriösa" förebilder (förutom de du nämner då, men det är inga jag, vilket framgår, känner till, mer än till namnet) gör dock att det ofta kan vara svårt. Det kanske inte ens alltid räcker med att SL försöker, då det mycket väl kan finnas en spelare som inte kan motstå frestelsen att göra sig lustig (med förslag på olika tillredningar /images/icons/wink.gif, kvackningar och hänvisningar till farbror Joakim och Alexander Lukas).
Däremot har jag aldrig haft några problem med att framställa alver, dvärgar, troll och orker som seriösa. Och det tror jag att jag kan tacka Tolkien mycket för, trots att jag egentligen inte är så imponerad av hans berättelser. Det är nog mer den skapade världen som imponerar i det fallet. Detta trots att jag personligen tyckt dvärgar varit lite trist, ända tills jag lästa (gissa vad som kommer nu) Earthdawn. Äntligen dvärgar som passade mig.
Jag kan ge mig på, att om man verkligen försökte skulle man kunna få ett Bamse-rollspel (som någon antydde tidigare) att bli seriöst, men frågan är om det är värt besväret. För mig är ankor oftast inte värda besväret. Därmed inte sagt att jag anser att de som nu gillar ankor har fel. Vill man ha med ankor och andra animorfa raser, kör hårt!
/ Daniel Andersson
Nightowl
Champion
Gloranthas skapare heter och hette Greg Stafford.
Historien om hur ankorna dök upp är sålunda (Greg har berättat det för mig - namedropping!):
Gloranthas första uppträdande som spelvärld var till brädspelet White Bear & Red Moon, senare reanimerat som Dragon Pass. Detta, liksom systerspelet Nomad Gods, är späckat med skumma in-jokes, inklusive att namn på varenda kotte som varit inblandad finns någonstans.
Till exempel finns det en stad vid namn "Swenstown"; den har sitt namn efter svenskättade illustatören Anders Swenson. Att det finns ett enormt klippblock ute i ökenlandet Prax som kallas "Biggle's Stone" har att göra med att en kille med efternamnet Bigglestone (samma som Biggles!) fanns med i de som spelade tillsammans. Och så vidare.
En av illustratörerna till WB&RM fick äran att namnge en stad, och han föreslog "Duckburg" = Ankeborg. Det tyckte Greg inte läts ås jättekul, dels på grund av viss oseriositet men framförallt därför att Disney nyligen hade jävlats med Marvel Comics pg av deras figur Howard the Duck (en viktig inspirationskälla för alla som vill spela ankor - och att nämna Arne och inte honom är snudd på hädelse (-.
Så det fick bli namn som Duck Point och Duck Valley istället. "Men det måste finnas ankor där." "OK"
Stafford själv hävade en gång att han aldrig spelade ickemänniskor (för svårt att spela riktigt, eftersom Gloranthas ickemänniskor inte bara är människor i skojiga kostymer) utom i två fall: en gorilla (!) som han spelade i en kampanj som alltid spelades under inflytande av stora mängder alkohol, och en anka, som spelades i en inte särskilt seriös kampanj.
Det ABSOLUT bästa sättet att spela ankor är att nogsamt rensa bort varje hänvisning till Kalle & Co, och att hålla ett straight face när man spelar dem. _Om_ jag ägnade mig åt sådant hädiskt som spelledare som att påverka folks "erfarenhet" eller vad det nu kallas i relevant spel efter "hur bra man rollspelar" (sedan när blev just SL expert på att avgöra det?), skulle jag ge fetjävla avdrag för varenda spelare med en alvkaraktär som spelade honom som en Legolas-klon. Varför? Därför att jag har sett så _få_ alvkaraktärer under åren som inte varit antingen människor med spetsiga öron och en massa rasbonusar som spelaren absolut ville ha, eller Legolas-kloner. Detta avsett spel, förutom innovativa spel som hållit sig borta från Tolkien-plagiat.
I jämförelse med detta är ankor ett _minimalt_ problem.
Nightowl, fanatisk ankist och fd medlem av NAFS(k), fanatisk Glorantha-fan och en "initiate" i Glorantha Trading Association - det var tokjävlar som mig som finansierade Hero Wars
Makt korrumperar.
Kunskap ger makt.
Plugga hårt - bli ond.
Historien om hur ankorna dök upp är sålunda (Greg har berättat det för mig - namedropping!):
Gloranthas första uppträdande som spelvärld var till brädspelet White Bear & Red Moon, senare reanimerat som Dragon Pass. Detta, liksom systerspelet Nomad Gods, är späckat med skumma in-jokes, inklusive att namn på varenda kotte som varit inblandad finns någonstans.
Till exempel finns det en stad vid namn "Swenstown"; den har sitt namn efter svenskättade illustatören Anders Swenson. Att det finns ett enormt klippblock ute i ökenlandet Prax som kallas "Biggle's Stone" har att göra med att en kille med efternamnet Bigglestone (samma som Biggles!) fanns med i de som spelade tillsammans. Och så vidare.
En av illustratörerna till WB&RM fick äran att namnge en stad, och han föreslog "Duckburg" = Ankeborg. Det tyckte Greg inte läts ås jättekul, dels på grund av viss oseriositet men framförallt därför att Disney nyligen hade jävlats med Marvel Comics pg av deras figur Howard the Duck (en viktig inspirationskälla för alla som vill spela ankor - och att nämna Arne och inte honom är snudd på hädelse (-
.Så det fick bli namn som Duck Point och Duck Valley istället. "Men det måste finnas ankor där." "OK"
Stafford själv hävade en gång att han aldrig spelade ickemänniskor (för svårt att spela riktigt, eftersom Gloranthas ickemänniskor inte bara är människor i skojiga kostymer) utom i två fall: en gorilla (!) som han spelade i en kampanj som alltid spelades under inflytande av stora mängder alkohol, och en anka, som spelades i en inte särskilt seriös kampanj.
Det ABSOLUT bästa sättet att spela ankor är att nogsamt rensa bort varje hänvisning till Kalle & Co, och att hålla ett straight face när man spelar dem. _Om_ jag ägnade mig åt sådant hädiskt som spelledare som att påverka folks "erfarenhet" eller vad det nu kallas i relevant spel efter "hur bra man rollspelar" (sedan när blev just SL expert på att avgöra det?), skulle jag ge fetjävla avdrag för varenda spelare med en alvkaraktär som spelade honom som en Legolas-klon. Varför? Därför att jag har sett så _få_ alvkaraktärer under åren som inte varit antingen människor med spetsiga öron och en massa rasbonusar som spelaren absolut ville ha, eller Legolas-kloner. Detta avsett spel, förutom innovativa spel som hållit sig borta från Tolkien-plagiat.
I jämförelse med detta är ankor ett _minimalt_ problem.
Nightowl, fanatisk ankist och fd medlem av NAFS(k), fanatisk Glorantha-fan och en "initiate" i Glorantha Trading Association - det var tokjävlar som mig som finansierade Hero Wars
Makt korrumperar.
Kunskap ger makt.
Plugga hårt - bli ond.
Nathan
Schattenmeister
- Joined
- 5 Jun 2000
- Messages
- 120
För min del...
...är det kombinationen Humanoider (alver, dvärgar, människor, orcher, svartalfer, osv.) och Intelligenta Djur som Uppträder Som Människor, som jag inte gillar...
Det är just delen "Uppträder som Människor" i ovanstående som jag har svårt för. Intteligenta Djur i all ära, men måste de ha kläder och grejor också?
Ett undantag för mig personligen är Gamma World (eller kopian Mutant), där jag tycker att humorn är så tung att det går an. Och så i Toon, förstås.
Även om jag inte har spelat spel med bara Intelligenta Djur som Uppträder som Människor, tror jag att jag skulle köpa det.
Och sen så är ju det där med Disney och Kalle Anka inte helt bra associationer för mig när jag ska spela stämningsfylld fantasy med spöken, vampyrer, drakar och demoner. För mig alltså.
N.
...är det kombinationen Humanoider (alver, dvärgar, människor, orcher, svartalfer, osv.) och Intelligenta Djur som Uppträder Som Människor, som jag inte gillar...
Det är just delen "Uppträder som Människor" i ovanstående som jag har svårt för. Intteligenta Djur i all ära, men måste de ha kläder och grejor också?
Ett undantag för mig personligen är Gamma World (eller kopian Mutant), där jag tycker att humorn är så tung att det går an. Och så i Toon, förstås.
Även om jag inte har spelat spel med bara Intelligenta Djur som Uppträder som Människor, tror jag att jag skulle köpa det.
Och sen så är ju det där med Disney och Kalle Anka inte helt bra associationer för mig när jag ska spela stämningsfylld fantasy med spöken, vampyrer, drakar och demoner. För mig alltså.
N.
Krille
Super Moderator
Patrullrop (OT)
"Och nu är jag för gammal för att ändra mig."
För att anspela på min ungdom och scout-tid:
Dela in spelgruppen/scoutgänget/whatever i två lag. Varje lag utser en ledare som bestämmer volymen. Därefter har man någon slags tävling med följande text:
"Ja vi har vårat glada barnasinne kvar,
säg har ni erat glada barnasinne kvar."
Tävla omväxlande om vem som kan vräka ur sig ovanstående textramsa antingen så högt som möjligt eller så lågt som möjligt, tills ingen orkar längre. Då gapgarvar man en stund och fortsättet arr ha mysigt.
Sensmoral: man blir aldrig för gammal förrän man anser siig vara det.
F'rexten ligger ett stycke illegalt Usagi-urklipp bifogat med det här inlägget. Eller förresten, anse det vara ett citat, från sviten "The Dragon Bellow Conspiracy", och därmed är det inte illegalt. /images/icons/wink.gif
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Och nu är jag för gammal för att ändra mig."
För att anspela på min ungdom och scout-tid:
Dela in spelgruppen/scoutgänget/whatever i två lag. Varje lag utser en ledare som bestämmer volymen. Därefter har man någon slags tävling med följande text:
"Ja vi har vårat glada barnasinne kvar,
säg har ni erat glada barnasinne kvar."
Tävla omväxlande om vem som kan vräka ur sig ovanstående textramsa antingen så högt som möjligt eller så lågt som möjligt, tills ingen orkar längre. Då gapgarvar man en stund och fortsättet arr ha mysigt.
Sensmoral: man blir aldrig för gammal förrän man anser siig vara det.
F'rexten ligger ett stycke illegalt Usagi-urklipp bifogat med det här inlägget. Eller förresten, anse det vara ett citat, från sviten "The Dragon Bellow Conspiracy", och därmed är det inte illegalt. /images/icons/wink.gif
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Ezping Orm
Hero
trakorien
Det finns en riktigt bra bild på erebaltor-ankor i trakorien boken. Jämfört med den usla bilden i DoD91 så känns den här betydligt mer realistisk.
Ezping Orm
Det finns en riktigt bra bild på erebaltor-ankor i trakorien boken. Jämfört med den usla bilden i DoD91 så känns den här betydligt mer realistisk.
Ezping Orm
Ezping Orm
Hero
Re: Animorfa karaktärer.
Usagi Yojimbo är en fruktansvärt bra serie.
Ezping Orm
Usagi Yojimbo är en fruktansvärt bra serie.
Ezping Orm
Ezping Orm
Hero
Re: För min del...
Ereb Altors intelligenta djur uppträder inte som människor. Ta t.ex. den utomordentliga artikeln i Gigant där vargmännen beskrivs, eller beskrivningen av ankor i Trakorien-modulen.
Ezping Orm
Ereb Altors intelligenta djur uppträder inte som människor. Ta t.ex. den utomordentliga artikeln i Gigant där vargmännen beskrivs, eller beskrivningen av ankor i Trakorien-modulen.
Ezping Orm
Ezping Orm
Hero
Re: Animorfa karaktärer.
Heja Archer!
Ezping Orm
Heja Archer!
Ezping Orm