Nekromanti Scener i äventyrsknåpande

Nero_UBBT

Warrior
Joined
28 Jan 2001
Messages
373
Location
Umeå
Äventyrsidéer. En av spelledarens största huvudbry. för vissa i alla fall och för andra inte.

För mig har små-idéer till äventyr aldrig varit något problem, problemen har snarare legat i att sammanställa alla små idéer till ett sammansatt äventyr som inte spretar och tusen olika håll och att upprätthålla en fungerande metaplott.

I princip 90% av de idéer jag får till skrivandet av äventyr kommer från små, tja vi kan kalla det filmer, som poppar upp i huvet på mig. En by som blir anfallen av en hemlig kult, begravningen av en hjälte med kungligt blod till sjöss m.m är exempel på små filmer som poppar upp i mitt huvud. Högproduktiva tillfällen för såna "pop-ups" är på vägen till och från spelmöten, samt när jag sitter och lyssnar igenom lite rollspelsmusik - nu för tiden skriver jag faktiskt ibland hela äventyr genom att lyssna till musik och få bilder på näthinnan; efter ett tips av Marco Behrmann.

Ofta försöker jag klottra ner dessa scener på papper för att ha till senare bruk och många av dem har sedan poppat upp i äventyr jag spellett.

Är det många fler än jag som funkar på detta sätt? Finns det överhuvudtaget andra metoder att få idéer som spelledare? Vad är bästa sätten att inspireras på?

Ett litet problem ni kan få lösa också. Ofta är de små "scenerna" i åtminstone mitt tycke bra och stämningsfulla. Däremot är de ofta svåra att göra inlemmade i äventyren jag spelleder. Dessutom har jag en tendens att göra mig till sagoberättare mer än spelledare i de lägen de poppar upp, vilket gör spelarna påtvingat passiva - hur råder man bot på sådant?

Tja... Det var ungefär dom funderingarna jag hade för denna gång. Jag är tacksam för svar.
 

Hobert

Warrior
Joined
22 May 2000
Messages
280
För mig är det likadant. :gremsuck:

Jag kommer på scenarion, men sällan hela äventyr. Att försöka bygga vidare på dessa idéer och göra hela äventyr av dem tycker jag inte heller brukar funka för mig.

Mina idéer får jag oftast efter att ha läst böcker, eller lyssnat på musik. Då brukar jag tänka: "Aha, det här var häftigt. Hur skulle det se ut om det inträffade i den här världen?" och så har jag en scenarioidé. Jag antar att det är så det oftast går för de flesta. :gremsmirk:
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,705
Location
Linköping
Ett litet problem ni kan få lösa också. Ofta är de små "scenerna" i åtminstone mitt tycke bra och stämningsfulla. Däremot är de ofta svåra att göra inlemmade i äventyren jag spelleder. Dessutom har jag en tendens att göra mig till sagoberättare mer än spelledare i de lägen de poppar upp, vilket gör spelarna påtvingat passiva - hur råder man bot på sådant?

Man skapar en egen nätserie så kan man få ur sig scenerna där istället. :gremgrin:
Det här är mitt allra största problem med rollspelsäventyrsskapande (förutom det faktum att jag i princip inte spelar rollspel längre då) skulle jag tro. Jag kommer på grejer av typen: "fan vad häftigt om person A hamnar i situation B, har kunskap C och väljer att göra grej D". Har man tur så påminner nån av spelarnas rollisar om A, går att lura in i B, på nåt vis skänker kunskap C och har sån jävla tur att han väljer att göra grej D. Det här inträffar givetvis aldrig eftersom vi har fri vilja och sådant... så jag brukar bara dissa idéer av dem typen som poppar upp, eller som nu då, få in dem till d12 (se mig signatur).

Det jag borde göra är att bryta upp de här grejerna. Vad skulle kunna framkalla den häftiga situationen B? Så skriver man upp lite punkter runt det och stoppar fram RP:na vid lämpliga tidpunkter och hoppas att det leder nånstans.

Vad innebär kunskap C? Att RP:na känner till C1, C2 och C3. Hur kan de få reda på de sakerna då? Och så klurar man lite på det.

Sen får man väl försöka fixa så att grej D blir det vettigaste valet om man nu väldigt gärna vill att det ska utföras.

Sedan har man en massa småjox som RP:na kan springa och snubbla över.
____________________

nu för tiden skriver jag faktiskt ibland hela äventyr genom att lyssna till musik och få bilder på näthinnan

Skulle aldrig funka för mig, jag får bara 2 sorters bilder när jag gör liknande.
1) Gigantiskt kung fu-slagsmål.
2) Sorglig scen om obesvarad kärlek.
:gremlaugh:

Var det här ett vettigt inlägg? Jaja, jag fick ju nämna min serie iaf. :gremcrazy:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag brukar tyvärr mena att spelledare som agerar upp "scener" för spelarna är några som jag inte alls trivs med att spela med. Det känns som ett vanligt nybörjarmisstag. I vart fall när inte scenerna slutar med ett verkligt engagerande "vad ska ni göra nu?" utan istället leder i någon självklar riktning, eller än värre, bara slutar i ett sorts "läskigt va?"

Nå, det är svårt att undvika. Jag brukar förbereda mig så att jag har någon liten film i mitt bakhuvud angående hur spelledarpersoner, miljöer och monster först introduceras för spelarna. De första intrycken är ju så viktiga, och dessutom så vill ju spelarna få en bra beskrivning på sin omvärld, så det är lika bra att man förbereder sig ordentligt på dessa beskrivningar så att man får dem precis så som man vill ha dem.

När det gäller saker som ska hända, resultatet av olika handlingsresolutioner, och liknande, typ hur ärkefienden ska dö, eller hur rollpersonerna ska luras in i ett bakhåll, sådana saker vill jag däremot aldrig tänka ut i förväg. Jag brukar tycka att det är bättre att lägga ut små saker som kan resultera i en massa balla händelser, och sedan så jag liksom se vad som händer. Typ; dörren i Alien 4 som inte riktigt går att stänga. När jag har en sådan så kan jag föreställa mig ett par olika sätt som den kan göra spelsessionen riktigt häftig; typ, någon trillar och ser att han i nästa sekund kan bli mosad i dörren, skriker och så -phew- visar det sig att dörren har skonat honom. Eller att hallarna håller på att översvämmas och en rollperson jagas av en framstormande flodvåg, ser alla dörrar stängas automatiskt som en säkerhetsåtgärd, förutom just den här dörren, och satsar allt på ett kort och gliiider in under dörren precis som vattnet forsar fram bakom honom (och in där han står också, förstås, men inte lika mycket).

Jag klurar ut en massa sådana grejer, men där blir det istället så att jag alltid blir sugen på att hitta på något helt annat när jag väl spelleder. Så det är bra, det triggar min improvisationsförmåga, och jag har inte roligt när jag spelleder om jag inte får pröva på en massa nya saker och hitta på grejer i stridens hetta.
 

liftarn

Veteran
Joined
28 Dec 2004
Messages
61
Location
Stockholm
Finns det överhuvudtaget andra metoder att få idéer som spelledare? Vad är bästa sätten att inspireras på?
Man kan t.ex. bli inspirerad av filmer eller böcker. Man kan t.ex. helt fräck sno en story och flytta den till en ny miljö, t.ex. från western till fantasy, från fantasy till science fiction. Ett äventyr inpirerades jag till av texten till en låt. Tyvärr växte alla detaljer jag ville ha med så äventyret släpptes i halvfärdigt skick. Man kan inspireras av drömmar, jag har ett äventyr planerat som är baserat på en dröm. Man kan inspireras av verkliga händelser. För ett halvår sedan hittade min sambo en tjock silverring på gatan. När jag provade den på fastnade den (inte roligt när fingret började bli lila) men det inspirerade mig till ett äventyr där en av spelarna får på sig en intelligent ring som vill tillbaks till sin riktiga ägare men som inte vet vem det är. Till ett annat äventyr jag planerat kom inspirationen från en mindre känd bok av Jules Verne. Boken utspelar sig i en kolgruva men jag bytte ut det till en guldgruva som drevs av dvärgar. När guldet sinade gav sig dvärgarna av, sedan hittades en ny åder i gruvan vilket leder till olika konflikter.
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Jag tycker att man ska vara väldigt försiktig när man "spelar upp scener" ungefär som filmsekvenser när man spelleder. Det behöver inte vara dåligt, men det man ska akta sig för är att ta över rollpersonerna och berätta hur de agerar. Det är väldigt störande när spelledaren gestaltar din rollperson på ett sätt som aldrig du skulle göra.

Det kan däremot vara ok om rollpersonerna endast bevittnar något de själva inte är direkt inblandade i.

Gordeg
 

Robert Ek

Veteran
Joined
26 Sep 2000
Messages
37
Location
Sthlm
Jag känner igen mig - för mig poppar dessa idéer upp när som helst, visst kan man bli inspirerad av någon bok eller så men alla andra läser den så jag brukar inte använda sådana idéer om det inte är en twist eller 'vad hande hänt om det hade gått annorlunda för Bilbo' ..typ.

Problemet känner jag också igen - ibland går det att få ett vettig äventyr av idén - men helt omöjligt att anpassa till någon existerande kampanj, så i vanliga fall noterar jag den och lämnar den till framtiden.

Jaha - men hur man sedan löser problemet - ty man vill ju använda alla coola idéer som poppar upp - det har jag inte riktigt kommit underfund med.

En bra inspirationskälla för mig är (tyvärr) när jag har riktigt mycket på jobbet eller en stor och tråkig uppgift framför mig som jag inte orkat börja på än. I detta trängda länge fullkomligen forsar idéerna fram och ja - försöker förleda mig...

/Robert
 
Top