Nekromanti Samborombon: Vad är dealen med alla masker?

wilper

wilper

Fast i vinkelvolten.
Joined
19 May 2000
Messages
8,295
Location
Nordnordost
(Tråkigt nog dödades den förra kontrafaktiska tråden av OT. :-( Men jag gör ett försök till, för premissen är för kul för att inte utforskas.)

I Samborombon bär nästan alla mask. Varför då?
 
wilper;n185580 said:
fritt flummande om anledningar till att bära masker, oavsett spelvärld.
Click to expand...
Ah, då är jag med. Det snäva fokuset på en specifik värld i startinlägget gjorde att jag missförstod tråden syfte lite ;)
 
I en by som är så liten att den inte ens har någon gata så känner alla alla. Men ibland kan man behöva lite anonymitet på även på Rio de la Plata, och då är en mask det enda alternativet.
 
wilper;n185580 said:
[snip]
Men eftersom jag inte är insatt i metaplotten i det spelet så startade jag en tråd för fritt flummande om anledningar till att bära masker, oavsett spelvärld.
Click to expand...

Hah, kul initiativ! Nästa flumtråd: forumet skapar ett system baserat på Evert Taubes oeuvre.

Vad gäller anledning att bära masker så hör jag oftast "dölja något" eller "skydda något" bland de första svaren, och detta något är oftast maskbärarens sanna jag. Och sen beror det ju på systemet varför man vill göra det.

Varför då bära masker i Samborombon? Hm.
För att det är karneval och annars blir fader Ignacio arg?
För att det är maskerad hos donna Miranda och hemliga polisen är dig på spåren?
 
Mycket för att man alltid gjort det. Det började troligen som skydd mot sol och vind och utvecklades sedan till en kulturell grej. Många av prästerna och druiderna bar dem och när även överheten började bära dem vid spelen runt den stora ekens frösättning så slog det igenom i hela samhället. Därtill så är det väldigt tydligt att både döden och sjukdomen förvirras av att inte kunna se ditt ansikte och de mörka magikerna har svårare att nå din själ om de inte kan se ögonen och de är utmärkta platser att placera skyddsrunor. När de sedan kom att vara praktiska för att hålla mekanurgernas optiska underverk och vara lämpliga att infatta kraftstenarna i så var det under en tid snarare så att de som inte bar mask ansågs ha försåtligt uppsåt. Nu för tiden så är valet av maskbärande mer öppet, men att bära en mask är lika normalt som att bära en proper väst eller nejdarens grå armbindel, ett val som står alla fritt att göra. Att däremot byta sin mask utan att den gamla gått sönder eller åldrats illa ses fortfarande som en handling av döljande eller fåfäng karaktär.
 
Alla män är likadana. På riktigt. Oavsett om det är selektiv avel, en tokig trollkarl eller helt enkelt kloning som ligger bakom så ser alla män likadana ut. Med masker kan de göra sig unika och skilja sig från massan, individen är i masken.
 
Masker? Det är inga masker. De ser ut sådär. Varför ser ditt ansikte så konstigt ut? Inga utsmycknader, ingenting. Och så de där konstiga kloten i ögonhålorna som håller på och rullar runt hela tiden. Äckligt!

(Jag kan rekommendera filmen MirrorMask)
 
Den svarta solens strålar gör dig ond och förvriden. Frukta den man som låter den lysa fritt på hans anlete, galenskapen vilar under ytan. Akta dig för skogsmännen som aldrig bär mask, lövverket gör bara att det går långsammare, det kan inte stoppa förvandlingen.
 
Det är i våra masker våra själar bor. Inte bara våra krafter, de som låter oss smida stjärnor till svärd, flyga bland fåglarna och rida skogsjättarna, utan även våra jag, vår essens, våra minnen. Utan dem finns vi inte. Det är därför vi låter maskerna gå i arv; på det viset blir vi odödliga. Det är så vi lever bortom köttet. Några kallar det "reinkarnation", vi själva kallar det bara Vägen.
 
Bara barn går utan mask utanför hemmts väggar. Alla vuxna bär alltid mask efter sin vuxenhetsceremoni. Man kan ta av sig masken och visa sitt sanna anlete för mycket nära vänner eller någon man vill flirta med, men att ses av misstag utan mask är en stor skam.
 
Om man inte hade haft mask på sig, hade man inte varit tvungen att verbalt förklara allt som anletsdragen annars gör, och då hade vanligt kallprat inte kunnat räcka timvis. Så kan man ju inte ha det.
 
Invånarna skäms så förskräckligt över att ha råkat supa bort två stavelser från byns ursprungliga namn Samboromborombon att de känner sig tvungna att dölja sina anleten för omvärldens anklagande blickar.
 
Världen är full av monster som kan kopiera utseendet på människor, och sedan nästlar sig in i deras boningar för att äta barnen. Genom att bära mask när man rör sig utomhus så döljer man sitt anlete för monstren, då varje försök till imitation avslöjas i samma ögonblick som de tar av sig masken när de kommer hem. Därför är det också oerhört tabu att bära mask i hemmet.
 
För flera mansåldrar sedan var det ett krig mellan människorna och monstren. Människorna vann och de få kvarvarande monstren flydde djupt in i skogarna, ned under bergen och in i gamla ruiner. Monstren minns ännu vilka som gick segrande ur kriget och undviker människor. Hjältarna som besegrade monstren är sedan länge döda, men människorna firar och helgar dem fortfarande. Och bär än i dag kopior av hjältarnas rustningar och masker, och sjunger deras sånger då de beger sig in i områden där det kan finnas kvarvarande monster. Blotta åsynen av Hrugars trekantiga hornmask skrämmer de flesta monster på flykten innan bäraren ens märkt att monstret var där.
 
Luften är full med sporer. Bär mask annars kommer det att börja gro saker i dina lungor.
 
Maskerna blev vanliga i samband med den förskräckliga näspesten. Även de som överlevde denna gräsliga sjukdom hade ofta ett anlete som hade kunnat få ett troll att bli av med lunchen, och social samvaro utan masker blev således inte att tänka på. Sedan dess har näspesten återkommit någon gång per årtionde, varje gång allt mindre dödlig, men fortfarande med dessa groteska biverkningar som gett den dess namn.
 
Vår stad har två ansikten, natt och dag. Precis som vi har två ansikten, på dagen av kött och blod, om natten av läder, papper, metall, trä och horn.

Vi lever två liv, ett om dagen och ett om natten.

På dagen arbetar vi, men på natten lever och älskar vi.

Ändå vill jag säga att det är på dagen som jag bär min mask, endast på natten kan jag vara mitt riktiga och fulla jag.

Min daghustru är mig lika likgiltig som jag är henne. Vår lilla butik försörjer oss båda och våra barn, men livet är förutsägbart och grått.

Min natthustru är som eld och kvicksilver. Hon har burit mig en son, och jag är säker på att han är min och inte hennes dagmakes. En gång kände jag hennes doft på torget mitt på dagen, men det var för många där för att jag skulle kunna finna vem hon var.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top