Nekromanti Samberätta fram preferenserna

[Gasten]

Tjipp.
För att gå rakt på sak:
Av olika anledningar så spelar jag och min spelgrupp högst sporadiskt, och jag har tröttnat på att designa ett äventyr som vi kanske ska spela till ett rollspel som vi kanske gillar när vi väl ska spela. De är ganska ombytliga av sig, och och får snabbt saker som inte har med rollspel för ögonen.

Därför har jag bestämt mig för att inte hitta på ett äventyr förren vi faktiskt sitter och ska spela, och då ta hjälp av min spelgrupp för att göra riktilinjer för värld och äventyrets innehåll. Jag vet, det kommer inte att bli högkvalitativa äventyr, men de är inte så värst kräsna.

Det jag vill ha är tillgång till lite av era erfarenheter på området. Vad är det lätt att man missar, och liknande. Samberättandet sträcker sig alltså så långt som till att vi börjar spela: sen blir det traditionell spelledare-spelgrupp-interaktion med fisktank (borde ju vara lättast att spela oförberedd?).

Jag kan tänka mig att det här ämnet har diskuterats en hel del på forumet, men min sök fu är så dålig att jag inte hittade någonting. Om ni inte orkar skriva något, räcker det att ni petar mig i rätt rikting.

Tack

 

[wilper]

Universalis är sådant. Där börjar man med att gå runt bordet några varv och så får alla säga en sak som de vill ha med i äventyret.

Det är lite krångligare än så egentligen, man har marker som man "köper" saker för, och det finns regler för vad som händer om man inte är ense, osv, men stort sett så.

 

[Genesis]

Jag har ett helt system som är baserat på att jag inte orkade hitta på egna äventyr (och att spelarna skulle få vad de vill ha). Det går ut på att det inte finns någon SL, men i början av dess utveckling fanns det en.

Kort förklaring av intrigsystemet:

Spelarna kan lägga ut "intriger" som utmanar något av de andra rollpersonernas mål. Om en rollperson till exempel vill finna sin älskade, kan man lägga ut en intrig som tillåter honom att göra det (De får upp ett spår om att hon är fången hos den hemske demonen Grubbelross). Därefter kan andra spelare lägga till sidointriger som engagerar fler rollpersoner (Grubbelross strider med ett mäktigt magiskt tvåhandssvärd. Loot!) och hinder som gör det svårare att uppnå målet (För att ta sig till Grubbelross håla så måste man korsa de hemska ödesmarkerna som är fulla av stridande ödlemansklaner). Efter att ett fräckt system med mål och hinder byggts upp, kan man sätta igång att spela.

I mitt spel så lägger man ut intriger och hinder eftersom, och det finns belöningssystem för att lägga ut intriger som rör andra rollpersoner, och så vidare. Men det grundläggande intrigsystemet har du där, och det bör du kunna göra något av. En annan fördel blir att rollpersonerna alltid blir engagerade i äventyret.

 

[Gasten]

Låter intressant. Kan du skicka det till mig, kanske, blinkblink?

Inte riktigt det jag är ute efter - Finns det några oväntade problem, och liknande, som uppstått? Saker man kan säga/göra för att underlätta processen, och liknande.

Det verkar dock inte vara mer än vilt brainstormande när allt kommer omkring.

 

[Basenanji]

Now we're talking!

Jag brukar (antar jag) mest förknippas med uråldrigt, omodernt rollspelande med spindelkonungar. Men det är bara en attitydjag håller mig med för att reta gallfeber på alla tokinsnöade indie-nördar ("Ja, jag har utvecklat ett eget system för hur det går till när man bär sten i ryggsäck och samtidigt går uppför ett berg och strider mot barbarer! Man använder två kortlekar, en skvätt friform och trettio tolvsidiga tärningar och så satsar man var tredje gång och...blärgh blärgh blärgh...")

Egentligen så är jag väldigt nyfiken på andra sätt att spela på än traditionell dungeonbashing.
Jorå! Sant, jag lovar!

Samberättande är en av de grejjerna som jag har blivit väldigt nyfiken på. De flesta vill gärna använda sig av speliga regler för själva samberättandet, typ man får poäng om man lyckas använda något i sitt samberättande som någon annan har infört.

Jag tycker att det är kass. Jag vill se allt i svart-vitt. Antingen så spelar man d20 stenhårt eller så friformar man vansinnigt. Inte nån fånig hybrid av de två... Men det är ju bara mina sjuka idéer. Ta dem inte så allvarligt.

Mitt bästa samberättartrick blir så här:

Man sätter sig ner och...berättar något helt fritt.
Det kan handla om slp, rp världen, gudarna, vadsomhelst.
Men! Man får bara fem minuter på sig! Och det är bara SL som vet hur lång tid man har på sig (ingen spelare får snegla på klockan alltså). SL bryter sedan när tiden har gått ut. Vilket innebär att en del stårysar man har på gång kanske inte får någon juste uppföljning. Vilket jag tycker är spännande- för då har man liksom lagt ut ett spår till de andra samberättarna.

Huruvida man ska eller inte ska följa upp varandras berättelser får bli till var och en att avgöra.
Men det behöver inte vara ett problem att historierna blir osammanhängande eller ologiska. Det gör inget, de är nämligen bara första delen av spelandet!

SL har under hela tiden som spelarna samberättat gjort anteckningar och hållit koll på klockan.

Dessa anteckningar är sedan grund för spelet. Alltså kan de påverka spelet direkt- om en spelare har beskrivit skurken Roger Tomhand, kan SL använda honom som skurk i kampanjen. Eller låta bli att använda honom. Men han finns alltid! Om han inte dyker upp i spelet så får spelarna utgå från att SL har en förklaring- vilket man måste kunna avkräva SL. Om SL inte gillar något måste han/hon komma på en förklaring till varför det beskrivna inte finns. Just då och där, åtminstone. Isåfall kan man ju tycka att det är onödigt att berätta sin historia? Nejdå, andra spelare kanske uppskattar berättandet, varpå de hakar på och utvecklar historien. De kanske ger den där braiga förklaringen till varför stallmästaren som borde finnas i stallmästargården när rp kommer dit, trots allt är frånvarande?! På så sätt kan spelet försiggå på två plan, dels den reella handlingen och dels i berättandet.


Det maffigaste som kan hända tycker jag är när spelarna beskriver skurkarna- men som på film. Liksom; "...samtidigt i Shaguls Mörka Borg inträffar det här och det här....". Då får man en glimt av hur läbbiga skurkarna är och vad de är förmögna till, men utan att man som spelare känner att man måste dit och reda ut allt. Det blir lite flavour på ett sätt som jag tror är svårt att uppnå om all världsbeskrivning enbart härstammar ur SL:s olika källor.

Ja, det var vad jag hade att komma med. Håll tillgodo och lycka till!

/Basse

 

[Jonas Ferry]

Mindmap

Jag skissade på en idé till ett noir-rollspel (inte Noir-noir, utan One Can Have Her) där jag använde en mindmap-teknik för att skapa rollpersoner. Det är en teknik lånad från dejting-rollspelet Breaking the Ice. I OCHH skrev spelaren en noir-arketyp ("slipad bookie") på ett papper och sedan skickades det runt till alla deltagare. När man fick pappret skrev man dit en association på det som redan skrivits ("skuldsatt", nästa person skriver "maffian" och drar ett streck från "skuldsatt", osv). Efter 12 ord, eller så, skapade spelaren en rollperson baserad på orden, men kunde välja att bortse från dem. De var ren inspiration.

I Breaking the Ice skriver man sin rollpersons favoritfärg och associerar därifrån.

Den här metoden skulle man kunna använda för att skapa äventyr där alla blir delaktiga, men där man slipper sitta och gagga en massa. SL skriver "övergiven borg", nästa person skriver "spöke", och till slut har SL nåt att utgå ifrån. Kul och snabbt. Framför allt blir man ofta förvånad över saker andra associerar till, och får idéer man inte skulle fått på egen hand.

 

[Genesis]

Låter intressant. Kan du skicka det till mig, kanske, blinkblink?

Det är inte helt i nedskriven form, men det mesta finns, och jag skickar det mer än gärna. PM:a mig med en adress så sänder jag iväg det jag har (jag tror att jag skall skriva litet imorgon). Det ligger i ODT-format (OpenOffice), men jag kan spara det i DOC om du föredrar det?

Finns det några oväntade problem, och liknande, som uppstått? Saker man kan säga/göra för att underlätta processen, och liknande.

Det finns en liten risk att när man belönar en spelare för att skapa intriger åt sina medspelare så skapar han små, menlösa intriger bara för att få poäng, men det har inte varit någon större fara. I mitt spel kompenseras det helt enkelt genom att om man är desperat efter poäng så finns det enklare sätt att skaffa dem på (spela ut sina nackdelar). De problem jag haft har varit rent mekaniska snarare än problem med skapelseprocessen.

Det verkar dock inte vara mer än vilt brainstormande när allt kommer omkring.

Alltså, det blir det när jag river ut det ur sitt spel, så här. I Oskrivna Blad, som systemet heter, så fungerar det inte så att man samberättar äventyret först och sedan börjar spela. Istället så sätter en av spelarna upp ett mål, i stil med "Döda hertig Fnauff". Så spelar man en stund, och sedan dyker det upp problem, när en annan spelare lägger in hindret "Fnauffs livgarde" (och beskriver vad det innebär). Någon annan kanske vill engagera en rollperson som mest "hänger med" och lägger in sidointrigen "Den inspärrade dottern", som engagerar rollpersonen eftersom han är så chivalresk. Allteftersom de klarar av hinder och intriger så dyker nya upp, författade av spelarna själva (eftersom det i spelet inte finns någon fast spelledare, men i sitt originalutförande fungerade intrigsystemet tillsammans med en SL). Så det blir kaotiskt om man gör hela äventyret från början, såsom jag uppfattade att du ville ha det. Det funkar bättre när man låter spelarna ta historien i den riktning de tycker är intressantast i varje givet tillfälle.

 

[Gasten]

Re: Mindmap

Associationer är bra grejer. Det blir nog något liknande som jag kommer att använda. Bestäm gerne/tema --> Associera rollpersoner --> associera äventyr. Eller så skippar jag rollpersonsassocieringen, då mina spelare kanske vill ha en personligt roll.

Breaking the Ice hamnar alltså också på titta-närmare-på-listan.

 

[Gasten]

Det är inte helt i nedskriven form, men det mesta finns, och jag skickar det mer än gärna. PM:a mig med en adress så sänder jag iväg det jag har (jag tror att jag skall skriva litet imorgon). Det ligger i ODT-format (OpenOffice), men jag kan spara det i DOC om du föredrar det?

Oki.

Alltså, det blir det när jag river ut det ur sitt spel, så här. I Oskrivna Blad, som systemet heter, så fungerar det inte så att man samberättar äventyret först och sedan börjar spela. Istället så sätter en av spelarna upp ett mål, i stil med "Döda hertig Fnauff". Så spelar man en stund, och sedan dyker det upp problem, när en annan spelare lägger in hindret "Fnauffs livgarde" (och beskriver vad det innebär). Någon annan kanske vill engagera en rollperson som mest "hänger med" och lägger in sidointrigen "Den inspärrade dottern", som engagerar rollpersonen eftersom han är så chivalresk. Allteftersom de klarar av hinder och intriger så dyker nya upp, författade av spelarna själva (eftersom det i spelet inte finns någon fast spelledare, men i sitt originalutförande fungerade intrigsystemet tillsammans med en SL). Så det blir kaotiskt om man gör hela äventyret från början, såsom jag uppfattade att du ville ha det. Det funkar bättre när man låter spelarna ta historien i den riktning de tycker är intressantast i varje givet tillfälle.

Inte riktigt vad jag är ute efter, men jag är intresserad i alla fall.

 

[MrG]

Så här gjorde vi i grunden för länge sedan:
1. Varje spelare säger ett begrepp
2. Spelledaren tar sig en mugg te och funderar i topp fem minuter
3. Vi spelar utifrån förutsättningen att alla nämnda begrepp skall med

Detta är rätt basic samberättande med massa friformighet, man kan också göra en slumplista med begrepp om man inte har orka att tänka själv...

Fast jag har några mer klur... just nu jobbar vi scenkort, så spelarna när de önskar får skriva en scenbeskrivning som de önskar ha med, dessa sorterar jag som sl in där de passar i plotten. Smidigt och enkel typ av samberättande

 

[Gasten]

Coolt! [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[MrG]

Re: Coolt! [nt]

Tackar!

Inser att jag kanske också borde länkat, boka gärna bord hos oss på GothCon

Har ett klur till som är oprövat med att alla skriver en mening på vad de vill spela, men splittar den i fem nyckelbegrepp som skrivs på varsina kort. Korten blandas och delas ut till samtliga inblandad. Sedan spelar man gemensamt ut kort på mitten av bordet tills man har en mening som låter som en lagom plott (eller så kan man spela ut ett par subplottar också). Sedan kör man... Detta ligger som speltesttanke för våren/sommaren