Konsten att kaxa sig
Hmm, intressant. Själv har jag ett annat kul exempel:
Jag och min kompis Fingal (fingerat namn) var på stan. Vi gick in på en pizzeria och beställde varsin pizza, men kunde inte bestämma om vi skulle äta inne på pizzerian eller ta med oss pizzorna hem (det var ganska mycket folk på pizzerian, så det kändes jobbigt att äta där). Jag bestämde enhälligt (fast han höll med) om att vi skulle ta med oss pizzorna, men när vi kommit ut från pizzerian sa han att pizzorna skulle bli jättekalla och inte alls goda om vi tog med oss dem hem. Då fick jag den briljanta (?) idén att vi skulle gå in på McDonalds (där det inte fanns en enda människa, alltså gott om plats) och äta dem där. Det gjorde vi också, men precis när vi satt oss och skulle börja käka, kom en kille ur personalen fram:
McD-killen: Här får ni inte sitta och äta.
Jag: Vadådå?
McD-killen: Ni måste beställa något för att få äta här.
Jag: Okej, då vill jag ha en cola.
McD-killen: Men det är bara McDonaldsmat som gäller här.
Jag: Men den kan man ju inte äta! Den är ju så jävla äcklig!
Killen blev väldigt, väldigt förvånad, och väldigt, väldigt tyst. Jag och Fingal gick därifrån och gick in på den lokala gallerian, där vi satte oss på golvet, vid en vägg, och tittade på SF:s biotrailers medan vi käkade våra pizzor.
Det var nog det kaxigaste ögonblicket i hela mitt jädra liv.
/Skuggvarg - har aldrig tyckt om sig själv så mycket som i just det ögonblicket