Safety och känslomässiga saker.

[RasmusL]

Anser mig vara rätt hyffsad stark i sinnet, inte så blödig och anser nog att spelar man rollspel så kan allt hända och det får man vara beredd på.

I Nyarlathotep kampanjen / Call Of Cthulhu så är vi fem investogators som klaffar väldigt bra och har nu kommit till England där "ingen semester" väntar oss. I förra kapitlet av kampanjen (New York) så fick vi tag på en Taxichaufför (spelad av GM) som vi tyckte så mycket om och kunde köra oss ifrån förföljare och annat vi behövde ta oss ifrån. Vi föll för Pickles som han kallas och han i sin tur tror nog att vi är någon slags maffia av någon underlig form.

Så, vi bestämde oss helt enkelt för att fråga Pickles om han var villig att följa med oss och jobba för oss vilket han tackade ja till så han är med oss och hjälper oss med allt tänkbart och styrs utav våran GM.

Nu till dilemmat, senaste gången vi spelade så vart våra investogators berusade och iaf två utav oss som spelar tyckte att Pickles kunde testa en sak som en av oss spelare var på väg att förlora både sanity points och ev försvinna för gott av när det genomfördes.

Jag i min tur ställde mig negativ till att lura Pickles till att göra någonting som han iofs var villig att testa men som han inte hade det bleckaste om vad det skulle kunna rendera ut i.

Anser mig som sagt vara av den hårdhudade typen men jag var nog personligen lite förbannad och mindre slagsmål utbröt mellan min karaktär och en annan då jag tyckte (personligen och i rollen) att det var helt fel att lura en medhjälpare in i hemskheter.

Gjorde jag fel, skulle jag ha dragit någon sorts safety card (har aldri g gjort och är lite obekant med hela den idéen) eller var det okej att hoppa på en av de andra karaktärerna när jag tyckte att den/de fattade ett felaktigt beslut. Sprit på hotellrummet var som sagt involverat även om det nu inte berättigar någonting av vad som hände.

Pickles klarade sig men min karaktär hade nog varit beredd på att offra rätt mycket för att inte en helt oskyldig skulle hamna i fara.

Vad skulle ni ha gjort i samma situation?

Om det var frustration/avsmak/obehag/etc över de andra spelarnas agerande utanför spel som ledde till att det blev ett slagsmål i spel så skulle jag tyvärr säga att det var "fel" gjort. Fel av dina spelkompisar som inte uppmärksammade att du inte gillade riktningen spelet tog och fel av dig som hanterade det "i spel" istället för utanför. Som flera redan nämnt så är det såklart bäst att prata förväntingar och liknande i gruppen, och om ni har en bra kultur är det alltid ok att ta en sån diskussion under spel.

Sen fattar jag att det är svårt, särskilt i stunden att se var den egna gränsen går, men här låter det för mig som att du passerade den och att det inte var en särskilt positiv upplevelse. Då spelar det ingen roll hur "passande" eller "coolt" slagsmålet blev, det är ändå dålig <3

 

[RasmusL]

Rollspelsledaren sade att det inte var ett skott som gav mig skada alla förutom en smärre chock, inga tår är bortskjutna utan min karaktär har alla tio tår i behåll men jag anser att så inte är fallet men har nu gett mig även om jag kommer att hävda min rätt.om inte enbart i ren protest till resten av gänget blir tokig på mig/min karaktär

Det här låter även det som att ni inte riktigt drar jämnt som spelare och att ni inte har helt samma bild av det sociala kontraktet (vem som får göra vad, vem som bestämmer när, vad som är OK vs vad som inte är det, osv). Det är inte så lätta grejer att prata om, men övning ger i alla fall färdighet där.

Har ni haft några ordentliga samtal om vad folk vill och hur ni ska spela tillsammans? Som inte är hårt styrda av en spelledare?

 

[ingels]

Osäker varför du skulle ifrågasätta spelledaren i detta fall men om du verkligen vill att din karaktär skall ha förlorat två tår kanske du skulle kunna lösa det med en vuxen diskussion istället för att göra något i protest. Gissningsvis vill spelledaren inte sakta ner kampanjen med besök på sjukhus och grejer.

Vad har du för anledning till att vilja att din karaktär skall ha skjutit tårna av sig?

För att han nog är lite avundsjuk på en annan i gruppen, en storviltsjägare som har diverse ärr att showa med. SL sa till en början att jag sköt mig själv i foten och då var min första tanke "Jaha, nu är två tår förlorade".

Jag ville slå tärningarna för att generera skada men SL sa att "It is just a scratch" och då vart jag väl besviken så mina icke-förlorade tår är också en protest. Det är en jävla tur att jag vet "precis" när jag ska sluta vara dryg

 

[rollspelspiraten]

Åh låter som en jobbig situation. Jag som investerar mycket i mina karaktärer hade nog gjort allt i min makt för att försöka avstyra spelarna till inte genomföra sin urbota idé även om allt sker in-character. Som spelledare har man ju alltid övertaget att snabbt slänga in andra karaktärer eller situationer för att avleda eller driva berättelsen framåt.

 

[RasmusL]

Åh låter som en jobbig situation. Jag som investerar mycket i mina karaktärer hade nog gjort allt i min makt för att försöka avstyra spelarna till inte genomföra sin urbota idé även om allt sker in-character. Som spelledare har man ju alltid övertaget att snabbt slänga in andra karaktärer eller situationer för att avleda eller driva berättelsen framåt.

Så länge det fortfarande är kul så, men om det blir någon form av viljornas kamp där rollspelet blir arenan för en meningsskiljaktighet mellan spelare så nej. Då är det bara att säga stopp

 

[rollspelspiraten]

Så länge det fortfarande är kul så, men om det blir någon form av viljornas kamp där rollspelet blir arenan för en meningsskiljaktighet mellan spelare så nej. Då är det bara att säga stopp

100%. Det måste alltid vara roligt vilket också gör att man som spelledare kanske blir "tvungen" att prioritera sina spelare och att föra berättelsen fram än att hålla krampaktigt kvar i sina egna karaktärer.