Nekromanti så!?
- Thread starter KaGGe
- Start date
Rising
Vila i frid
Vad händer, mannen?
"vad händer på skräckfronten alla!?"
Själv väntar jag lite på nästa stora skräckrollspel. Något som får mig att bara "wow! Kan man skrämmas så här?!"
Kult är fortfarande det skräckrollspel jag håller mest kärt, men det känns nästan lite som om jag har klarat av det. Jag har brottats med det, jag har kämpat under det, jag har slagit mig fördärvad mot det, jag lyckades till sist förstå hur det skulle spelas och jag har tämjt det. Det var förbannat kul och jag är evigt tacksam till hjärnorna bakom det, men nu vill jag ha något nytt att sätta tänderna i.
Jag ser fram emot nästa utmaning. Nästa stora skräckrollspel. Om det inte kommer något från någon annan så tänker jag skapa det själv, vilket är precis vad jag håller på med. Eskapix. Det blir nog så svårspelat att jag i nuläget inte ens själv vet hur man skall lägga upp äventyr till det. Men det skall gå. Och det kommer bli alldeles, alldeles underbart...
/Rizz
"vad händer på skräckfronten alla!?"
Själv väntar jag lite på nästa stora skräckrollspel. Något som får mig att bara "wow! Kan man skrämmas så här?!"
Kult är fortfarande det skräckrollspel jag håller mest kärt, men det känns nästan lite som om jag har klarat av det. Jag har brottats med det, jag har kämpat under det, jag har slagit mig fördärvad mot det, jag lyckades till sist förstå hur det skulle spelas och jag har tämjt det. Det var förbannat kul och jag är evigt tacksam till hjärnorna bakom det, men nu vill jag ha något nytt att sätta tänderna i.
Jag ser fram emot nästa utmaning. Nästa stora skräckrollspel. Om det inte kommer något från någon annan så tänker jag skapa det själv, vilket är precis vad jag håller på med. Eskapix. Det blir nog så svårspelat att jag i nuläget inte ens själv vet hur man skall lägga upp äventyr till det. Men det skall gå. Och det kommer bli alldeles, alldeles underbart...
/Rizz
Muhammed och berget
Om inte Muhammed kan komma till berget så får berget komma till Muhammed eller nåt.
Varför inte försöka introducera skräckpartier i andra, mer oväntade sammanhang och blanda lite mer friskt istället för att mura in skräckgenren i sitt eget lilla rum? Summan av de olika delarna kanske till och med blir större än de olikas delarnas värde.
Om inte Muhammed kan komma till berget så får berget komma till Muhammed eller nåt.
Varför inte försöka introducera skräckpartier i andra, mer oväntade sammanhang och blanda lite mer friskt istället för att mura in skräckgenren i sitt eget lilla rum? Summan av de olika delarna kanske till och med blir större än de olikas delarnas värde.
Rising
Vila i frid
Spika med skruvmejseln eller skruva med hammaren?
"Varför inte försöka introducera skräckpartier i andra, mer oväntade sammanhang och blanda lite mer friskt istället för att mura in skräckgenren i sitt eget lilla rum? Summan av de olika delarna kanske till och med blir större än de olikas delarnas värde."
Jag håller på många sätt med, men måste samtidigt säga att det ibland räcker med att säga "vi skall spela Kult" för att spelarna skall komma in i helt rätt stämning. När spelarna vill bli skrämda så funkar nämligen ofta äventyren bättre.
Jag tycker att äventyrsrollspelen har en sak som skräckrollspelen ofta saknar; nämligen frihet. Skräckäventyren inriktar sig ofta så hårt på isolation och stress att inte spelarna någon gång får andas ut och ta det lugnt med sina rollpersoner.
Det är något man däremot får när man lirar skräck i DoD, till exempel.
Dock, det känns ändå som om äventyrsrollspelen är trubbiga, hårdhänta verktyg för det delikata arbete som skräckrollspelande innebär. Det är som att försöka skruva med en hammare.
Jag tycker det verkar betydligt enklare att konstruera en skruvmejsel så att man kan banka in spik med den. Äventyr är ju på många vis enklare att spelleda än skräck.
Så jag ser det som att skräckrollspelen skall bli mer äventyrsaktiga. Mer fria. De skall byggas så att man enklare kan skriva långa kampanjer i dem (det är Kult dålig på) och så att man enklare kan väva in rollpersonernas öden i handlingen och eventuell metahandling (en brist med investigatorskräck).
Det är mina tankar med Eskapix. Jag kommer kalla det för "ett övernaturligt nutidsrollspel lämpat för skräcksessioner". En skruvmejsel som ändå är rätt lämpad att slå in småspik med.
/Riz
"Varför inte försöka introducera skräckpartier i andra, mer oväntade sammanhang och blanda lite mer friskt istället för att mura in skräckgenren i sitt eget lilla rum? Summan av de olika delarna kanske till och med blir större än de olikas delarnas värde."
Jag håller på många sätt med, men måste samtidigt säga att det ibland räcker med att säga "vi skall spela Kult" för att spelarna skall komma in i helt rätt stämning. När spelarna vill bli skrämda så funkar nämligen ofta äventyren bättre.
Jag tycker att äventyrsrollspelen har en sak som skräckrollspelen ofta saknar; nämligen frihet. Skräckäventyren inriktar sig ofta så hårt på isolation och stress att inte spelarna någon gång får andas ut och ta det lugnt med sina rollpersoner.
Det är något man däremot får när man lirar skräck i DoD, till exempel.
Dock, det känns ändå som om äventyrsrollspelen är trubbiga, hårdhänta verktyg för det delikata arbete som skräckrollspelande innebär. Det är som att försöka skruva med en hammare.
Jag tycker det verkar betydligt enklare att konstruera en skruvmejsel så att man kan banka in spik med den. Äventyr är ju på många vis enklare att spelleda än skräck.
Så jag ser det som att skräckrollspelen skall bli mer äventyrsaktiga. Mer fria. De skall byggas så att man enklare kan skriva långa kampanjer i dem (det är Kult dålig på) och så att man enklare kan väva in rollpersonernas öden i handlingen och eventuell metahandling (en brist med investigatorskräck).
Det är mina tankar med Eskapix. Jag kommer kalla det för "ett övernaturligt nutidsrollspel lämpat för skräcksessioner". En skruvmejsel som ändå är rätt lämpad att slå in småspik med.
/Riz
Re: Muhammed och berget
Varför inte försöka introducera skräckpartier i andra, mer oväntade sammanhang och blanda lite mer friskt istället för att mura in skräckgenren i sitt eget lilla rum?
Vad är skräckigare än inmurning?
Ärligt talat börjar jag bli ltie trött på den där "blandningen" som en patentlösning på skräckrollspelandet. Blanda gärna genrer, det är nog fint och så, men det kan knappast hjälpa den som vill spela skräck. Där finns det bara en sak som funkar: ta skräcken på ALLVAR. Låt den vara skräck. Om spelarna är ointresserade får man väl göra något annat.
Varför inte försöka introducera skräckpartier i andra, mer oväntade sammanhang och blanda lite mer friskt istället för att mura in skräckgenren i sitt eget lilla rum?
Vad är skräckigare än inmurning?
Ärligt talat börjar jag bli ltie trött på den där "blandningen" som en patentlösning på skräckrollspelandet. Blanda gärna genrer, det är nog fint och så, men det kan knappast hjälpa den som vill spela skräck. Där finns det bara en sak som funkar: ta skräcken på ALLVAR. Låt den vara skräck. Om spelarna är ointresserade får man väl göra något annat.
Ymir
Liten kantbaron
Re: *Spika fast liten flicka i ett bord*
- Ymir, med perfekt problemlösning.
*hostWoDhost*
- Ymir, med perfekt problemlösning.
Såga i sin träskalle
"Jag håller på många sätt med, men måste samtidigt säga att det ibland räcker med att säga "vi skall spela Kult" för att spelarna skall komma in i helt rätt stämning. När spelarna vill bli skrämda så funkar nämligen ofta äventyren bättre."
Som jag ser det så spelar jag framförallt olika rollspel och inte olika genrer. Kult leder till annorlunda spel och annorlunda förväntningar än vad Eon gör. Men jag förväntar mig inte att bli skrämd bara för att vi spelar Kult, precis som att jag inte förväntar mig att rädda prinsessor bara för att vi spelar Eon. För mig och mina spelare fungerar skräck bäst om det är relativt oväntat och om det används relativt sparsmakat. Gärna inlindat i något annat. Jag tycker det är negativt att förknippa vissa rollspel väldigt mycket med endast en känsla, i det här fallet skräck. Det är bättre att spelarna går in med ett öppet sinne istället för att vara helt inställda på skräck bara för att rollspelet man ska spela råkar vara Kult. Jag vill ha skräckpunkter inte ett fallfärdigt hus där nya ännu värre, hemskheter gömmer sig bakom varje dörr.
"Jag tycker att äventyrsrollspelen har en sak som skräckrollspelen ofta saknar; nämligen frihet. Skräckäventyren inriktar sig ofta så hårt på isolation och stress att inte spelarna någon gång får andas ut och ta det lugnt med sina rollpersoner."
Kanske är det så att de inriktar sig för mycket på skräck och att skrämmas? Skräckrollspel bygger som sagt i högre grad på en enda känsla än vad många andra rollspel gör. Som bekant är skräck ett stort område med många möjligheter men det är fortfarande bara en enda känsla.
"Jag håller på många sätt med, men måste samtidigt säga att det ibland räcker med att säga "vi skall spela Kult" för att spelarna skall komma in i helt rätt stämning. När spelarna vill bli skrämda så funkar nämligen ofta äventyren bättre."
Som jag ser det så spelar jag framförallt olika rollspel och inte olika genrer. Kult leder till annorlunda spel och annorlunda förväntningar än vad Eon gör. Men jag förväntar mig inte att bli skrämd bara för att vi spelar Kult, precis som att jag inte förväntar mig att rädda prinsessor bara för att vi spelar Eon. För mig och mina spelare fungerar skräck bäst om det är relativt oväntat och om det används relativt sparsmakat. Gärna inlindat i något annat. Jag tycker det är negativt att förknippa vissa rollspel väldigt mycket med endast en känsla, i det här fallet skräck. Det är bättre att spelarna går in med ett öppet sinne istället för att vara helt inställda på skräck bara för att rollspelet man ska spela råkar vara Kult. Jag vill ha skräckpunkter inte ett fallfärdigt hus där nya ännu värre, hemskheter gömmer sig bakom varje dörr.
"Jag tycker att äventyrsrollspelen har en sak som skräckrollspelen ofta saknar; nämligen frihet. Skräckäventyren inriktar sig ofta så hårt på isolation och stress att inte spelarna någon gång får andas ut och ta det lugnt med sina rollpersoner."
Kanske är det så att de inriktar sig för mycket på skräck och att skrämmas? Skräckrollspel bygger som sagt i högre grad på en enda känsla än vad många andra rollspel gör. Som bekant är skräck ett stort område med många möjligheter men det är fortfarande bara en enda känsla.
Re: Muhammed och berget
"Blanda gärna genrer, det är nog fint och så, men det kan knappast hjälpa den som vill spela skräck. Där finns det bara en sak som funkar: ta skräcken på ALLVAR."
Kom ihåg att du bara kan tala för dig själv i sådana här frågor. Om man inte tar skräcken på allvar är inte det då ett tecken på att man kanske helt enkelt har spelat för mycket skräck? För skräck är väl bland det allvarligaste man kan spela.
"Blanda gärna genrer, det är nog fint och så, men det kan knappast hjälpa den som vill spela skräck. Där finns det bara en sak som funkar: ta skräcken på ALLVAR."
Kom ihåg att du bara kan tala för dig själv i sådana här frågor. Om man inte tar skräcken på allvar är inte det då ett tecken på att man kanske helt enkelt har spelat för mycket skräck? För skräck är väl bland det allvarligaste man kan spela.
Rising
Vila i frid
Re: Såga i sin träskalle
"jag förväntar mig inte att bli skrämd bara för att vi spelar Kult, precis som att jag inte förväntar mig att rädda prinsessor bara för att vi spelar Eon. För mig och mina spelare fungerar skräck bäst om det är relativt oväntat och om det används relativt sparsmakat."
Som sagt; jag kan förstå vad du säger, men samtidigt så finns det en enorm fördel med att alla spelare redan från absoluta början har samma inställning och arbetar mot ett och samma mål. Det jag gillar med Kult, exempelvis, är att jag kan spela humoristiskt rollspel i det utan att humorn någonsin ballar ut, för alla spelare vet att vi lirar Kult och har en och samma inställning om hur ett bra Kultscenario ska spelas. Det gör att jag aldrig behöver larva mig med stämningsskapande medel såsom stearinljus, dämpad belysning och stämningsmusik (vilket jag tycker är rätt taffligt, och dessutom distraherar de spelarna mer än det assisterar spelledaren) utan det räcker med "vi ska spela Kult" och så är vi alla på en och samma linje och peppar varandra för att få till en så bra skräckspelsession som möjligt, även när handlingen inte har ett dugg med skräck att göra.
Jag förstår ditt sätt att tänka, men samtidigt så kan man resonera på det andra sättet.
/Rizz
"jag förväntar mig inte att bli skrämd bara för att vi spelar Kult, precis som att jag inte förväntar mig att rädda prinsessor bara för att vi spelar Eon. För mig och mina spelare fungerar skräck bäst om det är relativt oväntat och om det används relativt sparsmakat."
Som sagt; jag kan förstå vad du säger, men samtidigt så finns det en enorm fördel med att alla spelare redan från absoluta början har samma inställning och arbetar mot ett och samma mål. Det jag gillar med Kult, exempelvis, är att jag kan spela humoristiskt rollspel i det utan att humorn någonsin ballar ut, för alla spelare vet att vi lirar Kult och har en och samma inställning om hur ett bra Kultscenario ska spelas. Det gör att jag aldrig behöver larva mig med stämningsskapande medel såsom stearinljus, dämpad belysning och stämningsmusik (vilket jag tycker är rätt taffligt, och dessutom distraherar de spelarna mer än det assisterar spelledaren) utan det räcker med "vi ska spela Kult" och så är vi alla på en och samma linje och peppar varandra för att få till en så bra skräckspelsession som möjligt, även när handlingen inte har ett dugg med skräck att göra.
Jag förstår ditt sätt att tänka, men samtidigt så kan man resonera på det andra sättet.
/Rizz
Re: Såga i sin träskalle
"Som sagt; jag kan förstå vad du säger, men samtidigt så finns det en enorm fördel med att alla spelare redan från absoluta början har samma inställning och arbetar mot ett och samma mål."
Jag tror att den stora skillnaden ligger i vilken sorts spelare och spelledare man har i sin grupp mer än något annat. Du ska vara glad för att ni är så sammansvetsade som ni ändå verkar vara.
"Jag förstår ditt sätt att tänka, men samtidigt så kan man resonera på det andra sättet."
Nepp, nepp. Jag, ensam har alltid rätt. Har du inte lärt dig det vid det här laget?
"Som sagt; jag kan förstå vad du säger, men samtidigt så finns det en enorm fördel med att alla spelare redan från absoluta början har samma inställning och arbetar mot ett och samma mål."
Jag tror att den stora skillnaden ligger i vilken sorts spelare och spelledare man har i sin grupp mer än något annat. Du ska vara glad för att ni är så sammansvetsade som ni ändå verkar vara.
"Jag förstår ditt sätt att tänka, men samtidigt så kan man resonera på det andra sättet."
Nepp, nepp. Jag, ensam har alltid rätt. Har du inte lärt dig det vid det här laget?
Re: Vad händer, mannen?
"Om det inte kommer något från någon annan så tänker jag skapa det själv, vilket är precis vad jag håller på med. Eskapix. Det blir nog så svårspelat att jag i nuläget inte ens själv vet hur man skall lägga upp äventyr till det. Men det skall gå. Och det kommer bli alldeles, alldeles underbart..."
Det här är lite märkligt, men det är nog det rollspel jag ser mest fram emot att läsa och spela. Skriv det någon gång! Jag tänker dock fortfarande spela det som mörk fantasy ;^P
"Om det inte kommer något från någon annan så tänker jag skapa det själv, vilket är precis vad jag håller på med. Eskapix. Det blir nog så svårspelat att jag i nuläget inte ens själv vet hur man skall lägga upp äventyr till det. Men det skall gå. Och det kommer bli alldeles, alldeles underbart..."
Det här är lite märkligt, men det är nog det rollspel jag ser mest fram emot att läsa och spela. Skriv det någon gång! Jag tänker dock fortfarande spela det som mörk fantasy ;^P
Eller
Lycka till med skapandet
Kan bara hålla med till viss del. Isolation eller inte är ju spelledarens val (eller självmordsbenägna rollfigurers). Andra frihetsbegränsande faktorer i vissa fall är kanske försök att hålla fast vid ett normalt liv, arbete, studier mm. Rörelsebegränsande men realistiska. Men allt det där är ju upp till spelarna och till viss del SL. Vill man spela kringstrykande nomad är det också fullt möjligt. Det är helt beroende på scenario/kampanj/SL/RP/Spelare.
Vad är det som gör Kult kasst för långa kampanjer, personliga episoder och metaplotter? Har själv aldrig haft några problem med det, tycker snarare att Kult med sin stora spännvidd av möjliga karaktärer, spelstil och fria kosmologi inbjuder till friare kreativt tänkande i den skapandeprocess där kampanjer och scenarion föds (till skillnad från WoD som i mitt tycke är starkt överdefinierat).
Lycka till med skapandet