"Säg det genom en scen istället"

[ceruleanfive]

Den senaste månaden har jag varit med om två spelsituationer som fått mig att fundera på något som egentligen är ganska självklart, men som ändå klickade till för mig på ett lite nytt sätt.

Första gången var i Indierummet på GothCon, där vi spelade Anatman. I ett moment skulle vi introducera en tilt – något som skakar om status quo och sätter igång själva berättelsen. Spelarna började slänga ur sig olika koncept och idéer, tills @Genesis avbröt och sa: "Säg det genom en scen istället."

Andra gången var i min ordinarie spelgrupp, i ett ganska klassiskt mysteriespel. Jag snappade upp en vag ledtråd som fick allt att falla på plats för mig. Och istället för att bara förklara allt för mina medspelare lät jag min rollperson agera på det genom en scen. Resultatet blev att även de andra spelarna fick motsvarande eureka-upplevelse "inifrån" fiktionen.

Inom samberättande är det hyfsat vanligt att spelare vill stanna upp och diskutera hur saker egentligen hänger ihop, som om det vore ett writers room. Jag fattar behovet, men för mig känns det som ett misslyckande – som att vi punkterar fiktionen. "Säg det genom en scen istället!"

Jag har också spelat med i många grupper där någon mitt i en spelardiskussion säger: "Kan vi inte ta det här som våra rollpersoner istället?" Och jag tycker nästan alltid att det blir mer engagerande.

Det är ju i grunden bara "show, don't tell", men i rollspel får det en extra dimension. Vi är inte bara publik – vi skapar, gestaltar, och upplever berättelsen i realtid. Så "nivån" vi verkar inom (på regissörsnivå, på författarnivå, eller genom själva fiktionen) spelar väldigt stor roll. Att förklara något i metan är snabbt och tydligt, men det är sällan lika minnesvärt som när det får ske i en scen.

Jag vet inte om det här gäller för alla, men jag kommer iaf att försöka ha med mig det ännu mer framöver.

 

[God45]

Du har inte bara helt rätt av alla anledningar du nämner, du har också rätt för det är så jäkla långsamt att stanna allt och snacka! Snabbare och roligare att bara köra.

 

[Feuflux]

Det här är högst troligen något jag kan bli bättre på, så bra trådstart!

 

[Genesis]

Redan de gamla stårygejmarna talade om detta. De kallade det ”storyboarding” och det var en synd.

Dels är effekten bättre av om saker etableras i spel istället för att man diskuterar fram det, dels tar det ofta musten ur spelandet att spela ut något som redan är bestämt, dels sker bra idéutbyte i rollspel inte genom konsensus utan genom att man vågar slänga in saker de andra måste reagera på. Jag tror att det är besläktat med fenomenet där det finns ett mysterium och ingen riktigt vågar hitta på svaret utan tassar som katten runt het gröt. Man vill inte riskera att lägga in något de andra kanske inte kommer att gilla. Det är motsatsen till att spela djärvt och sårbart!

 

[Henke]

Utan att riktigt tänkt klart tanken... men finns det inte situationer som lämpar sig sämre att "säga genom en scen" ? Handlar det t.ex. om en situation där spelarna vet mer än karaktärerna så tänker jag att det i vissa fall kan bli svårare att etablera det i fiktionen? Men så kanske det inte är alls?

 

[Genesis]

Utan att riktigt tänkt klart tanken... men finns det inte situationer som lämpar sig sämre att "säga genom en scen" ? Handlar det t.ex. om en situation där spelarna vet mer än karaktärerna så tänker jag att det i vissa fall kan bli svårare att etablera det i fiktionen? Men så kanske det inte är alls?

I samberättande är det ju sällan svårt, men har man en mer begränsad spelarauktoritet så blir det kanske lurigare.

 

[Jim Profit]

Que? Jag fattar inte - det är väl så man spelar rollspel? Kanske är självklart om man också är lajvare, men offande är en synd!

I ett moment skulle vi introducera en tilt – något som skakar om status quo och sätter igång själva berättelsen. Spelarna började slänga ur sig olika koncept och idéer, tills @Genesis avbröt och sa: "Säg det genom en scen istället."

...förutom i tillfällen som detta, som knappast går att göra som en scen innan man bestämt sig för vad tilten ska innehålla? Vad missar jag?

 

[ceruleanfive]

Que? Jag fattar inte - det är väl så man spelar rollspel? Kanske är självklart om man också är lajvare, men offande är en synd!

Ja, lajv och rollspel är ju väldigt olika på det sättet.

...förutom i tillfällen som detta, som knappast går att göra som en scen innan man bestämt sig för vad tilten ska innehålla? Vad missar jag?

Man behöver ju inte diskutera för att bestämma sig – man kan bara köra på idén man har och förmedla sin idé genom en scen.

 

[Jim Profit]

Man behöver ju inte diskutera för att bestämma sig – man kan bara köra på idén man har och förmedla sin idé genom en scen.

Du menar att alla liksom spelar ut sin scen, och sedan bestämmer man vilken som blir diegetisk? Eller missuppfattar jag något?

 

[ceruleanfive]

Du menar att alla liksom spelar ut sin scen, och sedan bestämmer man vilken som blir diegetisk? Eller missuppfattar jag något?

Nja, någon tar initiativet och börjar gestaltar sin idé genom en scen, och det som spelas ut är det som blir sant.

 

[Jim Profit]

Nja, någon tar initiativet och börjar gestaltar sin idé genom en scen, och det som spelas ut är det som blir sant.

Ah, då hänger jag med. Det är mao inte riktigt "ni som spelare ska introducera en tilt till berättelsen" - då måste man ju vara överens - utan mer "nu behöver storyn en tilt, och vem som helst kan introducera den genom sin rollperson"?

 

[Quadrante]

Tänker att vi alltid kört med att plan och idéer inte har hänt förrän man spelar ut dem.

När vi kört scenen så berättar man och kontrollerar man det mesta utom andras rollpersoner och eventuella andra aktörer. Och måste man involvera någon av dem, lämnar man över beskrivandet. Scenen utvecklas utifrån vad alla bidrar med. Planen och idén kan frångås när som helst av den som beskriver eller vill bidra med något.

Men det beror lite på vad man menar med scen. Och hur det skiljer sig från planerande, hur man bestämmer och när det bestäms vad som händer. Well, känns som ni pratar om något annat.

 

[Christoffer]

Yeah, som någon sjukt klok och vis individ någon gång sagt här, spela de där gamla forge-spelen som ett vanligt jävla rollspel, håll inte på och krångla till det och prata om saker i onödan, man bara spelar sin(a) karaktär(er) och upptäcker vad som händer genom interaktionen med reglerna och de andras karaktärer.

 

[ceruleanfive]

Ah, då hänger jag med. Det är mao inte riktigt "ni som spelare ska introducera en tilt till berättelsen" - då måste man ju vara överens - utan mer "nu behöver storyn en tilt, och vem som helst kan introducera den genom sin rollperson"?

Jag håller inte med om att man måste vara överens, så jag ser nog inte skillnaden.

dels sker bra idéutbyte i rollspel inte genom konsensus utan genom att man vågar slänga in saker de andra måste reagera på.
[...]
spela djärvt och sårbart!

 

[bortom12e]

Måste ändå slänga in att det beror ju på hur man gillar att spela. Det är ju jättebra att hitta åt det där om man gillar att spela så, som jag tror att de flesta gör.

Men det finns ju också personer som verkligen gillar att liksom diskutera fram vad som ska hända eller händer snarare än att spela ut det. Det är också helt legit. Inte ett misslyckande om det är så man vill spela.

Men väldigt rimligt sak att tänka på när man ska sätta ihop spelgrupp!

 

[Jim Profit]

Jag håller inte med om att man måste vara överens, så jag ser nog inte skillnaden.

Ah, det tog jag som ett ingångsvärde, sas - "nu måste ni komma överens om en tilt", och då vore det imho bad form att köra över sina medspelare. Måste man inte vara överens är det ju bara att tuta och köra. (Viss kalibrering kan så klart vara på sin plats då och då, precis som på lajv)

 

[RasmusL]

Det är ju onödigt att komma överens om vad som ska hända och sen spela ut det men det finns ju en massa andra diskussioner som jag tycker är positiva.

"Vänta, vad hände egentligen i andra scenen, gifte de sig eller missförstå jag?"

... eller min favorit
"Men de här kolonierna som Carita styr över, hur fungerar de och hur kommer Xi'lektan-nektarn hit sen?"

Mm

Det går ju att spela ut de här som scener men jag tar dem hellre i diskussion. Det är en lika givande del av spelet för mig i rätt grupp där vi kan skapa tillsammans. Men, att spela ut scener vi redan diskuterat hur de ska gå slipper jag gärna, då kan vi möjligen diskutera istället för att spela men inte båda.

 

[DeBracy]

När Nordnordost var hippa hippespelare på det sena 00-talet/tidiga 10-talet så hände det ibland att det blev tydligt vid bordet att det var dags för en scen som skulle ställa något på ända och att det fanns lite tvekan. Då var det ofta någon som sa något i stil med ”Jag har nåt”, som ofta möttes av ”Coolt, kör du!” utan att något förklarades. Att få se var vi skulle var ju liksom en av de stora tjusningarna.

Storyboarding (eller play before play som jag nog tänkt på det som, om det inte är olika grejer?) var alltid en riktig kulturkrock för mig när det dök upp. Fick liknande känslor av frifornstekniken med att spela om en scen – jag var hårt drillad på lagt kort ligger och att man passar bollen och springer med den, typ.

 

[Girighet]

Jag gillar generellt tanken mad att spela så mycket som möjligt genom sina karaktären men tror jag inte jag förstår. Jag är kanske för fyrkantig i mitt spelande men skulle gärna förstå hur du menar?

Första gången var i Indierummet på GothCon, där vi spelade Anatman. I ett moment skulle vi introducera en tilt – något som skakar om status quo och sätter igång själva berättelsen. Spelarna började slänga ur sig olika koncept och idéer, tills Genesis avbröt och sa: "Säg det genom en scen istället."

Innebär det att istället för att diskutera och komma överens så beslutade någon sig för något och alla hängde på?

Andra gången var i min ordinarie spelgrupp, i ett ganska klassiskt mysteriespel. Jag snappade upp en vag ledtråd som fick allt att falla på plats för mig. Och istället för att bara förklara allt för mina medspelare lät jag min rollperson agera på det genom en scen. Resultatet blev att även de andra spelarna fick motsvarande eureka-upplevelse "inifrån" fiktionen.

Hur gick detta till? Skapades någon form av flashback scen där brottet utfördes eller en klassisk samla-alla-i-ett-runt-och-dra-detaljerna-och-förklara-brottet från din rollpersons perspektiv?

 

[ceruleanfive]

Innebär det att istället för att diskutera och komma överens så beslutade någon sig för något och alla hängde på?

Exakt så.

Hur gick detta till? Skapades någon form av flashback scen där brottet utfördes eller en klassisk samla-alla-i-ett-runt-och-dra-detaljerna-och-förklara-brottet från din rollpersons perspektiv?

Jag sa helt enkelt "Min rollperson vill gå och prata med X" (som jag då listat ut vem som var mördaren), sen konfronterade jag hen med inledningsvis vaga kommentarer och spelledaren svarade i sin tur med motsvarande vaghet, och så eskalerade vi konfrontationen successivt tills polletten trillade ned för de andra spelarna också. Så lite mer åt det senare alternativet, fast inte mästerdetektiv-klassiskt.