När jag började designa mitt sci-fi spel
Cold & Dark så körde jag fast lite i vad som skulle vara "rimligt" rent vetenskapligt men insåg att jag personligen inte brytt mig alltför mycket när det kom till sci-fi spel jag kört. Vare sig det har varit tabletop eller datorspel.
När jag kör Dead Space, Mass Effect eller Trinity så har stämningen alltid tagit överhanden. Jag diskuterade det här lite lätt på Wildfires forum eftersom Chthonian Stars anses vara "hard science fiction" av många. Men det jag undrade då är hur en hel setting kan anses hard sci-fi när den i grunden handlar om rymdmonster? Men återigen så ansåg jag att stämningen var det viktigaste. Självklart finns det en gräns för vad jag accepterar men så länge inget det som beskrivs passar in med resten av spelvärlden brukar jag vara nöjd. Jag hittade ett ganska användbart
graderingssystem som har hjälpt mig en del. Graderade mitt som medium på denna skala. Och som nämnts tidigare så är CStars ett coolt spel. Wildifre har dock lite problem för tillfället eftersom Sandstorm Productions verkat dragit sig ur som deras sponsor men jag hoppas att de släpper sin nya version av CStars (The Void) i vilket fall som helst.
I Cold & Dark har jag gjort så att det ofta tar månader att resa. Medans besättningen reser måste de ligga i "stasis" där de varken åldras eller behöver näringsintag. Det är omöjligt att vara vaken under längre resor eftersom metoden som används (kallat Ghost Lines) helt enkelt driver människor galna. Detta sker också när en person eller liten grupp blir alltför isolerade när de är ute i rymden. De drabbas av VPS (Void Psychosis Syndrome). Att bli knäpp som ett resultat av isolation eller att uppleva rymdens storhet för länge tycker jag är en viktig ingrediens. Att vi människor inte riktigt pallar rymdens oändlighet spär på känslan av utsatthet.
Detta är en av anledningarna till att de flesta personer inte tar sig an de längre rymdresorna. Sedan kostar det även en del. Att sedan ha en familj hemma medan du reser försvårar det hela. Din son är nyfödd när du åker och resan tar längre tid än uppgiften du ska utföra när du är framme. Medan du endast är i faktisk aktiv tjänst i några veckor har din son hunnit fylla ett innan du är hemma igen eftersom resan i sig tagit så lång tid.
Det styrande organet GIC (Govermental Industrial Complex) styr hela galaxen som spelet utspelar sig i. De lyckas göra detta någorlunda lyckat via vissa metoder. För det första så har de endast offentliggjort 18 solsystem och även några av dessa är satta under restriktion. Sedan så har de infört ett system som gör det mycket billigare att underhålla och köpa skepp som inte har förmågan till FTL. Dessa "hoppas" istället via GICs egna större skepp vilket i sin tur gör att det blir lättare att hålla koll på befolkningen.
När det kommer till andra intelligenta raser så har mänskligheten endast kommit i kontakt med en. De hjälper oss delvis men håller oss på avstånd. Sedan har vi bara hittat en ras till (inte intelligent dock) som inte vill annat än att utrota oss (de är mer åt Alien/Zerg hållet). Detta i combination med CAV (Caliphrian Aggression Virus, jupp, zombies in space) gör att de flesta människor stannar i kärnsystemen eller de planeter de bor på. Känslan av galaxens storhet är där men att både resor och världarna är såpass farliga gör att de flesta människor inte känner för att åka på upptäcktsresor. Bland de farligaste yrkena ingår gruvarbetare, missionär och skeppsreparatör eftersom dessa ofta tvingas resa långt i yrket. Brottsutredare kan även det vara livsfarligt eftersom dessa skickas iväg till en koloni långt ut i galaxen för att utreda mord. I flera fall sitter de fast tills de plockas upp och att utreda mord i en klaustrofobisk miljö där alla man tvingas bryta bröd med potentiellt kan vara en mördare är psykologiskt påfrestande.
Så även om resor inte tar år och dränerar alla resurser en karaktär har så kostar de och är farliga och tillräckligt långa för att det ska ta emot att resa för de flesta.
. Har tänkt pà detta, och jag tror det skulle kunna fungera i teorin om 1: tvà partiklar àtergàr till att "slumpmässigt" spinn när de inte längre observeras, 2: man kan fortsätta observera en partikel hur länge man vill och pà sà sätt làsa dess spinn (givetvis antar vi att vi kan hàlla partiklarna sammanflätade hur länge som helst).
) Hursomhelst, jag tror inte att det skulle vara praktiskt möjligt att skapa överljus- kommunikation med kvantsammanflätning, utan ser det hela mer som ett intressant tankeexperiment.
). Men om vi struntar i alla smà detaljer skulle de kunna leda till häftiga situationer. En engàngssändare som förbrukas när man använder den. Det skulle ge en del intressanta avvägningar i rollspel. Det fjärran rymdskeppet, den avlägsna kolonien som bara kan skicka ett meddelande till hemplaneten. När ska det skickas?, vad är viktigt nog?
