Hade helt missat den här diskussionen, väldigt intressant må jag säga!
Har gjort ett mindre räkneexempel och lite mer ingående information om hur läget vid "The Dig" kan se ut.
Till att börja med så har vi inte ens riktigt alla grundläggande resurser för att bedriva storskalig malmutvinning i berget. Björn har redan nämnt att sprängmedel ej får användas eftersom ledningsgruppen bland annat känner till diverse anarkistiska element som skulle kunna bli lite väl ivriga i sin strävan att omkullkasta den rådande ordningen. Sen saknas så gott som all infrastruktur som behövs runt omkring en gruva; inga tunga fordon, knappt några vettiga verktyg, inga transportvägar (enbart en flygtransport som är ytterst begränsad i sin kapacitet). Den malm som bryts måste av praktiska skäl förädlas så långt det går på plats (kommer nämna mer om detta lite längre ned) för att minimera behovet av att frakta en massa dövikt.
Detta innebär att vi då har vårt lilla gruvsamhälle (enklare baracker/bostäder/tält), själva gruvan (vilket mest troligen kan liknas vid ett litet dagbrott än så länge) och en masugn i miniformat (inte några 30 meters torn i sten, eller för den delen några elektromasugnar). Anledningen till att vi inte har det sistnämnda är att vi inte har fri tillgång till elektricitet vid gruvan, utan måste förlita oss på mindre generatorer (ospecificerat, men mest sannolikt bränsleceller som baseras på väte, med tanke på att vi har tillgång till denna bränsletyp i relativt överflöd för närvarande).
För själva malmbrytningen skulle jag tro att vi har ungefär 10-15 personer, som jobbar i förängda skift (12 timmar istället för de vanliga 8), dessa roteras i högre utsträckning än "vanliga" arbetare för att kompensera deras isolation och tunga arbete.
För att hantera service, underhåll, transporter och masugnen så tillkommer ytterligare ungefär 12-15 personer.
En grupp på kanske 4-6 som har hand om säkerheten.
Samt eventuell kringpersonal (prospektörer, geologer, forskare på besök osv), kanske 4-6 personer.
För tekniskt understöd och expertkompetens så finns primärt 2 tjänster knutna till gruvan. Dessa fördelas dock bland en grupp ingenjörer som bor i baslägret och kommunicerar enbart via telelänk till gruvan, men det sväljer ändå personal.
Så vi borde landa på kring runt 35 - 45 personer för hela gruvan.
För att förse masugnen/förädla järnmalmen till något användbart så behövs det nog mycket bränsle. Om vi ska göra en grov skiss så har jag uppskattat malmen till att vara järnspat (eller siderit om så vill). Den malmen innehåller en järnhalt på ungefär 48,2%. För att utvinna det användbara järnet så finns det lite olika kalkyler. Jag har hittat tre olika, som jag har försökt slå ihop och skala ned (för här snackar vi uträkningar för storskalig produktion, de siffror jag hittat visar på en kol-till-malm-ratio på allt från 0,6:1 till hela 5:1. Därav väljer jag den gyllene medelvägen och säger 2:1). Detta leder till att för att lyckas utvinna 100 kg råjärn skulle behöva 210 kg malm, 280 kg koks och 140 kg injektionskol. Redan där har vi problem; Vi har varken koks eller kol. Järnspat kan finnas bland stenkolsfyndigheter, men än så länge har vi inga sådana fynd. Det blir helt enkelt till att byta ut koksen mot nått vi har eller kan framtsälla, lättast är nog då att bränna lite skog och fixa kol (vi behöver ju även "vanlig" kol också så). Värmevärdena för koks och träkol är ungefär samma (vi kan hålla föroreningsproblemen för råvaran ute ur ekvationen och låtsas att vi får samma slutprodukt). Då landar vi på att vi behöver ungefär 420 kg kol för varje produktionsenhet av järn. Det är ändå inte så farligt (inte ens om vi landar på 5:1 ration så blir det värre än runt 1 ton kol/månad).
Hur få fram kol?
"Enklaste" sättet är helt enkelt att köra på klassisk kolmila (efter att själv har spenderat några sommrar med att göra detta så vet jag vilket jäkla slit det är). Om vi kör på en ordentlig jäkel (mycket eftersom det finns så bra efterforskningar, samt att vi vill lägga upp ett bra lager med kol) så kommer det kräva ungefär 130 m3 ved till att skapa 70 m3 kol. Detta kommer att ta ungefär 67 dagsverken (egentligen mer, men jag har kompenserat för att vi har bättre teknologi, men även adderat tid då vi har en djungel full av argsinta grizzlytigrar som mer än gärna vill ha en ursäkt att döda oss i sömnen, så därför blir det snarare selektiv gallring än kalhygge som gäller). Bränner vi av en lyckad kolning på en sån mila, så kommer vi ha ungefär 13 ton med kol. Tidsmässigt så är det väl ungefär knappt hälften av de dagarna (26) som går åt till själva bränningen/svalnandet, så då återstår 41 dagsverken som i viss mån går att skynda på med extra händer. Säg då att vi som en engångsinvestering kastar in 10 personer, då är det klart på ungefär en månad.
Så ja, 100 kg/månad är måhända en rejäl underproduktion. Men med tanke på kolonins praktiska kunskaper/färdigheter kring gruvbrytning (nära nog noll, men gott om teoretiska sådana) så är det här ett stort framsteg. Om inte annat kan det ses som ett proof-of-concept, vilket är minst lika viktigt. Nu handlar det mest om att skala upp det hela. Frågan är väl bara vilken väg man vill gå; Mer mankraft? Sprängämnen? Tillmakning? Allt har sina för- och nackdelar, men det får ledningsgruppen ta beslut om.
Sen ska det också nämnas att det är råjärn, inte stål. Ska det bli stål så behövs ytterligare utrustning och ännu en värmningsprocess (denna har dock Astrid tänkt ska ske vid baslägret, då vi har betydligt bättre resurser för förädling iom våra kärnreaktorer med mera). Annars så blir ju kolbehovet högre, oklart hur mycket, men måhända man för enkelhetens skull kan dubbla det rakt av (ska ju ändå upp i runt 1300 grader Celsius i ett tag).
Det var iallafall mina tankar kring hur produktionen ser ut i dagsläget, och att det finns klara expansionsmöjligheter.
(Som notis så bryter LKAB cirka 450 ton/anställd/månad, fortfarande skyhögt mycket mer än vad vår lilla koloni klarar än så länge, men bara en notis).
