Rutland: Trollkarlskungens gladiatorer

Antedemortius står tyst och betraktar när Ulgur nackar trollkarlskungen och vandrar iväg till köket.

Antedemortius går fram till liket och plockar upp kungakronan och sätter den på sitt eget huvud. Sedan skrider han fram till den halv raserade tronen och slår sig ner. Med en klapp från hans skrumpna, beniga händer börjar tronsalen sakta reparera sig själv runt omkring honom.

Kungen är död. Länge leve kungen.
 
Torkel irrar omkring i de nu tomma katakomberna och börjar långsamt inse att anledningen till att Zhtuchnïc inte hörsammar hans alltmer desperata böner har mindre med hans bristande hängivenhet att göra, och desto mer med att Zhtuchnïc bara var ett påhitt från kultens ledare för att tjäna pengar.
 
Edva finner ro i de fjärran get hagarna och bjuder in @Skarpskytten Herr Bob att följa med och vila fri från den höga societeten och alla krav på det som nämndes vara "blå blod". "Följ med mig Bob och njut av gräs mellan tårna, ro och vila tillsammans med enorma flockar med getter."
Bob ser förvirrad ut. Han stirrar ut i tomma intet en kort stund. Sedan skakar han på huvudet, som om han förjagar en ond drömbild i sitt sinne, kastar ifrån sig spöksvärd och sin spösköld på marken och fattar Edvas hand.
 
Grums spöke hemsöker Galfjondriel för att undersöka om alvlivets evighet är längre än spöklivets evighet! Vad kul vi ska ha tillsammans!
 
Back
Top