Nekromanti Rustningar

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Jag håller just nu på att fila lite kring vilka rustningar som bör finnas i en spelvärld (fantasy, inte direkt inspirerat av någon särskild epok, men försöker att inte heller bli ett lapptäcke av olika tidsperioder). Det skulle vara mycket trevligt om någon av de kunniga typerna på forumet (Herr Nils, Kornella och Björn Hellqvist är väl de jag först tänker på) kunde svara lite på följande frågor om de olika typerna:
När uppkom de?
Vilka vapen skyddar de bra mot?
Vilka vapen uppkom för att motverka dem?
Överlapapr användandet det hos någon anna rustningstyp?

Typerna är:
Tyg/kvilt/gambesson (användes det här bara under rustningar, eller även "självständigt"? Är det samma sak som de "linnerustningar" jag hört talas om?)

Läder (är det någon mening med en rustning i mjukt läder, eller används enbart härdat? Jag tänker att ringar på lädret (till skillnad från nitar) väl ändå borde ta emot en del av smällen, är det fel?)

Trä (har detta använts överhuvudtaget?)

Ringbrynja

Fjällpansar

Plåt (inte helrustning, snarare arm- och benskenor samt bröstplåtar)

Det är en hel del, men om ni svarar kan jag nog försäkra att min vördnad för era kunskaper kommer att öka än mer. :gremsmile:
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
OK, gav svar på många frågor. Men, om man ser det mindre historiskt och mer praktiskt, var ringpansar en möjlighet (ett av de skärande hugg som skulle ha skurit upp det vanliga härdade lädret torde väl stoppas av ringarna)?
 

Klon

Hero
Joined
1 Aug 2000
Messages
1,424
Location
Sverige, Örebro
Tackar så mycket...

Den artikeln har helt klart gett mig lite emr insikt i användandet utav vapen, och kanske främst av rustningar.
Ett mycket bra komplement till min vapenbok sopm jag annars sätter stor tillit till.
 

Kornella

Warrior
Joined
9 Feb 2000
Messages
271
Location
(Sverige)
Jag måste medge att jag tycker att frågorna är helt fel ställda. Rustningars och vapens innebördes ordning är långt ifrån lika viktiga som kulturella och teknologiska omständigheter. Nya rustningstyper uppstår inte om behovet inte finns.

Eftersom du behöver rustningarna till en fantasyvärld anser i alla fall jag hur de utvecklats historiskt vara relativt ointressant och ärligt talat att börja i fel ände. Vad du borde göra är istället att kolla upp vilka faktorer som ligger bakom rustningarnas utveckling och inte bry dig om vår världs utveckling i sig (även om det är där man måste titta för att kunna finna faktorerna).

Uppkomsten av rustningar och vapen behöver heller egentligen inte följa en direkt logisk utveckling. Tåligast är inte bäst nödvändigtvis, det är nog viktigare att de skall vara enkla att bära också. Exempelvis uppkom de första tunga rustningarna först när man hade utvecklat stridsvagnarna under bronsåldern. Hurrierna insåg då att man kunde ha tunga rustningar på soldater som åkte omkring i stridsvagnar och inte behövde ta sig fram på egna fötter, utan som rullade fram. Dessa lamell- och fjällpansar-rustningar kom att dominera senare bronsåldern och det hurriska ordet för dem, Sharyani, lever kvar än idag i hebreiskan och arabiskan. Innan dessa rustningar tillkom hade soldaterna relativt lätta rustningar, läder och i vissa fall hjälmar av brons.

Alltså i bronsålderns fall så var det stridsvagnens tillkomst som var anledningen varför lamell- och fjällpansar-rustningen uppstod i kombination med att soldaterna behövde skydda sig emot fientliga pilar. Detta hurriska vapensystem (stridsvagn-helrustning-pilbåge) förändrade hela krigföringen radikalt med väldiga förändringar som följd. Varje stat med självrespekt kopierade systemet rakt av (till och med rustningarna var identiska på sina håll för att inte tala om träningsmanualerna som var direktöversättningar).

Stridsvagnarnas betydelse tynade dock bort så småningom och man vet inte riktigt varför. En teori har lanserats att javelinen uppfanns. Det är alltså ett kort (knappt en meter långt) tunnt spjut med pilspets, men det är egentligen inget kastspjut som alltså är relativt stora och otympliga vapen. (Det finns nog ingen svensk term för vapnet, så jag använder det engelska istället.)

Detta vapen i kombination med två andra samtida uppfinningar revolutionerade alltså krigföringen under bronsåldern än en gång. Den första uppfinningen var den runda skölden (även om skölden i sig är en betydligt äldre uppfinning) och den andra var en ny typ av svärd som kallas för "Naue typ 2" av arkeologerna (eller "griffzungeschwert" som på svenska betyder ungefär "grepptungesvärd"). Javelinen hade den stora fördelen att man med lätthet kunde bära flera och kunde även kastas i språng med relativt stor träffsäkerhet, till skillnad från pilbågar. Taktiken gick ut på att slå ut stridsvagnarnas draghästar, varpå soldaten gick in med sitt långa Naue typ 2-svärd för att försöka slå ut den otympliga Maryannun (som elitstridsvagnskrigarna kallades i större delen av Mellanöstern under bronsåldern) med tung rustning men ett mindre svärd. Sharyani-rustningen ansågs tåla pilar och svärd, men Naue typ 2 svärdet var robustare och längre än tidigare svärd. I teorin skall då det här taktiken (eller vapensystemet) ha besegrat stridsvagnssystemet. Men i det här fallet så är det inte bara vapnen som utgör grunden för hela systemet utan även antalet. Ett stort antal javelin-beväpnade fotsoldater kunde alltså besegra ett mindre antal stridsvagnar.

Vad vill jag säga med denna utläggning då? Jo, först och främst så är det kulturell påverkan som avgör vilka rustningar som används i vissa områden, även mellan kulturer som är väldigt olika. Om det exempelvis finns relativt goda kommuniktationer mellan olika kulturer så lär de också ha väldigt lika rustningar och vapen, och krigssystemet bör även se snarlikt ut. Alltså, olika system i olika länder är nästan bara löjligt om de är grannar, speciellt om de är goda grannar. Vapensystem tenderar att vara snarlika över större områden och omfattar många kulturer. Självklart finns det alltid avvikelser men de avikelserna tenderar att vara beskaffade som så att de försöker härma stormakternas vapensystem så gott deras egen teknoligiska och kulturella kapacitet tillåter. Den hurriska rustningen Sharyani användes exempelvis över stora delar i Mellanöstern och faktiskt förekom det snarlika rustningar så långt som i Kina under den samtida Shang-dynastin (till och med det relativt udda halsskyddet Tikku skall ha förekommit).

Det andra jag vill säga är att rustningar utgör en integrerad del av ett vapensystem och detta bör alltså tas med i beräkningarna när man tänker på vilka rustningar man skall ha och inte ha.

Det är alltså intressant att notera att "superrustningar" sprider sig som en löpeld och därmed bör de finnas över större delen av den kända världen även i fantasy, om de verkligen är "superrustningar". Andra rustningstyper kan dock förekomma parallellt om superrustningen är svårtillverkad eller består av svåråtkomligt material. Om rustningstypen däremot är lätt att tillverka och inte är har några direkta nackdelar bör den alltså dominera helt i den kända världen. Ett bra exempel är lamellrustningen, den användes i så skillda områden som Kina, Indien, Mellanöstern, Afrika och ända in i Europa ända fram till 1800-talet (om inte längre). Inte dåligt för en rustning som uppfanns för ca 3600 år sedan och därmed bör klassas som världshistoriens viktigaste rustningstyp, men som tyvärr hamnar i skymundan av de europeiska rustningarna på grund av eurocentrismen i vår moderna litteratur. I rollspel återfinns de exempelvis ofta inte alls!

Men bäst för oss teoretiker är nödvändigtvis inte bäst i verkligheten. Enligt en teori (som iofs är häftigt emotsagd av dess motståndare) skall romarna exempelvis ha infört Lorica Segmentatan (alltså "romarrustningen" enligt populärkulturen) på grund av den katastrofala förlusten år 9 mot germanerna, som en sorts snabb och enkel nödlösning för att kunna ersätta de förlorade legionernas rustningar. De var förrvisso tåligare och lättare men krävde samtidigt konstant service och reperation. Segmentatan användes dock endast av de västliga legionerna (de som behövde ersättas snabbt) och försvann också ganska fort för att ersättas med ringbrynjor och liknande igen. (De östliga legionerna använde aldrig överhuvudtaget Segmentatan.)

Kulturella och teknologiska influenser är alltså i vägen alternativt uppmuntrar utvecklingen av vissa rustningstyper. Jag menar alltå att de påverkar utvecklingen minst lika mycket som vapnen i sig gör. Klimatet bör också ha en ganska stor påverkan på rustningsutvecklingen, i varmare klimat bör det knappt uppstå heltäckande rustningar om ens några. En annan faktor bör vara tillgång på vissa metaller, järnåldern uppstod exempelvis just på grund av att tenn blev en bristvara i Mellanöstern. (Tennet behövdes till bronset varför järnet blev mer lättillgängligt. Att man inte återgick till brons beror i sin tur på att man uppfann karboniseringsprocessen, som gör järnet mer användbart i praktiken. Tidigare var järn dock underlägsen brons, speciellt för vapen, på grund av dess sprödhet.)

Som sagt: det finns otroligt många frågor som bör ställas som är viktigare än när de fanns och inte fanns och vilka vapen de skyddade emot. Speciellt eftersom det är fantasy, utvecklingen kan ta sig en annan väg och då är det väldigt viktigt att tänka på vad som krävs och vad som fungerar. Ha dock i åtanke att rustningar tenderar att evolvera mer för att skydda soldaten från avståndsvapen än närstridsvapen, det var det som troligen överhuvudtaget startade utvecklingen av rustningarna från första början.

Vad det gäller mer udda rustningsorter som trärustningar exempelvis så har de använts i historien bland annat av Tlingit-indianerna i nordamerika och folken i Sibirien kring Berings sund, som för övrigt slogs med Tlingit-indianerna i Nordamerika. Tjukterna (eller hur det nu stavas på svenska) i östligaste Sibirien utvecklade till och med riktigt avancerade varianter av trärustningar som ärligt talat är riktigt häftiga och har väldigt stor fantasyfaktor om man frågar mig (och som skall spela en stor roll i mitt fantasykoncept "Tundra").

Utöver trärustningar finns det självklart en hel del fler udda rustningsorter, som exempelvis myntrustningar som även de användes av bland annat Tlingiterna. Den konstigaste rustningssorten är väl dock ändå pappersrustningen från kina, nu vet jag inte mycket om den men jag vill dra mig till minnes att den fungerade ungefär som den europeiska gambesonen, med åtskilliga lager papper.

Min personliga favorit är nog ändå benrustningar som faktiskt är alltför bortglömda i rollspelen. I bronsålderns Grekland användes exempelvis läderhjälmar med vildsvinsbete-lameller och de skall ha skyddat ganska bra, för att inta tala om att vara en statuspryl. Eftersom hjälmarna krävde 30-40 benlammeller innebar det att krigaren behövde döda runt 10-30 vildsvin (som faktiskt är riktigt farliga och aggresiva) för att få sin hjälm, vilket ingjöt respekt. Tjukterna hade även de benhjälmar gjorda av valben på 1700-1800-talet. De tillverkade förövrigt också rustningar gjorda av valben.

Nella - Som undviker frågorna som Björn svarade rätt bra på :gremwink:
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Tjuktjer! w00t!

Då bara måste jag ha med trärustningar...

Då får jag väl ge viss information om krigskonstens utveckling (rätt liten, ärligt talat har jag itne tänkt så mycekt på det mer än som spridda bilder av hur jag vill att länderna ska sköta sig) och samtidigt försöka dra lite slutsatser av detta. De tre huvudsakliga kulturområdena har tre olika inställningar till detta. Det första har alltid haft en god tillgång till tenn och koppar, och har därför inte riktigt övergett bronsvapnen. Deras krigföring är främst baserad på kavalleri och bågskyttar. Alltså bör de förse sig med ganska tunga rustningar. Pikenerare ska inte ha den dominans på slagfältet som uppkom senare - den taktiken är helt enkelt inte utveckald än.

Det andra kulturområdet är ganska mongolinspirerat vad gäller krigföring, men däremot inte lika expansionistiskt. Därför har deras krigföring inte spritts särskilt mycket utanför de egna länderna. Här gör jag det lätt för mig - jag snor det mesta från mongolerna. Dessutom förekommer trärustningar i norr.

Det tredje området saknar såväl tillgång på brons som på hästar, med vissa undantag. Alltså bör järn och infanteri dominera, men vilka rustningar används? Detta område har en viss överlappning med område ett, eller skulle någon vara allt för dominant då? Är det kanske i dessa gränstrakter man kommer börja utveckla pikenerartaktiken?

Dessutom finns det några små isolerade enklaver (där jag mest går på känsla och inte bryr mig så mycket om utveckling, då den ena enklaven är djupt konservativ och den andra djupt kaosmagisk) och fjärran länder (där jag petar in till exempel pappers- och benrustningarna), men om dessa har jag en mycket vag uppfattning.
 

Kornella

Warrior
Joined
9 Feb 2000
Messages
271
Location
(Sverige)
Re: Tjuktjer! w00t!

Problemet med att låta en kultur ha brons och en annan järn, är att de måste ligga väldigt åtskilda. Dessutom bör järnet först nyligen ha upptäckts i den andra kulturen. Jag vill dessutom passa på att påpeka att i vår verkliga värld så går inte utvecklingen från stenålder till järnålder av sig självt. De kulturer som får "järnålder" direkt efter en stenålder är kulturer som får hela teknologin utifrån.

Alltså för att uppfinna järn krävs det troligen att man tidigare varit en blomstrande bronsålderskultur. Dessutom måste det finnas ett behov för ett nytt material, exempelvis för att tenntillgången minskat. Järntillverkning förekom till och med innan legeringen brons (som alltså består av koppar och tenn), vilket är något de flesta verkar höja på ögonbrynen för. Problemet med järnet är nämligen att det är en undermålig metall innan karboniseringen, och därmed är järnet i sig endast ett dåligt men billigt subsitut för brons. (De första järnsvärden gjöts i ett stycke såsom man gör med brons. Det kanske inte behöver sägas att kvaliteten var allt annat än god.)

Meteoritjärn (som är väldigt sällsynt) däremot är en helt annan femma. Den har ofta en väldigt hög nickelhalt och blir därmed en väldigt tålig metall med en spets som behåller sin skärpa. Under bronsåldern använde man exempelvis antingen meteoritjärn eller flintasten (som är vassare än både järn och brons, men bräckligare) i kirurgiska instrument.

Sedan vill jag även påpeka att pikenarformationer är något som hörde bronsåldern till på riktigt. Exempelvis i bronsåldersgrekland var det vanligt med formationer med 4 meter långa spjut och jättelika sköldar (vilka i sin tur gjorde rustningar för fotsoldater överflödiga). Taktiken bör egentligen finnas i de mer utvecklade staterna, det är bara primitiva kulturer som inte klarar av att organisera pikenarformationer. Dock bör det påpekas att pikenarformationer är inte riktigt lika användbara emot en fiende som använder sig av "stäppens krigföring", alltså undvika direktkontakt med fienden utan dra sig undan hela tiden och beskjuta dem med pilar. De flesta fotarméer lär förlora sådana krig.

Något som är bra att veta är dock att de tidigaste pikformationerna inte var riktade mot hästar utan andra infanterister. Sumererna som uppfann taktiken: stor sköld, hjälm och ett långt spjut i en falang, skapade denna taktik för att bekämpa varandra, alltså de andra stadsstaterna i Sumerien. När de däremot mötte de överlag pilbågsbeväpnade akkaderna besegrades de enkelt. Akkaderna behöll dock själv sumerernas pikformationer.

Intanteriet blev som jag sagt tidigare snudd på helt meningslöst under senare bronsåldern, när man på allvar började använda stridsvagnarna (taktiken var densamma som "stäppens krigföring" ovan). I Greklamd under bronsåldern var däremot pilbåge inte ett så vanligt förekommande krigsvapen, utan grekernas krigföring var mer åt det heroiska hållet. Det vill säga enviga dueller och närstrid. Bronsåldersgrekerna använde som jag sade tidigare pikformationer i dessa krig, även om de även använde bågskyttar och stridsvagnar (fast beväpnade med spjut).

Skall jag vara ärlig så har jag svårt att se framför mig "bronsålder" kombinerat med hästriden krigföring, men så är jag också alldeles för inlåst i historiska gängor. Under vår verkliga bronsålder förekom hästridning, till och med oftare än man tidigare trott, men det var mest i formen av spaning. Överlag var hästridning något en furste och dess likar inte företog sig och var dessutom förknippat med livsfara. Varken sadlar eller stigbyglar var uppfunna vid den tiden.
Hästarna var förövrigt stora som åsnor vid denna tid och gick under namnet "snabba åsnor" i Mellanöstern i bronsåldern. Fast de hästarna var egentligen inte så små om man jämför med andra epoker, under tidiga medeltiden var de största krigshästarna exempelvis bara 13-14 hand höga (ungefär som en islandsponny). Under slutet av medeltiden var de runt 14 hand och det var först efter medeltiden som hästarna började bli stora som idag. På 1500-talet ökade storleken för stora krigshästar till 15 hand. Vad som är intressant i detta fall är att stora ponnyhästar är 14 hand höga. Hästar blev för övrigt användbara vapen först när pilbågarna blev mindre (troligen spred de sig från stepperna i Kina från första början). En ridande bågskytt är mindre effektiv egentligen än en stridsvagn, eftersom bågskytten har väldigt begränsat skottfält med stora bågar. En stridsvagn däremot hade i stort sett 360-graders skottfält relativt enkelt utan mycket krusidruller.

De främsta rikena som använde sig av hästdragna stridsvagnar saknade ofta hästbestånd i sina egna länder, utan såväl hästar som byggmaterialet till själva stridsvagnarna importerades i regel långväga ifrån. Därmed bör också ett kulturområde som exempelvis saknar tenn kunna handla det från andra områden, precis som hästar. Om nu avstånden mellan dina tre kulturer är helt enorma - Stilla havet- till Europa-stora nu alltså - och utan något handelsutbyte, så kan det fungera med så olika taktiker. Om det inte ligger till så bör de dock vara relativt liknande.

Själva kulturgränserna bör vidare vara diffusa och bestå av väldigt primitiva områden, eftersom de är så olika. Säg jättelika skogsområden, berg eller stäpper bör skilja område ett och tre åt. Dock känns det väldigt fel med en bronsålders-jättekultur samtidigt som en järnålders-jättekultur sida vid sida, men vill du ha det så.

En annan viktig sak att tänka på är, tycker jag, att i huvudsak större delen av alla krig sker inom respektive kulturområde, för jag antar att du inte pratar om tre stora länder utan väldiga kulturområden med massa självständiga stater i varje kulturområde? Därmed bör krigföringen inom varje kulturområde vara baserad på just den krigföringen som finns närmast till hands. Om en stat förändrar sin krigföring till ett för dem fördelaktigt sätt, följer de andra troligen efter så fort de kan. Influenser från omkringliggande områden som har en annan form av krigföring kan komma att påverka alla kulturområden, i vissa fall rent av förändra dem i grunden.

Tänk dock på att motivera varje unik form av rustning och krigföring med just att det är otillgängliga områden eller väldigt avsides, därmed har de inte kunnat eller haft behovet av att hänga med. Avarter kan enkelt klämmas in som sega men överlevande spillror från svunna civilisationer. Något förfallna men likväl livaktiga kulturer, men dock passar de sig inte som väldigt annorlunda och mäktiga kulturer för då skulle de köra över alla andra.

Vilka sorters rustningar kulturerna bör använda är väl helt upp till dig. Jag har tyvärr lite svårt att få grepp om det hela. För mig känns hela konceptet som det är någon sorts pseudojärnålder/bronsålder och inte ett uns medeltid i sig, men så är jag också lite enkelspårig :gremwink:. Hur skall du göra - låna rustningar och sådant rakt av från vårt världskulturarv eller hitta på eget helt och hållet?

Sist men inte minst vill jag bara påpeka att vad det är du gör är fantasy och fantasyn bör inte förhindras av historiskt "strunt". Det är faktiskt lite tragiskt när något som heter fantasy (fantasi) skall förhindras och anpassas efter något som är verklighet. Känner du för att lägga till något, gör det bara, bry dig inte om eventuell historisk konsekvens eller påverkan. Själv har jag en hel del fantasykoncept som är helt ickehistoriska och till och med på gränsen till starkt historiefientliga, men så är det fantasy också :gremwink:. Så länge du är nöjd så är det väl det enda som räknas.

Nella
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Re: Tjuktjer! w00t!

Kulturområde ett (Scarath) var basen för ett gediget imperium, och på så vis har bronset förts till kulturområde tre (Nerss). När handelsvägar brakade ihop i och med imperiets fall ledde detta till att folket i Nerss var tvungna att börja använda det "underlägsna" järnet som tidigare aldrig varit ett bra alternativ.

Gränserna är också något som börjar suddas ut nu -- beskrivningarna är mest en bas för att få fram olika rustningskulturer. Nu, några hundra år senare, är gränserna i klar upplösning. Det finns dock fortfarande skillnader. Kulturerna är inte så våldsamt åtskilda, det är mest det att i och med det tidigare rikets kollaps förföll mycket av handeln. Områdena skljs främst av en kraftig bergskedja, öster därom vidsträckta sumpmarker och därefter ett område som under denna tid behärskades av otrevliga barbarstammar.

Till skillnad från i vår värld är stigbygeln uppfunnen. De små bågarna kommer från handeln med kulturområde två (Silverfurstendömena). Pikenerarfalangen bör väl ha övergetts någon gång, med tanke på att den inte användes under den tidiga medeltiden så mycket.

De olika kulturområdena är faktiskt inte så jätteenorma. Scarath med omnejd är det mest teknologiskt avancerade, och har också bra kommunikationer. Nerss, däremot, är bergigt och skogigt med dåliga kommunikationer. Därför har innovationer tagit sin tid där. Scarath har däremot börjat använda sig av järn i allt större utsträckning, även om bronsvapen fortfarande förekommer. Jag försöker undvika att ta allt för europeiska influenser, och de idéer jag har om rustningars och vapens utformning är för mig mer arabiska. Alltså ska jag mestadels "låna" idéer.

Och ja, det är inte helt medeltida -- men som bekant behöver inte kulturella och teknologiska förhållanden ligga likadant som i vår värld. Faktum är att jag bestämt inte tänker ha det på det viset!
 

Björn Hellqvist

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
667
Location
Skövde
Visst är ringpansar möjligt - jag har sett sådant "rekonstruerat". Att det sedan är så gott som värdelöst är en annan sak. Tänk efter: en massa ringar som i princip är stora hål med lite metall runt... det är inget att sätta mot pilar, spjut och svärdsstötar.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,591
Rustningen uppgift är att skydda bäraren detta kan den göra på flera sätt.
Det här råkar jag vara specialist på för jag har spelat Games Workshops spel, så jag vet att rustningens uppgift är att ha stora spikar för att sticka ner motståndaren på långt håll.

Så är det, låt inte Herr Nils lura er!
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
OK, ser ut som jag får börja göra åtskillnad på angreppstyp (svingande/stötande) och inte bara skadetyp (hugg/kross/stick). Det ser ut som jag får snegla på GURPS (PD/DR tycks väl vara något i stil med deflektering/kraftminskning)...

"Läder är inte så bra på just detta, hugg och stick skär ner i lädret, ett sätt att förbättra lädrets förmåga till deflektering är att lacka det."

Öööhm... jag tror jag kan se spelarnas reaktioner när de upptäcker "lack & läder" i rustningstabellen... finns det någon annan metod?

"Bilderna är visserligen på plåt rustningar men principen är den samma för andra heltäckande rustningar. Brottning är en väsentlig del i kampen med vapen och ändå finns det inga riktigt fungerande regler för brottning i rollspels regler. Utan detta eviga ”du slår”, ”jag parerar”."

Jag slänger å det kvickaste in regler för att brottas! Det är en bit jag själv också ser som allt för ofta bortglömd (eller i en liten paragraf om (STY+STO)/2 eller något liknande i stridsreglerna...). Bör den färdigheten inkluderas i Slagsmål eller tolkas som en separat färdighet (jag försöker hålla nere stridsfärdigheternas antal).
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Jo, men metallen lär hindra att ett skärande hugg går igenom lädret. Och en bit härdat läder blir väl knappast ett sämre skydd för att man förser den med ringar? Vad man får är, så vitt jag ser det, härdat läder med ökat skydd mot skärande vapen.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
"Inget stridssytem i vår medeltid var uppdelat utan man gick igenom en hel del brottning/handgemäng/slagsmål, dolk, svärd, långsvär, spjut+ annat smått och gott."

Det är därför jag har två färdigheter för beväpnad närstrid; enhands- och tvåhandsvapen. Jag överväger att göra om dem till en.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,591
Detta måste vara den bäst formen av stöd. Om jag har med håll av Björn och Nella och du säger emot. Då måste vi ha rätt!
Men, alltså, kolla på bilderna i WH40k! Där ser man det tydligt! Stora spikar på axelvaddarna! Hur mycket mer bevis behöver du?

Kunde inte låta bli... :gremgrin:
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,351
Location
Helsingborg
Åh nej den onde härskaren....[ANT OT]

,,,,den förvuxne gnagaren kommer! Vi äre doooooooomed! :gremcool:
 

rust

Veteran
Joined
11 Oct 2000
Messages
59
Location
Stockholm
Angående järnåldern...

Det verkar visserligen vara mycket vanskligt att lägga sig i en diskussion som förs av flera mycket insatta personer vilket ni alla verkar vara. Var dock tvungen att påpeka att bantu-folken som bebor större delen av södra Afrika övergick direkt från stenåldern till järnåldern utan att dem varken ockuperades eller utsattes för kulturellt inflytande från något mer teknologiskt utvecklat folk. Uppenbarligen behövs det inte någon blomstrande bronsålderskultur för att vidareutveckla järnsmidandet till ett användbart hantverk. Det verkar enbart handla om tillgång liksom mycket annat eller kanske är det minnet som sviker?
 

Kornella

Warrior
Joined
9 Feb 2000
Messages
271
Location
(Sverige)
Re: Angående järnåldern...

Bantufolkets övergång till järnålder är en produkt av handelskontakter med järnålderskulturer som fanns i Nordafrika och därmed utvecklade de inte järnteknologin inhemskt. Bantufolkets järnålder inträdde för övrigt ungefär samtidigt som den inträdde i Skandinavien, runt 500-talet fvt och även här i Skandinavien kom den alltså utifrån. Detta var alltså några hundra år efter uppfinnandet av karboniseringsprocessen till och med.

Järnteknoligin spred sig på detta vis till många kulturområden på jorden med utgångspunkt från östra medelhavsområdena.

Nella
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,874
Location
Stockholm
Deflektera = avleda? (nt)

NT = Naturromantiskt Tarmvirus
 
Top