Nekromanti rustningar, för- och nackdelar

Illern

koppariller
Joined
22 May 2000
Messages
2,062
Location
Linköping
Eftersom många kulturer använt olika sorters rustningar och en del använt flera olika sorter vid olika tillfällen så blir man ju lite nyfiken på vad de olika fördelarna med olika rustningstyper är (t. ex. ringbrynja, plåtharnesk, romarrustningen lorica segmenta, läder, härdat läder). Lite koll tror jag att jag har men är alltid intresserad av att utvidga mitt vetande.

[color:white]Mustela Putoris Astrabo, pretorian
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A>
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
Som med så mycket annat så är väl en viss rustningstyp bra i sitt sammangang. Rommarnas lamellrustningar var uppseendeväckande bra eftersom de var de första (tja, de enda i det aktuella geografiska området vid den tiden i alla fall) rustningarna i metall som gick att uppbringa i stort antal. Senmedeltida Plåthelrustningar var bra eftersom man ändå skulle sitta till häst, osv, osv.

Men jag antar att det inte var det svaret du var ute efter.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>
 

Odd

Veteran
Joined
9 Aug 2000
Messages
73
Ringbrynjan är väldigt enkel att producera, om än tidskrävande. Denna var därför vanlig i kulturer som ännu inte hade överdrivet avancerade kunskaper i smide (ex. vikingatidens Sverige). Ringbrynjan var förhållandevis smidig och gav ett gott skydd mot huggvapen, som var de vanligaste vapnen på den tiden (ex. skäggyxor och enhandssvärd).
Fjällpansar är enetligen bara en tyngre version av ringbrynjan. den skyddar mer men är tyngre och otympligare helt enkelt.

Blanka rustningar är effektivare än ringbrynjor mot i princip alla typer av vapen, särskilt mot stickvapen är skyddet förbättrat. Dock så måste plåtrustningen bestå av otaliga sammanlänkade delar för att man ska kunna röra sig i den och den är även komplicerad att smida på andra sätt, vilket ledde till att den var ganska dyr och bara förekom i litet mer avancerade kulturer. Vanligt fotfolk hade fortfarande ringbrynjor.

Läderrustningar är smidiga och lätta och skyddar mot småvapen, ex, dolkar. De är ganska sega och fungerar därför bäst mot stick och hugg. Härdat läder är inte fullt lika smidigt men ändå lätt, och det skyddar bättre än vanligt läder mot hugg- och krossvapen. Nitläder är den effektivaste typen av läderustning då den är smidig och ger ett bra skydd. Generellt så kan man dock säga att läderrustningar var fattigmans ringbrynjor, eller användes av jägare och spejare som hade behov av att ha full rörlighet och av att dessutom kunna smyga tyst (att smyga i en ringbrynja är något av en omöjlighet).

/Martin
 

Odd

Veteran
Joined
9 Aug 2000
Messages
73
Ringbrynjan är väldigt enkel att producera, om än tidskrävande. Denna var därför vanlig i kulturer som ännu inte hade överdrivet avancerade kunskaper i smide (ex. vikingatidens Sverige). Ringbrynjan var förhållandevis smidig och gav ett gott skydd mot huggvapen, som var de vanligaste vapnen på den tiden (ex. skäggyxor och enhandssvärd).
Fjällpansar är enetligen bara en tyngre version av ringbrynjan. den skyddar mer men är tyngre och otympligare helt enkelt.

Blanka rustningar är effektivare än ringbrynjor mot i princip alla typer av vapen, särskilt mot stickvapen är skyddet förbättrat. Dock så måste plåtrustningen bestå av otaliga sammanlänkade delar för att man ska kunna röra sig i den och den är även komplicerad att smida på andra sätt, vilket ledde till att den var ganska dyr och bara förekom i litet mer avancerade kulturer. Vanligt fotfolk hade fortfarande ringbrynjor.

Läderrustningar är smidiga och lätta och skyddar mot småvapen, ex, dolkar. De är ganska sega och fungerar därför bäst mot stick och hugg. Härdat läder är inte fullt lika smidigt men ändå lätt, och det skyddar bättre än vanligt läder mot hugg- och krossvapen. Nitläder är den effektivaste typen av läderustning då den är smidig och ger ett bra skydd. Generellt så kan man dock säga att läderrustningar var fattigmans ringbrynjor, eller användes av jägare och spejare som hade behov av att ha full rörlighet och av att dessutom kunna smyga tyst (att smyga i en ringbrynja är något av en omöjlighet).

/Odd
 

lave

Warrior
Joined
9 Aug 2000
Messages
340
knepigt...

...men det borde gå bra om man tar det riktigt lungt och långsamt. den borde klirra om man rör sig för mycket
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
Om jag får gissa (och jag antar att jag får det;) så har det ganska mycket med passformen att göra.
En "fabrikstillverkad" ringbrynja torde alltså ha fler "opassliga" delar som kan klirra, medan en specialgjord inte har det.
Vidare beror det säkert också på hur länge man tillbringar på morgonen med att sätta på skräpet- ju längre tid desto större chans att man inte glömmer några lösa delar, och desto bättre hinner man spänna åt allting.

Jag har för mig att en relativt vanlig variant var att "lädra in" ringbrynjan, alltså sätta in den i ett dubbelt lager läder. Detta torde öka smygvänligheten något.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>
 

Björn Hellqvist

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
667
Location
Skövde
Inte riktigt...

Jag håller inte riktigt med. Låt se:

"Ringbrynjan är väldigt enkel att producera, om än tidskrävande. Denna var därför vanlig i kulturer som ännu inte hade överdrivet avancerade kunskaper i smide (ex. vikingatidens Sverige). Ringbrynjan var förhållandevis smidig och gav ett gott skydd mot huggvapen, som var de vanligaste vapnen på den tiden (ex. skäggyxor och enhandssvärd)."

Spjut och pilar var minst lika vanliga (om inte vanligare), mot vilka brynjan var mindre effektiv.

"Fjällpansar är enetligen bara en tyngre version av ringbrynjan. den skyddar mer men är tyngre och otympligare helt enkelt."

Skyddet är bättre i vissa aspekter, men ett problem var att spjutspetsar lätt kunde slinka in-upp under fjällen. Den var inte märkbart otympligare, då den i princip bara täckte bålen.

"Blanka rustningar är effektivare än ringbrynjor mot i princip alla typer av vapen, särskilt mot stickvapen är skyddet förbättrat. Dock så måste plåtrustningen bestå av otaliga sammanlänkade delar för att man ska kunna röra sig i den och den är även komplicerad att smida på andra sätt, vilket ledde till att den var ganska dyr och bara förekom i litet mer avancerade kulturer. Vanligt fotfolk hade fortfarande ringbrynjor."

Det stämmer att vanligt fotfolk inte bar helplåtsrustningar, men det förekom ganska mycket plåt bland bättre beställt fotfolk.

"Läderrustningar är smidiga och lätta och skyddar mot småvapen, ex, dolkar. De är ganska sega och fungerar därför bäst mot stick och hugg. Härdat läder är inte fullt lika smidigt men ändå lätt, och det skyddar bättre än vanligt läder mot hugg- och krossvapen. Nitläder är den effektivaste typen av läderustning då den är smidig och ger ett bra skydd. Generellt så kan man dock säga att läderrustningar var fattigmans ringbrynjor, eller användes av jägare och spejare som hade behov av att ha full rörlighet och av att dessutom kunna smyga tyst (att smyga i en ringbrynja är något av en omöjlighet)."

Läder skyddar bra mot stick? Bättre än en tygjacka, men inte mycket. Härdat läder är iofs bra, men känsligt för fukt. Nitläder är troligen en fantasykliché, som troligen är en misstolkning av rustningar av brigandintyp.

Att det inte skulle gå att smyga i en ringbrynja är en myt! Såsom ägare till en 15500-ringarsbrynja, kan jag intyga att den är synnerligen tyst. Likaså har några kompisar äkta 1500-talsbrynjor, och de är om möjligt ännu tystare.

En rustningstyp som totalt förbisetts är gambesonen (aketonen m fl namn). I vissa fall bestod den av 25-30 lager linnetyg, och skyddade bättre än de flesta andra typer, plåt undantagen.


http://www.algonet.se/~enda
 

Grim_UBBT

Veteran
Joined
25 Sep 2000
Messages
31
Location
Skara, Sverige
<blockquote><font size=1>In reply to:</font><hr><p>Eftersom många kulturer använt olika sorters rustningar och en del använt flera olika sorter vid olika tillfällen så blir man ju lite nyfiken på vad de olika fördelarna med olika rustningstyper är (t. ex. ringbrynja, plåtharnesk, romarrustningen lorica segmenta, läder, härdat läder). Lite koll tror jag att jag har men är alltid intresserad av att utvidga mitt vetande.<p><hr></blockquote><p>Läder rustningar: Erbjöd ett gott skydd mot lätta vapen som dolk och kortsvärd i alla dess former, men stog sig slätt mot tyngre. Framför allt kan sägas att läder så väl som vadderat tyg erbjuder ett gott skydd mot krossvapen även då metallrustningar började dyka upp. Rörligheten inskränktes inte särksilt av dessa rustningar.

Ringbrynja: När ringbrynjan först dök upp var den ett mycket bra skydd mot det mesta och kompletteardes vanligen av någon form av vaddering. Rörligheten inskränktes inte särksilt mycket trots den tyngre vikten än läderrustningar. Den ger ett mycket bra skydd mot eggvapen. En nackdel med ringbrynjan var dock att den inte skyddade särksilt bra mot stickvapen så som pilar och skäktor då deras spetsar kunde tränga undan ringarnas kanter med relativ lätthet. Ytterligare en nackdel var att ringarna kunde tryckas in i sår av tunga slag och därmed ge upphov till infektioner vilket även Nitläder hade. Detta var orsak till att det småningom kom lädrade ringbrynjor, dubbla ringbrynjor och förstärkta ringbrynjor.

Plåtrustning: Dessa var ofta riktiga klossar till rustningar som ofta inskränkte mycket på rörelsefriheten. Och då de dessutom var tunga mattades man fort. En riddersrustning kunde väga bortåt 45 kg och inskränka så gravt på rörelsefrieheten att det var svårt att komma på fötter utan hjälp då man slagits omkull. Harnesk i plåt var dock väldigt populära och gav fulgott skydd mot de mesta typer av skador, men sägas bör att de inte gav särksilt gott skydd mot krosskador när allt kommer omkring. De hade en tendens att buckla sig vid tunga slag och dessa bucklor kunde i sig inskränka än mer på rörelsefriheten på många olika sätt. Även här var de uteslutanden kompletterade av vadderande rustningar så som mjukt läder eller tyg för att kunna ta upp just skador i form av kross.

Semper idem /[color:white]Grim</font color=white>
"Om du hade tigit, hade du fortfarande varit filosof." Boethius
 

Edgar

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
273
Location
Göteborg, Sverige
Re: knepigt...

Jag har oxå smugit omkring i ringbrynja och kan intyga att det inte klirrade (ok, lite då och då), men det kan bero på att jag hade vadderat tyg under (linne-filt-filt-linne)...

//Edgar - vill lajva NUUUU...
 

Björn Hellqvist

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
667
Location
Skövde
Hallååå!

Här har vi ett paradexempel på samtliga missuppfattningar som finns om plåtrustningar. Låt mig se...

"Plåtrustning: Dessa var ofta riktiga klossar till rustningar som ofta inskränkte mycket på rörelsefriheten."

Nej! Rustningarna var individuellt anpassade till bäraren, och inkräktade inte inte i någon högra grad på rörligheten. Det finns både medeltida exempel (bekräftade av nutida empiriska experiment) att man utan större svårighet kunde hjula, slå kullerbyttor, sitta upp till häst, slåss, klättra uppför stegar (på baksidan!), m.m. iförd hel plåtrustning.

"Och då de dessutom var tunga mattades man fort. En riddersrustning kunde väga bortåt 45 kg och inskränka så gravt på rörelsefrieheten att det var svårt att komma på fötter utan hjälp då man slagits omkull."

En rustning för fältbruk vägde under 1400-talets senare hälft mellan 21 och 25 kilo, vilket fördelades någorlunda jämnt över kroppen. Se ovan angående den mytomspunna otympligheten. Vissa torneringsrustningar kunde väga bortåt 40 kilo, men de var extrem sportutrustning och inte avsedda för krig. Den största faran med plåtrustningar är att man drabbas av värmeslag och vätskebrist. Plåten stänger in värmen, och det var nästan vanligare att riddare stupade av värmeslag och uttorkning än p.g.a. fiendens vapen.

"Harnesk i plåt var dock väldigt populära och gav fulgott skydd mot de mesta typer av skador, men sägas bör att de inte gav särksilt gott skydd mot krosskador när allt kommer omkring. De hade en tendens att buckla sig vid tunga slag och dessa bucklor kunde i sig inskränka än mer på rörelsefriheten på många olika sätt."

Svärd och spjut var närmast verkningslösa mot rustningarna, så pålyxor och stridshammare var mer effektiva. Dock lär de österrikiska rustningarna från det sena 1400- och tidiga 1500-talet varit så pass väl härdade, att de var närmast immuna mot de flesta vapen.

"Även här var de uteslutanden kompletterade av vadderande rustningar så som mjukt läder eller tyg för att kunna ta upp just skador i form av kross."

Vanligen bar en tunn, stoppad jacka, som dels var försedd med ringbrynja på de partier som inte skyddades av plåten, dels tjänade som underlag för rustningen (vissa delar remmades fast i jackan).

Jag önskar att rollspelare och rollspelsförfattare kunde belägga sina påståenden med något bättre en DoD Ivanhoe och diverse föråldrade böcker om rustningar. Det är mycket jobb att försöka ta kål på myterna som cirkulerar, och som okritiskt upprepas från generation till generation.

http://www.algonet.se/~enda
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
The grain of truth

Det bör sägas att jag inte är särskilt kunnig om medeltida rustningar... däremot tycker jag att det verkar som om det finns ett gryn av sanning bakom otymplighetsmyten. Det var säkert inte så illa att man behövde vinch men vissa dåliga effekter av att lägga på sig 20 kg får man nog, oavsett hur väl fördelade de är.
Det jag upplevt som jobbigt när jag har haft rustning (kendo) har inte varit bristande rörelsefrihet (å andra sidan är en kendorustning rätt minimalistisk) utan att man 1: blir trött snabbare och 2: får större tröghet vid förflyttningar. Det som blir mest lidande är alltså fotarbetet, en viktig del av strid.
 

Bjorn

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,221
Location
Stockholm
En modern jämförelse

Låt oss göra lite jämförelser
(Och jag kan villigt erkänna att jag "höftar" en del)


En typisk (eller iaf inte helt ovanlig) fotsoldat ca ano 1000AD.

Hyffsat tung rustning (ringbrynja alt. plåtharnesk) ca 15 kg
sköld ca 3-4kg
Svärd el. yxa ca 1kg
kniv 0.3 kg
penningpung + annat småtjafs 1-2 kg

Plus vid marsch
Packning med filt, kokkärl, sovfäll, ev. extra kläder etc... säg 10-15 kg

Totalvikt: I strid 20-22kg, vid förflyttning 30-40kg


En typisk (eller iaf inte helt ovanlig) fotsoldat ca ano 2000AD.

Gevär/kpist/automatkarbin ca 5kg
Hjälm ca 1kg
stridsele ca 1kg
Skyddsmask ca 1kg
8 extra magasin 8*0.5=4kg
6 handgranater 6*0.5=3kg
Pskott 5kg
Extra band till gruppens ksp 3kg
sjukvårdskit ca 1kg
spade/yxa ca 1kg
skyddsväst ca 4kg
övrigt smådrittel 1-2kg

Plus vid marsch
Ryggsäck med extra kläder, sovsäck, matkärl, eventuella tält etc etc, ca 10-15kg

Summa sumarum
Vid strid ca 30kg, vid marsch 40-45kg
(Och det är om man har tur... vissa "lyckliga" själar åker ju på att bära sånt sköj som radioapparater, PV-robotbumpor, GRGer etc etc.)


/Bjorn
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: En modern jämförelse

Förutom att det knappast är standardutrustning med enkilos sjukvårdskit, pansarskott för varje individ osv, kan man ifrågasätta relevansen av exemplet. Fotarbete måste nog sägas vara viktigare i närstrid än i eldstrid.

Jag säger inte att otymplighetsmyten är helt sann, enbart att det är jobbigare att röra sig i en rustning än utan.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: En modern jämförelse

"Fotarbete måste nog sägas vara viktigare i närstrid än i eldstrid."

Beror på vilket fotarbete du menar. I fäktning är det apviktigt med fotarbete. Vid skytte vill man ha så dvärgiskt fotarbete som möjligt (det vill säga inget).

Däremot, i ett medeltida slag är man på en ganska begränsad yta. På ett modernt slagfält är rörelse av vikt, och när man rör sig sker det antingen på snabbast möjliga sätt (spring som satan) eller på jobbigast möjliga sätt (ålning medelst hasning), eller möjligen båda samtidigt. Detta i kombination med att konstant slänga sig i skydd, täcka kamraternas framryckning, komma upp på fötter igen, rusa till nästa skydd, slänga sig...

...det är snorjobbigt, i synnerhet om man ska försöka hålla jämna steg med de mekaniserade förbanden.

Jag tror det går på ett ut vilket slagfält man befinner sig på - man blir lika trött i alla fall.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: En modern jämförelse

Jag tror det går på ett ut vilket slagfält man befinner sig på - man blir lika trött i alla fall.

Mjo, du har nog rätt i det... det vore dock mindre jobbigt om man inte hade lika mycket att släpa på, eller hur?
 

Bjorn

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,221
Location
Stockholm
Re: En modern jämförelse

Förutom att det knappast är standardutrustning med enkilos sjukvårdskit, pansarskott för varje individ osv, kan man ifrågasätta relevansen av exemplet. Fotarbete måste nog sägas vara viktigare i närstrid än i eldstrid.

OK, sjukvårdskitet väger kanske snarare ett halvt kilo men det känns mer som ett avrundningsfel i samanhanget. Vad gäller Pskott till varje soldat så skall en fullt stridsberedd skyttepluton ha 18 pskott om jag minns rätt. Undantar man de soldater som redan bär GRG, KSP eller nåt annat odrägligt tungt så blir det typ ett Pskott per man.

Och visst, i en "duell" man mot man är säkert fotarbetet viktigt, däremot tvivlar jag på att det är lika kritiskt vid formationsstrid.

Jag säger inte att otymplighetsmyten är helt sann, enbart att det är jobbigare att röra sig i en rustning än utan.

Givetvis, men det var liksom inte det som var min poäng utan snarare att den enskilda soldaten alltid genom alla tider i princip har blivit påpackad ungefär så mycket som han kan bära vare sig han vill eller inte. Nutidens människor är större och i bättre fysiskt skick, alltså kan de bära mer och därför bär de faktiskt oxå mer.



/Bjorn
 

Örnie_UBBT

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
550
Location
London, England
Re: Inte riktigt...

Stort tack till Björn som sprider lite fakta i den spekulationsdjungel som omger flera kunskapsfält inom rollspelshobbyn, i det här fallet rustningar.

Jag har hört att en av ringbrynjans främsta funktioner var att skydda mot öppna sår (öppna sår ger lätt infektioner som förr i tiden ofta var farligare än själva såret). Stämmer det?

mvh
Örnie
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,011
Location
Umeå
Smidigt..

Jag har också fått den erfarenheten.
Ett gäng knektar smög omkring i skogen (för att leta efter nån), och det var svart ute. Det var nog mycket svårare att smyga tyst med, än utan rustning, men det gick, jag hörde åtminstone ingenting. Inte förrän de fick syn på honom och satte efter honom. *Krisch-klirr-dash-klirr-dash-kvirill-drill-dash-klir...* halva skogen vaknade... (men tänk er: fem knektar på språng)

- Zire, var en oskyldig åskådare, som dock hade ganska kul åt det hela...
 
Top