Nekromanti [Rotsystem] - Hackingegenskap?

[krank]

Jag har ett litet problem.

Hacking i Rotsystem är aldrig ett tärningsslag eller ett minigame som enbart involverar hackaren, eftersom båda dessa är så enormt tråkiga (tycker jag).

Istället är "hacking" som en heist - gruppen behöver hjälpas åt för att ge hackaren tillgång till rätt nätverk och rätt identitetshandlingar.

Men är det verkligen alltid möjligt att hantera all hacking i spelet så?

Det är ju trots allt väldigt coolt att kunna hacka någons cybernetik medan de är inkopplad mot nätet, till exempel.

Det är också sjukt coolt med delvis levande "is" som kan skada hackers som försöker bryta sig igenom den.

Så jag funderar på om jag ska ha en "Hacking"-färdighet ändå, som enbart används just mot personer och AI:er, som man tävlar mot. Problem:
- Om det finns en hacking-färdighet kommer många spelledare och spelare få för sig att den alltid används när saker ska hackas.
- Det riskerar att bli ett minispel enbart för hackaren.

Ett annat sätt att lösa det kunde vara att säga att det inte krävs några tärningsslag. För att byta igenom is på nivå 3 behöver du brytarmjukvara med nivå 3 eller högre, och om du försöker utan att ha tillräcklig så har isen någon form av moteffekt. För att hacka dig in i någons cybernetik behöver du bara befinna dig på samma nätverk och ha rätt ID_handlingar (ofta en cyberdoktor eller personen själv).

Vad tycker ni?

 

[krank]

Ett annat sätt att lösa det kunde vara att säga att det inte krävs några tärningsslag. För att byta igenom is på nivå 3 behöver du brytarmjukvara med nivå 3 eller högre, och om du försöker utan att ha tillräcklig så har isen någon form av moteffekt. För att hacka dig in i någons cybernetik behöver du bara befinna dig på samma nätverk och ha rätt ID_handlingar (ofta en cyberdoktor eller personen själv).

Skulle kunna ha ett hybridsystem där man fick slå egenskapsslag och addera tärningar till värdet ens brytarmjukvara har... Men då blir den egenskapen ganska smal...

Svårt det här =)

 

[Fienden]

Inte en egen färdighet! Jag gillar idén med det du gjort just nu. Däremot att hacka in i andras skarv och sådant... kanske någon sorts poängsystem?
Liksom, hela laget kan chippa in och hjälpas åt att fixa med ledtrådar, info och hårdvara vilka spelledaren arbitrarily kan ge "poäng" för. Att hacka in i ett nätverk kanske kräver 4-5 poäng så att hela gruppen kan hjälpas åt medan att bara spränga någons robotarm när den tankar in ny info bara kräver ett enda poäng (som hackaren då själv kan bistå med, på något sätt). Vet inte om det blir lite convoluted och dumt med ett extrasystem inne i spelet, men det är ett förslag.

 

[krank]

Inte en egen färdighet! Jag gillar idén med det du gjort just nu. Däremot att hacka in i andras skarv och sådant... kanske någon sorts poängsystem?
Liksom, hela laget kan chippa in och hjälpas åt att fixa med ledtrådar, info och hårdvara vilka spelledaren arbitrarily kan ge "poäng" för. Att hacka in i ett nätverk kanske kräver 4-5 poäng så att hela gruppen kan hjälpas åt medan att bara spränga någons robotarm när den tankar in ny info bara kräver ett enda poäng (som hackaren då själv kan bistå med, på något sätt). Vet inte om det blir lite convoluted och dumt med ett extrasystem inne i spelet, men det är ett förslag.

Hm... Nackckdelen blir ju att det, som du säger, blir ett system i systemet. Plus att det luktar lite metapoäng av något slag, vilket jag inte gillar. Eller, det kanske det inte behöver bli...

Just nu sitter jag och skriver på nåtslags variant där man typ har sin isbrytare som kan ta bort X mängd is per två minuter eller så, och om man vill kan man slå mot Hacking för att få bort [antal lyckade tärningar] poäng till men då riskerar man upptäckt (larm som går etc) om man misslyckas med slaget eller bara får 1 lyckad tärning.

En mer avskalad version är då att gå från 6 egenskaper till 5, och inte medge något slag alls. Då får man använda isbrytare. Sedan kan man hitta säkerhetshål eller bakdörrar som drar av ett visst antal poäng på ett specifikt system.

Exempel: Datorn de försöker hacka sig in i har is 4, och de har inte lyckats få tag på rätt ID-handlingar så de måste ta sig an isen. En av rollpersonerna har fått tag på en nivå 1 isbrytare. De har också lyckats hota killen som byggde systemet och fått reda på en bakdörr. De kommer att kunna ta sig igenom isen på ungefär 4-5 minuter.

Hm. Fast då försvinner hela grejen med risk för komplikationer. Kanske kan man välja att minska antalet rundor det tar, men att varje minskad runda innebär att systemet slår ett färdighetsslag med sin ismängd i antal tärningar - om slaget lyckas går larmet? Eller blir det för meckigt?

 

[krank]

Ett annat, ännu mer avskalat/drastiskt sätt att "lösa" problemet:

Kill your darlings.

Det finns ingen is, det finns inga bakdörrar, det finns inga isbrytare. Det enda sättet att hacka är genom att gå den vanliga vägen med "rätt nätverk + rätt roll".

"Is" försvinner därmed även från folks cybernetik och skarv. Har man rätt ID-handlingar och är inkopplad till samma nätverk som dig så kan man komma åt dina system, punkt slut.

 

[krank]

Ytterligare en idé:

Det finns en Hacking-egenskap, men den är mer "smyga" än "slåss".

System man fejkar in sig i har is.

När man försöker göra något ens nuvarande roll i systemet inte har rättigheter till så rullar man sin Hacking och SL rullar systemets Is. Vinner man blir man inte upptäckt. Förlorar man går larmet, eller vad som nu är just den aktuella isens effekt.

Att ha tillgång till isbrytare och bakdörrar lägger till tärningar till ens slag.


Detta system skulle vara snabbt (inga upprepade slag), kunna ignoreras (om man istället ser till att skaffa rätt inloggningsuppgifter) och dessutom vara helt i linje med hur resten av regelsystemet hanterar konflikter.

 

[Fienden]

Ytterligare en idé:

Det finns en Hacking-egenskap, men den är mer "smyga" än "slåss".

System man fejkar in sig i har is.

När man försöker göra något ens nuvarande roll i systemet inte har rättigheter till så rullar man sin Hacking och SL rullar systemets Is. Vinner man blir man inte upptäckt. Förlorar man går larmet, eller vad som nu är just den aktuella isens effekt.

Att ha tillgång till isbrytare och bakdörrar lägger till tärningar till ens slag.


Detta system skulle vara snabbt (inga upprepade slag), kunna ignoreras (om man istället ser till att skaffa rätt inloggningsuppgifter) och dessutom vara helt i linje med hur resten av regelsystemet hanterar konflikter.

Det här gillar jag skarpt! Det gör att man kan ha en dedikerad hacker som får göra häftiga grejer när han måste, men gruppkänslan i att "forska" sig in i ett system finns kvar (framför allt om Hackingslag som regler är svåra).

 

[Rymdhamster]

Ytterligare en idé:

Det finns en Hacking-egenskap, men den är mer "smyga" än "slåss".

System man fejkar in sig i har is.

När man försöker göra något ens nuvarande roll i systemet inte har rättigheter till så rullar man sin Hacking och SL rullar systemets Is. Vinner man blir man inte upptäckt. Förlorar man går larmet, eller vad som nu är just den aktuella isens effekt.

Att ha tillgång till isbrytare och bakdörrar lägger till tärningar till ens slag.


Detta system skulle vara snabbt (inga upprepade slag), kunna ignoreras (om man istället ser till att skaffa rätt inloggningsuppgifter) och dessutom vara helt i linje med hur resten av regelsystemet hanterar konflikter.

Jag gillar det här tänket. Hacking BORDE handla mer om just att smyga än om att slåss tycker jag.

Det här tycker jag ska kombineras med att is kan ha väldigt varierad svårighet beroende på hur mycket pengar man lägger på den. Det finns is som är näst intill omöjlig att knäcka oavsett hur bra man är och hur bra program man har, men den kostar också multum så det är bara de riktigt stora företagen som faktiskt har råd med det här.

Poängtera också att det är i princip omöjligt att göra något mot jättare genom hacking, utan att hacking används mot mindre företag och privatpersoner för att pussla ihop det som krävs för att sedan ta sig in i det stora företaget med rätt lösenord och identitet.

Dvs hacking blir ett verktyg för att undvika att behöva hacka ett större problem senare.