Mutant Rost och ärg

mrund

Kummelgast
Joined
12 Jul 2013
Messages
483
Location
Fisksätra
Ni vet hur vi brukar hitta en massa fungerande högteknologi i Mutant, flera hundra år efter katastrofen? Såhär ser ett armbandsur ut efter några årtionden i ploglagret på en åker.


1753251337016.png
 
Jag trodde som barn att plast var ett evighetsmaterial. I själva verket dunstar mjukgöraren snart ur plasten så den blir spröd, och om den utsätts för solljus blir det snart mikroplast och nanoplast av alltihop. Här om dagen kom jag åt en bastant plastdunk från 90-talet med foten och knackade till min häpnad hål på den.
 
Det intressanta är att detta med gamla fornfynd från vår tid ju är en grej som nästan alltid finns med och ofta är bärande i genren postapokalyps och att detta faktum, att det ”hör till”, väger tyngre än hur det faktiskt är i verkligheten.
 
Glas! Återuppfinn stenåldern med gamla syltburksbottnar! Nu i regnbågens alla färger.
83li4jeo29j91.jpg
(Funderade faktiskt över det häromdan. Lite nyktrare framställning: Glas har liknande egenskaper till flinta, hornsten, obsidian och andra bergarter med mussligt brott. Det innebär att man kan framställa verktyg med samma metoder, givet att glaset är tjockt nog. I och med att glas inte bryts ner eller rostar eller så, så kan det tänkas vara den fallna framtidens idealmaterial.)
 
Last edited:
Det intressanta är att detta med gamla fornfynd från vår tid ju är en grej som nästan alltid finns med och ofta är bärande i genren postapokalyps och att detta faktum, att det ”hör till”, väger tyngre än hur det faktiskt är i verkligheten.
Samma sak med ruiner – nivån av förfall som sker på hundra år är vanligen avsevärt större än den man ser på de halvraserade huskroppar som utgör fond för otaliga postapokalyptiska illustrationer. Det bygger, tror jag, på att den visuella inspirationen är nyligen utbombade städer snarare än sedan länge övergivna sådana.
 
För att ta några exempel ur skogen intill där jag sitter: Grunden efter en ladugård som revs eller brann ner på 60-talet är bara lite stenar övervuxna av mossa här intill. En gammal smedja, där skorstensstocken fortfarande står men resten är några knappt urskiljbara väggrester bland uppvuxna träd, användes antagligen senast åren efter kriget. Jag har tänkt mycket över sådana frågor, men kanske inte så mycket när det gäller Mutant som i samband med fantasyruiner, när frågan är hur långt in i det förflutna jag ska lägga olika katastrofer och kollapser. Men monumentalruiner som Colosseum, romerska akvedukter och egyptiska pyramider talar förstås för motsatsen. Vi kan sluta oss till att förfall är svårhanterligt.
 
Samma sak med ruiner – nivån av förfall som sker på hundra år är vanligen avsevärt större än den man ser på de halvraserade huskroppar som utgör fond för otaliga postapokalyptiska illustrationer. Det bygger, tror jag, på att den visuella inspirationen är nyligen utbombade städer snarare än sedan länge övergivna sådana.
Nåt liknande gäller ju också eftertidens egna uppfinningar. Diverse skrotvapen ligger bra mycket närmre improviserade vapen från inbördeskrig och terrorgrupper än verktyg som faktiskt lämpar sej för överlevnad på sikt.
 
För att ta några exempel ur skogen intill där jag sitter: Grunden efter en ladugård som revs eller brann ner på 60-talet är bara lite stenar övervuxna av mossa här intill. En gammal smedja, där skorstensstocken fortfarande står men resten är några knappt urskiljbara väggrester bland uppvuxna träd, användes antagligen senast åren efter kriget. Jag har tänkt mycket över sådana frågor, men kanske inte så mycket när det gäller Mutant som i samband med fantasyruiner, när frågan är hur långt in i det förflutna jag ska lägga olika katastrofer och kollapser. Men monumentalruiner som Colosseum, romerska akvedukter och egyptiska pyramider talar förstås för motsatsen. Vi kan sluta oss till att förfall är svårhanterligt.
Det kompliceras ytterligare av att fantasy-folkslag lever så förbannat länge. Så att man liksom måste göra ruiner 1000 år gamla för att de verkligen ska kännas gamla.
 
För att ta några exempel ur skogen intill där jag sitter: Grunden efter en ladugård som revs eller brann ner på 60-talet är bara lite stenar övervuxna av mossa här intill. En gammal smedja, där skorstensstocken fortfarande står men resten är några knappt urskiljbara väggrester bland uppvuxna träd, användes antagligen senast åren efter kriget. Jag har tänkt mycket över sådana frågor, men kanske inte så mycket när det gäller Mutant som i samband med fantasyruiner, när frågan är hur långt in i det förflutna jag ska lägga olika katastrofer och kollapser. Men monumentalruiner som Colosseum, romerska akvedukter och egyptiska pyramider talar förstås för motsatsen. Vi kan sluta oss till att förfall är svårhanterligt.
Inom fantasyn upplever jag också ofta att man drar till med avsevärt större tidsrymder än vad som behövs. Angkor Wat är inte en mångtusenårig ruin, det övergavs till större delen på 1300-talet. Sådana tidsrymder är nog för att ge den där känslan av "uråldrighet" rent visuellt.

Sedan behöver ju inte ruiner alltid vara övergivna. Jag tänker på Hubert Roberts målningar, till exempel den här föreställande tvätterskor i ruinerna av Colosseum:
1753259502750.png
 
För att ta några exempel ur skogen intill där jag sitter: Grunden efter en ladugård som revs eller brann ner på 60-talet är bara lite stenar övervuxna av mossa här intill. En gammal smedja, där skorstensstocken fortfarande står men resten är några knappt urskiljbara väggrester bland uppvuxna träd, användes antagligen senast åren efter kriget. Jag har tänkt mycket över sådana frågor, men kanske inte så mycket när det gäller Mutant som i samband med fantasyruiner, när frågan är hur långt in i det förflutna jag ska lägga olika katastrofer och kollapser. Men monumentalruiner som Colosseum, romerska akvedukter och egyptiska pyramider talar förstås för motsatsen. Vi kan sluta oss till att förfall är svårhanterligt.
Där bör man ju också inskärpa vikten av klimat. I frodigare miljöer som Nordeuropa överlagras lämningar snabbt av fallna löv och annat organiskt material som bryts ner och sakta dränker tingen i jord och växter. I torrare klimat: Nordamerikas öknar, öar i västra Medelhavet och så, ligger rätt mycket ännu i dagen.
Sen finns ju också skillnader i jordens bevaringsförhållanden, där dom sura barrskogsjordarna i mycket av Sverige bryter ner ben och organiskt material snabbt, medan dylikt bevaras i Skånes och öarnas kalkstensjordar.
 
Det kompliceras ytterligare av att fantasy-folkslag lever så förbannat länge. Så att man liksom måste göra ruiner 1000 år gamla för att de verkligen ska kännas gamla.
Jag skulle i och för sig inte ha något emot att en alv ser ett ruinslott som nytt och kommer ihåg den orörda skogen innan slottet ens uppfördes.
 
Där bör man ju också inskärpa vikten av klimat. I frodigare miljöer som Nordeuropa överlagras lämningar snabbt av fallna löv och annat organiskt material som bryts ner och sakta dränker tingen i jord och växter. I torrare klimat: Nordamerikas öknar, öar i västra Medelhavet och så, ligger rätt mycket ännu i dagen.
Sen finns ju också skillnader i jordens bevaringsförhållanden, där dom sura barrskogsjordarna i mycket av Sverige bryter ner ben och organiskt material snabbt, medan dylikt bevaras i Skånes och öarnas kalkstensjordar.
Mycket bra poäng. Det är något jag själv inte tänker tillräckligt på när jag jobbar med fantasy, och ska lägga in en påminnelse om till nyversionen av Terone. :)
 
Miljö har ju väldigt stor påverkan på hur bra saker klarar sig.

Det finns ju flera kanaler på youtube som fokuserar på gamla MRE:s och konserver, där 50 år gamla konserver fortfarande kan vara fullt ätbara (typ), när 5 år gamla konserver är helt oätbara, beroende på hur de förvarats under hela den tiden (med avseende på saker som temperatur, fukt, uv-strålning, etc.).

Jag tänker även att det är stor skillnad på om något avsiktligt "satts på lagring" eller om något bara råkade bli liggandes. Jämför exempelvis ett järn- eller stålverktyg som rengjorts ordentligt och omsorgsfullt fettats in, eller ett använt verktyg som bara lades på hyllan och glömdes bort.

När det kommer till just mutant gillar jag tanken att statisfält förvisso var experimentell, men också ganska spridd tekonologi, och att det poppade upp staisfält lite överallt både på experiment men också i ren desperation.

Så alltifrån hela bostandskvarter, till små personliga fält som kanske bara inneslöt några kubikmeter son bars av personer som något slags personlig skyddsrum, till typ enstaka statisförpackade föremål. Så när man hittar något i mer eller mindre fungerande skick så är det för att det antagligen var inneslutet i ett statisfält fram till rätt nyligen tills kraftkällan sinade.

Annars går jag mycket på rule of cool när det kommer till sånt här, plus att naturen är ofta väldig oförutsägbar och producerar alla möjliga 1-in-a-billion-incidenter.

Här är föresten en rätt kul youtubekanal på en killa som restaurerar (försöker i alla fall) gamla vapen, antingen för skojs skull, för museum, eller för polisens forensikavelning; Backyard Ballistics
 
Fantasy skulle må bra av att inte mätas i tidsenheter och ha ”uråldriga väsen” som inte fattar tid.

Hur man gör det bra? Parallell värld, olika tidsrytm, inte ha tid som begrepp? Vet inte.

Testat det förstnämnda. Gick bra men var svårt att förmedla till spelare som gärna vill förklara och förstå.
 
Fantasy skulle må bra av att inte mätas i tidsenheter och ha ”uråldriga väsen” som inte fattar tid.

Hur man gör det bra? Parallell värld, olika tidsrytm, inte ha tid som begrepp? Vet inte.

Testat det förstnämnda. Gick bra men var svårt att förmedla till spelare som gärna vill förklara och förstå.
Tanke som slog mig här är att bara ange tid i dynastier och regentlengder.

För fjorton generationer av Xi dynastins kjejsare tidigare hände xyz

Ja man får komma på ett bra språkbruk, men poängen är att i fantasy med långlivade folk som alver etc är det väldigt oklart hur länge en regentperiod är så det blir en kronologi utan fasta åt om man vill
 
Back
Top