Romanskrivande

God45

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,895
Jag håller på att skriva en roman igen. Det är en släktsaga grej i en Sword & Sorcery värld och boken gör nedslag under sju olika eror av samma område över ungefär tiotusen år.

Håller någon annan på att skriva en roman? Vad skriver du om? Har du några tips eller trick som gör det lättare?
 
Det enda vettiga jag tips jag fått är "Skriv inte kronologiskt, skriv de roligaste partierna först".

Synd bara att jag aldrig kommer på några roliga partier.
 
Jag har påbörjat del två i en fantasyserie. Del ett blev klar i höstas och det jag framför allt lärt mig är att det är lögn i helvete att få någon intresserad av att ge ut fantasy på svenska...

Men skriva är kul så jag fortsätter ändå! och trots alla goda råd om att planera i förväg, att använda lapptäcksteknik istället för virkteknik osv så gör jag på det enda sätt som visat sig fungera för mig: jag bara skriver mig framåt avsnitt för avsnitt, utan en aning om vad som skall hända. Det är enda sättet för mig att hålla intresset uppe; jag vill ju veta hur det skall gå! Sedan kostade det i och för sig ett år extra i arbete med första boken eftersom jag fick skriva om en massa och redigera ännu mer. Skrev säker 2000 sidor allt som allt till en bok som landade på 200! Det tog tre år allt som allt (men då är det också en hobby vid sidan av jobb, familj och rollspel).
 
Jag skrev som ett led i NaNoWriMo 2014, vilket var bra. Eftersom det är så oerhört tight om tid gäller det att bara låta texten flöda. Enda problemet var att orken tog slut i december samma år så den är fortfarande inte färdigskriven...
 
Jag håller på med kortromanen Dusk and Dawn, som utspelar sig i dieselpunkvärlden Patchwork World. Jag har redan tidigare publicerat ett par noveller som utspelas där -- länk >>>

Mitt författarråd är enkelt, närmast banalt: skriv klart en version av berättelsen, börja reivdera den från början till slut och se till den hänger ihop. Och när det gäller slutet, tänk på följande: The ending must carry its own weight. Läsaren får inte bli besviken av ett slätstruket slut, utan se till att det känns i själen -- bra eller dåligt spelar ingen roll. Läs de sista fem styckena i Konungens återkomst, de som handlar om Sam, så förstår du vad jag menar.
 
Mekanurg;n343705 said:
Jag håller på med kortromanen Dusk and Dawn, som utspelar sig i dieselpunkvärlden Patchwork World. Jag har redan tidigare publicerat ett par noveller som utspelas där -- länk >>>

Mitt författarråd är enkelt, närmast banalt: skriv klart en version av berättelsen, börja reivdera den från början till slut och se till den hänger ihop. Och när det gäller slutet, tänk på följande: The ending must carry its own weight. Läsaren får inte bli besviken av ett slätstruket slut, utan se till att det känns i själen -- bra eller dåligt spelar ingen roll. Läs de sista fem styckena i Konungens återkomst, de som handlar om Sam, så förstår du vad jag menar.
Click to expand...

Det här låter som ett så bra råd! Jag är värst på slut, jag hatar att skriva dem och jag känner vikten av allting som kommer innan. Hur kan det inte bli ett anti-klimax? Och så låser jag mig.
 
Rangertheman;n343703 said:
Jag skrev som ett led i NaNoWriMo 2014, vilket var bra. Eftersom det är så oerhört tight om tid gäller det att bara låta texten flöda. Enda problemet var att orken tog slut i december samma år så den är fortfarande inte färdigskriven...
Click to expand...

Jag har velat göra NaNoWriMo i ett par år, Jag har skrivit textmängden i en roman på en månad, men november verkar bara aldrig vara en bra månad för mig...
 
McKatla;n343695 said:
Jag har påbörjat del två i en fantasyserie. Del ett blev klar i höstas och det jag framför allt lärt mig är att det är lögn i helvete att få någon intresserad av att ge ut fantasy på svenska...

Men skriva är kul så jag fortsätter ändå! och trots alla goda råd om att planera i förväg, att använda lapptäcksteknik istället för virkteknik osv så gör jag på det enda sätt som visat sig fungera för mig: jag bara skriver mig framåt avsnitt för avsnitt, utan en aning om vad som skall hända. Det är enda sättet för mig att hålla intresset uppe; jag vill ju veta hur det skall gå! Sedan kostade det i och för sig ett år extra i arbete med första boken eftersom jag fick skriva om en massa och redigera ännu mer. Skrev säker 2000 sidor allt som allt till en bok som landade på 200! Det tog tre år allt som allt (men då är det också en hobby vid sidan av jobb, familj och rollspel).
Click to expand...

Svenska fantasy marknade är ledset liten :( Vore väll bättre att skriva en deckare. Men jag är så dålig på att inte skriva in drakar.
 
God45;n343710 said:
Men jag är så dålig på att inte skriva in drakar.
Click to expand...

Det finns ingen story som inte blir bättre av drakar. Ingen! Möjligtvis kan zombies hjälpa, eller intelligenta statyer.

Ville bara infoga det. Men för att säga nåt on-topic så tror jag (på basen av det lilla rollspelsskrivande jag gjort (avsaknaden av romanskrivande är både skriande och högst irriterande)) att Mekanurgs tips är väldigt kloka.
 
Jag skriver fn på en slags samtidsfantasi. Har skrivit ner en del av mina erfarenheter på min blogg. Exempelvis har det funkat för mig att planera som en orienterare: att spika milstolpar och skriva sig mot dem, men lämna rörelsefrihet under gång däremellan.

Annars är mitt råd att ta alla råd med skepsis. Det finns många som ”vet” hur man gör. Whatever works for you is good!

Sedan borde alla författare in spe läsa detta citat från 1910 av Theodore Roosevelt:

It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.
Click to expand...
 
Brior;n343717 said:
Jag skriver fn på en slags samtidsfantasi. Har skrivit ner en del av mina erfarenheter på min blogg. Exempelvis har det funkat för mig att planera som en orienterare: att spika milstolpar och skriva sig mot dem, men lämna rörelsefrihet under gång däremellan.

Annars är mitt råd att ta alla råd med skepsis. Det finns många som ”vet” hur man gör. Whatever works for you is good!

Sedan borde alla författare in spe läsa detta citat från 1910 av Theodore Roosevelt:
Click to expand...

(OT)

Jag har sett citatet flera gånger förut (via din blogg bland annat), och jag har inga som helst planer på att skriva någon roman för tillfället.

Men, citatet ovan var precis vad jag behövde påminna mig själv om just nu. Träffade rakt i magen.

Tack för att du påminde mig om värdet i att försöka, oavsett om man lyckas eller misslyckad.
 
Jag håller på att skriva på en bok som ska bli en samling urbana sagor med vuxet tema. Det är inget som jag tror någonsin kommer bli utgivet, skriver bara för mitt eget nöjes skull.

Mitt bästa råd är att skriva kontinuerligt. Hitta en tid i veckan då du alltid ska skriva. Och var mottaglig för konstruktiv kritik, min första reaktion när jag får respons på det jag skriver är att slå bakut och gå i försvarställning men det blir alltid bättre om man tar ett djupt andetag, räknar till tio och tar till sig kritiken.
 
Mitt första tips är att förstå ditt skrivande och sätt att berätta en berättelse. Oftast pratas det om två skolor av skrivande, Plotting vs Pantsing

Plotting: Du bygger upp en tydlig bild vad berättelsen ska vara, vad alla story beats och punkter i berättelsen är och exakt var de ska nås. Här är det ofta mycket förplanerande och uppbyggande, där skrivandet mer blir utloppet för att få allt på papper. Fördelen med den här typen av skrivande när det görs bra är att det kan skapa väldigt bra och tydlig pacing, eftersom berättelsen. Men nackdelen kan delvis vara att fokuset på handlingen gör att karaktärer ibland kan kännas platta eller att de forceras in i att uppnå allt i handlingen, samtidigt som den väldigt rigida strukturen från planerandet riskerar att göra att vissa storybeats känns onaturliga, då storyn måste dit, oavsett intern och känslomässig logik. Kända plotters är John Grisham och J.K. Rowling.

Pantsing: Kommer från writing by the seat of your pants, där en stor del av berättelsen kommer från själva processen av att faktiskt skriva och utvecklas mycket under den kreativa processen. Den planering de gör handlar snarare mycket om att utveckla karaktärer, intriger och bilder/visioner. Ungefär allting som skett innan berättelsen, men där själva skrivandet är att fortsätta och se hur den utvecklas. De har ofta en grundläggande aning om var berättelsen ska till, men exakt hur den hamnar där kommer de på under skrivandet. Inom vissa termer kan de säga att berättelsen skriver sig själv, snarare än att de planerar den. Välgjorda berättelser skrivna på det här sättet kan vara väldigt insupande i karaktärerna, relationerna och världen, samtidigt som om de görs bra skapar en känsla av att allt sker naturligt. Men när det görs dåligt kan de ha enorma pacing-problem, eftersom du inte planerar upp berättelsen innan, utan oftast förutsätter att författaren ska ha en känsla för pacing i ryggraden. De kan också bli röriga och ibland nästintill händelselösa, samt ha en enorm risk för att bli väldigt self indulgent (kommer inte på lika bra översättning här). Kända pantsers är Stephen King, George R. R. Martin och Margaret Atwood.

Jag själv är en pantser och när jag kom underfund med det upptäckte jag hur mycket mer jag gillade att skriva. Det fick mig också att förstå varför jag ibland ogillade att skriva djupa outlines, för jag hade svårt att få fram dem på ett snyggt sätt och visste hur jag skulle ändra dem när jag skrev, samtidigt som jag mer ville komma igång.

Men, inget av dem är per definition bättre eller sämre, utan det här är bara för att ge en känsla av hur de skiljer sig åt. Hitta det sätt som du är bekväm med, samtidigt som du vet vad för fällor du ska akta dig för!
 
Jag är en pantser. jag börjar alltid med en startscen och en slutscen. Sedan blir själva skrivandet huvudpersonernas roadmovie mellan a och b.
 
Jo, jag skriver på en ungdomsfantasyroman. Då tid och ro är en brist i mitt liv skriver jag en kvart till en halvtimme varje morgon medan familjen ännu sover. Det tar tid att komma någonstans, men det är ungefär vad jag hinner och orkar med. Och en kvart kan nog de flesta hitta varje dag.

Jag är väldigt mycket en plotter, arbetar efter en något moddad variant av Randy Ingermanssons "snowflake method". Om man är en plotter är det ett bra redskap att hålla sig i.

(Lustigt nog är jag nog lite mer av en pantser i mitt yrkesmässiga skrivande av sakprosa; jag har alltid en vinkel och en disposition på tre till sju rubriker innan jag börjar skriva, men mer än så planerar jag sällan).
 
Jag är helt klart en Pantser. Jag har en grov idé om vad jag vill skriva om, och filar på karaktärerna. Vilket brukar leda till att saker och ting förr eller senare tar en vändning jag inte förutsett. De skall agera utifrån sina personligheter, men det kan kasta ena riktig käppar i hjulet.

Men jag jobbar rätt olika i de olika hobbyprojekten. Vissa skriver jag direkt, med väldigt löst mål. I en har jag en massa idéer om hur scener kommer utspela sig, och omvärderar dem hela tiden från hur tidigare scener utspelar sig.

Själv så påtar jag på med flera parallella skrivprojekt, varav några är tänka för textform och några ifall jag någonsin blir bra nog på att teckna för att teckna en serie. Med nuvarande tempo lär jag bli klar med den första runt min hundrafemtionde födelsedag. :rolleyes:

Av de som jag meckar mest med är fyra fantasy (eller fem om man räknar den i nutid med antika gudar som fantasy), två är scifi (där en utspelar sig i nutid).
 
Med tanke på att jag bara satte upp ett ramverk och att karaktärerna själva skrev berättelsen, så är jag definitivt en pantser.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top