Nekromanti rollspelsmakande......

Föredrar att pilla på världar mer än regler (som jag ändå kan sno och modifiera tills de passar).
 
Det är så gött att se det växa sakta framåt. När man kör fast och sen kommer på hur man ska lösa det. Det känns som man åstdakommar något bra. Istället bara för att ändra på andras spel.
 
"var är ändå tjusningen med att göra rollspel..."
Att spela dem. Eller fantisera om att spela dem under arbetets gång.

Grejen är att jag inte är riktigt nöjd med något rollspel som finns, och tanken på att göra ett helt perfekt rollspel som passar exakt med vad jag vill uppnå, det är det som driver mig.

/Riz
 
"vad gillar ni! med att göra rollspel"

Jag skulle förmodligen göra andra krativa saker om jag inte skrev rollspel. Radiostyrda flygplan är en gissning, eller riktigt apsnygga plastmodeller/dioramer. En gång i tiden byggde jag ett diroama med en svensk vägbas i skala 1:32 - en bit asfalterad väg, lite skog och en AJ-37 Viggen (tycker AJ/AJS är snyggare än JA) som servades av en kasse värnpliktiga med utrustning. Dioramat kallades "Full tank, tack!" och jag vann andra pris med det på en modellbyggartävling i Femmanhuset 88 eller 89...

Nå, hur som helst, den stora orsaken till att jag gör rollspel är att bli klar med dem. Att stå med sitt rykande färska rollspel klart i näven och bara känna "waow"-känslan är helt oslagbar. Den inträffar inte så ofta, men när den händer...

Waow!
 
Det finns framförallt två saker jag tycker är kul:

Hitta på världar och varelser
Hitta på vettiga regler som kan återspegla verkligheten på ett (för mig) bra sätt

/Skuggvarg
 
var är ändå tjusningen med att göra rollspel.....
Click to expand...

Groupies så klart, vad annars!

Med andra ord, ingen aning. Utlopp för skapande? Storhetsvansinne (hur mycket storhetsvansinnigare än att bygga sin egen värld kan man bli?)? Utmaningen? Har inget bättre för mig?
 
I'm only in it for the money... :gremgrin:

Nej, allvarligt talat. En av de främsta "tjusningar", för mig iaf. är att få bättre förståelse hur saker fungerar. Man blir, om man inte redan är, jäkligt allmänbildad.

Givetvis var det inte det som drev mig att börja skapa ett rollspel. Det var nog bara att uppfylla dom drömmar och fantasier man hade om en viss värld. Istället för att skriva en "bok" (roman eller novell), blev det ett rollspel. En rollspelsregelbok säger oftast mer om en viss värld än vad en roman gör - anser jag.

Allt research arbete gör att rollspelet känns gediget och trovärdigt. Dessutom är det förbaskat kul att läsa sig till saker som man inte visste innan - DET tycker jag är tjusningen med att göra rollspel.

Kan någon annan sedan få samma upplevelse när de läser vad jag skrivit - är lyckan fullbordad! :gremcrazy:

mvh
 
Och naturligtvis...

...känslan man ofta får när man ser andra spel av "Det där skulle jag kunna göra bättre". Samma sak som driver mig när jag programmerar.
 
Bättre spel.

Det är min motivation i.a.f. Jag tycker de flesta regelsystem funkar ganska kasst så jag är så illa tvungen att bygga mina egna.
 
Det faktum att det (IM0) inte fanns något rollspel med riktigt bra regler var en stor drivkraft när jag började. Många rollspel hade ganska bra regler, men det fanns alltid saker man ville ändra. Några färdigheter skulle bort, några skulle läggas till, antalet poäng man fick när man skapade rollpersonen var för få eller för många osv osv och till slut hade man nästan skrivit om det stackars spelet och insåg att man lika gärna kunde börja skriva ett eget spel, så skulle man få precis allt som man ville ha det.

Nu är det skaparglädjen som är det roliga; att helt enkelt sitta och hitta på saker som ingen har tänkt på tidigare.

/tobias
 
hm....

för mig börjar det i en troligtvis ganska vanlig ände... jag har en massa tankar och idéer till koncept och liknande till en (förhoppningsvis) fungerande värld.... vad gör man sedan med denna värld? hur presenterar man den på ett bra sätt? vad *bip* använder man sin kära värld till? jag har två bra användningsområden för mina världar... :gremtongue:

jag skriver berättelser som utspelar sig där .... o skriver rollspel som utspelar sig där! så oftast blir rollspelen en "bieffekt" av världsskapandet... hmz. :gremsmirk:
 
Stoltheten över att göra nått eget + lite annat...

Tjaaa...
Andledningen till att göra ett eget rollspel är ju att man har ett intresse i rollspel & den världen.. En annan anledning är ju att det är alltid kul att ha gjort nått egenproducerat..
 
We're only in for the drugs...
...endorfinet alltså. Endorfinkicken av att bli klar med något (eller nästan, nästan klar) är suverän samt att det blir som man vill ha det eller åtminstone mer som man vill ha det än x och y och z och...

För mig gäller det både spelregler och -värld.

Sex, games & rock 'n' roll, centralstimulantia av svårslagbart slag...
:gremlaugh:
 
Personligen så tycker jag att det är för allt beröm man får av glada spelare efter det första speltestet. Det kan räcka med en så ringa kommentar som "Smart system du gjort" eller "Cool idé!" för att jag ska bli nöjd. En gång så fick jag till och med applåder ifrån spelare efter att ha spelat klart ett äventyr med mitt AvP rollspel. Det är inte mycket som slår det inte.

Sedan är det alltid en kul hobby att bara skapa. Det är hur kul som helst att bara kunna göra vad man vill, skapa en helt egen och unik värld.

Det är vad jag tycker i alla fall
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top