Rollspelslivets faser

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
1,988
8 - 12 år, tidig upptäckarlusta, som ovan läsare av faktaböcker skedde här många olika fel. Dock skapades de mäktigaste rollpersonerna under denna era. Jag minns min kompis riddarvargman som hade 735 i styrka och solospelade med sl. När inte jag var med. Under denna tid kunde man också spelat sin gubbe med en annan spelledare och fick på så sätt in nya föremål i kampanjen. Smart.

12 - 19 år Grisodlarfantasy i äventyrsspels regi

20 - 25 Den engelska eran + Eon

26 - 33 Mutant UA och Warhammer

33 - 39 Experimenterande

39 - 47 De bästa åren
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,848
Location
Nordnordost
9 - 12ÄventyrsspelSpelade massor med Sagan om Ringen med granngrabben som SL, spelledde Samuraj och Nya Mutant.
13 - 16GDW, Traveller och Twilight 2000Pappa köpte Twilight 2000 för att hans MÖP till son skulle börja ta engelska på allvar i skolan.
17 - 20VampireSå grim, så dark.
22 - 23EON och RolemasterDet blev uppehåll under lumpen när jag började på universitetet snubblade jag in i en grupp som spelade EON, så det blev mycket sådant. Sedan vidare till en annan grupp som körde Rolemaster.
Tunga spel.
24 - 25DoD/Shadowrun/D&DBlev indragen i Vampire igen av en klasskamrat.

Vidgade bekantskapskretsen och hamnade i ett matglatt gäng som spelade DoD 91. Jag spelade en halvorch i en kampanj, testade lite D&D 3/3.5. och somnade under ett Shadowrun-möte. Jag ides inte med tunga spel längre. Sluta i hobbyn?
26 - 37Höstdimma + IndieNej! Skriv ett eget spel som är bättre än alla andras dumma spel! Så jag skrev Höstdimma, blev spelmakare, började åka på konvent. Snubblade in i indievågen och hittade det rätta sättet att spela rollspel. Ordnade knytkonvent i lägenheten med uppemot femton deltagare.

Var med och skapade Indierummet Nordnordost. Lånade NNO-flaggan och startade en podcast.

Blev introducerad till OSR av @DeBracy. @Enhörning gillade det och vi formade en grupp runt hennes vänner och spelade
38 -Retro + OSRKörde spelfanzinet Hydra.
Översatte Knave till svenska och skrev ett OSR-spel baserat på det.
Väckte liv i den insomnade podcasten igen.
Med viss reservation för åren. Det börjar bli länge sedan nu och saker faller i dimman och rörs ihop, jag anar att det finns en del anakronismer i uppräkningen för den som hårdgranskar.
 

Rangertheman

Swashbuckler
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,061
Min tidslinje:

  • 13-17 år - Den första guldåldern. Efter att ha konsumerat hundratals fantasyböcker var det helt fantastiskt att kunna spela en fantasyberättelse, eller humoristisk post-apokalyps, eller rysare.​
  • 18-25 år - Det sporadiska spelandets tid. I takt med att studier och andra aktiviteter tog mer tid, blev det längre och längre mellan spelpassen. Något enstaka konvent, men inte så mycket rollspel där utan mest brädspel.​
  • 26-44 år - Rollspelsdöden. Plockade fram grejerna då och då och bläddrade nostalgiskt i dem, men spelade aldrig.​
  • 45- år - En ny era. När familjen började intressera sig för rollspelen tog mitt intresse också fart igen. Vi upptäckte Symbaroum, som vi spelat massor. Nya spel och även en favorit i repris (Call of Cthulhu). Mycket mer engagerad i allt kring rollspelandet, korrekturläsning, VTT, m.m.​
 
Last edited:

ÅkeZorkh

Problematisk fiskhandlare från Bretagne
Joined
16 Dec 2018
Messages
485
8 - Improviserat sf-s&s på väg till och från skolan.
9 - Ensamvarg
12-16 - DoD
17-21 - Eon
22-24 - Få ordning på livet. Köpa rollspel. Läsa/gråtrunka.
25-37 - Eon
38-> Zanguina. Det optimala.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,817
11 år: Började spela Gamla Mutant. Blev helt lyrisk över att kunna gestalta en actionfilm där jag är den tuffa hjälten!
12 år: Spelar fortfarande Gamla Mutant. Mina vänner tycker om att göra sessioner på typ 30 min där de slaktar allt och alla. Jag vill ha längre äventyr och mer handling, för det är ju så det är i en actionfilm.
13 - 14 år: Byter spelgrupp och börjar spela Sagan om Ringen - Rollspelet. Till min lycka vill denna spelgrupp köra äventyr med handling. Det där med karaktärsutveckling har jag dock inte greppat än; Jag vill fortfarande att mina rollpersoner ska vara som tuffingarna i actionfilmer och blir på dåligt humör om något går dåligt för min rollperson, för då är ju han inte lika häftig längre.
15 år: Paus från rollspel då jag upptäcker fester och folköl.
16 år: Börjar med rollspel igen. Vi kör Drakar och Demoner och jag upptäcker att det blir roligare om karaktären man spelar är färgstark och går att skratta åt istället för tuff.
17-26 år: Börjar skriva äventyr själv och lägga upp. Spelgruppen börjar förälska sig i långa, episka kampanjer. Vi spelar mest DoD91, DoD Trudvang, Mutant 2089, Wheel of Time RPG och Sagan om Ringen - Rollspelet.
27 - 31 år: Paus i rollspelandet på grund av splittrad spelgrupp.
32 år och framåt: Spelgruppen återförenas! Vi upptäcker att det är svårare att få tid till rollspel då vi är gammelgubbar med jobb och familj, så vi satsar på kortare äventyr istället för långa kampanjer vilket vi alla tycker är skoj! Jag testar joina andra spelgrupper parallellt med min vanliga, men upptäcker att jag är så inkörd på min grupps sätt att spela att det är svårt att byta efter så många år. Jag tar upp skrivandet av äventyr och kampanjmaterial igen och upptäcker att jag numera tycker att skrivandet nästan är roligare än spelandet!
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,182
  • Prologen -11. Rollspel är ännu inte en grej men Drakborgen, måla tennsoldater och Ensamma vargen slukar min tid.
  • Ereb Altors tidsålder, 11-18. Många långa kampanjer i Drakar och Demoners episka grisodlarfantasy. Visst spelades det Mutant 2089, SRR och Star Wars också men på marginalen i det stora hela.
  • Nyorientering 16-20. Några enstaka försök att spela Vampire och Kult med allmänt trista upplevelser. Att utforska någon slags tonårsangst var inget för mig. Jag var antingen för omogen eller redan för vuxen. Oklart vilket. Intressant försök att göra något nytt med Star Wars som föll ihop. Ofokuserade försök att hitta nya spelare utan framgång.
  • Mörkertiden 20-30. Inget rollspelande. Förstödda besök i spelbutiker för att spana in nyheter. Fokus på annat i livet.
  • Återkomsten 30-38. Internet öppnar dörrar. MUA och Warhammer.
  • Guldåldern 38-. Wrnu! Nya spel, nya nya spelstilar, nya bekantskaper, skriva färdigt grejer på riktigt, åka på konvent igen.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
9-10: Bevittnade rollspel hos min granne. Skrev ihop mitt egna rollspel som jag spelade med klasskamrater på rasterna. (Det hette Det magiska svärdet 3, osäker på var trean kom ifrån såhär efteråt.)

11(isch): Fick Mutant (från '84) i julklapp av min kusin. Helt och hållet frälst. Spelledde Uppdrag i Mos Mosel c:a 10 000 000 gånger, i runda slängar. Är nog fortfarande det enda köpäventyr jag faktiskt spellett ordentligt och inte moddat stenhårt.

12-15: Framförallt Mutant Chronicles, men också allt mer utländska rollspel. Warhammer Fantasy Role Play. Vampire: The Masquerad. AD&D. MERP.

16-20: Experiment och galenskaper. Skriver mest egna grejer. Hänger på wrnu, där alla andra har fel. Utom Rising. Har helt övergett att spela svenska rollspel och gillar att läsa och testa halvobskyra saker. Gör även min första och hittills enda ansats att skriva saker kommersiellt, när jag hjälper BBRack att skriva Promised Sands. Testade lajv. Upptäckte konvent.

[Karriärsdrivet rollspelsmörker]

33+: Fria Ligan lanserar Coriolis på Kickstarter. Det fångar min odelade uppmärksamhet. Backar, spelleder, och är tillbaka i soppan igen. Verkar egentligen inte hänt så mycket, utöver att de olika ståndpunkterna fått pseudoakademiska titlar, men att återupptäcka rollspel är som att träffa en kär gammal vän. På wrnu har numera alla fel.
 
Last edited:

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,619
Location
Göteborg
? till 17: Börjar spela rollspel när jag är 12 eller kanske 8 år gammal. Spelar Drakar och demoner, Eon, Shadowrun. I början bara enkvällsscenarion, men med tiden börjar jag även spela kampanjer (= två sessioner med samma rollpersoner). Minns en jättekampanj i Shadowrun på kanske sex sessioner. Väldigt lång. Jag har eventuellt rollpersoner och tror att jag var spelledare ofta. Ganska mycket rälsning, spelförstörande beteende, fusk med tärningar och olika spelare varje gång.

17-?: Börjar hänga på wrnu. Börjar skapa egna rollspel. De är jättedåliga. Tvingar mina kompisar att spela dem ändå.

?-?: Upptäcker andra sätt att spela rollspel. Friform. Indiespel. Hugger tag i indiestämpeln, anser mig coolare än alla andra. Skriver fler spel. De är inte lika dåliga nu. Spelar en sjukt lång mastodontkampanj på 12 sessioner. Än i dag ett rekord jag aldrig brutit. Vet inte hur vi stod ut.

?-nu: Typ samma sak, fast mina spel är bra nu, men jag finner det socialt svårare att tvinga folk att spela dem. Upptäcker franska spel, vilket gör mig ännu mer pretto. Vägrar hårdnackat att spela annat än dramaflummande och spelledarlös friform.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,933
Location
Ereb Altor
8 - 12 år, tidig upptäckarlusta, som ovan läsare av faktaböcker skedde här många olika fel. Dock skapades de mäktigaste rollpersonerna under denna era. Jag minns min kompis riddarvargman som hade 735 i styrka och solospelade med sl. När inte jag var med. Under denna tid kunde man också spelat sin gubbe med en annan spelledare och fick på så sätt in nya föremål i kampanjen. Smart.

12 - 19 år Grisodlarfantasy i äventyrsspels regi

20 - 25 Den engelska eran + Eon

26 - 33 Mutant UA och Warhammer

33 - 39 Experimenterande

39 - 47 De bästa åren
Samma här. Typ. Har iaf roligare nu än på väldigt länge!
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
  • 15-17. Upptäckaråldern. Enbart Mutant Chronicles all the way. Har få konkreta minnen härifrån, men det var första spelgruppen och dessutom första riktiga kompisgruppen i princip.
  • 18-27. Prettoåldern. I princip bara egna hemmabyggen. Upptäckte rollspelsgrälande på internetforum.
  • 28-3…5 kanske? Ganska intensivt spelande, breddande av vyerna. Skapa massa spel, spela D&D4, spelleda Tatters och More than Human och grejer. De bästa åren, antagligen.
  • 36+ Spelar knappt rollspel alls. Ganska utbränd som SL, klarar mest av att spelleda Tatters of the King om och om igen med olika grupper. Som spelare: ids inte hitta nya grupper eller sammanhang. Vet inte om rollspelande ens känns så jäkla kul längre. Kan ändå inte sluta skriva rollspel.
 
  • Like
Reactions: Ram

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,534
Location
Slätta
Oj, kul!

11-14 år. Äventyrsspel fas 1. Drakar och demoner och Mutant för hela slanten. Spelade typ 4 dagar i veckan och livet var som livet bara kunde vara när man var i den åldern.
15-18 år. Skaplig nedgång. Äventyrsspel fas 2. "Experimenterade" med Star wars och Chock samt lite annat. Spelade också en del AD&D.
19-22 år. Död zon. Lumpen, högskola, plugg, öl, ...
23-24 år. Börjar spela en killes hemmahack. I samband med det så börjar jag glänta på...
25-26 år. O satan, här blev det mörkt. Fick för mig att spela en massa friform med folk med seriöst svarta hår, kläder och sinnen. En hel del diskbänksdramajox med många tunga livsöden.
27-48 år. Fick mig en fru, fick barn, jobbar. Spelade lite i en grupp i början sedan blev det mindre. Höll igång med några en-gång-om-året-kampanjer och var rätt nöjd med det. Fick en hel del små revivals där något gäng från förr samlades och spelade korta kampanjer i någon månad eller satte oss ned och spelade något hippieflum någon kväll. Extremt burst:igt och i stora delar ointresserat. Köpte typ massor massor med spel dock, men läste dem mest för nöjes skull. Och sedan kom det något spännande, kör en vecka, fade, ...
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Ibland hör jag folk tala nostalgiskt om hur de spelade rollspel när de var yngre och hur de vill återvända till den känslan. Gubevars. Jag har mycket roligare nu på mina sämsta pass än vad jag hade då på mina bästa.
Det som jag kan sakna idag är den ungdomliga entusiasm som fanns inför rollspel i tonåren , inte bara hos mig men även hos dom jag spelade med . Det spelades 2-3 ggr i veckan och det kördes helg marathon där man sov över hos varandra och startade på fredag efter skolan och körde till söndag . Jag kunde sitta på en buss eller ett tåg en timme enkel väg för att åka till spelklubben och spela rollspel i 4-5 timmar för att sedan sitta i 30-40 minuter i en busskur och vänta på en buss för att sedan åka en timma tillbaka till där jag bodde. Med risk för att låta som en surgubbe det var bättre förr innan vuxenlivet kom in i bilden och sådant som jobb , ansvar , partners , barn och annat jävelskap sabbade folks entusiasm .
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag började spela rollspel 1993 då var jag ett ungt och oskyldigt gossebarn på 11 vårar.

Det hela började med drakar och demoner och efter det har jag spelat alla möjliga spel fram tills idag . Jag har inte haft nån period där jag tex spelat drakar och demoner i 10 år följt av eon i 5 år följt av vampire i 15 utan det har hoppats friskt mellan olika system under åren och vad för spel som spelats har ofta berott på vilken spelgrupp jag spelat med , när jag var som mest aktiv spelade jag i snitt rollspel 4 dagar i veckan med 4 olika grupper och det spelades 4 olika system.

Jag har heller aldrig haft nån större svacka personligen utan jag har tuffat på med mitt rollspelande genom åren det ända som förändrats är the Places and the faces och systemen vi kört samt kontinuiteten, där det tidigare spelades 3-4 dagar i veckan spelas det numera en dag i veckan med en grupp och en gång varannan vecka med en annan grupp.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,514
Kul, men inte helt enkelt. Jag gör ett försök i alla fall.

13-16 år. Min granne Tobias får rollspel av sina föräldrar. Vi spelar så ofta vi kan, vilket är ofta. Äventyren är mest egna påhitt, löst förberedda. Spel som spelas mest frekvent: Gamla Mutant, nya Mutant, Drakar och Demoner Expert, Stjärnornas Krig.

17-24 år. Jag lär känna andra rollspelare under gymnasie- och universitetstiden. Det blir många helger med intensivt spelande. Äventyren är mest egna påhitt, mer noggrant förberedda. Spel som spelas mest frekvent: Advanced Dungeons & Dragons 2nd ed, min kompis Rolfs hemmabyggda rymdoperarollspel, Star Wars D6 2nd ed.

25-29 år. Jag börjar jobba. På fritiden spelar jag rollspel med ett par olika grupper. Äventyren är en blandning av färdiga och egna påhitt, gärna minutiöst förberedda. Spel som spelas mest frekvent: Dungeons & Dragons 3, Drakar och Demoner Expert, Drakar och Demoner 6, Kult, Star Wars D6 2nd ed.

30-32 år. Jag byter stad och återförenas med några av mina spelkompisar från gymnasietiden. Spelstilen är oförändrad. Spel som spelas mest frekvent: Dungeons & Dragons 3, Star Wars D6 2nd ed.

33-37 år. Jag skiljer mig, renoverar hus och byter jobb. Ingen tid eller energi till rollspel.

38-44 år. Livet har stabiliserat sig och rollspel börjar locka igen. Jag upptäcker OSR och därigenom tjusningen med spelarskicklighet och öppna äventyr. Hittar WRNU. Börjar skriva egna spel och åka på konvent. Köper även en hel del spel. Spel som spelas mest frekvent: Fantasy! OSG, gamla Mutant, Världsrymdens vagabonder, The Riddle of Steel, Svärd & Svartkonst, Exemplars & Eidolons, Lords of Creation.

45 år. Corona tvingar oss att spela digitalt. Det är inte lika trevligt som att spela vid samma bord men har andra fördelar, som att kunna spela med folk som bor på andra orter. Jag säljer även av en hel del spel som aldrig kommer till användning. Spel som spelas mest frekvent: Rad-Hack, Blod & bly, Alien, Star Wars D6 2nd ed.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Ibland hör jag folk tala nostalgiskt om hur de spelade rollspel när de var yngre och hur de vill återvända till den känslan.
Känner likadant nästan oavsett vilket sammanhang nostalgin frammanas. Vare sig spelen eller spelandet från "förr" är något jag saknar.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,534
Location
Slätta
Det som jag kan sakna idag är den ungdomliga entusiasm som fanns inför rollspel i tonåren , inte bara hos mig men även hos dom jag spelade med . Det spelades 2-3 ggr i veckan och det kördes helg marathon där man sov över hos varandra och startade på fredag efter skolan och körde till söndag . Jag kunde sitta på en buss eller ett tåg en timme enkel väg för att åka till spelklubben och spela rollspel i 4-5 timmar för att sedan sitta i 30-40 minuter i en busskur och vänta på en buss för att sedan åka en timma tillbaka till där jag bodde.
Håller helt med. Jag vill nog också tillägga att det var så okritiskt. Jag behövde ingenting för att spela. Jag behövde svärd, sköld, rustning och en okänd stig. Sedan var livet liksom skitcoolt. Fuck backstory, konsekvens och annat skit, vi går på äventyr! Det är precis detta jag såg igen när fram till för några år sedan spelade med mina barn. Det var hela tiden "shit, vad är bakom nästa dörr?!" och idel grymtande när vi var tvungna att sluta för kvällen.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Skräp-rollspelandet: Högstadiet
Jag förstår inte att jag stod ut under dessa tre år, givet hur jävla dåliga mina spelgrupper var. Spelandet var tramsigt, oseriöst, sexistiskt, oengagerat, och direkt cringe att tänka tillbaka på. Av alla inblandade var det bara jag som fortsatte med rollspel in i vuxen ålder. Kanske anade jag hela tiden potentialen som verkligen fanns där, med bättre spelgrupper. Spelen som spelades var DoD Chronopia (by far mest), Eon, Neotech och Viking.

Den perfekta spelkompisen: Gymnasiet
I första klass i gymnasiet introducerades jag till en person som blev en mainstay i alla mina spelgrupper i många år framöver. Ihop med honom blev spelandet plötsligt magiskt, och mediets otroliga immersiva potential uppenbarade sig. Under den här tiden ägde många av mina mest formativa och minnesvärda upplevelser rum, och kvalitén på spelet var stundtals skyhög. Men vi strugglade med att hitta andra spelare som var lika engagerade och visionära som oss själva, och av alla vi spelade med, var det endast en som blev långvarig. Hon är ett geni, och jag spelar med henne än idag. Många spel testades under den här perioden, men by far mest långvarigt blev Eon och Vampire. En Eon-långkörare inleddes som med olika konstellationer av spelare basically fortsatte.

Långkörar-eran: 2002-2011
Sista året i gymnasiet träffades jag Eleas och Pendragon, som var rollspelsveteraner, och därför hade den entusiasm jag länge sökt hos mina medspelare. Ihop med dessa startade jag en massiv Eon-kampanj vars rötter egentligen fanns i gymnasie-spelandet, och som snart blev otroligt engagerande och komplex, och över tid kom att involvera en bred konstellation av andra spelare. På sätt och vis pågår den än idag, men är lite på is numera. Parallellet med detta kördes det mycket friform, skräck- och WoD-inspirerade saker ihop med de två spelarna från gymnasietiden, kampanjer som sällan fick ett avslut, men var extremt ambitiösa och immersiva, med en sällsam mörk känsla som influerat mig ända tills idag. Den här eran var lång, men nätverket av spelare förblev ganska litet. Fokuset låg helt på långkörare med små spelgrupper.

Kina-pausen: 2012-2013
Bodde i Kina. Gjorde ett försök att spela Apocalypse Wörld med folk där, men det föll inte så väl ut. Jag saknade dock inte rollspel så mycket under den här perioden, för livet var så fullt av andra äventyr, och jag skrev spaltmetrar till det blivande Neotech Edge. Det här var den bästa perioden i mitt liv och jag hade gärna bytt tillbaka om jag kunnat, men Kina har blivit en dystrare plats sedan 2013. Ändock intressant att inse att rollspelande inte egentligen var något jag behövde i mitt liv. Har jag måhända gjort ett misstag, som lagt så mycket av min tid och energi på det? Har det bara varit en illusion av tillfredställelse och lycka? Jag vet inte.

Det stora nätverkets era: 2013>
Genom föreningen Fish Tank på Spelens hus kom jag att träffa extremt många nya rollspelare, som i sin tur tog med sig andra bekanta in i spelandet. Jag slutade upp med ett extremt stort nätverk av spelare och är sedan dess bortskämd med spelgrupper. Lite kortare, men fortfarande långa, kampanjer i ett brett spektrum av spel har kännetecknat den här perioden, men en utveckling som skett är att friform numera är något jag absolut inte vill ägna mig åt, och att regelsystemet är bra har blivit det viktigaste kriteriet för valet av spel. Eon, Star Wars och Vampire är de mest populära spelen, men det har även körts kampanjer i Western, D&D, Coriolis, Kult och Svart av kval, vit av lust, samt one-shots i Ten Candles och Dread och diverse OSR-spel.
 
Top