Nekromanti Rollspelarpsykologi

[PVC]

Ni tänker förstås: Hjälp här kommer psykdoktorn och ska trötta ut oss med sitt ändlösa babblande. Ni behöver inte oroa er. Jag skall försöka hålla mig kort.

Under en veckas tid har jag nu omsorgsfullt funderat ut vad jag ska skriva i det här inlägget. Det är viktigt att det framgår vad jag vill ha svar på.

Vissa av er andra kanske känner till problemet med mindre erfarna rollspelare som ibland gör saker utan att tänka efter om deras RP rimligtvis vet någonting om det.
Ett dåligt exempel är när en bonddräng måste korsa en flod och genast säger "Jag vet. Vi bygger en flotte eftersom trä flyter." Detta trots att bonddrängen knappast vet om trä flyter eller hur man konstruerar en flotte ordentligt. Poängen är att spelaren använder sig av sina egna kunskaper istället för RP:s.

Det jag hade tänkt mig var att fråga om detta beror på att spelararen känner till världen helt och hållet med dess flora, fauna och fysiska lagar därför att den till mångt och mycket liknar vår egen värld. Noteras att i de fall där en spelare har spelatså mycket att den kan rollspelats flora, fauna och fyskiska lagar är denne oftast för erfaren att göra detta fel.

Jag har funderat på en eventuell lösningoch vill gärna höra era synpunkter. Min lösning är att rollspelat utspelar sig i en värld som inte på något sätt liknar våran egen värld. En värld där exempelvis trä inte flyter och bonddrängens flotte sjunker. Jag undrar om det tilltaget skulle vara något som hjälper spelarar att leva sig in i sin RPs personlighet eller något som skulle skapa enorm förvirring och mest vara i vägen för en opåläst spelledare.

Med tanke på de enorma tider det tar att utveckla ett sådant system vill jag gärna veta i förväg om det är någonting värt eller om jag bara skulle slösa bort tid i onödan.

Frågan är alltså: Bra eller Dåligt. Förenklande eller Förvirrande.

 

[Rising]

Min lösning är att rollspelat utspelar sig i en värld som inte på något sätt liknar våran egen värld.

Det kan ju leda till andra problem istället; när rollpersonen gör saker som hon aldrig borde ha gjort med tanke på vad hon vet om hennes egen hemvärld. Liksom, man bjuds hem till någon, och sträcker fram sin hand för att hälsa, och då brister de plötsligt ut i gråt: "Varför förolämpar du oss på detta vis? Varför slog du mig inte på käften för att visa din vänskap till oss!?" Liksom, det borde ju rollpersonen veta - det här är vardagligheter för henne.

Det här exemplet lät skruvat, men faktum är att sådana här saker ofta uppstår i rollspel, särskilt då när spelare agerar i enlighet med fantasykonventioner i historiska rollspel. Plötsligt beter sig alltså rollpersonen på ett sätt som ingen riktig person i spelvärlden skulle bete sig.

---

Jag personligen är inte så förtjust i en spelvärld som tar lång tid att lära sig bli bekant med. Det bör gå att introducera en spelare till världen rätt snabbt. Därför föredrar jag nog att spelaren får låtsas som att han inte vet det han egentligen vet, än att han skall matas med en massa kunskap som han själv inte kan ha en aning om.

 

[PVC]

Allt du skriver är sant och jag antar att det mer eller mindre rör siig om två sidor på varje mynt. Kanske är det upp till var och en.

Till mitt försvar kan jag bara säga att om man matar en spelare med en massa information om världen kan denne glömma bort lite lagom många saker i förhållande till RPs minne för att symbolisera en individs glömska.

Faktum är att skulle ett sådant system för mig vara en chans att skapa en egen värld precis som jag vill ha den utan en massa element som inte är bra. Dessutom är det ju en enorm utmaning att se om man kan konstruera en helt ny spelvärld med nya växter, djur, metaller, kosmiska lagar, klimat och andra viktiga element; kanske helt utelämna syre?

 

[Rising]

Jag brukar personligen fnysa åt spel som är för cerebrala, för mycket av torra tankelekar såsom "hur skulle en värld kunna fungera utan syre?" och "hur skulle en värld kunna fungera om vi levde innuti ett stort ihåligt klot istället för att - som oss - gå omkring på utsidan av ett klot?" Egentligen är det dock lite synd att det görs så få sådana spel nu för tiden - det skrivs mig veterligen inte ens mycket sådan litteratur längre - så med det sagt så kan jag tycka att det rentutav är lite rebelliskt och uppkäftigt att göra ett sådant spel.

Det är ju faktiskt rätt billigt med spel som ska vara så himla symboliskt omedelbara. Det är en sorts slätstrukenhet som hindrar fantasin från att verkligen flöda fritt.

Så vafan! Gör ett sådant spel! Det är ju på sätt och vis precis vad hobbyn behöver. Nu när jag tänker efter så tycker jag att det låter rätt fräckt, faktiskt.

 

[Man Mountainman]

Ett dåligt exempel är när en bonddräng måste korsa en flod och genast säger "Jag vet. Vi bygger en flotte eftersom trä flyter." Detta trots att bonddrängen knappast vet om trä flyter eller hur man konstruerar en flotte ordentligt.

Jag måste få inflika här: hur sjutton skulle bonddrängen ha lyckats undvika att observera att trä flyter? Om det finns en sak som det inte råder brist på i ett bondesamhälle, så är det trä. Det räcker ju med att han tappat en planka i sjön någon gång eller lekt med barkbåtar som liten för att han ska ha träets flytförmåga klar för sig.

Nåja, för att besvara din egentliga frågeställning; personligen skulle jag aldrig ens överväga att göra något liknande. Då är det bättre att helt enkelt komma överens med sina spelare om att de ska försöka undvika att agera på kunskap som deras rollpersoner inte besitter. Om du tycker att problemet är så iögonfallande att det gör spelet avsevärt mindre underhållande så ska du naturligtvis lösa det. Jag är dock rädd att den lösning du föreslår kan alienera spelarna från spelet. Om en spelvärld saknar likheter med vår egen är det svårare att leva sig in i den, och spelarnas behållning kan bli mindre. Förbered dig också på det motsatta problemet: att spelarna inte har koll på saker som deras rollpersoner rimligtvis borde veta. Rollpersonerna kanske tar genvägen över en äng, trygga i förvissningen att den fungerar precis som en vanlig äng på jorden och utan att veta att allt gräs i spelvärlden har samma egenskaper som kvicksand...

 

[Jarfi]

Jag måste få inflika här: hur sjutton skulle bonddrängen ha lyckats undvika att observera att trä flyter?

Detta var även min första reaktion. jag är dock medveten om min egen väl valda nackdel: Messerscmidt (eller var det Budweiser...jaja)

jag vill helt enkelt hålla med om att en föör bizarr värld blir svårspelad. En vinkel på det är att INTE ha det som standardvärld utan en plats spelarna hamnar i av en eller annan anledning.
Märkliga världar är roligt, men lite svårare...

 

[Rickard]

Ehm.. Varför använder du dig inte utav färdigheterna i rollspelet?

/Han som ger en kort fråga för att försöka få PVC att tänka till

 

[wilper]

Om vi bortser från ditt hiskeligt dåliga exempel så:

Jag tror att det är bortkastat att bygga en "galen" spelvärld bara för att spelarna inte skall kunna fuska med kunskap som de inte borde ha.

Om du tycker att det är ett problem att spelarna gör sådana saker så ta upp saken mellan spelmötena och diskutera istället.

 

[Galdermester]

Jeg skjønner godt hva du mener.
Men som andre har påpekt så vil for store forskjeller mellom den virkelige verden og spillverden gjøre spillet "tungspilt" og unødig vanskelig.

Jeg ville foreslått og ha en likhet mellom virkeligverdenen og spillverdenen som tilsvarer den basiskunnskapen innbyggerne der vanligvis har.
Men utenfor det så kan det varieres.

Feks så vet alle at tre flyter, og defor blir det bare tungvint og rart og forandre på det.
Men finner feks en spiller på å blande 75% salpeter, 15 % trekull og 10% svovel så kan spillelederen selvfølgelig si at det bare freser litt.

Poenget (som sikkert ikke kom frem) er at basiskunnskapen burde være lik, mens kunnskapen utover det kan med fordel variere.
Fordelen med at det kan være forskjellig utover det, er at hvis spilleren bruker "moderne" kunnskap/vitenskap(som ikke rollepersonen besitter), så kan det være noe helt annet i spillverdenen.

 

[Bombu]

Jag har funderat på en eventuell lösningoch vill gärna höra era synpunkter. Min lösning är att rollspelat utspelar sig i en värld som inte på något sätt liknar våran egen värld. En värld där exempelvis trä inte flyter och bonddrängens flotte sjunker. Jag undrar om det tilltaget skulle vara något som hjälper spelarar att leva sig in i sin RPs personlighet eller något som skulle skapa enorm förvirring och mest vara i vägen för en opåläst spelledare.

Jag måste säga att jag tycker din utgångspunkt är helt rätt.

Du funderar över en stor fråga som verkligen hör hemma i rollspel. Förmågan att "låtsas".

Jag låtsas att jag är en smed som inte vet nånting om monster, även om jag som spelare har lärt mig hela monsterboken utantill.


I olika skeder av rollspelslivet kan den förmågan glömmas bort till förmån för nånting annat.

Sen om lösningen är att göra så att trä inte flyter eller om vattnet rinner uppför vattenfallet, det kan man nog komma till olika slutsatser om.

Men huvudpoängen tror jag är att du tar upp den här frågan i ditt gäng, gör det kul att magikern inte vet nånting om villket närstridsvapen som är bäst emot ringbrynjor.

Gör det spännande och stämmningsfullt när någon spelare bortser från sina egna kunskaper och låter sin rollfigur agera utifrån en okunskap.

Säg att du upplever det som stämmningsdödande när rollfigurer plötsligt använder sig av kunskap som de rimligen inte kan ha.

Uppmuntra och visa med egna exempel.

Men du måste om du ändrar på naturlagarna vara noga med att upplysa spelarna om vad de rimligtvis borde veta, så de inte gör tokfel bara för att du inte har sagt vad som gäller, om nått som de borde känt till.

Stort lycka till

Bombu

 

[Snurgla]

Det jag tycker kan bli ett problem är snarare att om man som sagda bonddräng måste ta sig över floden, så kommer minsta tecken till att fundera över om trä flyter att slås ned som om det vore något din karaktär inte visste. Att få forska i frågan är inte möjligt, eftersom man nu en gång inte vet detta, och att man säger att även en bonddräng kanske har hört talas om flottar hjälper inte.

Då känner jag som spelare mig i alla fall rätt instängd. Även om jag inte försökt göra krut eller liknande.

Att hålla på och göra en hel värld som fungerar annorlunda i den typen av detaljer är definitivt inte värt det; varje detalj blir en lösning på ett och endast ett problem. Och det kanske är bättre att inte basera världen på vad en bonddräng kan och inte?

 

[PVC]

Ja, hur man än vänder sig så blir det alltid någonting som är blottat. Det jag underlät mig att informera om var att vatten exempelvis är en bristvara i alla dess former och någonting helt nytt för bonddrängen och hans gäng vandrande marodörer.

Dessutom har jag också funderat på att säga liknande saker till mina spelare men jag har liksom förstått att det inte hjälper. De är så pass inne i spelet att de helt enklelt inte kan skilja på egen kunskap och RPs kunskap. Det sker som jag tror att jag skrev tidigare OMEDVETET.

 

[PVC]

Nu förstår jag inte till fullo vad det är du rer om.
Ärligt talat står det still. Var vänlig utveckla tankegångarna.

 

[Rickard]

"Nu förstår jag inte till fullo vad det är du rer om.
Ärligt talat står det still. Var vänlig utveckla tankegångarna."
Jaha.. Missade att du svarat på min fråga.. Förvisso var det 10 dagar efter jag skrev mitt inlägg, så jag antog att att du bara ignorerade mitt inlägg..

Ett dåligt exempel är när en bonddräng måste korsa en flod och genast säger "Jag vet. Vi bygger en flotte eftersom trä flyter." Detta trots att bonddrängen knappast vet om trä flyter

Varför använder du dig inte utav färdigheterna i rollspelet?

Om jag ändrar ditt exempel, för att förtydliga..

...när en bonddräng (spelad av en kemiprofessor) måste räkna ut en avancerad formel för bränsle och genast säger "Jag vet. Vi bygger en destillator och får fram kärnbränslet som vi sedan tillsätter [de här ämnena] för att få raketbränsle.". Detta trots att bonddrängen knappast vet om hur man gör raketbränsle.

Vi tar min fråga igen: "Varför använder du dig inte utav färdigheterna i rollspelet?
Blir min frågeformulering tydligare nu?

Färdigheterna, jag kan ta ett rollspel och citera, kan beskrivas som följande:

"Din rollperson är inte allsmäktig. Det finns gränsen för vad han klarar av. /.../ Det kräver ingen särskild färdighet att t.ex. gå, springa, tala, se och lyssna. Vi kan kalla sådant för »alldagliga handlingar». Många andra handlingar är inte lika självklara, utan kräver en viss skicklighet..." - DoD2, sidan 16.

Notera "Det finns gränser för vad han klarar av".. Färdigheterna säger alltså inte bara vad rollpersonen kan, som inte spelaren kan, utan även vad rollpersonen inte kan men som spelaren har kunskap om.. Om nu professorn vill att dennes rollperson ska kunna kemi så ska det stå på rollformuläret att rollpersonen kan kemi.. Eller hur?

Ett råd i fortsättningen.. Gör inte ett rollspel och ha med saker bara för att det är standard att ha med det i ett rollspel.. Tänk över varför du har med elementet.. Tydligen har du inte gjort det med färdigheterna, för i så fall skulle du inte ha behövt fråga detta..

/Han som inte såg detta som något metaspelande som inte kan begränsas