Rollspelande barn - förr och nu

[hedmeister]

Det började som oskyldig nyfikenhet för Berra. Han började sporadisk titta på AP då vännerna var för trötta för att spela lika ofta som han ville. Till slut ökade tittandet mer och mer. Berra började sakta men säkert ställa om sitt liv utefter behovet av AP. Han började tacka nej till rollspelsträffar med förevändningar såsom huvudvärk för att istället titta på AP hela kvällarna.

Till en början tittade han bara på vanliga D&D-sessioner. Men allt eftersom kunde detta inte stilla hans behov. Han dök djupare ner i kaninhålet och började konsumera allt mer obskyra AP, först OSR, sedan obskyra indiespel och på den vägen gick det.

Det tog tid för Berra att inse att han hade problem, men nu har han kommit till insikt om sitt AP-beroende och hur detta har skadat både honom och människor i hans omgivning.

Min första bekantskap med Actual Play var Rude Tales of Magic. Jag har aldrig sett CR och bara ett enda avsnitt av Dimension 20, det med drag queens. Jag har lyssnat på många poddar där de spelar rollspel, både svenska, norska och tyska, och det jag tagit med mig från dem är inte att jag som SL måste vara Matt Mercer (som jag visserligen aldrig sett SL:a!) eller Brennan Lee Mulligan, utan snarare har jag fått inspiration till hur jag kan improvisera bättre och bygga upp SLP:er. Jag kan sluta när jag vill!!!

 

[Hundenilunden82]

Dagens ungdom är så slappa som inte [utövar precis den typen av kultur som jag gjorde som barn] utan [utövar den typen av kultur som är tillgänglig för dem].

Tänk på alla unga som gör moddar till olika spel! Minecraft, där man i grundspelet kan göra extremt mycket olika saker, har jättemånga moddar, ofta skapade av rätt unga personer. Tänk på all fanfiction som skrivs! Jag tycker du kastar dagens ungdom under bussen. Det är nog bara så att rollspel, trots t.ex. Stranger Things, Disneyfilmen Framåt och Critical Roles framgångar, är en av många perifera subkulturer. Och subkulturer idag syns väldigt sällan utanpå. Människor utövar sina hobbies online.

Naturligtvis finns det bland dagens barn och unga otroligt kreativa fantastiska produktiva människor inom alla sfärer precis som det fanns när jag var ung.

Vad jag syftar på är att när en annan var ung så fanns dock inte samma utbud av underhållning och digitala hjälpmedel att tillgå som det finns idag och vi hade inte heller vuxenvärlden att förlita oss på på samma sätt .

Det fanns inte mmorg på datorn utan ville jag spela rpg med flera spelare så fick jag sätta mig och läsa dungeons&dragons från pärm till pärm.

Det fanns inte heller youtubetutorials och letsplays osv som förklarade regler utan man fick öppna boken och läsa och sedan var det trial and error som gällde

Jag kunde inte fråga min far då hans generation var helt ointresserade av rollspel

Det gick inte att med ett knapptryck gå ut på nätet och ladda hem äventyr och kartor och be chatgpt skriva ett äventyr så som det går idag utan man fick ta fram penna och sudd och skissblock och sätta sig på pojkrummet och spåna

Detta leder till att jag kanske lite felaktigt och orättvist anser att dagens unga har det mer förspännt än en annan hade.

 

[hedmeister]

Naturligtvis finns det bland dagens barn och unga otroligt kreativa fantastiska produktiva människor inom alla sfärer precis som det fanns när jag var ung.

Vad jag syftar på är att när en annan var ung så fanns dock inte samma utbud av underhållning och digitala hjälpmedel att tillgå som det finns idag och vi hade inte heller vuxenvärlden att förlita oss på på samma sätt .

Det fanns inte mmorg på datorn utan ville jag spela rpg med flera spelare så fick jag sätta mig och läsa dungeons&dragons från pärm till pärm.

Det fanns inte heller youtubetutorials och letsplays osv som förklarade regler utan man fick öppna boken och läsa och sedan var det trial and error som gällde

Jag kunde inte fråga min far då hans generation var helt ointresserade av rollspel

Det gick inte att med ett knapptryck gå ut på nätet och ladda hem äventyr och kartor och be chatgpt skriva ett äventyr så som det går idag utan man fick ta fram penna och sudd och skissblock och sätta sig på pojkrummet och spåna

Detta leder till att jag kanske lite felaktigt och orättvist anser att dagens unga har det mer förspännt än en annan hade.

Så kan det ju vara. Men samtidigt ansåg säkerligen din föräldrageneration att du hade det alldeles för förspänt - när de var unga hade de "minsann vare sig X, Y eller Z utan de fick i stället gå ut i skogen och leka att de grävde en grop! eller med kottar! vi var åtminstone UTE och satt inte med näsan i nån konstig bok (kanske kan den användas för att frammana DEMONER!)" Ja du känner till vuxengnäll! Jag tycker det är bra för ungdomarna att de har vänliga vuxna i sin närhet som kan hjälpa dem, bibliotek som anordnar rollspel, hjälpsamma tutorials och hela communities, t.ex. subreddits för jättemånga olika rollspel, på nätet osv.

 

[Rickard]

Vad jag syftar på är att när en annan var ung så fanns dock inte samma utbud av underhållning och digitala hjälpmedel att tillgå som det finns idag och vi hade inte heller vuxenvärlden att förlita oss på på samma sätt .

Det fanns inte mmorg på datorn utan ville jag spela rpg med flera spelare så fick jag sätta mig och läsa dungeons&dragons från pärm till pärm.

Jag tror detta kan brytas ned till ... och jag säger nu samma sak som dig fast i en annan form:

• Det finns mängder med alternativ till underhållning (även om datorer fanns så tog det 5 minuter att starta ett spel).
• Det fanns inte samma tillgång till läromaterial (som idag med internet).
• Vuxna var vana vid att hitta på saker själva och så även vår generation. (Jag vet dock inte sanningbörden i detta - idrott idag, exempelvis, har alltid levt på eldsjälar och ideellt arbete men idag ska alla ha betalt.)
• Lättare att nå ut. Inte bara internet, utan vi har elmopeder och -sparkcyklar.
• Hobbyn har gått från amatör till professionellt utövande.

Kan säga att idrott lider av samma sak. Det är svårare att få ungdomar att idrotta på fritiden och 15-åringar har managers. Fast idrotten har fortfarande ett fokus i yngre åldrar på "kul".

 

[Hundenilunden82]

Så kan det ju vara. Men samtidigt ansåg säkerligen din föräldrageneration att du hade det alldeles för förspänt - när de var unga hade de "minsann vare sig X, Y eller Z utan de fick i stället gå ut i skogen och leka att de grävde en grop! eller med kottar! vi var åtminstone UTE och satt inte med näsan i nån konstig bok (kanske kan den användas för att frammana DEMONER!)" Ja du känner till vuxengnäll! Jag tycker det är bra för ungdomarna att de har vänliga vuxna i sin närhet som kan hjälpa dem, bibliotek som anordnar rollspel, hjälpsamma tutorials och hela communities, t.ex. subreddits för jättemånga olika rollspel, på nätet osv.

Det gjorde dom garanterat, behöver inte tänka tillbaks särdeles länge för att minnas att farsgubben tyckte att jag och syskon hade det för lätt och förspänt för oss och att hen minsann fick gå 10 mil enkel väg till skolan i snöstorm och när hen kom hem från skolan så skulle det huggas 100 kubik ved och skortstenen skulle sotas och åkern skulle plöjas med oxe för nån traktor hade man inte råd med och hade man suttit framför den där japanska djävulsmaskinen nintendo när det fanns att göra på gården hade farfar (salig hens minne) låtit bältet tala

Sedan kanske vi skall lämna disskusionen därhän då detta nog kan ha en tendens att kunna bli en långdragen diskussion som lätt kan gå allt för off-topic .

 

[Oldtimer]

Någon måste ju lägga in den här:

 

[Svarte Faraonen]

Något som nog bör diskuteras, och detta utan att skuldbelägga de barn som snarare är offer för en generell samhällsutveckling, är den dokumenterade nedgången i läsförståelse, inte bara i Sverige utan över hela västvärlden. Förmågan att förstå svåra texter, tolka innebörd och ha uthålligheten att läsa något längre har gått ned. Frågan är då snarare i vilken mån man ska finna sig i detta och skriva allt mer förenklat för att nå ut till så många som möjligt, eller om man snarare halsstarrigt vill hävda sin rätt att skriva på den nivå där man stilistiskt känner sig hemma. Och går det ens att förklara komplexa tankegångar på hur enkelt språk som helst?

 

[Rangertheman]

Och går det ens att förklara komplexa tankegångar på hur enkelt språk som helst?

Det går, men kräver en förmåga som många rollspelsskapare saknar. Det är mycket enklare att skriva långt, än kort.

 

[Svarte Faraonen]

Det går, men kräver en förmåga som många rollspelsskapare saknar. Det är mycket enklare att skriva långt, än kort.

Jag upplever väl framför allt också att jag inte vill. En utveckling mot en tillvaro där allt måste uttryckas i klartext, utan svåra ord och komplex meningsbyggnad, är för mig vämjelig. Då är jag hellre i otakt med min samtid och vägrar acceptera och anpassa mig till denna försämring.

 

[Vitulv]

I den gymnasieskola där jag jobbar händer det ofta att eleverna är intresserade av rollspel. Jag tror att det dels beror på att tröskeln att läsa en bok minskat; eleverna är duktigare på att läsa stora mängder text och förstå vad de läst, så det känns inte som en jobbig grej att plugga in en massa regler.

Samtidigt sjunker läsförståelsen bland barn och unga (vilket är en alldeles förfärlig trend), så kanske kommer den där tröskeln att öka även för de i gymnasieålder.

 

[Franz]

Samtidigt sjunker läsförståelsen bland barn och unga (vilket är en alldeles förfärlig trend), så kanske kommer den där tröskeln att öka även för de i gymnasieålder.

Absolut. Och läsförståelsen hos eleverna på min skola behöver inte vara representativ för hur det är generellt ute i landet, så tröskeln kan mycket väl redan vara högre.

 

[Oldtimer]

Det går, men kräver en förmåga som många rollspelsskapare saknar. Det är mycket enklare att skriva långt, än kort.

The present letter is a very long one, simply because I had no leisure to make it shorter.

 

[Rangertheman]

Jag upplever väl framför allt också att jag inte vill. En utveckling mot en tillvaro där allt måste uttryckas i klartext, utan svåra ord och komplex meningsbyggnad, är för mig vämjelig. Då är jag hellre i otakt med min samtid och vägrar acceptera och anpassa mig till denna försämring.

Allt behöver självklart inte vara distinkt och uttryckt i klartext, men det blir problem om rollspelsskaparen använder prosa i både stämningstexter och i reglerna. Istället för att faktiskt förklara regeln, använder många hellre fler ord och tror att det blir tydligare då.

 

[VikingGamer]

I den här tråden dök det delvis upp en diskussion kring huruvida dagens barn och unga behöver en vuxens hjälp för att komma igång med rollspel. En anledning till att vi, när vi var unga, fixade att komma igång med rollspel helt på egen hand, tror jag var för att vi inte hade något val. På 80-talet, när jag började spela rollspel, var de få vuxna som engagerade sig i barnens fritidsintressen (med möjligt undantag för sport). Min morbror spelledde visserligen vårt första Drakar och Demoner-pass, men det var enda gången han gjorde något rollspelsrelaterat.

Nu för tiden är många rollspelare själva föräldrar och vill gärna locka in barnen i hobbyn/livsstilen. Så det är kanske naturligt att man hjälper barnen igång? För jag tror inte att barnen behöver det per se. Även om vår tonåring spelade med oss från tidig ålder så gick han rätt fort vidare till att både leda- och spela i egna grupper, samt köra rollspelssystem som han lärt sig på egen hand. Å andra sidan har jag träffat flera barn (och vuxna) som inte greppat rollspel förrän de fått testa på något Nördhäng, med en erfaren spelledare.

Förr var många av rollspelsskribenterna knappt mycket mer erfarna än de som skulle spela, vilket av förståeliga skäl ibland gjorde det svårt att förklara på ett pedagogiskt vis. Men idag? Borde inte rollspelen vara busenkla att plocka upp och börja spela? Eller är det som @Rickard är inne på, att dagens rollspel oftast skrivs för relativt erfarna spelare?

Tl;dr: För att sammanfatta "uppsatsen": a) behöver dagens barn och unga vuxen hjälp för att börja spela rollspel, och b) är många av dagens rollspel svåra att förstå för barn, och vuxna, som är nya i hobbyn?

Jag tycker dagens spel är mycket mer anpassade och lätta för ungdomar att starta själva och sedan blir det som det blir. Vad spelar det för roll om det blir "fel" ???

Jag tror den stora diskussionen (om det finns nån alls) snarare är Curlingsamhället:
För i tiden sprang vi ut i skogen och var cowboys vs indianer och "sköt varandra", medan idag finns 2 världar: En supercurlad värld med värdegrund, safe words, pronomendiskussion mm så att ingen ska bli ledsen (och jag tycker inte det är fel med detta men det måste inte hara hängslen och livrem på hela tiden) och samtidigt har vi ungar som bär runt på en IKEA kasse med en AK47 åt storebror och inte behöver mer spänning i nån fantasyvärld

Jag skulle absolut låta barn spela många av spelen, kanske inte KULT åt en 10 åring, men om de är 13 så har de resan sett IS videos, och Gambino blir skjuten videon så inte tar de mer skada av att spela rollspel "fel". Det jag hade gjort och har försökt när barnen var yngre (de har egna småbarn nu) är att diskutera värdegrund mm i verkligheten och, om de är intresserade, spela med dem någon gång (ocj låtsas att detär så de spelarnär du inte är med )

 

[VikingGamer]

Helt klart. Och som jag tänker lite i föregående inlägg lärde sig väl en majoritet av oss detta inte genom böckerna utan genom att någon annan visade oss. Och böckerna var bara referensverk. Vilket gör att man ibland har spelat säg Drakar och Demoner i tio års tid för att först sen upptäcka att shit vad vi spelade detta fel, vi missade allt detta för att Conny lärde ut det på ett helt annat sätt, kanske med sina egna husregler eller via misstag som Jompa lärde ut till Conny när Jompa kom hem från USA efter ett utbytesår och hade lärt sig spela något där borta... osv.

fel och fel -Hade ni roligt?

 

[VikingGamer]

Är det inte samma sak med idrott, alltså att idrottande barn idag har mycket högre ambitioner eller krav på sig än idrottande barn för säg 40 år sedan? Jag upplever det åtminstone så när jag jämför min egen barndom med nutida barn i min bekantskapskrets (jag har inga egna barn).

varifrån kommer kraven och hur ter de sig?
baserat på min lilla erfarenhet från 3-4 föreningar så kommer kraven
1 inifrån - man vill bli bäst och när man är det så kommer alltid en nivå till (klubb-distrikt-land.eu-världen eller liknande hierarki)
2 Alla kan se de bästa på socmedia varje dag: bodybuilders, Messi, vikter, tider, höjder: allt finns där. Tidigare var man legend utanför styrkelyftskretsar om man markade 200kg idag är det 300 om man ska imponera

jag har inte sett det som klagas så mycket på och jag själv tycker kan bli riktigt vidrigt men inte upplevt: Föräldrar som pressar sina och andras barn och tränare mm (säger inte att det inte finns. Det verar det ju göra)

Så för rollspel: Ja du kommer att kunna jämföra din SL med de bästa i olika AP poddar mm. Så är det bara. Precis som du kan jämföra din fysik med "perfekta" killar på Insta. Vi måste alla hitta sett att leva med detta och lära våra barn hur de skall hantera det

 

[Svarte Faraonen]

Allt behöver självklart inte vara distinkt och uttryckt i klartext, men det blir problem om rollspelsskaparen använder prosa i både stämningstexter och i reglerna. Istället för att faktiskt förklara regeln, använder många hellre fler ord och tror att det blir tydligare då.

Jag förespråkar inte heller att regeltexter skrivs i någon form av överlastad, litterär form, utom kanske då det passar spelet (se Huldran, till exempel). Snarare menar jag att sådant som ordförståelse har förlorats till den milda grad att även sådant som kan tyckas självklart kan bli en stötesten.

Som exempel kan jag ta en vän som undervisar på universitetet. För hennes studenter var ordet töväder något där det tog stopp och förklaring krävdes – både dess bokstavliga betydelse och hur det här användes metaforiskt i en diskussion om mer avspända USA-Sovjet-relationer under Kalla kriget. Att använda ordet töväder är inte i mitt tycke att krångla till det i onödan, inte heller att använda ett onödigt ordrikt språk snarare än att skriva kortfattat. Det är inte ett ord jag upplever som vidare ovanligt, svårt eller formellt. Att behöva skriva något där jag tar hänsyn till att läsaren kanske inte kan den sortens ord hade dels varit oerhört svårt, dels mördande tråkigt. Därtill hade jag upplevt mig som en del av problemet, genom att skriva ytterligare en text utan tuggmotstånd som inte utmanar och utvecklar språkkompetensen.

 

[Rangertheman]

Jag förespråkar inte heller att regeltexter skrivs i någon form av överlastad, litterär form, utom kanske då det passar spelet (se Huldran, till exempel). Snarare menar jag att sådant som ordförståelse har förlorats till den milda grad att även sådant som kan tyckas självklart kan bli en stötesten.

Som exempel kan jag ta en vän som undervisar på universitetet. För hennes studenter var ordet töväder något där det tog stopp och förklaring krävdes – både dess bokstavliga betydelse och hur det här användes metaforiskt i en diskussion om mer avspända USA-Sovjet-relationer under Kalla kriget. Att använda ordet töväder är inte i mitt tycke att krångla till det i onödan, inte heller att använda ett onödigt ordrikt språk snarare än att skriva kortfattat. Det är inte ett ord jag upplever som vidare ovanligt, svårt eller formellt. Att behöva skriva något där jag tar hänsyn till att läsaren kanske inte kan den sortens ord hade dels varit oerhört svårt, dels mördande tråkigt. Därtill hade jag upplevt mig som en del av problemet, genom att skriva ytterligare en text utan tuggmotstånd som inte utmanar och utvecklar språkkompetensen.

Ja, ordförståelsen och förståelsen för metaforer har rasat betänkligt i breda kretsar. Under ett spelpass pratade vi om logi och det var flera spelare, även unga vuxna, som trodde det var ett påhittat ord...

 

[Sigstus]

En grej som gjorde det svårt för mig att börja spela rollspel ordentligt när jag var mindre (mellan typ 2015 och 2020) var att även om jag tyckte rollspel var det absolut coolaste någonsin så var det väldigt svårt att övertyga mina kompisar att pröva, för att det i dagens samhälle finns så sjukt mycket annan media och underhållning som lätt konkurrerar ut den ganska höga tids- och ansträngninsinvesteringen som rollspel ofta innefattar.
Menar såklart inte att det inte fanns på 80/90-talet men när jag ville pitcha typ Mutant så var det svårt för vi kunde ju bara spela minecraft istället (som alla redan hade och kunde).

Min slappa analys är att rollspelen i sig blivit väldigt mycket mer nybörjarvänliga (både pga att rollspelförfattare blivit skickligare på att introducera och förklara konceptet, men också för att den generella trenden sedan ~00-talet varit att spel blir lättare och smidigare i regelväg) men att samhället i stort har blivit lite för beroende av snabb stimulans av belöningssystemet, och barn drabbas ju ännu mer av detta eftersom de inte växt upp med något annat. Kort sagt tror jag rollspelandet blir svårare att komma in i av samma anledning som läsning blir svårt att komma in i, förutom att du till skillnad från att läsa behöver 2+ kompisar som också vill va med och att det (i alla fall på min skola) hade setts som supertöntigt att hålla på med.