Rollspelande barn - förr och nu

[Rangertheman]

I den här tråden dök det delvis upp en diskussion kring huruvida dagens barn och unga behöver en vuxens hjälp för att komma igång med rollspel. En anledning till att vi, när vi var unga, fixade att komma igång med rollspel helt på egen hand, tror jag var för att vi inte hade något val. På 80-talet, när jag började spela rollspel, var de få vuxna som engagerade sig i barnens fritidsintressen (med möjligt undantag för sport). Min morbror spelledde visserligen vårt första Drakar och Demoner-pass, men det var enda gången han gjorde något rollspelsrelaterat.

Nu för tiden är många rollspelare själva föräldrar och vill gärna locka in barnen i hobbyn/livsstilen. Så det är kanske naturligt att man hjälper barnen igång? För jag tror inte att barnen behöver det per se. Även om vår tonåring spelade med oss från tidig ålder så gick han rätt fort vidare till att både leda- och spela i egna grupper, samt köra rollspelssystem som han lärt sig på egen hand. Å andra sidan har jag träffat flera barn (och vuxna) som inte greppat rollspel förrän de fått testa på något Nördhäng, med en erfaren spelledare.

Förr var många av rollspelsskribenterna knappt mycket mer erfarna än de som skulle spela, vilket av förståeliga skäl ibland gjorde det svårt att förklara på ett pedagogiskt vis. Men idag? Borde inte rollspelen vara busenkla att plocka upp och börja spela? Eller är det som @Rickard är inne på, att dagens rollspel oftast skrivs för relativt erfarna spelare?

Tl;dr: För att sammanfatta "uppsatsen": a) behöver dagens barn och unga vuxen hjälp för att börja spela rollspel, och b) är många av dagens rollspel svåra att förstå för barn, och vuxna, som är nya i hobbyn?

 

[Rickard]

Jag tycker, utifrån mina egna erfarenheter och jämförelser, att rollspel idag är mer pedagogiska när det kommer till att förklara regler och världar men utan att vara pedagogiska för lärande kring spelandet.

Traditionellt upplägg i regelboken

1. Läs hundratals sidor.
2. Förstå karaktärsskapandet.
3. Lär dig de enskilda spelmekanikerna.
4. Studera spelledarkapitlet.
5. Försök att spelleda ett äventyr.

Mitt vanliga exempel här är det nya Neotech, där jag läste 100 sidor utan att veta vad man skulle göra i spelet. Varför sitter jag och läser om yrket maid?

Pedagogiskt upplägg

1. Förstå hur en rollspelssession går till.
2. Lär dig grunderna i samspelet mellan spelare och spelledare.
3. Prova att spela igenom ett kort exempel.
4. Lär dig den grundläggande tärningsmekaniken.
5. Introducera karaktärsskapandet.
6. Lär dig fler regler när de blir relevanta.
7. Ta gradvis över ansvaret för att leda spelet

Moderna rollspel har gjort framsteg genom bland annat:

• Introduktionsboxar.
• Snabbstartsregler.
• Actual play-videor.
• Introduktionsäventyr.
• Förklaringar på nätet.
• Färdigskapade rollpersoner.

Normalt utanför själva regelboken (varför?!?!). Regelböckerna fungerar fortfarande som referensverk istället för undervisningsmaterial. Här är ett utkast på en mer pedagogisk struktur:

1. Hur vi spelar? Förklara grundkonceptet i rollspel i en enkel spelprocedur.
2. Vad händer under en spelomgång? Stärk grundkonceptet med ett exempel.
3. Vem gör vad? Förklara deltagarnas olika ansvarsområden.
4. Hur interagerar man med spelet? Förklara samtalet, beslutsfattandet och samspelet mellan deltagarna.
5. Hur fungerar reglerna? Introducera spelets grundläggande mekanik för att lösa situationer.
6. Nu spelar vi! Presentera ett komplett introduktionsscenario med kommentarer och förklaringar.
7. Hur skapar man en rollperson? Förklara karaktärsskapandet i sitt sammanhang.
8. Hur leder man ett spel? Ge praktiska instruktioner och arbetsmetoder för spelledaren.
9. Avancerade regler och referensmaterial. Placera resterande material här.

Jag har redan omstrukturerat Trikåer för att visa på denna struktur och jag har påbörjat en liknande konvertering för att släppa Fantasy World som undervisningsmaterial.

 

[nano]

Det var bättre förr, när man var tvungen att vara nörd för att alls orka läsa och förstå regelböckerna. Mer gatekeeping åt folket!

 

[Vimes]

Jag tänker att det, helt ärligt alltså no trolling etc, kan finnas något fint i trösklar att övervinna. Att erövra en stor och svår text. Att förstå den, lära känna den och kunna tillämpa den (i spel). Det ger en känsla av tillfredsställelse och mening. Så var det i varje fall när jag var 12-13 och läste rollspelsböcker. Och utifrån vad vi vet om vad och hur (kanske en viss typ av) barn i den åldern läser verkar det rimligt. Alla spel behöver ju inte (och bör inte tänker jag) vara "svåra", men jag tror att de "svåra" texterna tillför ett alldeles eget värde som pedagogiskt tillrättalagda spel inte kan göra.

 

[Rickard]

Att förstå den, lära känna den och kunna tillämpa den (i spel). Det ger en känsla av tillfredsställelse och mening.

All sorts investering skapar en djupare samhörighet. Att spendera tre timmar på rollpersonsskapande ger en normalt mer samhörighet till det man skapar än om rollpersonsskapandet tar fem minuter.

Fast spelandet i sig kan lika gärna skapa denna investering. Tröskeln finns alltid i att lära sig spela väl och lära känna sina preferenser.

 

[God45]

Jag tycker, utifrån mina egna erfarenheter och jämförelser, att rollspel idag är mer pedagogiska när det kommer till att förklara regler och världar men utan att vara pedagogiska för lärande kring spelandet.

Traditionellt upplägg i regelboken

1. Läs hundratals sidor.
2. Förstå karaktärsskapandet.
3. Lär dig de enskilda spelmekanikerna.
4. Studera spelledarkapitlet.
5. Försök att spelleda ett äventyr.

Mitt vanliga exempel här är det nya Neotech, där jag läste 100 sidor utan att veta vad man skulle göra i spelet. Varför sitter jag och läser om yrket maid?

Pedagogiskt upplägg

1. Förstå hur en rollspelssession går till.
2. Lär dig grunderna i samspelet mellan spelare och spelledare.
3. Prova att spela igenom ett kort exempel.
4. Lär dig den grundläggande tärningsmekaniken.
5. Introducera karaktärsskapandet.
6. Lär dig fler regler när de blir relevanta.
7. Ta gradvis över ansvaret för att leda spelet

Moderna rollspel har gjort framsteg genom bland annat:

• Introduktionsboxar.
• Snabbstartsregler.
• Actual play-videor.
• Introduktionsäventyr.
• Förklaringar på nätet.
• Färdigskapade rollpersoner.

Normalt utanför själva regelboken (varför?!?!). Regelböckerna fungerar fortfarande som referensverk istället för undervisningsmaterial. Här är ett utkast på en mer pedagogisk struktur:

1. Hur vi spelar? Förklara grundkonceptet i rollspel i en enkel spelprocedur.
2. Vad händer under en spelomgång? Stärk grundkonceptet med ett exempel.
3. Vem gör vad? Förklara deltagarnas olika ansvarsområden.
4. Hur interagerar man med spelet? Förklara samtalet, beslutsfattandet och samspelet mellan deltagarna.
5. Hur fungerar reglerna? Introducera spelets grundläggande mekanik för att lösa situationer.
6. Nu spelar vi! Presentera ett komplett introduktionsscenario med kommentarer och förklaringar.
7. Hur skapar man en rollperson? Förklara karaktärsskapandet i sitt sammanhang.
8. Hur leder man ett spel? Ge praktiska instruktioner och arbetsmetoder för spelledaren.
9. Avancerade regler och referensmaterial. Placera resterande material här.

Jag har redan omstrukturerat Trikåer för att visa på denna struktur och jag har påbörjat en liknande konvertering för att släppa Fantasy World som undervisningsmaterial.

Det här är en jättebra förklaring av problemet och ett bra förslag på en lösning!

 

[Bifur]

Tl;dr: För att sammanfatta "uppsatsen": a) behöver dagens barn och unga vuxen hjälp för att börja spela rollspel, och b) är många av dagens rollspel svåra att förstå för barn, och vuxna, som är nya i hobbyn?

A. Nej. Men det underlättar, se nedan.
B. Nja. Jag tycker det är svårt att generalisera men överlag uppfattar jag dem som rätt lika i nivå [som 1980-talet].

Vad gäller a) hjälp in, så är min reflektion snarare att "dagens samhälle" (utan gå in på exakt dess komponenter) gör att aktiviteter som rollspel upplevs som svårare för barn att starta upp. Det finns som jämförelse tex forskning som visar att barns spontana (dvs självorganiserade) idrottande minskat de senaste decenierna vilket, även om det givetvis finns skillnader, framstår som en del av samma tendens.

 

[verlandes.]

Vad gäller a) hjälp in, så är min reflektion snarare att "dagens samhälle" (utan gå in på exakt dess komponenter) gör att aktiviteter som rollspel upplevs som svårare för barn att starta upp.

Anekdotisk bevisföring coming in hot: i alla barn- och ungdomsgruppper jag haft har flera deltagare sedan gått vidare till att starta upp egna spelbord tillsammans med varandra.

 

[Svarte Faraonen]

Anekdotisk bevisföring coming in hot: i alla barn- och ungdomsgruppper jag haft har flera deltagare sedan gått vidare till att starta upp egna spelbord tillsammans med varandra.

Ja, fast där har de ju ändå fått extern hjälp från en vuxen att starta upp i första rummet. Det blir ju också lite av en urvalsproblematik här – eftersom vi är rollspelande vuxna kommer sannolikt alla i den här tråden som har erfarenhet av rollspelande barn också ha större chans att ha varit involverade i detta. Barn som börjar rollspela helt på egen hand flyger under vår radar.

 

[Sömniga Isaac]

Ja, fast där har de ju ändå fått extern hjälp från en vuxen att starta upp i första rummet. Det blir ju också lite av en urvalsproblematik här – eftersom vi är rollspelande vuxna kommer sannolikt alla i den här tråden som har erfarenhet av rollspelande barn också ha större chans att ha varit involverade i detta. Barn som börjar rollspela helt på egen hand flyger under vår radar.

Precis, tänker att rollspel är som mycket annat. Förebilder spelar roll. Samma diskussion förs ju inom flera ämnen, se exempel läsning i skolan. Ungar läser mindre för det saknas förebilder. Samma lär ju vara gällande för rollspel, saknas förebilder är det svårt att komma in i hobbyn liksom. Samma lär vara sant för idrotter, även om idrotter är mer synliga fortfarande. Men förebilder har nog större påverkan, än huruvida något är tillgängligt sett till hur böckerna/materialet är skrivet. Sen underlättar det så klart om tröskeln är lägre, det tänker jag inte säga något om. Men det avgörande är nog om det finns förebilder för ännu inte rollspelare bland barn och unga att luta sig mot eller ej.

 

[Bifur]

Ja, fast där har de ju ändå fått extern hjälp från en vuxen att starta upp i första rummet.

Jo, det var min poäng också. Precis som @verlandes. har jag sett barnen gå vidare efter rätt lite hjälp på vägen. Men jag är också övertygad att i alla fall just de personerna i den åldern (11 år) inte hade kommit loss med de första passen själva.

 

[Girighet]

Är inte ett problem att allt blivit så mycket seriösare (bättre kanske några skulle säga) nu för tiden? När jag började med rollspel när DoD kom ut fanns det inget rätt eller fel. Vår grupp var rollspelsvärlden. Fanns inte "proffs" vi behövde jämföra oss mot utan vårt spelade var rätt sätt.

Med risk för att låta som en gammal bakåtsträvare tycker jag att många nördhobbys har fått för hög ingångströskel, oavsett om det är figurslag, lajv eller vanligt rollspel.

 

[luddwig]

... många nördhobbys har fått för hög ingångströskel ...

Är det inte samma sak med idrott, alltså att idrottande barn idag har mycket högre ambitioner eller krav på sig än idrottande barn för säg 40 år sedan? Jag upplever det åtminstone så när jag jämför min egen barndom med nutida barn i min bekantskapskrets (jag har inga egna barn).

 

[Girighet]

Är det inte samma sak med idrott, alltså att idrottande barn idag har mycket högre ambitioner eller krav på sig än idrottande barn för säg 40 år sedan? Jag upplever det åtminstone så när jag jämför min egen barndom med nutida barn i min bekantskapskrets (jag har inga egna barn).

Jag tror det är stor skillnad. Många sporter har fortfarande en stor gräsrotsrörelse där man utövar det för att det är roligt. Men det är klart att när man kommer upp i åldrarna ökar pressen. Barnen tycker kanske de är Ronaldo men blir inte ledsna om de inte kan skruva in en boll i krysset från 20 meter.

Skillnaden tycker jag är att idrottandet börjar du ofta med i tidig ålder och då finns inte pressen (om den inte kommer från föräldrarna) medan rollspel är du lite äldre och du jämförs mot andra på ett annat sätt på en gång.

 

[Genesis]

Normalt utanför själva regelboken (varför?!?!). Regelböckerna fungerar fortfarande som referensverk istället för undervisningsmaterial.

Detta är väl för att ett referensverk är mer användbart än ett undervisningsmaterial för 90 % av målgruppen, som redan vet vad rollspel är och hur det fungerar? Tänker jag. Och alla kommer sedan att använda boken i åratal just som referens under spel och prepp. Man behöver bara lära sig spelet en gång, men framförallt traditionella spel används därefter hundratals gånger som referens. Så att optimera boken för första läsningen hos en nybörjare som inte vet hur rollspel fungerar känns ju lite ineffektivt?

 

[nano]

.... Så att optimera boken för första läsningen hos en nybörjare som inte vet hur rollspel fungerar känns ju lite ineffektivt?

Ja, jag känner att den trenden får vår på ytan breda hobby att kännas ganska samey i böckernas upplägg. Har jag läst några böcker av en utgivare så känner jag att de är ungefär samma bok med några specialregler ditskruvade. Kanske de skulle ge ut sina kapitel för Vad är rollspel, Handlingar och Säkerhetsregler som en gratis nedladdningsbar pdf istället?