Nekromanti Rollspel utan tärningar och andra speltekniska hjälpmedel

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,015
Location
Stockholm
Jag har fått intrycket av att friformare vill undvika regeldiskussioner och strider och fokuserar sina sessioner på intriger, relationer och problemlösande.Ni som kör rollspel/rollgestaltande utan spelbiten (=inga tärningsslag, tabeller o dyl). Hur gör ni när tveksamheter uppstår hurvida man lyckas med en handling eller ej? Hur löser man stridsfrågan? Vem har sista ordet vid tveksamheter? Vet inte så mycket om hur det går till och är nyfiken.. :gremsmile:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Tärningslösa utmaningar

"Hur gör ni när tveksamheter uppstår hurvida man lyckas med en handling eller ej?"

Först och främst låter man äventyr handla om andra saker. Alltså, när jag friformar så låter jag aldrig det spännande handla om den sortens utmaningar som rollpersonerna kanske/kanske inte lyckas prestera sig förbi. Det är liksom aldrig så att äventyret hänger på om du kommer lyckas hoppa över ett visst stup eller inte.

Jag dödar aldrig en rollperson i friform om hon inte agerat dumt. Alltså; om hon hamnar inför ett stup som inte går att hoppa över, då har hon sprungit fel. Hon kommer att dö. Någonstans på vägen fram till stupet så skulle hon ha agerat annorlunda, för nu är det ute med henne. (eller?)

Äventyren handlar liksom inte om prestationer överhuvudtaget.

Tänk på filmer som "Sjätte Sinnet" (huvudpersonen utför inte en enda prestationsfärdighet genom hela filmen) istället för "Indiana Jones" (huvudpersonen utför prestationsfärdigheter på löpande band), alltså.

"Hur löser man stridsfrågan?"

Den vinnande sidan har striden i sin hand från början. Om inte rollpersonerna har en väldigt bra plan så kommer de att åka på spö mot en överlägsen fiende. Allting handlar om strategi och förberedelser. Det gör det på många sätt mycket mer läskigt: Om du förlorar, då är det ju för att du varit dålig, inte för att tärningarna rullat fel.

---

Exempel: I helgen provspelade jag mitt eget rollspel Eskapix friform (för att reglerna inte är färdiga ännu). Rollpersonerna var bjudna på kalas hos en märklig flicka som de räddat från en övergiven låtsasvärld. Nå, i vilket fall som helst börjar allt bra, spelarna tror att det är de som lurar flickan på en massa viktig information, men till slut börjar de ana misstankar: Flickan säger ju egentligen bara exakt det som de skulle vilja höra. Samtidigt märker de hur saker och ting börjar förändras kring dem. Har inte rollpersonernas latratorer börjat bli stöddigare? Utövar flickan ett inflytande över oss? Har vårt habitat börjat bli mer likt flickan? Var inte de där gardinerna röda alldeles nyss? Nu är de lika gröna som flickans ögon... Har det slutat snöa utanför? Osv, osv. Små, subtila förändringar (lite väl subtila kanske, spelarna hade inte märkt mer än en bråkdel av dem, medan jag trodde att jag var övertydlig, nåja). Till slut tar en av rollpersonerna och spiller på en annan av rollpersonerna med flit. Säger "oooh, nu har jag förstört din klänning! Så där kan du inte se ut. Snälla fröken Tussilago, ni ursäktar väl oss medan vi går och byter om? Vi lovar att komma tillbaka till desserten," och så fort de lämnat matsalen så börjar de prata med varandra. "Har du märkt något konstigt på sistone? Va, slutat snöa utanför?! Sheit, det har du rätt i, men hela stämningen har blivit annorlunda också, visst?" osv. De hamnar inför ett ultimatum; skall de försöka övermanna flickan nu på en gång, eller skall de låtsas som ingenting och invänta en möjlighet att fly?

Där är utmaningen.

Det är där det avgörs om de kommer klara det eller inte. Tärningar har ingenting med saken att göra, det är agerandet som bestämmer vad de har för chans att klara sig. De är nära att rusa tillbaka och överrumpla Tussilago när den ena rollpersonen säger "men tror du inte att Torntunga kommer försöka hindra oss? Han gillar ju Tussilago!"

"Va? Torntunga? Vem är det?"
"Den stora vildingen. Han som pratar så konstigt."

Då anar den vuxna rollpersonen vad som håller på att hända (hon har spelat Eskapix förut) och börjar omedelbart fråga ut den unga flickan:

"Lyssna på mig nu, var det du som hittade på det namnet, eller hittade "Torntunga" på det själv? Har latratorerna... eh... vildingarna förändrats på något sätt utan att du bestämt det? Är det du som hittat på olika namn åt dem, eller har de individualiserat sig själva?"
"Va? Tussilago föreslog att jag skulle leka med Torntunga och så pekade hon på honom..."

Då förstod de att det redan var försent. De gick tillbaka, åt färdigt, låtsades som att ingenting hade hänt, förtäljde lite om det som Tussilago ville höra (men låtsades hela tiden veta en massa annat som de inte berättade något om, utan lovade att förklara dessa saker när de skulle träffas igen, nästa dag). Vilket de inte gjorde.

Likförbannat förstod rollpersonerna att de hade klarat sig med nöd och näppe (eller de trodde det iaf), och det är vad som gör det hela så läbbigt med friform: Spelaren kan aldrig skydda dig bakom några fina siffervärden, utan när du tabbat dig så åker du dit. Obarmhärtigt.

Här klarade de sig med blotta förskräckelsen.

/Rising
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Bergspredikan?

Du får gärna sjunga friformandets lov, men undvik gärna en massa antydningar om att det skulle vara den ultimata spelformen. Alltför svepande generaliserar du kring tärningar och vad de betyder för rollspelandet.

"Den vinnande sidan har striden i sin hand från början. Om inte rollpersonerna har en väldigt bra plan så kommer de att åka på spö mot en överlägsen fiende. Allting handlar om strategi och förberedelser. Det gör det på många sätt mycket mer läskigt: Om du förlorar, då är det ju för att du varit dålig, inte för att tärningarna rullat fel."

Det finns inget som säger att detta skulle vara rättvisare än att låta de opartiska tärningarna avgöra utgången. Dessutom förlorar du den spänning som ett slumpmoment medför. Visst kan det vara olidligt spännande när utgången hänger på ett tärningsslag, tro inget annat.

Den spännande situation som du uppnådde tillsammans med dina kamrater hade ingenting att göra med frånvaron av tärningar. Det finns inget som säger att tärningar och regler automatiskt medför sämre spel och dåligare karaktärsgestaltning. Jag vill faktiskt mena att några siffror på ett papper ibland kan ge en bättre och mer konkret karaktärsbeskrivning än en lång novell med bakgrundsfakta. Men det ena utesluter absolut inte det andra.

Jag har aldrig lyckats förstå vad din bitterhet jämtemot tärningar och regler kommer ifrån, men när den bubblar upp till ytan så brukar den förstöra annars bra och välskrivna inlägg.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,588
Att vandra i minfält...

Vi har iofs inte haft ett friform vs tärnings-flamewar på ett tag, men vi har sett hur de ser ut och det är inte trevligt.

Om alla kan hålla sig från att väga det ena mot det andra och i stället svara på den konkreta fråga Muggas ställde så blir allt mycket trevligare. Han har redan spelat med tärningar och är nyfiken på hur det rent praktiskt funkar utan dem. Upplys honom utan att värdera vad som är bra eller dåligt.

Det här är inte riktat mot walium eller Rising, utan bara en fingervisning om vad som håller på att hända igen. Om man inte lär sig av historien så är man dömd att upprepa den och sånt.

Med andra ord, ta det försiktigt. Man klampar inte i ett minfält.
 

Baron

Veteran
Joined
12 Mar 2002
Messages
165
Re: Rollspel utan tärningar och andra speltekniska

sten-påse-sax kan avgöra de flesta konflikter. Lätt att ha med sig. Rekommenderas.
 

Demnogonis_UBBT

Veteran
Joined
18 May 2000
Messages
35
Location
Malmö
När jag skrev äventyr var det alltid deckarhistorier (blev lite av mitt trademark :gremtongue: ).

Äventyret var uppbyggt så att det fanns vissa givna platser som rollspersonerna förmodligen skulle besöka. Varje plats hade en lista över vilken information som fanns att hitta där (om de letade på rätt ställe).

Alla SLP hade även de en lista på vad de visste och vilken information de kunde tänkas lämna ut.

Jag skrev oftast ihop alla rollpersoner själv och då skrev jag även i "karaktärens egna ord" med dennes språkbruk och åsikter information om de andra rollspersonerna på varje karaktärsblad.

När jag utformade äventyren så här var det sällan det blev några strider eller liknande. Det handlade mest om att rollspersonerna skulle pussla ihop alla ledtrådar de samlat på sig. Blev det strid var det ALLTID SL (dvs jag) som hade sista ordet. Eftersom vi hade skippat tärningarna för att slippa långa och tråkiga strider protesterade aldrig spelarna. Dessutom hade jag så gott som aldrig ihjäl några rollpersoner om de inte gjorde något enormt dumt eller om det blev ett bra slut på historien.

Gjorde de något som bara var en smula korkat gjorde jag hellre äventyret lite svårare genom att rollpersonernas relationer med SLP:er blev sämre eller att de inte längre hade tillgång till någon viktig plats än att ha ihjäl dem.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Kalla Fakta.

"Det finns inget som säger att detta skulle vara rättvisare än att låta de opartiska tärningarna avgöra utgången."

Jag säger inte att det är rättvisare.

"Dessutom förlorar du den spänning som ett slumpmoment medför."

Jag vinner den spänning som en oavbruten berättelse medför. Men så är jag gammaldags och föredrar film på bio utan reklampauser också. Ibland är tärningar bra, ibland är friform bättre, jag spelar med bådadera ety jag gillar variation i mitt rollspelande.

I den här tråden gäller det friformens fördelar. Då jag tycker det är oartigt att lämna ämnet så vill jag i längsta möjliga mån svara på det som trådstartaren frågat om.

"Den spännande situation som du uppnådde tillsammans med dina kamrater hade ingenting att göra med frånvaron av tärningar."

Tja, hade vi spelat med tärningar så hade jag ändå inte haft någon nytta av dem i just denna situation. Det där var en friformshändelse, tärningar hade bara varit i vägen.

I andra lägen håller jag med om att de kan fungera.

"Jag vill faktiskt mena att några siffror på ett papper ibland kan ge en bättre och mer konkret karaktärsbeskrivning än en lång novell med bakgrundsfakta. Men det ena utesluter absolut inte det andra."

Håller med. När jag friformar i vampire så har vi rollformulär som grund. Hmm, då är det "storytelling", kanske. Jaja, vi har inga tärningar, men vi har spelvärden.

"Jag har aldrig lyckats förstå vad din bitterhet jämtemot tärningar och regler kommer ifrån"

Inte jag heller, eftersom jag inte har någon sådan. Glömmer du kanske att mitt eget stridssystem Duellito Deux är fullproppat med siffervärden, variablar och slump?

Men jag är inte ignorant eller inskränkt. Det finns fördelar med tärningslöst spel, och den som inte är vetgirig eller som inte vill veta något om det som finns att bemästra, han är ju min fiende. Jag kan helt enkelt inte begripa hur man inte vill utforska något och lära sig något. Varför vill man vara dum i huvudet?

Det tärningslösa rollspelandet finns där ute som icke kartlagd mark. Många har tagit ett par försiktiga kliv på strandkanten och sedan klagat på sand mellan tårna såsom om de vore rävar, surandes över rönnbär.

Jag är i alla fall ärlig när jag säger att jag inte förstår dockskåpsrollspel. Jag kan inte. Det som äcklar mig är nutidsmänniskans brist på självdistans som får henne att säga att det hon inte förstår är "dåligt", utan att ens uppmana till diskussion om ämnet.

Möjligheterna väntar ju fortfarande på oss där inne i den okända jungeln. Det finns massor att lära.

Om man inte vill veta något är man helt enkelt en idiot.

/Rising
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,588
Troberg blir djup

sten-påse-sax kan avgöra de flesta konflikter. Lätt att ha med sig. Rekommenderas.
Fast å andra sidan så är det bara en variant på slumpgeneratorn. En slantsingling eller en tärning har precis samma effekt och funktion.

Frågan är snarare: är det rimligt att ha ett spel med en helt deterministisk värld och hur får man den att funka. Inte ens vår verkliga värld är utan slump (Beroende på vem man tror på, Einstein trodde inte på slumpen, vilket Bohr gjorde. Detta var en av orsakerna till deras åsiktsskillnader. Den andra är också intressant ut rollspelssammanhang: Kan man ha en observation skild från observatören? Einstein trodde det, inte Bohr. Jag håller med Bohr i båda fallen.), är det då rimligt att tro att man kan ha en spelvärld utan den?

Kan man inte säga att spelledarens omedvetna godtycklighet och oförmåga att korrekt sammanställa och tolka alla fakta också är en slumpgenerator? I så fall, finns det överhuvudtaget en distinktion mellan friform och tärningsbaserat spel, eller använder man bara olika slumpgeneratorer för att uppnå samma syfte?

Ibland blir enkla saker komplicerade när man tänker för mycket på dem...
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,588
Re: Kalla Fakta.

I den här tråden gäller det friformens fördelar.
Nej, det gäller hur det fungerar.

Frågan som ställdes var:

Jag har fått intrycket av att friformare vill undvika regeldiskussioner och strider och fokuserar sina sessioner på intriger, relationer och problemlösande.Ni som kör rollspel/rollgestaltande utan spelbiten (=inga tärningsslag, tabeller o dyl). Hur gör ni när tveksamheter uppstår hurvida man lyckas med en handling eller ej? Hur löser man stridsfrågan? Vem har sista ordet vid tveksamheter? Vet inte så mycket om hur det går till och är nyfiken..
Inget om fördelar, bara hur det funkar.

Du har sett var den här diskussionen bruka sluta. Droppa det...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Moderatorwannabee...

"Nej, det gäller hur det fungerar."

...och eftersom det fungerar på ett annorlunda sätt, så fungerar det i annorlunda situationer. I sin utsträckning får man fram fördelar/nackdelar hur man än försöker undvika det, men läs mitt första inlägg igen så ser du att jag ägnar fokus åt att just beskriva situationerna som friform är anpassade för. Inte någon pajkastning mot tärningsspelare.

Faktum är att dessa "tärningslösa situationer" fungerar precis lika bra om man spelar med tärningar eftersom man kan låta bli att slå tärningar även när man spelar med dem.

Ingen förlorar på den informationen, alltså.

Att bara säga åt Muggas "SL bestämmer" vore att snäppa honom på näsan och förolämpa hans intelligens. Det vill jag inte göra, så jag tyckte det var självklart att berätta om hur det går till att skriva äventyr åt ett friformsscenario, eftersom det är där det viktiga händer.

Det som avgör om det kan bli spännande, trots (eller tack vare?) avsaknaden på yttre, opersonliga slumpmoment.

/Rising
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,588
Re: Moderatorwannabee...

Moderatorwannabee...
Nej, då måste jag ju börja skriva vettig inlägg...

Fast det hade varit kul att se vad de skrivit om mig på admin-forumet (vilket antagligen är anledningen till att jag aldrig kommer att bli admin...).

Fast å andra sidan kommer jag nog snart att passera gränsen till att bli ängel, och hur tråkigt är det jämfört med att vara helig härskare. Jag måste nog helt enkelt lagra undan alla inlägg jag skriver och sedan posta alla på en gång när jag har tillräckligt med inlägg för att skippa direkt förbi ängel...

"Gott weiss ich will kein Engel sein"

...och eftersom det fungerar på ett annorlunda sätt, så fungerar det i annorlunda situationer. I sin utsträckning får man fram fördelar/nackdelar hur man än försöker undvika det, men läs mitt första inlägg igen så ser du att jag ägnar fokus åt att just beskriva situationerna som friform är anpassade för. Inte någon pajkastning mot tärningsspelare.
OK, jag överreagerade, men du har själv sett hur det börjar. Små upptrappningar och rätt som det är så regnar det interkontinentala termonukleära inlägg från alla håll.

Faktum är att dessa "tärningslösa situationer" fungerar precis lika bra om man spelar med tärningar eftersom man kan låta bli att slå tärningar även när man spelar med dem.
Det kanske är här man ska börja. Spela med tärningar som vanligt, men varje gång man ska slå en tärning tänka till och verkligen fundera på om det verkligen behövs. Man märker nog själv hur mycket man trivs med att skala bort?
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,626
Location
Umeå, Västerbotten
Re: Troberg blir djup

Beror på att hur man defingarar slump det. Slump som en förenkling på skeden med så komplexa orsaker att det inte finns någon möjlighet att bedömma villlken verkan det kommer få eller slump som ett fenomen då det inte finns någon speciell orsak till arför det blev som det blev.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,588
Re: Troberg blir djup

Beror på att hur man defingarar slump det. Slump som en förenkling på skeden med så komplexa orsaker att det inte finns någon möjlighet att bedömma villlken verkan det kommer få eller slump som ett fenomen då det inte finns någon speciell orsak till arför det blev som det blev.
Man kan tro det, men tänker man efter lite mer så spelar det ingen roll.

Hur kan det komma sig?

Jo, om man ser slump som en förenkling på skeden med så komplexa orsaker att det inte finns någon möjlighet att bedömma vilken verkan det kommer få så är både tärningar och friform i samma kategori eftersom de underliggande mekanismerna är så komplexa att de inte kan förutsägas med deterministiska metoder eftersom vi inte har en ärlig chans att känna till alla relevanta fakta som resultatet grundar sig på.

Om man å andra sidan ser slump som ett fenomen då det inte finns någon speciell orsak till arför det blev som det blev så är fortfarande båda formerna av spel i samma kategori, eftersom ingen av dem lever upp till kravet på äkta slump, eftersom det trots allt finns något slags komplex orsak-verkan i botten.

Med andra ord, ju mer jag tänker på det så är friform och tärningsspel samma sak.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,626
Location
Umeå, Västerbotten
En möjlighet är att köra friform med slumpgeneratorer men utan fasta värden eller regler (utöver Spelledar reglerna 1 och 2). Man rullar tärningar när spelledaren tycker det är lämpligt eller spelarna ber om det (och SL godkänner det) var på SL ger ett värde att slå mot baserat på sunt förnuft ("Han är nog rätt bra på datorer men det här är ganska svårt så låt säga 16") istället för färdiga världen eller regler.
På det sättet kan man om man vill behålla det spännningelement slumpen kan utgöra samtidigt som man kan slippa regelbläddrande och paragrafryttare och allmän siffer och värdesfixering och annat friformare ogillar.

Visst, det är mer orättvist men har man en illvillig SL så blir det hursomhelst inte rättvist, monsterna kan rusha mot en person först på ett synnerligen orättvist sätt oavsett om man spelar med regler eller inte.

/Elin
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Moderatorwannabee...

"du har själv sett hur det börjar. Små upptrappningar och rätt som det är så regnar det interkontinentala termonukleära inlägg från alla håll."

Fast jag har semester och tänker inte sitta vid datorn mer än nödvändigt. Därför vill jag ha många fina mail skickade till min brevlåda när jag väl kommer tillbaka...

"Spela med tärningar som vanligt, men varje gång man ska slå en tärning tänka till och verkligen fundera på om det verkligen behövs."

Hmm, jag tycker man ska använda tärningar i prestationsutmaningar när rollpersonerna tabbat sig litet. Såsom om man försöker springa från några vakthundar efter ett misslyckat inbrott.

Då blir det som en bestraffning; spelledaren konstaterar "hey, ni fuckade upp inbrottet helt och hållet, här kommer hundarna, nu får ni klara er själva. Jag lägger mig inte längre i hur det går!" -DET är oslagbar användning av tärningar, tycker jag.

Jag tycker däremot att det vore bra om fler rollspel hade några tärningslösa utmaningar, eftersom det får spelledaren att bli mer kreativ. I Chock exempelvis var monsterna tvungna att använda Onda Vägen för att lyckas med sina illusionstrix och häxkonster. I Kult sket man i det och lät detta med monstermagi fungera tärningslöst, vilket jag tycker hjälpte mig mycket. Tärningar och riktiga "förmågor" var bara i vägen för mig, det blev mycket ledigare att låta monsternas tricks funka om de passade storyn. Det främjade fantasin och ledde till ledigare spel.

Jag tycker direktkonfrontation är en rätt tråkig spelsituation, så på många sätt blir det bättre om jag bara konstaterar "får monstret tag på dig så dör du", och så premierar jag en snillrik (och spännande) "gillra fälla med levande bete"-lösning på problemet istället för något tråkigt som stöds av reglerna. Det är ingen slump att Kult med alla sina vapen och kampsporter ofta blev väldigt koboldigt och osofistikerat.

/Riz
köpte Västmark igår på SF-bokhandeln, btw.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,891
Location
Barcelona
Den form av friform som jag själv uppskattar mest är den *spelardrivna* friformen. Här är det spelarna som avgör om en handling lyckas eller ej, beroende på vad som är coolt och dramatiskt korrekt. Rekommenderas för personer som tycker att det är lika kul att skapa en historia som att uppleva den.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,010
Location
Umeå
Re: Troberg blir djup

Frågan är snarare: är det rimligt att ha ett spel med en helt deterministisk värld och hur får man den att funka.

Man kan nog bli tvungen att ställa en föjdfråga till det: Vad är syftet med spelvärlden?

Men om SL bestämmer utgången av handlingarna, är det deterministisk eller slump?
Alla beslut SL tar kunde ju ha bestämts innan spelet (även om det kanske inte är helt realistiskt att ha bestämt alla utgångar av spelet) och därför borde en värld kunna vara deterministisk.
Samtidigt så vet ju spelarna inte hur SL tänker (en människas tänkande kan ju vara ganska komplext) så för spelarna skulle nog spelet kunna ses som ganska slumpmässigt ibland (SLs logik skiljer sig från spelarna).
Blir spelet slumpmässigt för att SL inte vet utgången av det? Ur vems ögon ska man se?

- Zire, filosofisk på kvällskanten

EDIT:
Jag ser nu när jag läste igenom ditt inlägg igen, att jag skrev ungefär samma sak fast med andra ord.
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,015
Location
Stockholm
RP gestaltning med egenskaper helt olika spelarens

När det gäller personliga färdigheter som motsvaras av t ex Övertala, Bluffa och Charm i tärningsrollspel kan jag tänka mig att det i friform kan vara svårt för en spelare som t ex är blyg och stammar att gestalta en notorisk charmig "blåsare" som nästlar sig in i förfinade kretsar, ljuger sig fram och när han vunnit allas förtroende, lurar av dem allt de äger och har.

Alltså verkar det som om friformande dels gynnar de talföra eftersom det verkar bygga på intriger och relationer mellan personer utan tärningsslag (som skulle kunna rädda en ur situationer man inte kan lösa på ett bra sätt med sitt "munläder"), och dels tror jag att det är bättre om ens rollgestaltning ligger närmare hur man själv är som spelare "på riktigt", eftersom man inte "slår" för ngn egenskap eller färdighet, utan sköter allt med ett så trovärdigt gestalande som möjligt.

Men det är iofs bra om deltagarna måste engagera sig mer och får mer intellektuell stimulans tillbaka, än om man sitter halvslö och bara säger "Jag slår för övertala" och rullar en tärning.. Men kraven på SL måste väl öka något, dock?

Intessant beskrivning av er session... en SL som kan hålla spelarna i ett töcken av ovisshet och förvirring tvingar dem att vara aktiva och skapar spänning... och med en fokusering på problemlösande och intriger behövs kanske inte tärningsslag i samma utsträckning (utom om spelaren inte KAN gestalta en egenskap hans/hennes RP besitter och följdaktligen kan tärningsslag bli nödvändiga)... Skulle gärna prova hur det är att lira friform för att se om jag gillar det
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,015
Location
Stockholm
Liknar äventyrsspel på dator

gamla äventyrsspel som Rise of the dragon och i synnerhet Mean Streets serien på pc har en liknande uppbyggnad som du beskriver... vissa nyckelelement för vår(a) hjälte/hjältar vidare i handlingen... och de spelen var ju kul att lira :gremsmile: ... apropå ngt annat, skulle vara kul att lira i Mean streets spelvärd via ngt rollspel... ngn som vet om det finns ngn modul??
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: RP gestaltning med egenskaper helt olika spelarens

"När det gäller personliga färdigheter som motsvaras av t ex Övertala, Bluffa och Charm i tärningsrollspel kan jag tänka mig att det i friform kan vara svårt för en spelare som t ex är blyg och stammar att gestalta en notorisk charmig "blåsare" som nästlar sig in i förfinade kretsar, ljuger sig fram och när han vunnit allas förtroende, lurar av dem allt de äger och har."

När jag spelleder så agerar jag mer lättlurad när en rollperson med högt FV i Bluffa försöker bluffa mig. Jag ställer ledande frågor, ger honom lång betänketid, går med på det mesta och försöker få spelaren att känna sig som sin rollperson. Om du däremot har lågt FV i Bluffa så blir jag däremot direkt misstänksam om du tänker för länge eller tvekar, och jag kan ställa motfrågor och kuggfrågor för att försöka lura dig.

Illusionen det ger är mycket övertygande, och jag använder den metoden även när jag spelar med tärningar, eftersom det gynnar storyn.

"Men kraven på SL måste väl öka något, dock?"

Njaej, min personliga åsikt är nog snarare att det är svårare att skriva äventyr till friform, men att det är svårare att spelleda med tärningar. Men det är rätt svårt att jämföra de tu. Det finns nog många som tänker som du. Det varierar nog beroende på vad spelarna förväntar sig och vill ha.

"med en fokusering på problemlösande och intriger behövs kanske inte tärningsslag i samma utsträckning "

Det är nog en väldigt bra slutsats.

/Rising
 
Top