Nekromanti Rollspel som experiment och Sinbads köksbänk

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,663
Location
Uppsala
Det är intressant med spelstilar och tankar kring preferenser. Framförallt inser jag att jag egentligen inte har så starka preferenser utan snarare en drivkraft: att experimentera så mycket som möjligt. Kan röra sig om att skriva roliga regler för att försöka förstärka en känsla, om att bygga någon sorts stämning, om att sätta upp ramverket för en heist eller ett äventyr, etc. Men jag gillar att försöka hitta ett sätt att närma mig rollspel som jag inte sett förut och sedan utforska det till fullo.

Flummigt och lite pretto, antagligen, men det är vad jag går igång på helt enkelt.

Experiment. Min största drivkraft överhuvudtaget är att experimentera. Första experimentet jag gjorde, som jag kan minnas, var på gymnasiet, när jag fick idén att gruppen skulle stå för intrigen. Det fanns en ramberättelse om ett stort krig där ett litet land hamnade mellan fienderna. Rollpersonerna tillhörde alla rådgivare till kungen i det lilla landet, och hade alla sina egna agendor och målsättningar. När gruppen var samlad runt spelbordet så var allt de sa även hörbart av alla rollpersoner. Men alla fick regelbundna tillfällen att tala med mig i enrum för att dra i sina respektive trådar, skicka brevduvor, och vad som nu gjordes i det dolda. Med det här upplägget hände flera helt absurda saker, och det skapades scener som jag minns väldigt starkt än idag. Efter det experimentet så har jag alltid försökt börja en ny kampanj eller ett nytt enkvällsscenario med någon sorts experiment som grund. Skulle nog kunna klara mig utan alla andra om jag bara experimenterade med något!

Rollgestaltning. Har spelat hemlös. Har spelat gothsångerska. Har spelat rustningsbärande paladin med tvåhandssvärd. Antagligen blir alla någon dryg variant av mig själv i praktiken, men jag älskar att utforska roller och relationer som spelare och älskar när det görs av gruppen som spelledare.

Gruppkonflikt. Framförallt av den sort som inte egentligen är okej. Förräderi, feghet, ondska, ond bråd död, lögner, dålig stämning. Inget kan skapa detta lika bra som konflikter mellan rollpersoner anser jag. Men jag spelar inte jättemycket spel av det här slaget i praktiken. Snarare går det en röd tråd genom allt mitt spelledande som är att SLPs och världar i stort inte riktigt går att lita på och det brukar sprida sig till gruppen.

Beslut och konsekvenser. Som spelledare tycker jag om att allt är möjligt. Att gruppen aldrig riktigt vet vad som bara vara en konsekvens av deras nycker och vad som var min snillrikt konstruerade Ståry von Plott. Om sanningen ska fram så förbereder jag nästan aldrig, för att jobb och familjeliv helt enkelt gör att jag inte hinner. Men jag har alltid med mig ett par frön in i scenariot som sedan antingen ruttnar innan de planteras eller tillåts växa. Men jag ser det som något heligt i rollspelen att spelarnas beslut är det som styr. En baksida av detta som jag upptäckt är dock att det kräver tydliga målsättningar, eller riskerar att bli som när jag spelade Western på mellanstadiet och allt slutade med mord och bankrån.

Sinbads köksbänk. Sinbad är en mytomspunnen Irakisk figur som berättar hur han kom över sina rikedomar i en mängd fantastiska äventyr, återgivna i Tusen och en natt från persiska originalberättelser. Berättelserna är varierade och storslagna. Till motsats är köksbänksdrama (eng. ‘kitchen-sink drama’) ett uttryck som används för att beskriva historier som är jordnära och ordinära. Historier om familjer och deras interna problem, eller om familjer som tvingas bemöta banala utomstående problem, som illvilliga grannar eller stora utgifter. På något sätt är det själva antitesen till det storslagna. Sinbads köksbänk är slutligen den osannolika kombinationen av dessa två. Att berätta ordinära historier i en extraordinär miljö. Historier om människor som lever vardagliga liv i avlägsna världar eller dimensioner. Att berätta om det "vanliga" vardagliga livet i en galax långt borta, Westeros, eller någon annan plats helt enkelt. Lösa problem som inte alltid kräver bläddrande i Monster Manual. Ville göra vår Coriolis-kampanj till den här typen av kampanj, men jag tror upplägget vi hade i den kampanjen hade behövt förberedas mer. Tyvärr. Tror dock att Sinbads köksbänk är något jag kommer återkomma till i allt jag gör, på ett eller annat sätt.

Förstärkande regler. Jag är en sån som spelar datorspel med standardinställningarna—jag vill spela spelet som utvecklarna tänkt sig det. Det är samma sak med rollspel för min del. Jag ser regler, kampanjvärld, eventuella tillbehör som SL-skärmar eller props, som en designad helhet. Jag vill utvärdera den som den är. Därför har jag egentligen inget favoritsystem, eller någon favoritvärld. Jag kan tycka om allt och ogilla allt på en gång. Men om någon faktiskt byggt den där helheten och det känns i spelet—som med så olika produkter som Amber Diceless, All Flesh Must Be Eaten, och Mutant: År Noll—då trivs jag som fisken i vattnet. Det är även precis så jag försöker närma mig mitt egna sporadiska skrivande.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
(Ento vet säkert redan detta men Sindbad infördes i 1001-natt–samlingarna på 1600-talet, dvs inpetad 300 år senare än övriga stories. 1K1N är typ min LotR<3)
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,784
Location
Stockholm
Spel på Scenariofestival och Fastaval låter ju som att de borde passa dig! Brukar du hänga där?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,663
Location
Uppsala
RasmusL;n328798 said:
Spel på Scenariofestival och Fastaval låter ju som att de borde passa dig! Brukar du hänga där?
Har aldrig gjort det, tyvärr. När på året går det av stapeln?
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,784
Location
Stockholm
Scenariofestival: https://scenariofestival.se/
Fastaval är påskveckan.

Scenariofestival är som ett mindre Fastaval där de mest populära scenariona från årets Fastaval och ett gäng nya och gamla sätts upp. Praktiskt att det är i Stockholm såklart, så kanske börja där och haka på till Danmark nästa vår!? Fastaval krockar ju med GothCon men har mycket mer fokus på rollspel, så det är ju najs! Och öl. Öl på konvent är typ det bästa :)
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,663
Location
Uppsala
RasmusL;n328801 said:
Scenariofestival är som ett mindre Fastaval där de mest populära scenariona från årets Fastaval och ett gäng nya och gamla sätts upp. Praktiskt att det är i Stockholm såklart, så kanske börja där och haka på till Danmark nästa vår!? Fastaval krockar ju med GothCon men har mycket mer fokus på rollspel, så det är ju najs! Och öl. Öl på konvent är typ det bästa :)
Stor del av GothCon för min del är att träffa gamla vänner. Men eftersom jag har oturen att bo närmre östkusten än västkusten så är däremot Stockholm Scenario Festival alldeles perfekt. Ska se om jag kan åka dit i år!
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,309
entomophobiac said:
/.../
Gruppkonflikt. Framförallt av den sort som inte egentligen är okej. Förräderi, feghet, ondska, ond bråd död, lögner, dålig stämning. Inget kan skapa detta lika bra som konflikter mellan rollpersoner anser jag. Men jag spelar inte jättemycket spel av det här slaget i praktiken. Snarare går det en röd tråd genom allt mitt spelledande som är att SLPs och världar i stort inte riktigt går att lita på och det brukar sprida sig till gruppen.

Beslut och konsekvenser. Som spelledare tycker jag om att allt är möjligt. Att gruppen aldrig riktigt vet vad som bara vara en konsekvens av deras nycker och vad som var min snillrikt konstruerade Ståry von Plott. Om sanningen ska fram så förbereder jag nästan aldrig, för att jobb och familjeliv helt enkelt gör att jag inte hinner. Men jag har alltid med mig ett par frön in i scenariot som sedan antingen ruttnar innan de planteras eller tillåts växa. Men jag ser det som något heligt i rollspelen att spelarnas beslut är det som styr. En baksida av detta som jag upptäckt är dock att det kräver tydliga målsättningar, eller riskerar att bli som när jag spelade Western på mellanstadiet och allt slutade med mord och bankrån.

Sinbads köksbänk. Sinbad är en mytomspunnen Irakisk figur som berättar hur han kom över sina rikedomar i en mängd fantastiska äventyr, återgivna i Tusen och en natt från persiska originalberättelser. Berättelserna är varierade och storslagna. Till motsats är köksbänksdrama (eng. ‘kitchen-sink drama’) ett uttryck som används för att beskriva historier som är jordnära och ordinära. Historier om familjer och deras interna problem, eller om familjer som tvingas bemöta banala utomstående problem, som illvilliga grannar eller stora utgifter. På något sätt är det själva antitesen till det storslagna. Sinbads köksbänk är slutligen den osannolika kombinationen av dessa två. Att berätta ordinära historier i en extraordinär miljö. Historier om människor som lever vardagliga liv i avlägsna världar eller dimensioner. Att berätta om det "vanliga" vardagliga livet i en galax långt borta, Westeros, eller någon annan plats helt enkelt. Lösa problem som inte alltid kräver bläddrande i Monster Manual. Ville göra vår Coriolis-kampanj till den här typen av kampanj, men jag tror upplägget vi hade i den kampanjen hade behövt förberedas mer. Tyvärr. Tror dock att Sinbads köksbänk är något jag kommer återkomma till i allt jag gör, på ett eller annat sätt.
/.../
De här resonerade lite extra skarpt för mig. Spelarnas beslut är definitivt det viktigaste i spelet för att det ska bli kul för alla. Att rulla med i spelarnas idéer är skitkul, men kräver fingertoppskänsla så det inte känns som om de springer i snitslade banor där SL låter dem undvika alla negativa konsekvenser. Men när det är bra är det riktigt bra. Jag har själv svårt att hitta den fingertoppskänslan, eftersom det för mig också är viktigt med en objektiv värld i vårt gemensamma headspace. Det är inte okej att etablera en lösning som inte funnits där hela tiden, men det är okej att plocka upp gamla trådar och låta dem leda vägen till en lösning. För att jämföra med Kranks exempel i en annan tråd, att byta mördare i deckargåtan för att RP kommer på vem det var för snabbt är absolut inte okej. Att RP plockar upp kontakter och idéer från tidigare äventyr är 100% okej, och extra tillfredsställande. "Men vänta nu, vad hände egentligen med fasadklättringsutrustningen från fyra äventyr sedan? Kan vi inte använda den för att ta oss in?"

Sinbads köksbänk är ett fantastiskt uttryck. Jag kan finna stort nöje i culture gaming, som väl ligger väldigt nära. Att spela grisodlare i Mundana, eller fokusera på intrigerna i hushållet i baron von Döbelns slott istället för inbördeskriget som rasar utanför murarna. Men för mig kräver det en sån inläsning att jag knappt orkar det längre. Mundana (eon), Creation (Exalted) och några få världar till sitter tillräckligt i ryggmärgen för att det skulle kunna funka. Jag tror säkert man kan ha precis lika roligt i Eberron eller någon annan värld på detta sätt, men för att jag ska orka plugga in en till fiktiv värld krävs något alldeles exceptionellt. Coriolis hade nästan den gnistan. Men det är för sparsmakat beskrivet för att mina cylindrar ska tända till ordentligt.

RasmusL;n328801 said:
Öl på konvent är typ det bästa :)
Nej.
 
Top