Rollspel.nu's filmklubb 2020 v42

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,587
Location
Nynäshamn
Detta är WRNU's filmklubb för v42 2020 – #407 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:


1591730152931.png
 

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,348
Den här veckan har jag sett:
North Country från 2005
Verklighetsinspirerat rättegångsdrama om Josey Aimes som stämmer sin arbetsgivare, ett lokalt gruvbolag, för sexuella trakasserier. En mestadels tragisk film om hur män kan bete sig mot kvinnor. Bra skådespel från bl.a. Charlize Theron och Frances McDormand som båda blev oscarsnominerade för sina rolltolkningar.

Oliver Twist från 2005
Charles Dickens askunge-klassiker om den föräldralösa Oliver Twist som kastas runt på samhällets bottenskikt. Den här filmen gjorde väl ungefär vad den skulle, men inget som jag skulle se igen.

One Last Thing… från 2005
Högstadieeleven Dylan är döende i en hjärntumör och när han hamnar på ett önske-program på TV så chockar han tittarna med att han önskar sig en weekend med supermodellen Nikki Sinclaire. Det här är en genuint dålig och förutsägbar komedi som jag såhär i efterhand inte ens förstår varför jag tvingade mig igenom. Fy f*n!
 

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,348
Nu har jag också avslutat Paha maa (2005).

Ett finskt drama som handlar om ett antal olika personer som vävs ihop i en kedjereaktion utifrån en mängd tillfälligheter. Filmen är vad jag skulle vilja kalla för "vardagligt rå". Även om misären ofta är påtaglig så finns det även vissa bitar som nästan blev komiska i allt elände vilket ger en slags ypperlig balans mellan kaotiskt mörker och ljuset i form av comic relief. Jag har av någon anledning vanligtvis svårt för finsk film. Det här är definitivt ett undantag.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
Oct 11, 2009
Messages
8,397
Location
Ludvika
Jisses... redan vecka 42? Bara 10 veckor kvar av det här året?

Nåväll, jag har sett två filmer för att tillfredställa mitt warhammer FRP-begär:

A field in england (2013)
Jisses, det har alltså tagit mig sju år innan jag fick tummen ur och såg den här. Och det var sannerligen på tiden! Riktigt bra film! Rätt flummig, i princip inga förklaringar, mystiska inslag... Jag vet flera av mina vänner som jag aldrig skulle kunna se den här filmen tillsammans med. De skulle hela tiden fråga vad det är som händer, och varför folk gör saker. Men det finns inga svar. Men kan man släppa det, och köpa att man får dra sina egna slutsattser om saker och ting... då är den sjuk stämningsfull. Ett litet konstverk, snarare än en film.

Jag som om den igen nästa dag, så det borde betyda att den faktiskt kvalificerar sig för 5 av 5 i betyg.

Eftersom den är sju år gammal har folk säkert haft diskussioner om allt möjligt min egen tanke:
De drog ut O'Neil från helvetet men sitter nu fast i nån slags skymningsvärld mellan dödsriket och den levande världen. Kan hända kommer de hitta ut till slut

Black Death (2010)
Tydligen en ännu äldre film till och med... den här var tyvärr inte lika bra som a field in england. Cool idé! Taffligt genomförande. Mycket av det känns som att den som gjorde filmen snodde en massa bra scener från andra från andra filmer utan att förstå vad det var som gjorde dem bra.

Äh... man kan nog nöja sig med att läsa en sammanfattning av ploten på IMDB eller wikipedia och nöja sig där. Synd! Känns som att den hade alla förutsättningar att vara bra.

Betyg: svag 3 av 5 på krankskalan.

De här två filmerna är egentligen jätteintressanta att jämföra. A field in england är ett jättebra exempel på hur kreativa personer kan ta en jättesimpel premiss och en obefintlig budget och göra den spännande, intressant och underhållande. Och Black Death är ett jättebra exempel på hur kända skådisar, och hyfsad budget inte kan rädda dåligt berättande. Och att kända skådisar på intet sätt är en garanti för en bra insats.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,587
Location
Nynäshamn
Jag har sett Enola Holmes på Netflix.

Jag förväntade mig typ… en bli-glad-film där Sherlock Holmes' yngre syster springer runt och är bra på saker, till skäggiga, konservativa gubbars förtrytelse. Och visst, det fick jag väl, i perioder. Filmen fångade mig ganska direkt – jag har liksom inga försvar alls mot när Helena Bonham Carter ger Mille Bobby Brown en extremt eklektisk och icke-ladylike uppväxt. Excentriska kvinnor kring förra sekelskiftet tycker jag helt enkelt väldigt mycket om.

Jag tycker också om karaktären Tewksbury. Eller "tycker om" är väl fel ord. Han dyker upp som lagom menlöst kärleksintresse – snygg men ganska värdelös, och behöver räddas större delen av tiden. Det enda trista är väl att jag egentligen inte tycker att filmen behövde ett kärleksintresse. Han hade gott fått vara med ändå. Men så är det ju med film överlag, att de som skapar dem gärna vill krysta in ett kärleksintresse.

Jag gillar Henry Cavill som en Sherlock Holmes som bryr sig. En bra storebrorsa. Jag gillar att han inte behöver gå in och rädda Enola. Jag undrar lite var Watson håller hus; är det här innan han dök upp?

Filmen är också inte jättesubtil med sina politiska poänger. Det rör sig om grejer som är, eller borde vara, ganska safe. Typ "det är bra med kvinnlig rösträtt" och så. "Det var dåligt för kvinnor i viktorianska England". No shit, Sherlock.


Om jag vore en sån där tråkig nörd som brydde mig om huruvida karaktärer porträtteras exakt så som de gjort i andra media så hade jag nog stört mig på den här filmen. Sherlock är för varm och storebrorig, Mycroft är inte smartare än Holmes utan tvärtom betydligt dummare och avundsjuk, etc. Men nu är jag turligt nog en sån som skiter i sånt. Jag gillar olika perspektiv på karaktärer, och jag tycker Cavill gör en bra Holmes.

Såvitt jag förstår bygger den här filmen på den första boken i en serie? Jag blir lite sugen på att läsa förlagan, och hoppas på att det kommer fler filmer. Jag är definitivt inte trött på att se Bobby Brown som Enola, not by a long shot.

BETYG: 4/5
 

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,348
..och nu såg jag klart oscarsnominerade Paradise Now från 2005

Ett drama om två palestinska barndomsvänner som utses att utföra en självmordsattack mot ett mål i Israel. Det här är en riktigt bra och välspelad film om en tyvärr alltför vanligt företeelse, men förutom religiös fundamentalism så handlar den även om vänskap, familj och kärlek. Rekommenderar den verkligen.
 

Skarpskytten

Urgammal drake
Joined
May 18, 2007
Messages
2,124
Location
Växjö
Jag har sett den tecknade franska dramakomedin Victor och Josefin (Ernest et Célestine) (2012).

Josefin är en föräldralös mus. Hon ritar, och helst av allt ritar hon björnar. Det borde hon inte göra, för björnar bor ovanjords och är hemska i alla andra möss ögon. Men Josefin är nyfiken och en dag ger hon sig ut på äventyr ...

Victor är en slusk till björn. Han hankar sig fram som gatumusikant och bor i ett fallfärdigt ruckel. Som alla björnar avskyr han mössen som bor där nere. Men en dag stöter han på en mus som förändrar allt ...

Detta är en väldigt mysig film, om osannolik vänskap och fördomar (rasism om man så vill). Den är tecknad i en mjuk, impressionistisk stil och utnyttjar det tecknade medium på ett utsökt sätt för att skapa stämning. Den är måhända inte lika slipad som Disney et als produkter, men den har ett stort hjärta.

Sjuåringen som först inte ville se Hitta Doris för att minnesförlusten var så jobbig och sedan vägrade Skönheten och odjuret för att slottet var så läskigt satt som klistrad hela filmen, vilket möjligen säger något om målgruppen.

Filmen har 98 procent på Rotten Tomatoes och vann pris som bästa tecknade franska film år 2013. Jag har inga problem med att förstå varför.
 
Last edited:

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,348
Jag har sett den tecknade franska dramakomedin Victor och Josefin (Ernest et Célestine) (2012).

Josefin är en föräldralös mus. Hon ritar, och helst av allt ritar hon björnar. Det borde hon inte göra, för björnar bor ovanjords och är hemska i mössens kultur. Men Josefin är nyfiken och en dag ger hon sig ut på äventyr ...

Victor är en slusk till björn. Han hankar sig fram som gatumusikant och bor i ett fallfärdigt ruckel. Som alla björnar avskyr han mössen som bor där nere. Men en dag stöter han på en mus som förändrar allt ...

Detta är en väldigt mysig film, om osannolik vänskap och fördomar (rasism om man så vill). Den är tecknad i en mjuk, impressionistisk stil och utnyttjar det tecknade medium på ett utsökt sätt för att skapa stämning. Den är måhända inte lika slipad som Disney et als produkter, men den har ett stort hjärta.

Sjuåringen som först inte ville se Hitta Doris för att minnesförlusten var så jobbig och sedan vägrade Skönheten och odjuret för att slottet var så läskigt satt som klistrad hela filmen, vilket möjligen säger något om målgruppen.

Filmen har 98 procent på Rotten Tomatoes och vann pris som bästa tecknade franska film år 2013. Jag har inga problem med att förstå varför.
Den ser jag fram emot när jag kommer så långt på min kronologiska filmresa.
 

Dr_Dängrot

Jag är iaf bra på att dricka öl
Joined
Mar 1, 2017
Messages
642
Jag har sett Hubbie Halloween på Netflix med Adam Sandler i huvudrollen.

Det är en typisk Adam Sandler film och Adam Sandler spelar samma roll som han spelar i stort sett alla sina filmer , the lovable loser .

Hubbie (Sandler) är en smått mentalt handikappad (iaf framstår han som så) 45:ish oskuld som bor hemma med sin mor i staden Salem som är USAs officiella halloween stad på grund av häxprocesserna på 1600-talet.

Halloween är i antågande och ett stort halloween galej skall gå av stapeln . Hubbie som är besatt av säkerhet tänker se till att all får en trygg halloween genom att patrullera området som han gör varje år . Det här året flyttar en ny granne in brevid Hubbie (spelad av Steve Buscemi) och folk börjar försvinna och Hubbie misstänker att grannen kan vara en varulv samtidigt har även en mentalpatient rymt ifrån stadens mentalsjukhus och nu kan tokigheterna börja .


Hela filmen är kantad rakt igenom av infantil Kiss och bajs , prutt ,sexhumor . Ett stående skämt genom hela filmen är att hubbies mamma (spelad av Jane squibb) alltid har på sig en snuskig t-shirt när hon är med i bild utan att hon eller Hubbie förstår vad texten på t-shirten innebär .

Betyg 1/5 ......skådisar som Adam Sandler, Jack black , Jim Carrey är roliga när man är i tonåren och jag skrattade hejdlöst åt waterboy och Happy Gilmore när jag var tonåring men nu känns det bara outdated och prutt och bajs och sex skämt är inte lika roliga när man pushar 40 .
 
Top