Rollspel.nu's filmklubb 2020 v30

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,479
Location
Nynäshamn
Detta är WRNU's filmklubb för v30.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

1591730152931.png
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
Oct 11, 2009
Messages
8,359
Location
Ludvika
Spider man: Far from home

Jag har i princip älskat nästan alla Marvelfilmer från och med Iron man, ungefär (det är ett par jag inte sett ännu), och det håller i sig. Jag vet inte hur mycket omtittningspotential den här har, men det var en sjukt underhållande film att see. Jag har ylat av skratt medan jag tittat, och även de gångerna jag var rätt säker på vad som skulle hända var det amazing.

Jag tycker det här var en skitbra post-endgame-film, som knyter ihop det efterspelet också.

Plus, jag vill fasen se en film mer baserad kring Maria Hill. Hon är fan skitcool.

Edit: visst ja, nån form av betyg kanske om det är nödvändigt: 4:a eller 5:a 5 på krankskalan, har inte riktigt bestämt mig än.
 

krank

Ödleman från Epsilon Eridani
Joined
Dec 28, 2002
Messages
29,479
Location
Nynäshamn
Först såg jag Raiders, Temple och Crusade. Sedan spelade jag igenom Fate of Atlantis igen – denna gång tog jag för första gången Wits path, och fick se en massa nytt vilket var himla trevligt.

Så nu var det väl dags att efter tolv långa år se den film i princip alla jag pratat med sagt är skitdålig, det värsta som hänt, alternativt "vaddå, det finns bara tre Indiana Jones-filmer" (det senare är en inställning jag har jättesvårt att inte se som jättebarnslig).

Jag har alltså sett Indiana Jones: Fucking Magnets; How Do They Work. (Kingdom of the Crystal Skull alltså. Bäst jag skriver den riktiga titeln så sökfunktionen kan hitta inlägget i framtiden).

Innan jag går in på själva filmen så finns det två saker jag vill nämna.

Den ena är att… Tja, ni vet hur det finns folk som, när väldigt många verkar tycka om en sak, reagerar ryggradsmässigt med att vara emot den? Som alltid avskyr det som är hyllat och poppis? Om ni inte redan märkt det är jag lite tvärtom. Om väldigt många är väldigt neggiga så är min första reaktion ofta att "äh vaddå, den är säkert helt okej". Och så går jag in i vad-det-nu-är med inställningen att jag mer eller mindre på pin kiv ska tycka om det. Är det småaktigt? Det kanske det är, men det har också gjort att jag haft mycket roligare när jag till exempel tittar på film än jag annars haft. Så eftersom folk haft en så uniformt negativ inställning till Crystal Skull så var jag redan från början inställd på att tycka om den.

Den andra grejen jag vill nämna är det här med förväntningar och förkunskaper. Många gick ju in i Crystal Skull på bio, och visste inte alls vad de skulle förvänta sig. Jag ser den tolv år senare, och detta var mina förkunskaper:
  • Shia TheBeef
  • Ful CGI
  • Indiana Jones överlever en atombomb genom att gömma sig i ett kylskåp
  • I'm not saying it was aliens BUT IT WAS ALIENS
Inget av det där betraktar jag som spoilers, för övrigt – alltsammans är sånt som händer eller avslöjas under filmens öppningsscener. Typ.

Så, okej. Det är 1957, kommunistskräck och sovjetskurkar. Sovjetskurkarna bryter sig in på en militärbas och snor en låda från Roswellkraschen 1947. Redan här någonstans etableras det att den här filmen tänker hålla ungefär samma inställning till realism och historisk korrekthet och sådant som de tidigare filmerna – alltså ganska löst. Det här lovar att bli en ganska dum action-äventyrsfilm. Precis som de första tre filmerna.

Sedan kommer Shia TheBeef och vill ha Indys hjälp att hitta Ox, en gammal vän till Indy som kidnappats medan han jagat kristallskallar. Och så är vi off to the races.

Så vad tycker jag då? Jo, jag tycker om den här filmen, på det hela taget. Visst, en del av CGIn kanske inte är sådär jättesnygg och har inte åldrats speciellt väl de senaste 12 åren – men det gällde ju en del specialeffekter i de gamla filmerna också. Trots att de var fysiska. Ni har väl inte glömt flygplanen? Och en hel del av filmen gjordes ändå fysiskt; jaktscenerna i början är ju överlag riktigt najs. Det är först i delar av djungelsekvenserna som CGIn blir lite väl CGI:ig. Och även där är tempot högt och scenerna roliga.

Jag gillar att Indy redan tidigt etableras som att han fortfarande inte är någon superhjälte. Han är en grinig, klantig typ som missbedömer och blir skrajj och på det hela taget är ganska mänsklig. Jag gillar väldigt mycket att Marion får vara med – näst efter Sophia är hon den bästa Indytjejen, och den här gången behöver hon knappt ens räddas alls. Det är fortfarande fucking creepy att Indy låg med henne när hon var femton, dock. Men ja. Jag gillar överlag alla små och stora blinkningar till de gamla filmerna.

Jag var helt okej med atombombs-grejen och tycker att det är en lite töntig grej att hänga upp sig på. Jag menar, tyckte folk att de tidigare filmerna var realistiska? Also: filmen deklarerade ju redan i öppningsscenerna hur mycket den brydde sig om realism, det där med krutet och magnetismen liksom. Efter det bör man ju ha konfigurerat hjärnan och skruvat in förväntningarna därefter.

Slutet – var det töntigt? Jag tyckte filmerna hoppade haj vad gäller töntiga slut redan under Last Crusade, när jag ursprungligen såg den. Jag tycker inte att det är det minsta mer töntigt att ha CGI-aliens än det är att ha gud och spöken. Varför är sann kristen mytologi bättre än sann alien-mytologi? I dunno, man.

Men whatever. Ni som hatar den här filmen får väl hata den. Det påverkar inte mig så mycket. Jag tyckte om den. Klart bättre än Temple of Doom var den iaf. Och den är nästan inte rasistisk eller sexistisk alls, bara en sån sak.

BETYG: 4/5
 

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,298
Men whatever. Ni som hatar den här filmen får väl hata den. Det påverkar inte mig så mycket. Jag tyckte om den. Klart bättre än Temple of Doom var den iaf. Och den är nästan inte rasistisk eller sexistisk alls, bara en sån sak.

BETYG: 4/5
Fast den är ju ärligt talat ganska dålig... :)
 

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,298
Jag har sett TV-serien American Crime Story som började sändas 2016 och hittills har gått i två säsonger där varje säsong dramatiserar ett brottsfall som skakat USA.

I första säsongen (The People v. O. J. Simpson) får man följa händelserna kring mordet på O.J. Simpsons fd. fru Nicole Simpson Brown och Ron Goldman där OJ. stod åtalad. Jag minns egentligen inte så mycket från själva händelsen 1994 utom att rättegången var utdragen och en fullfjädrad media-cirkus. I TV-serien får man en bra och spännande sammanställning där rätten trots en övertygande bevisning från åklagarsidan väljer att frikänna OJ Simpson.

Andra säsongen (The Assassination of Gianni Versace) berättar historien kring mordet på modeskaparen Gianni Versace, fast lägger övervägande fokus på gärningsmannen Andrew Cunanan och den bakgrund som slutligen leder fram till mordet.

Det här är en riktigt bra TV-serie med fängslande historier och bra skådespelarinsatser. Jag rekommenderar den starkt.
 

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,298
Har kollat klart The Gentlemen från 2019 regisserad och författad av Guy Ritchie.
Filmen handlar om gangstern Michael Pearson (Matthew McConaughey) som härskar över ett imperium av marijuanaodlingar utanför London. Pearson har tänkt att dra sig tillbaka och tänker sälja av sin verksamhet vilket sätter igång en rad olika händelser i den kriminella världen.

Det är ganska längesedan Ritchie debuterade med sina legendariska gangsterkomedier "Snatch" och "Lock, Stock and Two Smoking Barrels", medan Revolver var hyffsat dålig och RockNRolla inte riktigt nådde upp i samma nivå som de förstnämnda. Jag är lite kluven till The Gentlemen, eftersom själva berättelsen egentligen känns ganska tunn, och det rör egentligen mest till det när man hoppar mellan de som diskuterar historien och alla flashbacks. Sen tycker jag att de har lyckats med en del roliga scener och både McConaughey och Colin Farrell levererar bra. Är lite extra imponerad över Hugh Grant som känns otippad i den här typen av film. Michelle Dockery gör också bra ifrån sig, men har så svårt att se henne i någon annan roll en Lady Mary från Downton Abbey. Filmen är inget mästerverk, men den gör vad den ska.

Kanske känns brittisk gangsterkomedi inte lika lockande som för 20 år sedan? Eller är det jag (eller kanske Ritchie) som blivit för gammal?
 

Henke

Swashbuckler
Joined
Mar 8, 2009
Messages
2,298
Såg precis klart dokumentären Grizzly Man från 2005 regisserad av Werner Herzog.

Filmen följer Timothy Treadwells, en grizzlybjörns-aktivist som tillsammans med sin flickvän dödas av en vild grizzlybjörn. Filmen bygger främst på Treadwells eget videomaterial som växlas med Herzogs intervjuer med närstående och besök i Alaskas vildmark där Treadwell och flickvännen slutligen mötte sitt öde.

Jag vet såhär i efterhand inte riktigt vad jag tycker om dokumentären. Det är vackra naturtagningar där man kommer väldigt nära björnarna och andra djur samtidigt som man får inblick i Treadwells fascination för dem och sitt djupa band till dem. Samtidigt så blir blandningen lite märklig när obducenten berättar om likdelarna och ljudupptagningen från själva dödstillfället. Treadwells besatthet av vildmarkslivet och björnarna kan i civiliserade ögon verka smått knäppt, men frågan är om civilisationen egentligen är mindre knäpp som på alla möjliga sätt förstör världen?

Nej, jag kommer troligtvis inte att se den igen, men jag kommer ha den i tankarna ett bra tag framöver.
 

Bolongo

Swashbuckler
Joined
Apr 6, 2013
Messages
2,178
Location
Göteborg
Har inte sett Grizzly Man själv, men av någon anledning har jag sett den här lilla essän om hur Herzog gör sitt eget narrativ av Treadwells liv:

 
Top