Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v41

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,605
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v41.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,284
Häromdagen såg jag Malcolm X, Spike Lees spelfilm från 1992, den med Denzel Washington i huvudrollen.

Herrejävlar vilken film. Vilken människa. Vilket liv. Vilket levnadsöde. Vilken skådis Washington är. Jag har i princip spenderat dagarna sedan dess med att läsa på om Malcolm X, lyssna på hans tal på Youtube och bara fascineras av hur trollbindande människa han var.

Filmen följer hans liv från ung småkriminell via fängelset till en av efterkrigstidens viktigaste personer. Den tar en del fria tyglar i vissa enskilda scener (till exempel ett gräl mellan Malcolm och hans fru Betty, trots att de enligt henne själv aldrig grälade) och klämmer ihop en del karaktärer till en (Baines fanns aldrig på riktigt), men det är bara för att få till en bra film, och är dessutom godkänt av Betty själv, som var konsult till filmen.

5/5, skulle se den igen i morgon om jag inte hade skaffat mig Malcolm X:s självbiografi på biblioteket och ska börja läsa den istället.

P.s Herrejävlar vad bra Denzel Washington var i filmen. Den är nästan värd att se bara för honom. D.s.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,605
Location
Rissne
Jag hade helt glömt bort att jag inte sett någon ny film, och nu är det såpass sent att det vore stendumt av mig att se en film bara för att se en, för jag ska upp lite för tidigt i morgon.

Så jag bryter mot regel #2 den här veckan, för det enda jag sett är Jumanji: Welcome to the Djungle, som jag såg om. Den var jättebra den här gången också. Det bästa är fortfarande de vuxna skådisarnas förmåga att spela på tvärs med sina stereotyper; The Rock som osäker, mjäkig nörd, Jack Black som välmenande men oempatisk bimbo, Karen Gillan som osäker och lite awkward.

BETYG: 5/5
 

Liten

Veteran
Joined
6 Jul 2017
Messages
26
Jag har varit och sett Christoffer Robin & Nalle Puh på bio. En mycket godmodig film som tar fasta på det viktiga i att inte fastna i invanda hjulspår. Fri tid är det viktigaste vi har och utan leken i våra liv finns det inget värde i att vara vuxen.

En film värd att se, men kanske inte på bio.

En stark 4:a. Jag kommer kanske se om filmen längre fram och kan varmt rekommendera den inom den här genren. Jag skulle dock inte gå och se om den imorgon.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,605
Location
Rissne
Hah! Skam den som ger sig. Jag hittade faktiskt en film i mitt bibliotek som jag inte sett och som klockade in på så lite som 40 minuter. Det visade sig dessutom att själva filmen bara upptog typ 20 av dessa.

Så jag såg just den märkliga animefilmen Dragon's Heaven från -88. Den börjar med sex minuters obegripligt story-intro tillsammans med två rätt snygga otecknade mecha-modeller som "slåss" mot varandra i ett rökigt och mörkt rum. Man ser inte så mycket och det är rätt svårt att hänga med i nånting, men jag kan tänka mig att mitt huvud hade exploderat av att ens se ANTYDAN till en otecknad mecha-battle när jag var sju och den här filmen var ny. Jag tror inte den abyssmalt dåliga kvaliteten på mitt exemplar hjälpte till.

Sedan följer 20 minuter film, därefter typ 10 minuter eftertexter tillsammans med vad jag antar är en making-of-grej. Den delen var dock otextad, så jag fick inte ut så mycket av den.

Iallafall. Själva filmen, som ju alltså är kortare än många tv-seriavsnitt, har inte en story som är så mycket att hänga i julgranen. Det hinns inte med på den tiden. Det var ett krig för länge sedan, en stor mecha med medvetande stängde av sig när dess pilot dog, nu vaknar den tusen år senare när en ung tjej hittar den. Givetvis finns mechans gamla rival också kvar, så det blir fajt. Och det är typ "storyn". Så man ska nog inte se den här filmen för dess berättarmässiga djup eller så.

Men jag tycker ändå att man ska se den. Varför? För dess väldigt speciella estetik! Nästan alla som beskriver den här filmen nämner förr eller senare Jean Giraud och Heavy Metal (eller Tung Metall som tidningen hette i sverige). Och det är välförtjänt. Detta är alltså en anime som rent stilmässigt försöker, och faktiskt lyckas, härma Girauds skitcoola stil och känsla.

Så... Om man kan få tag på en version i bra kvalitet rekommenderar jag en titt, om man är det minsta intresserad av hur olika världsdelars populärkultur influerat varandra på märkliga, intressanta sätt. Eller om man bara är ett Giraud-fan (och vem är inte det?)

BETYG: 4/5

EDIT: Jag tror att det märkligaste med plotten är:

Att den verkligen inte bryr sig det minsta om något som liknar en struktur. Den har visserligen något som liknar en dramatisk kurva, men den verkar inte så engagerad i den. Och en av de få saker som faktiskt etableras ordentligt - att mechan är byggd för att ha en pilot i sig och att den är byggd för att kunna besegra sin rival när den samarbetar med en pilot - används inte överhuvudtaget i "slutfighten", som mest består av att mechan och tjejen turas om att avfyra vapnet som man inte får avfyra på kort avstånd, på kort avstånd.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Avengers: Infinity War, även känd som "Punghakan trollar halva universum!"



Thanos (Josh Brolin) försöker rädda universum. Han är lite radikal, och framförallt tar det för lång tid. För att snabba upp det har han ändrat sin plan och letar nu efter sex evighetsstenar, med vilket hans jobb är mycket enklare. Hans stora problem är att stenarna är på fel plats. En har han hittat, men de övriga sex är lite utspridda. En innehas till exempel av Asgårds gudar. En är in en supermäktig android. En är på en hemlig plats som bara hans dotter vet om var. En är runt om halsen på Jordens mäktigaste magiker. En ligger i en samling hos Samlaren.

Så nu går Thanos på en quest i galaxen och uppför sig ungefär som vilka äventyrare som helst som är på en quest.

---

Det händer väldigt mycket i Infinity War, så det enklaste sättet att se på den är ur Thanos synvinkel, och hur han plöjer från delquest till delquest och krockar med alla andra på vägen.

Den är förstås jävelsnygg och super-episk och trots att den är typ två timmar, tjugo minuter och 400 miljoner dollar effektfläskslagsmål så blir den aldrig tråkig!

Så, eh, kan jag få del två nu så att jag får veta hur den slutar?

----

Jag har också sett Doom, även känd som "filmen som måste ha med en FPS-scen för att den bygger på ett FPS-spel".


'nuff said.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,422
Location
Malmö
Jag såg Annihilation på Netflix. Natalie Portman, Tuva Novotny och tre andra(som jag inte minns namnen på ) går in genom en konstig barriär kallad glittret. , huvudpersonen Portmans mål är att rädda sin man. Medan de andra mest vill undersöka vad det är som händer där, Älskade miljön när de går in i glittret. Kul med i princip bara kvinnliga hjältar, något förvirrande slut. Svårt att skriva om filmen utan att avslöja för mycket, men bra film om man 2 timmar över en söndags kväll

4/5
 
Top