Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v29

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,575
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v29.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
 

Vimes

Lenny Kravitz
Joined
15 Jun 2000
Messages
11,377
Jag såg IT (2017). Den var sämre än jag hoppats på. Jag förstår inte varför man envisas med att göra filmer fortfarande. Det här hade varit så mycket bättre som en serie på en 10 entimmarsavsnitt eller så.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,575
Location
Rissne
Vimes;n288664 said:
Jag förstår inte varför man envisas med att göra filmer fortfarande.
QFT. Det mesta blir bättre som åtminstone en miniserie. Det är extremt få berättelser som hinner berättas på ett adekvat sätt på 90-150 minuter.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,271
Oj vad jag tycker tvärtom... Allt längre än två timmar behöver trimmas och skäras. DET hade mått bättre av att de vågat göra större ingrepp, inte färre. Klipp bort någon av ungarna istället, gärna två. Det hade den blivit bättre av.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,032
Location
Sthlm
Tv serien med sina två långfilmslånga avsnitt klarade det (än så länge) mycket bättre.
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,115
krank;n288666 said:
QFT. Det mesta blir bättre som åtminstone en miniserie. Det är extremt få berättelser som hinner berättas på ett adekvat sätt på 90-150 minuter.
Å andra sidan har jag sett många filmer där inte en enda scen känts överflödig, men väldigt få (inga?) TV-serier där alla avsnitt varit oumbärliga.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,575
Location
Rissne
Tant Ragnar;n288695 said:
Å andra sidan har jag sett många filmer där inte en enda scen känts överflödig, men väldigt få (inga?) TV-serier där alla avsnitt varit oumbärliga.

Jag vet inte om jag tycker att "oumbärlighet" nödvändigtvis är det bästa måttet. Även s.k. utfyllnadsavsnitt fyller ju en funktion - karaktärer fördjupas, vi får större anledning att bry oss om dem, vi vänjer oss mer vid deras närvaro, deras relationer, deras personlighet. Vår buy-in blir starkare.

För mig är det något bra att berättandet inte behöver ha så förtvivlat bråttom, att varje scen eller delplot inte är oumbärlig.

Det är ju det jag menar med att tv-serier och miniserier nästan alltid är bättre för att berätta historier - man får en chans att lära känna och börja bry sig om de inblandade. I en film på två timmar hinner man ju som MAX med att introducera 1-3 karaktärer någorlunda innan man måste ha klimax eftersom filmen är slut. Eller så blir det bara hattigt, med karaktärer som blir endimensionella eller bara kastas in, och som jag hur som helst inte hinner börja bry mig om.

Fatta mig inte fel nu; jag är ju en av de som gillar spektakel-specialeffekts-filmer där man inte behöver bry sig om karaktärerna eftersom man är för distraherade av balla rymdskepp. Men om historien förutsätter att jag ska bry mig om karaktärerna, framför allt om de är fler än 1-2 stycken, då behövs generellt mer tid. Nästan inga filmmakare har klarat av att etablera 3+ karaktärer tillräckligt mycket för att jag ska bry mig om dem.
 

Vimes

Lenny Kravitz
Joined
15 Jun 2000
Messages
11,377
Khan;n288679 said:
Oj vad jag tycker tvärtom... Allt längre än två timmar behöver trimmas och skäras. DET hade mått bättre av att de vågat göra större ingrepp, inte färre. Klipp bort någon av ungarna istället, gärna två. Det hade den blivit bättre av.

Det hade också kunnat vara en lösning. Men jag hade föredragit att filmen inte hade varit film utan serie istället. Mitt stora problem med filmen var att allt gick alldeles för fort och ingen stämning etablerades. Jag tror det är svårt att göra bra skräckfilm om man inte begränsar utrymmet och persongalleriet rejält.

Den gamla lökiga TV-produktionen av IT från tidigt 90-tal är mer stämningsfull och har bättre pacing tycker jag.
 
Joined
28 Sep 2013
Messages
966
Location
Stockholm
Sist att se ny film som vanligt: 'Solo: A Star Wars story' (2018). Han Solos bakgrund och med tidigare anekdoter förklarade med vad som faktiskt hände (ungefär så). Man får se Hans hemplanet, hur han träffar Chewbacca och Lando samt lite 'Indiana Jones' -aktig förklaring till ikoniska prylar och inställning till omvärlden.
Allt är väldigt mycket Star Wars, men jag lyckas inte få min gamla Star Wars känsla att infinna sig. Inte så att nostalgin förstör för mig, jag gillar den här filmens tempo, dämpade humor, detaljer, skådisar, robotar/rymdisar och story. Jag inser bara att jag nog aldrig får den gamla känslan för en ny SW-film men också att jag inte behöver den, jag kan se den ändå.
Bäst är tåget och att få ha sett en liten bit av Corellian (?): 4/5.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,575
Location
Rissne
Jag har just sett The Mummy. Den nyaste alltså, den med Tom Cruise och Sofia Boutella.

Jag måste nog säga att den verkar ha fått helt sjukt mycket oförtjänt negativ kritik. Jag menar OK, om man förväntade sig en remake av den gamla Brendan Frasier-slagdängan fattar jag att man blev besviken. Likaså om man förväntade sig en skräckrulle på riktigt. Men vafan, mumier är inte och har aldrig varit speciellt skrämmande.

Jag förväntade mig en Tom Cruise-rulle med skräcktema, och så var jag förvarnad om att filmen skulle försöka introducera Universals "Dark Universe"-koncept, där de knyter samman ett gäng gamla Universal-monster.

Jag tycker, på det hela taget, att givet mina förväntningar så blev jag positivt överraskad. Jag ska inte säga att jag lyckades hålla fokus under hela filmen, men det allra mesta funkade bra och var snyggt. Jag tyckte också att Dark Universe-introduktionen var helt OK; jag gillar att det finns en Torchwood/BPRD-variant. Jag gillade också att filmen trots allt etablerade en karaktär som skulle kunna fortsätta fungera i något slags framtida League of Extraordinary Gentlemen-scenario, vilket verkar vara vad de siktar på. Inte en dålig tanke; jag var beredd på att det skulle vara betydligt sämre.

Kanske är det för att jag spelat en jäkla massa Secret World Legends på sistone, men jag tyckte att plotten funkade, miljöerna funkade, karaktärerna funkade. Det var lite trist att Boutellas mumie prompt skulle vara sådär stereotypt kvinnlig, men det får man väl köpa tyvärr. Jag gillar också att se Boutella i saker; hon var asbra i Atomic Blonde, hon var min favoritkaraktär i Star Trek: Beyond. Hon har nu visat på en rätt schysst bredd, vilket ju alltid är najs.

BETYG: 4/5
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,324
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
krank;n288741 said:
Jag har just sett The Mummy. Den nyaste alltså, den med Tom Cruise och Sofia Boutella.

Jag måste nog säga att den verkar ha fått helt sjukt mycket oförtjänt negativ kritik. Jag menar OK, om man förväntade sig en remake av den gamla Brendan Frasier-slagdängan fattar jag att man blev besviken. Likaså om man förväntade sig en skräckrulle på riktigt. Men vafan, mumier är inte och har aldrig varit speciellt skrämmande.

Jag förväntade mig en Tom Cruise-rulle med skräcktema, och så var jag förvarnad om att filmen skulle försöka introducera Universals "Dark Universe"-koncept, där de knyter samman ett gäng gamla Universal-monster.

Jag tycker, på det hela taget, att givet mina förväntningar så blev jag positivt överraskad. Jag ska inte säga att jag lyckades hålla fokus under hela filmen, men det allra mesta funkade bra och var snyggt. Jag tyckte också att Dark Universe-introduktionen var helt OK; jag gillar att det finns en Torchwood/BPRD-variant. Jag gillade också att filmen trots allt etablerade en karaktär som skulle kunna fortsätta fungera i något slags framtida League of Extraordinary Gentlemen-scenario, vilket verkar vara vad de siktar på. Inte en dålig tanke; jag var beredd på att det skulle vara betydligt sämre.

Kanske är det för att jag spelat en jäkla massa Secret World Legends på sistone, men jag tyckte att plotten funkade, miljöerna funkade, karaktärerna funkade. Det var lite trist att Boutellas mumie prompt skulle vara sådär stereotypt kvinnlig, men det får man väl köpa tyvärr. Jag gillar också att se Boutella i saker; hon var asbra i Atomic Blonde, hon var min favoritkaraktär i Star Trek: Beyond. Hon har nu visat på en rätt schysst bredd, vilket ju alltid är najs.

BETYG: 4/5
Jag gillar personligen också filmen, men jag är rätt ensam om det i min vänskapskrets. Boutella är awesome! Hon är även min favoritkaraktär i senaste Star Trek-filmen då hon är en väldigt begåvad skådespelare och ja, jag uppskattar även att hon är jävla fin att titta på. Jag gillade hennes roll i ”The Mummy” och tyckte filmen var spännande på ett matiné-sätt. Jag ger den samma betyg som du, 4/5 då den inte är bland det bästa jag sett men jag skulle lätt kunna se den igen och kanske gör det snart då jag blev påmind om den tack vare din recension.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,971
Location
Linköping
Ibland kommer nån typ en månad efter att en film kommit på bio och skriver en recension med inledning "som siste person har jag sett X", bah, jag har sett Rogue One (https://www.imdb.com/title/tt3748528/?ref_=nv_sr_2) som siste starwarsnörd i världen!

Nu är det ju omöjligt att recensera starwarsfilmer eftersom det är för mycket bagage. Magin filmer skapade för mig som 12-åring är omöjlig att återskapa och jag kommer som gammal bitter cyniker aldrig heja lika mycket på en filmisk karaktär som jag gjorde på Luke Skywalker. Den gamla trilogin är bland det mest magiska jag upplevt så givetvis är det här sämre och givetvis är det helt omöjligt att bortse från allt bagage och recensera filmen på egna meriter.

Jag skulle kunna säga att den var en 4:a i betyg och sen skriva en lista på förbehåll, men jag tror jag skiter i listan och nöjer mig med det där betyget.

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,086
Location
Göteborg
Jag har sett Myrmannen och Getingen. Den var mysig. Inte samma frenetiska heist-känsla som i ettan, men det beror på att berättelsen organiskt utvecklats i en annan riktning. Jag har läst och hört en hel del kritik mot den här filmen som är missriktad, och beror antingen på att folk har bestämt sig redan innan de sätter sig i salongen vilka förväntningar de skall ha (vilket alltid är en dålig idé) eller att de inte varit tillräckligt uppmärksamma på information som presenterats.
Exempel på det första: "De förklarade inte hur Janet överlevt och precis vad hon gjort de där 30 åren! Det sade någon i en intervju för ett år sedan att de skulle göra!" Är det viktigt för den här filmens handling? Nej, det är det inte. De tänkte säkert i något skede gå in på det, men saker förändras under en films utveckling och det fick inte plats i slutändan. Chilla. Vi får veta det längre fram om det blir relevant.

Exempel på det andra: "Vad har Janet fått för magiska krafter nu då? Hur kan hon bara läka Ghost så där hux flux?!?" (facepalm) Det är ju Ghosts hela subplot att hon vill ha någon slags 'kvantenergi' som Janet blivit uppladdad med, det sägs ett flertal gånger. Den enda överraskningen var att Janet kunde överföra sådan energi frivilligt istället för att bli dränerad på den med våld. Och sedan verkar den vara slut, midcredit-scenen handlar ju uttryckligen om att Scott skall hämta mer sådan energi just för att hjälpa Ghost.

Jag gillar att detta är ett äventyr på mindre skala, det handlar inte om att rädda världen, bara om att rädda individer. Jag gillar familje-temat som allt är uppbyggt på - visst, det blir lite sentimentalt ibland, men efter ett antal Marvel-filmer om att rädda världar/galaxer/etc är det skönt med något som baseras i konkreta vardagliga känslor som omväxling.
Jag har heller inget problem med att "skurkarna var svaga." Nej, det är sant att Ghost inte är någon riktig skurk, hon har bara blivit sådan av omständigheterna, men det är ju en stolt serie-tradition med skurkar som bara är missförstådda och går att omvända. Och visst, varken gangstern eller FBI-agenten har några superkrafter, de är bara farthinder för hjältarna, men de behöver bara vara farthinder eftersom handlingen bygger på en tickande klocka. Vad de representerar är att samhällets struktur är det som verkligen hindrar hjältar - lite analogt med att Spiddes värsta nemesis egentligen är JJJ och hans manipulering av den allmänna opinionen.

Och javisst, måste gå in på det här också: filmen har fått kritik för att Scott blivit "undanskuffad" eller "försvagad" eller "framställs som mindre kompetent än i förra filmen." Suck. Självklart får han mindre utrymme eftersom detta inte är en solo-film, det är en partner-film. Det står ju i själva titeln! Han kanske också är lite mindre vass eftersom han suttit i sitt hus i 2 år, men framför allt bygger hans missöden på antingen utrustning som inte funkar korrekt, eller på att han hamnar i situationer som är utanför hans kompetensområde. I den förra filmen var han mestadels i sitt element som inbrottstjuv, det är mindre av sådant denna gång. Dessutom är han ju extremt stressad av sin situation och behovet att inte bli påkommen.

Som vanligt är jag dålig på att sätta betyg. Framför allt på Krank-skalan eftersom jag nästan aldrig ser om filmer, hur mycket jag än gillar dem. Allt jag kan säga är att om du generellt diggar Marvel-universat, och inte har något emot ett avsnitt som inte är lika episkt som de senaste, är den här filmen starkt rekommenderad.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,086
Location
Göteborg
Ett adendum, eftersom jag ser att detta inte diskuterats så utförligt av de som recenserat filmen tidigare på forumet.
Detta gäller alltså efter-slutet-scenerna.

Den första, längre, och viktigare scenen kommer snabbt, efter det som förr i tiden skulle varit förtexterna. ;)
Som nämndes ovan skickas Scott in i kvantriket igen, denna gång för en väldigt snabb resa. Tyvärr knäpper Thanos med fingrarna medan han är därinne, och alla som stod vid kontrollerna dammas. Det är alltså Hope, Hank och Janet. Så han är fast.
Jag tror inte det betyder att Ant-Man och Wasp kommer att få sitta på bänken i Avengers 4. (Det är ju redan bekräftat att de är med, för övrigt.) Tvärtom tror jag det betyder att kvant-flummet kommer att vara en viktig del i handlingen.

Den allra sista scenen är en långsam åkning genom Scotts tomma hus, till det dämpade ljudet av kaos på gatan utanför. Den slutar på jättemyran som tagit hans plats tidigare, som sitter och spelar på trumsetet. Detta har återigen av vissa kritiserats som meningslöst, men jag håller inte med. Det är stämningsskapande, och det är precis vad de flesta av dessa extrascener varit.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,575
Location
Rissne
Jag åkte in till stan för att köpa en elektrisk insektsmördarmackapär, men jag kände att det var lite overkill att åka in enbart för det. Så jag gick på bio. Jag hade tänkt se Ocean's 8 men eftersom personen jag hemskt gärna vill se den med inte hade tid den här veckan så såg jag om Deadpool 2.

Den var... bättre andra gången. Antagligen för att jag hade mer korrekta förväntningar; det brukar alltid vara ett plus. Och så var jag på ganska bra humör.

Filmen kändes fortfarande lite spretig. Jag funderade lite på att den liknade Iron Man 2 och Thor 2 och Ant-Man and the Wasp på det viset. Andra filmen i en serie, försöker jonglera 2-3 olika deltrådar, och ganska ofta känns det mest som att ett gäng författare suttit och spånat "vad skulle vara en cool scen?" och sedan lagt dem efter varandra och hittat på lite länkar mellan dem. Filmmotsvarigheten till att som SL bara hitta på ett gäng balla encounters och sen tvinga ihop dem och bygga ganska rangliga bryggor mellan dem.

Alltså, jag tycker ju om alla de här filmerna. Men det bidrar till känslan av att de inte är riiiiiktigt lika bra som sina "ettor".

Jag tröttnar aldrig på att se det som händer med Shatterstar hända med Shatterstar.

BETYG: 4+/5
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,271
Igår kväll var jag sugen på skräck och eftersom jag länge hört mycket gott om Frank Darabonts THE MIST blev det den.

Grunden är enkel, ett ganska stort antal människor fångas i en mataffär när en mystisk dimma drar in över stan och gömmer... nånting. Folket i affären får i olika grader panik, försöker lösa situationen, blir osams och allmänt grälar om vad man ska göra. Ska vi lämna affären och söka hjälp? Ska vi vänta på att strömmen kommer tillbaka? Ska vi tro att det är Guds straff om drabbat oss?

Jag gillar den här typen av skräck. Klaustrofobiskt eskalerande, där de stora problemen är när människor inte kommer överens i extrema situationer. Darabont hanterar det här helt makalöst. Det är många närgångna kameraåkningar med handkamera, många otroligt enkla grepp som gör att man sitter som på nålar - scenen där en biker går ut i dimman med ett rep runt midjan, men repet plötsligt börjar dra hysteriskt fort är en riktig nagelbitare trots att det enda som syns är folk som håller i ett rep ut i dimman.

Resten av diskussionen kommer i spåjlertagg. Men kort - filmen är sevärd om man gillar bra skräck, men undvik de sista fem minuterna. De förstör filmen. Förklaring nedan.

Filmen har egentligen bara två problem, varav det ena är att det är lite för amerikanskt med den halvgalna kyrktanten. Sånt stör inte, men känns lite orealistiskt mest för att såna inte finns utanför Staterna i min erfarenhet.

Men det gigantiska problemet är att de sista fem minuterna är så fel. Filmen går från skräck till tragedi, från rysare till ångest utan någon bra anledning. Från att man känt adrenalinet pumpa i kroppen blir det som att springa full fart in i en betongvägg, mitt i en känslostorm. Inte bra. Alls.

Filmen hade kunnat sluta öppet fem minuter tidigare istället, jag behövde inte veta om hur långt dimman sträckt sig. Det hade räckt att de tog sig till bilen och kört, men att man inte fick veta om de kom ur dimman innan bensinen tog slut. Filmen hade tjänat på det.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,537
Location
Slätta
Sist på bollen i vanlig ordning, men nu har jag och sonen sett Solo.

Jag vet egentligen inte vad det beror på, men jag älskar den. När jag såg Rogue one så var den bra men jag upplevde den lite för ruff för min Star wars-estetik på något sätt och de riktiga filmerna är lite för mycket Disney/pastell/svart eller vitt för att riktigt falla mig perfekt i smaken. Solo är spot on. Den är snygg, cool, har snygga actionscener, en helt okey story och hänger ihop åtminstone hyggligt. Och karaktärerna är bra! Intressanta drivkrafter, inte svarta eller vita och hyfsat intressant. Och dessa satta i Star wars universum och estetik ger i mitt tycke en riktigt bra film. 4/5 på gränsen till en femma.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Thor: Ragnarok.


Odin (Anthony Hopkins) är inte riktigt sig själv. Faktum är att han är Loki (Tom Hiddleston), och det är inte något som Thor (Chris Hemsworth) märker förrän han är tillbaka efter att ha jagat eldjättar ett tag. Och då blir han redigt sur, och släpar med sig Loki till Jorden för att hitta farsgubben.

Kruxet är att Odin dör, och hans dotter (och Lokis och Thors syster) Hela (Cate Blanchett) stjäl showen.

---

Åjävlar vad kul jag hade! Jag lyckades inte se filmen när den gick på bio, men nu fick jag äntligen chansen!

Thor: Ragnarok lyckas med ungefär allt. Den är ett asroligt rymdäventyr, har en tajt story om förluster och uppoffringar, den är fullsmockad med ball situationskomik och har så mycket kul vändningar. Den är snygg som satan och har vrålbra musik!

Jag har nog inte mycket mer att säga om saken, faktiskt. Utom möjligen "varför såg jag den inte på bio?" – vilket förstås är en helt retorisk fråga eftersom det helt enkelt inte hanns med. Men ändå.
 

Vimes

Lenny Kravitz
Joined
15 Jun 2000
Messages
11,377
Khan;n289034 said:
Igår kväll var jag sugen på skräck och eftersom jag länge hört mycket gott om Frank Darabonts THE MIST blev det den.

Grunden är enkel, ett ganska stort antal människor fångas i en mataffär när en mystisk dimma drar in över stan och gömmer... nånting. Folket i affären får i olika grader panik, försöker lösa situationen, blir osams och allmänt grälar om vad man ska göra. Ska vi lämna affären och söka hjälp? Ska vi vänta på att strömmen kommer tillbaka? Ska vi tro att det är Guds straff om drabbat oss?

Jag gillar den här typen av skräck. Klaustrofobiskt eskalerande, där de stora problemen är när människor inte kommer överens i extrema situationer. Darabont hanterar det här helt makalöst. Det är många närgångna kameraåkningar med handkamera, många otroligt enkla grepp som gör att man sitter som på nålar - scenen där en biker går ut i dimman med ett rep runt midjan, men repet plötsligt börjar dra hysteriskt fort är en riktig nagelbitare trots att det enda som syns är folk som håller i ett rep ut i dimman.

Resten av diskussionen kommer i spåjlertagg. Men kort - filmen är sevärd om man gillar bra skräck, men undvik de sista fem minuterna. De förstör filmen. Förklaring nedan.

Filmen har egentligen bara två problem, varav det ena är att det är lite för amerikanskt med den halvgalna kyrktanten. Sånt stör inte, men känns lite orealistiskt mest för att såna inte finns utanför Staterna i min erfarenhet.

Men det gigantiska problemet är att de sista fem minuterna är så fel. Filmen går från skräck till tragedi, från rysare till ångest utan någon bra anledning. Från att man känt adrenalinet pumpa i kroppen blir det som att springa full fart in i en betongvägg, mitt i en känslostorm. Inte bra. Alls.

Filmen hade kunnat sluta öppet fem minuter tidigare istället, jag behövde inte veta om hur långt dimman sträckt sig. Det hade räckt att de tog sig till bilen och kört, men att man inte fick veta om de kom ur dimman innan bensinen tog slut. Filmen hade tjänat på det.
För mig är det slutet som höjer filmen över det mediokra och gör det här till en genuint minnesvärd film. Det är härlig härligt dissonans.

Jag noterar för övrigt att ditt föreslagna slut är det som återfinns i Stephen Kings originalnovell.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,971
Location
Linköping
Jag har sett film nu igen. Den här gången blev det The Outsider med Jared Leto (https://www.imdb.com/title/tt2011311/?ref_=nv_sr_2)

Vi snackar Japanskt 50-tal och yakuzan där en amerikan halkar in i gangsterträsket (men ses som en utböling av vissa). När jag nu ska försöka recensera filmen så märker jag att jag mer funderar på min egen filmsmak. Vad är det för upplevelse jag vill ha? Vad är det för roller jag vill sympatisera med? Vad får mig att vilja se en film igen?

Och jag är jag kass på att svara på de här frågorna, för jag är usel på att välja filmer jag ger högsta betyg på. Eller så finns det inte så många sådana filmer. Det här filmen får en stark 2 av 5 på min betygskala. Ingen personlig investering i någon i persongalleriet, rätt slätstruket överlag, men inget tydligt att klaga på.

Jag hade nog bättre gillat en film om en bondpojke som hittar en magisk katana i en kista på vinden och totalmosar hela yakuzan i valfri stad med akrobatikfäktning, magi och fagra men dödliga nymfer i glada färger. Finns den filmen? Och sen måste jag nog sluta se gangster-relaterad film för jag blir aldrig positivt överraskad.

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)
 
Top