Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2016 v47

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för vecka 47.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Sapient]

Doom är inte bara ett klassiskt "först Pärsson tjooter" utan nån kom också på den <del>briljanta</del> idén att göra en film av det. (Kom ihåg - det här var för 10+ år sedan, då pratade alla om hur medierna skulle konvergera och allt skulle ge upphov till spin offs osv. Ingen reflekterade över om det var en BRA idé...)

Så... The Scorpion King och Nye Dr. McCoy ska tillsammans med Redshirt 1 tom Redshirt 6 åka till Mars för att rädda en massa forskare för att någonting plötsligt börjat äta upp dem. McCoys syster är forskare på Mars. Deras båda föräldrar dog - på samma ställe, inför deras ögon när de var barn. Trauma!

Manusförfattaren verkar ha ansträngt sig för att pricka in så många bad science moments det bara går. Ärligt talat - att se filmen ger MINUS två högskolepoäng i fysik och biologi.

Men törst efter folkbildning är ju inte skälet att se en sån film, så det kanske inte gör något.

En portion av filmen är filmad ur FPS-perspektiv. Nån hade uppenbarligen läst lite filmteori och tänkte sig göra "en blinkning" till filmens ursprung som FPS-spel. Men denne hade uppenbarligen inte alls fattat att det hade räckt med några sekunder. Det blir bara utdraget - nu är jag allergisk mot FPS-perspektiv eftersom jag vill kompensera för rörelserna, men jag höll på att vrida nacken ur led.

Det är väldigt förutsägbar action. Men ja, det är action. Ganska mycket action. Inte sevärd, men nånstans mellan två och tre muterade forskare av fem.

 

[Krille]

Igår var det den 22a november, så dagen till ära såg jag JFK.

Den 22a november 1962 skjuts president John Fitzgerald Kennedy ihjäl av en lönnmördare. Kort därefter grips Lee Harvey Oswald (Gary Oldman), men innan han ställs inför rätta blir Oswald ihjälskjuten av Jack Ruby (Brian Doyle-Murray), för att "rädda Jackie från en smärtsam rättegång".

1966 läser distriktsåklagaren Jim Garrison (Kevin Costner) Warren-rapporten, och lägger märke till vad han tror är ett antal felaktigheter. Så han öppnar utredningen igen, nu med nya vittnen som kommit fram. Bland de nya vittnena finns Willie O'Keefe (Kevin Bacon), en manlig prostituerad som har en viss "Clay Bertrand" (Tommy Lee Jones) som kund. Flera andra vittnen kommer fram, men först när "X" (Donald Sutherland) berättar kommer bitarna på plats: en konspiration i regeringens högsta kretsar, där grenar av CIA samarbetar med maffian, och där det militärindustriella komplexet, Secret Service, FBI och till och med vicepresidenten är inblandade eller har något att vinna på det. För presidenten vill ut ur Vietnam innan kriget eskalerar och montera ner CIA på grund av Grisbuktsfiaskot. Och Clay Shaw (Tommy Lee Jones), aka Clay Bertrand, är nyckeln som håller ihop maffian och CIA.

Och i hopp om att Clay Shaw ska bli den första dominobrickan som avslöjar hela konspirationen drar Garrison Shaw inför domstol, anklagad för konspiration till mord.

---

Låt mig börja med att säga att Oliver Stones film från 1991 är fruktansvärt välgjord och övertygande. Den lägger fram caset med utgångspunkt från Zapruder-filmen att tre skott inte räcker för de skottskador som uppstod i bilen, den där ödestyngda dagen 1963. Alltså måste det finnas minst en andra skytt, och således en konspiration. Den lägger fram caset väldigt välspelat och med fler stjärnor än jag mindes, och med en (för 1991) väldigt nervig klippning som går fram och tillbaka mellan filmens nu och tiden för mordet, mer eller mindre i realtid, och den gör det så väl att man inte märker hur fantastiskt pratig den är. Tillsammans med John Williams musik blir det en väldigt välgjord och nervig film.

Det sagt så är den också vilseledande, kanske för att Oliver Stone inte har alla fakta tillgängliga eller har sina egna trauman från Vietnam som han inte inte kan förklara utan en ond konspiration från det militärindustriella komplexet och en krigskåt Pentagon och en kommunistparanoid administration.

Jag är normalt inte så förtjust i Kevin Costner, men faktum är att han är lysande som Jim Garrison. Han har den där ärkeamerikanska uppriktigheten och ärligheten kombinerat med framåtanda och jävlar-anamma.

 

[Daniel]

Blev medsläpad på Doctor Strange. Inte heller denna Marvel-rulle gjorde mig till något vidare fan av superhjältefilmer. Det är väl helt enkelt inte min genre, och jag kan nog fortsätta att skippa dem i fortsättningen.

Angående hur magikerna använder sin magi i strid, som jag tror någon annan var inne på i en tidigare filmtråd här, kom jag gång på gång att tänka på följande fina gamla replikskifte ur Disneys Aladdin:
"Han har ett svärd!!"
"Idioter... ALLA har svärd!!"
Varför trolla fram svärd och springa runt och slåss med knytnävar när man är magiker? Kasta fireball, någon?

Fast humorn var det inget fel på. Det var filmens enda behållning för min del.

 

[krank]

Jag var på Fantastic Beasts and Where to Find Them idag.

Det är alltså en film som utspelar sig i Harry Potter-universat, fast 1926. En socialt awkward men ruskigt kompetent trollkarl med fokus på magiska bestar kliver iland i New York med en resväska full av just bestar som är magiska. Vid den här tiden är det förbjudet att äga bestar i USA, precis som det är förbjudet att till exempel bli kompis med ickemagiker.

Jag tyckte om den här filmen väldigt mycket. Jag gillade estetiken, jag gillade specialeffekterna (de är många och MYCKET snygga), jag gillade stämningen. Storyn är ganska tunn men charmig, och värms till liv av gott skådespeleri.

Negativa saker: är det inte lite fånigt att ett fruntimmer inte ska få vara med i en film år 2016 utan att bli någons kärleksintresse? Also, plottwisten är knappt värd att kalla sådan då även jag, som tränat mig noga i att inte upptäcka sådant, såg den komma tre mil bort.

Men å andra sidan är Eddie Redmayne mycket, mycket bra som huvudrollen Newt Scamander, Katherine Waterston lyckas vara en egen separat karaktär med egna tankar, drömmer och ett inre liv nästan hela filmen (även om hon får alldeles för lite utrymme), Dan Fogler gör en rätt charmig sidekick.

Sedan var det roligt att se film som Colin Farrel, Johnny Depp och Ron Perlman synas i små eller stora roller.

Givet att förlagan just bara är ett "false document", en "lärobok" från Potterverse, så tycker jag nog att den här filmen blev riktigt bra.

Om man förväntar sig rätt saker. Själv blev jag så förtjust i den att jag nog faktiskt skulle kunna se den imorgon igen bara för att insupa alla snygga detaljer. Och för att jag spenderade typ de sista tjugo minutrarna av filmen med att vara akut pissnödig och därmed nog inte uppskattade det hela så mycket som jag gjort annars.

BETYG: 5/5

 

[krank]

Och under hela filmen undrade jag var i helvete jag sett Redmayne förut - och först nu fick jag svaret; han är ju Balem Abrasax i en av mina absolute favoritfilmer, Jupiter Ascending!

 

[Krille]

Jag har sett Krampus.

Det är juletid, och ni vet vad det innebär. Fältslag i shoppingscenter, sura släktingar, irriterande småungar, fulla föräldrar…

Och Max (Emjay Anthony) är rätt trött på skiten. Men trots det skriver han ett brev till tomten, precis som hans österrikiska farmor Omi (Krista Stadler) vill. Och till slut spricker julefriden när släktingarnas små irritationsmoment staplas på hög. Max gör det han kan: han river brevet till tomten i småbitar och slänger ut det genom fönstret.

Och då kommer snöstormen in över staden, och med den kommer Krampus.

---

Krampus är en skum best. Och jag menar filmen: den är en slags korsning mellan en åttitalsmonsterfilm à la Gremlins och en traditionell julfilm. Den har julfilmsstrukturen med en fin kärnfamilj med problem som måste lösas upp innan julafton, och den har monsterfilmsstrukturen av … well, ett läskigt monster som tar bort folk som tio små negerpojkar på diverse bisarra sätt. Det är inte så ofta man ser den korsningen.

Och det är en bra sak! Jag menar, har du nånsin sett en julfilm så har du sett allihop. Men sen kommer regissören Michael Dougherty och gör en skräckfilm med jultema eller julfilm med skräckmonster, som dessutom är en rätt massiv kritik av den kommersiella köpfest som julen har blivit och hur stress och förväntningar och alienation sätter press på den familjehögtid som julen borde vara. Filmen gör dessutom Krampus-myten rättvisa, och behandlar den inte bara som ett monster, och den har en riktigt bra twilight zone-aktig twist på slutet.

Spoiler

Och det här är en stor fecking spoiler. Seriously, läs inte nästa spoiler om du inte vill ha den avslöjad.

Spoiler

Twisten finns på några av filmaffischerna.

Och resultatet är snudd på lysande!

Jag säger "snudd på" av två skäl. Och det ena skälet sätter jag inom spoilertaggar, men det är inte lika stor spoiler som ovanstående.

Spoiler

För det första Krampus själv som inte är så animerad som man kunde förvänta sig, utan ser mer ut som som något från en Krampusparad i Österrike, med skillnad från att de ofta är mer animerade. Det kan vara så att det är en medveten art direction, i synnerhet med tanke på Krampus hjälpredor, men jag var inte så förtjust i valet.

För det andra kan Hollywood fortfarande inte göra bra fejksnö.

 

[zonk]

Har i gott sällskap klippt en gammal Hitchcock-rulle, Topaz! Det har kallats Hitchs Bond-film och ja, den har ju agenter, men där Bond mest är action och komik*, blir det här ruskigt spännande! Riktigt jävla nagelbitande spännande från första minut, och sedan släpper den inte taget förrän nånstans halvvägs.

Det blir inte riktigt nån grand finale, tyvärr, men annars hade nog betyget orkat upp till en femma, såpass jävla bra är det, om ni frågar mig. Rätt många verkar ju inte ranka den här speciellt högt i Hitchcocks oeuvre, men jag föll pladask.

Fyra agenter av fem möjliga.

* Det ska medges att jag inte orkat se några Bond-filmer sen nån gång på Pierce Brosnans dagar.