Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v11

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v11. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
Vecka 7 påbörjades TEMA: 1999.

V7: Stigmata
V8: Mystery Men
V9: Ninth Gate
V10: American Beauty

Den här veckan blir det BEING JOHN MALKOVICH.

Nästa vecka tänker jag nog se FIGHT CLUB.

Därefter tänker jag Bone Collector, eXistenZ, The Matrix, Dogma. Möjligen i den ordningen också.

Det här är de jag tänkt se; upptäcker jag att nån annan vill se samma film så prioriterar jag den, annars kör jag lite utifrån vad jag råkar hitta på Netflix eller råkar köpa på blu-ray. Eller råkar ha hemma.

10 Things I Hate About You
Being John Malchovich
Bicentennial Man, The
Bone Collector, The
Boondock Saints
Dogma
Edtv
Eyes Wide Shut
eXistenZ
Fight Club
Green Mile, The
Haunting, The
Magnolia
Mummy, The
Notting Hill
Runaway Bride
Sixth Sense, The
Sleepy Hollow
Star Wars Episode 1
Talented Mr. Ripley, The
The Bone Collector, The
The Matrix
Wild Wild West

Utspelar sig 1999:
Blair Witch Project 2
Strange Days
Frequency
Highlander II
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Jag kan ju nämna att jag har tittat på Space: 1999 under de senaste veckorna. Fast det är en TV-serie så den kanske diskvalificerar sig. Det är en underlig blandning av beige, vitt, snyggt modellarbete, kulisser i plywood, datorer med analoga rattar och oscillatorer, och sjuttitalsfjärrkontroller som det senaste i teknologiväg. Den är mer ett fönster bak till sjuttitalet än ett fönster framåt från sjuttitalet.
 

Bezant

Veteran
Joined
23 Nov 2014
Messages
166
Jag har sett Jupiter Ascending, och den var inte riktigt värd pengarna. :confused::mad:
Vissa saker, som fighten med rymdskeppen kunde vara lite coolt + designen. Men det känns som om Wachowskis inte riktigt kunde bestämma sig för vilken sorts film det ska vara. Vilket är häpnadsväckande med tanke på tidigare filmer som Matrix och V för Vendetta. Stundvis känns den lite som Twilight med genmodifierade varulvar, subkulturella torpeder och ibland som en barnfilm blandat med Harry Potter som inte går ihop pga nakenbad på en lyxig planet!

Skurken Balem(?) var lite over-the-top, speciellt när ett alldeles för hastigt klipp sker när han höjer rösten. Karaktärer, världar och varelser introduceras och liksom kastas bara in, sedan händer det inte så mycket mera.
Och vad innebär det konkret att Jupiter Jones är drottning över Jorden? Får inte hon tillbaka hela sitt familjeimperium nu när hon är reinkarnerad? Och varför gick hon med på incestäktenskapet med sin son? Klippte dom för mycket?

Är inte heller ensam om att inte älska filmen. Då den inte ens har spelat in produktionskostnaderna, också läst att folk rest sig upp och gått mitt under föreställningen, pga ointresse.
 
Joined
28 Sep 2013
Messages
966
Location
Stockholm
Jag har sett (om) '20.000 Leagues Under the Sea' (1916), och det är naturligtvis en stumfilm. Professor Aronnax, hans dotter(!) och Ned Land kidnappas, efter att deras fartyg sänkts, av kapten Nemo och får uppleva undervattensäventyr ombord på hans ubåt Nautilus. Nu börjar också en sidohistoria om 'ballongrymmarna' som landar på "den hemlighetsfulla ön", där även kapten Nemos dotter lever vildmarksliv... En del friheter i originalhistorierna till trots, det är underhållande även om tiden gnagt hårt på filmens kvaliteter. Historisk som första film med riktiga undervattensscener och en del musikstycken verkar ha lånats till 'Sagan om ringen' (mitt icke-ofelbara öra): 3/5, högre eller lägre beroende på hur man ställer sig till åldrad film och dess begränsningar.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
Bezant;n75949 said:
Men det känns som om Wachowskis inte riktigt kunde bestämma sig för vilken sorts film det ska vara. Vilket är häpnadsväckande med tanke på tidigare filmer som Matrix och V för Vendetta. Stundvis känns den lite som Twilight med genmodifierade varulvar, subkulturella torpeder och ibland som en barnfilm blandat med Harry Potter som inte går ihop pga nakenbad på en lyxig planet!
En recension beskrev den, rätt korrekt, som "filmatiseringen av en 13-årig tjejs stargate-fanfic". Ser man filmen ur det perspektivet är blandningen inte det minsta märklig.

Bezant;n75949 said:
Och vad innebär det konkret att Jupiter Jones är drottning över Jorden? Får inte hon tillbaka hela sitt familjeimperium nu när hon är reinkarnerad?
De säger i filmen att hon skrev in sig själv (eller sin framtida inkarnation) i sitt testamente och att det är därför Jupiter ska få grejer. Jag ser ingen anledning att tro att hon testamenterat hela sitt rike till sin framtida inkarnation, som trots allt inte är henne. Jorden var hennes favoritplanet (etableras tidigt). Alltså har hon tydligen testamenterat stora delar av sina ägor till sina barn, och så Jorden åt sin eventuella framtida inkarnation.

Rent konkret verkar det ju innebära att ingen annan kan komma och mucka med jorden eftersom de trots allt har rymdpoliser som (försöker) upprätthålla ordning och så. Och att bin gillar henne.


Bezant;n75949 said:
Och varför gick hon med på incestäktenskapet med sin son? Klippte dom för mycket?
För att han övertygade henne att om han blivit omvänd och snäll, och inte ville att hans ägor skulle fördelas på övriga syskon ifall han dör utan skulle tillfalla Jupiter som då skulle kunna fortsätta hans värv. Bullshit såklart, men ändå.


Bezant;n75949 said:
Är inte heller ensam om att inte älska filmen. Då den inte ens har spelat in produktionskostnaderna, också läst att folk rest sig upp och gått mitt under föreställningen, pga ointresse.
Nej, produktionsbolaget har varit helt kriminellt dåliga på att marknadsföra den. Genom trailers och annat luras man att tro att Caine Wise är huvudpersonen och att Jupiter Ascending är samma sorts film som typ Matrix och Guardians of the Galaxy. Därmed har man riktat in sig på fel publik; man borde fokuserat på publiken som gillar Divergent, Harry Potter, Twilight etc. Tonåringar av båda könen men primärt tjejer med andra ord.

Själv såg jag den på bio två gånger och skulle lätt kunna se den igen väldigt snart. Det ser ju tyvärr kört ut för att få en uppföljare, men jag när en förhoppning att den ska nå sin publik på blu-ray och åtminstone få bli ihågkommen som en kultfilm som marknadsfördes fel istället för "durr durr det här är ju inte Matrix"...
 

Bezant

Veteran
Joined
23 Nov 2014
Messages
166
krank;n76047 said:
En recension beskrev den, rätt korrekt, som "filmatiseringen av en 13-årig tjejs stargate-fanfic". Ser man filmen ur det perspektivet är blandningen inte det minsta märklig.



De säger i filmen att hon skrev in sig själv (eller sin framtida inkarnation) i sitt testamente och att det är därför Jupiter ska få grejer. Jag ser ingen anledning att tro att hon testamenterat hela sitt rike till sin framtida inkarnation, som trots allt inte är henne. Jorden var hennes favoritplanet (etableras tidigt). Alltså har hon tydligen testamenterat stora delar av sina ägor till sina barn, och så Jorden åt sin eventuella framtida inkarnation.

Rent konkret verkar det ju innebära att ingen annan kan komma och mucka med jorden eftersom de trots allt har rymdpoliser som (försöker) upprätthålla ordning och så. Och att bin gillar henne.




För att han övertygade henne att om han blivit omvänd och snäll, och inte ville att hans ägor skulle fördelas på övriga syskon ifall han dör utan skulle tillfalla Jupiter som då skulle kunna fortsätta hans värv. Bullshit såklart, men ändå.




Nej, produktionsbolaget har varit helt kriminellt dåliga på att marknadsföra den. Genom trailers och annat luras man att tro att Caine Wise är huvudpersonen och att Jupiter Ascending är samma sorts film som typ Matrix och Guardians of the Galaxy. Därmed har man riktat in sig på fel publik; man borde fokuserat på publiken som gillar Divergent, Harry Potter, Twilight etc. Tonåringar av båda könen men primärt tjejer med andra ord.

Själv såg jag den på bio två gånger och skulle lätt kunna se den igen väldigt snart. Det ser ju tyvärr kört ut för att få en uppföljare, men jag när en förhoppning att den ska nå sin publik på blu-ray och åtminstone få bli ihågkommen som en kultfilm som marknadsfördes fel istället för "durr durr det här är ju inte Matrix"...
Dom skulle kanske då ha marknadsfört den bättre - och till rätt målgrupp. Men vad för poäng har hon med att hon äger Jorden? Tillkommer det en stor flotta/armé/1 miljard arbetare som kan hjälpa henne underhålla planeten medan hon bygger ett stort palats? För det verkar hon ju inte intresserad av....

Sedan kunde dom också fokusera mera på vilken stil filmen ska ha, eller borde ha haft. Nu slängde dom mest in allt "coolt" lite hifft som happt.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
Bezant;n76078 said:
Men vad för poäng har hon med att hon äger Jorden?
Alltså, hon äger jorden. Om någon annan ägt jorden så hade jorden blivit "harvested", alla människor hade förvandlas till L'Oréalprodukter. Nu hindrar hon det.

Det är inte som att industrin stod och föll med Balem, liksom.


Bezant;n76078 said:
Sedan kunde dom också fokusera mera på vilken stil filmen ska ha, eller borde ha haft. Nu slängde dom mest in allt "coolt" lite hifft som happt.
Jag ser inte riktigt problemet. Det var storslagen rymdkitch ganska genomgående, utom den skojjiga rymd-byråkrati-grejen i mitten. Att de tycks ha sparkat alla med någon form av känsla för moderation och rimlighet gör ju bara att det blev maffigare och kitchigare.
 

Bezant

Veteran
Joined
23 Nov 2014
Messages
166
krank;n76093 said:
Alltså, hon äger jorden. Om någon annan ägt jorden så hade jorden blivit "harvested", alla människor hade förvandlas till L'Oréalprodukter. Nu hindrar hon det.

Det är inte som att industrin stod och föll med Balem, liksom.

Jag ser inte riktigt problemet. Det var storslagen rymdkitch ganska genomgående, utom den skojjiga rymd-byråkrati-grejen i mitten. Att de tycks ha sparkat alla med någon form av känsla för moderation och rimlighet gör ju bara att det blev maffigare och kitchigare.
Så hon äger Jorden som ett protektorat, men gör inte så mycket med planeten, utan går tilbaka och skrubbar toaletter...:rolleyes:

Tror just det där rymdkitchet som är problemet, för mycket av allting, med lite omtanke bakom. Matrix hade ju också massor - som gick som smort. Men den här bombade ju sig självt finansiellt och Wachowskis kommer nog inte få lägga vantarna på nåt storprojekt på ett bra tag framöver..
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
Bezant;n76101 said:
Så hon äger Jorden som ett protektorat, men gör inte så mycket med planeten, utan går tilbaka och skrubbar toaletter...:rolleyes:
Jupp. Hon etablerar rentav sin åsikt om saken tidigare i filmen -- då hon säger att kanske var felet med hennes föregångare att hon inte skrubbade tillräckligt med toaletter.

Ser man det som Campbells hjälteresa så är ju återkomsten till det "vanliga livet" just att hon återkommer till verkligheten/hemmet från äventyret -- och använder det hon lärt sig. I det här fallet så har hon lärt sig något om sitt värde, fått självförtroende -- och att skrubba toaletter med familjen är inte så jäkla illa om man vet att man dels egentligen äger planeten och dels har en hunky varulvs-ängla-pojkvän som väntar uppe på taket. Och ett par schyssta svävarskor.

Jag gillar det. Hon ger inte efter för frestelsen att förlora sig i allt det rymdiga utan landar med fötterna på jorden med familjen hon älskar. Sympatiskt.

Ska man jämföra med Matrix så framställdes ju där vuxenlivet, med arbete etc, som något väldigt obehagligt som man flyr från men inte återvänder till -- mer ren pojkrums-eskapism. JA har en mer vuxen poäng.

Bezant;n76101 said:
Tror just det där rymdkitchet som är problemet, för mycket av allting, med lite omtanke bakom.
Jag tyckte å andra sidan att kitchen verkade genomtänkt -- olika estetik för olika platser, och konsekvent estetik på varje plats. Sedan var det överdådigt, såklart, men det var hyperdetaljerat och allt kändes som att det gjorts med möda.
 

Bezant

Veteran
Joined
23 Nov 2014
Messages
166
krank;n76117 said:
Jupp. Hon etablerar rentav sin åsikt om saken tidigare i filmen -- då hon säger att kanske var felet med hennes föregångare att hon inte skrubbade tillräckligt med toaletter.

Ser man det som Campbells hjälteresa så är ju återkomsten till det "vanliga livet" just att hon återkommer till verkligheten/hemmet från äventyret -- och använder det hon lärt sig. I det här fallet så har hon lärt sig något om sitt värde, fått självförtroende -- och att skrubba toaletter med familjen är inte så jäkla illa om man vet att man dels egentligen äger planeten och dels har en hunky varulvs-ängla-pojkvän som väntar uppe på taket. Och ett par schyssta svävarskor.

Jag gillar det. Hon ger inte efter för frestelsen att förlora sig i allt det rymdiga utan landar med fötterna på jorden med familjen hon älskar. Sympatiskt.

Ska man jämföra med Matrix så framställdes ju där vuxenlivet, med arbete etc, som något väldigt obehagligt som man flyr från men inte återvänder till -- mer ren pojkrums-eskapism. JA har en mer vuxen poäng.



Jag tyckte å andra sidan att kitchen verkade genomtänkt -- olika estetik för olika platser, och konsekvent estetik på varje plats. Sedan var det överdådigt, såklart, men det var hyperdetaljerat och allt kändes som att det gjorts med möda.
Får väl prova och se om den. Har bara sett den 1 gång.
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,198
Location
Malmö
Nu har jag ju faktiskt sett lite film på sistone då tv-serierna som normalt ses har torkat upp lite.

Först ut är The Grand Budapest Hotel. Jädrar vilken film alltså. Såg den uppdelad på två kvällar because småbarnsförälder och det var nog lika bra. Rappt tempo och grälla färger ger lite sensory overload efter ett tag (fast det kan förstås bero lite på trötthet å min sida because småbarnsförälder+stressigt jobb).

Extremt välskriven dialog, löjligt bra casting (älskar att se hollywoodstjärnor i sånt här. Finns det en term som är motsatsen till typecastad?) och briljant musik. 5/5 utan tvekan. Enda negativa är att det är en rätt rejäl bechdel-fail. Kvinnoporträtten är frånvarande eller platta.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
I enlighet med temat har jag sett Being John Malkovich.

Det är en film jag hade positiva minnen från och som åldrats bättre än jag trodde.

Storyn i korthet är alltså att Greg Schwartz, en tämligen misslyckad och patetisk marionettskådespelare, får jobb på sju och ett halvte våningen i en mysko byggnad. Våningen har bara typ en och en halv meter till tak så alla får gå böjda. En dag hittar Schwartz en tunnel bakom ett arkivskåp. Tunneln leder till inuti skådespelaren John Malkovichs huvud (Malkovich spelar sig själv). På jobbet finns också Maxine, som både Schwartz och hans fru blir kära i. Maxine är maktlysten och märklig.

Det blir en skön, surrealistisk soppa om relativt skruvade men någonstans trovärdiga karaktärer som agerar i extremt märkliga omständigheter. Det blir funderingar om själen och om kroppar och om jaget, om självbild och hur krångliga kärlekskänslor kan vara, och om kändisdyrkan och verklighetsflykt.

Jag gillar att filmen i princip helt saknar sympatiska eller felfria karaktärer. Alla är jobbiga, obehagliga, neurotiska eller alltihop.

Filmens manus skrevs av Charlie Kaufman, som senare stal flera sekvenser från sin egen film till den senare Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Regi Spike Jonze, som i övrigt mest gjort musikvideos. Bra blev det iaf.

Hursomhelst, filmen fixar bechdel finfint. Jag skulle inte vilja se om filmen imorgon direkt (då ska jag enligt nuvarande plan se Jupiter Ascending igen...) men det blir helt klart en stark fyra.

BETYG: 4/5
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
Jag har sett Jupiter Ascending igen.

Jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga om den egentligen. Jag gillar verkligen den överladdade estetiken och all den kärlek som verkar ha lagts på designen av allting.

Jag vet inte om det blir fler gånger på bio för mig. Av nån anledning funkar bio-3d sämre i de små salonger där filmen går nu, jag får mycket ghosting. Antagligen är filmen egentligen anpassad för ett annat avstånd eller en annan vinkel eller så.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Jag har sett Das Cabinet des dr Caligari.


Francis (Friedrich Fehér) har just hört en gammal mans livshistoria då en bedövad Jane (Lil Dagover) går förbi. Hon har lidit mycket, enligt Francis, som sedan börjar berätta historien för den gamle mannen. Historien tar oss tillbaka i tiden till Holstenwall, då Francis och Alan (Hans Heinrich von Twardowski) är kamratliga rivaler om Janes gunst. Det är då som Dr Caligari (Werner Krauss) dyker upp med sin sömngångare Cesare (Conrad Veidt) dyker upp på stadens marknad. Cesare sägs kunna svara på alla frågor, så Alan frågar "hur länge kommer jag leva?" "Till gryningen" svarar Cesare.

Das Cabinet des Dr Caligari är en tysk stumfilm från 1920, mitt i Weimar-republiken och mitt i den expressionistiska eran. Filmens utseende speglar tidseran – kulisserna ser mer ut som expressionistisk konst som representerar idén bakom en miljö, snarare än miljön själv. Således visas Holstenwall mer som en målning av en stad på en kulle med vindlande smala gator och skeva vinklar på husen. Skuggor målas direkt på kulisserna, snarare än är resultat av ljussättning. Till och med kostym och smink följer formgivningen. Formgivningen i sig verkar antyda att hela filmen är en galen schizofren illusion, att Francis egentligen inbillar sig hela historien. Det skulle också kunna förklara varför alla karaktärsporträtt och karaktärsutvecklingar är rätt tunna och närmast serietidningsaktiga – de finns ju egentligen inte.

Jag vill tolka det som att det finns åtminstone tre teman i filmen. En är om auktoritet och konformitet. Tyskland har vid tiden stått under totalitärt styre sen dess enande och även innan dess.

En annan är om perspektiv: det varierar fram och tillbaka under filmen. Till en början så är det Francis som är protagonisten och Dr Caligari som är antagonisten, men det ändrar på sig och med att perspektivet så ändras också hela poängen med filmen.

En tredje är att det finns ett genomgående dubbelliv i filmen. Dr Caligari har en dubbelroll som manipulatör och som själavårdare. Francis har en dubbelroll som dels hobbydetektiv och utredare, men också som schizofren lögnare, och det ger till och med filmen ett dubbelliv: handlar den om de läskiga morden, eller om en galning som hittat på allting?
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Nu får det bli lite alternativ film:
jag har sett "Djävulen bär Prada/The Devil Wears Prada" från 2006.
http://www.imdb.com/title/tt0458352/
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Devil_Wears_Prada_(film)
Vi har ju bomber, granater, tortyr och explosioner - men vi har glömt något: relationsporr! Drama! Konflikter! Spel bakom gallerierna"! Reality-TV! Falska tjejkompisar som hugger kniven i ryggen!


Anne Hathaway eller Andrea Sachs lyckas på något sätt landa ett sekretarejobb hos högsta hönan på modemagasinet "Runway" i New York City. Här talar vi om gräddan bland modeskapare och ytlighet - inre skönhet åker ut genom fönstret. Självfallet är Andrea totalt ointresserad av mode och klär sig därefter som en rollspelsnörd(i hennes arbetsplats ögon). Hennes chef Miranda Priestly(Meryl Streep) är titelns pradaklädda djävul som inte ger sina underhuggare någon lätt stund, däribland ingår det att springa privata ärenden åt henne, faktum är att de frivilligt brukar sluta om de inte får sparken efter ett par veckor.
Men saker och ting börjar sedan förändras för Andrea....

Men det börjar då gå ut över hennes privatliv i sin iver att efterlikna Priestly..
Tydligen ska Miranda Priestly vara ett personporträtt av Anna Wintour, som styr över Vogue Magazine, som tydligen ska vara en riktigt djävul mot sina anställda. Ett svenskt exempel: http://chef.se/micael-bindefeld-en-usel-chef/

Ett tema som filmen förmedlar skulle jag säga är att kunna bibehålla sin personliga integritet, även om du måste anpassa dig efter din omgivning.
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,333
Location
Malmö
Jag har sett Son of Dracula från 1940-talet. Jag är väldigt kluven.


I vilken läkaren har en intressant förmåga att övertyga alla om att 1)låsa in den "tokiga" dottern och 2)Alucard är en vampyr utan att egentligen ge någon anledning till det.

Där Draculas Daughter var typ Carmilla med inslag av "nej men hon kan inte attraheras av hjältinnan, det går då rakt int' att visa på vita duken", i någorlunda modernt Storbritannien och en slags fortsättning på Dracula så är Son of Dracula en fristående film - mer en spinoff eller alternativ variant av Dracula. Till skillnad från andra iterationer (utöver Dracula's Daughter) så är dock egentligen inte Drakula den viktigaste personen i denna.

Greve Alucard anländer till en... sydstataregendom kallad Dark Oaks? I USA. Typ. De ger publiken två minuter innan de drar namnet baklänges, sedan gör de det igen en kvart senare, bara för att försäkra alla att JA DET ÄR DRACULA ÄR DET INTE EN CHOCKERANDE TWIST?! Om jag var odödlig vampyr skulle jag kallat mig något annat, typ Ungerska motsvarigheten till Bob. Ja, i den här filmen är han från Ungern, inte Transylvanien. Så, är han Drakulas son? Nej. Det här är greven, spelad av Lon Chaney istället för Bela Lugosi. Men jag glider från ämnet. Greven anländer till en lantegendom ägd av en pensionerad militär (Överste) som har två döttrar. Vi får en introduktion av huvudpersonerna (Läkare, Dotter som tror på telepati(Katherine, eller inte-Mina), Dotter som är "normal" (Katherine), Fästman till Dotter med griller i huvudet) och Drakula mördar en sierska som varnar dottern med tomtar på loftet - precis efter att denna varnar henne från att "gifta sig med en död man" och diverse undergångsvarningar som givetvis ignoreras även efter en gigantisk fladdermus anfaller. Därpå missar Drakula en fest, mördar Översten och döttrarna ärver dennes rikedomar. Läkaren snokar runt efter vem denna kuf Greve Alucard kan vara och får tag i en Ungersk gentlemanna-forskare, totally-not-van-Helsing.

Så här långt är det mördande tråkigt. No offense, men trots välgjorda specialeffekter (för sin tid - fladdermusen är fortfarande dålig, men dimeffekterna och transformationerna är riktigt bra) så är det trist och ungefär lika subtilt som en hammare till pannan. Filmen fortsätter in på ett hjulspår som påminner mycket om handlingen i Dracula - Dracula stjäl åt sig Katherine, fästmannen försöker komma emellan (efter att Kat och Drak gift sig) och precis som i Dracula anfaller... han... Drakula... med pistol och... dödar inte-Mina..?

Och det är ungefär där filmen börjar tända till lite. Fästmannen tar sig till Läkaren, yrande om att han ha mördat sin älskade (efter att haft en rätt cool scen där Drakula anfaller honom men skräms bort av månljuset genom ett kors), läkaren far till Dark Oaks och förvånas av att Kat verkar leva och ha hälsan. Hans patient sticker iväg under tiden och övertygar sheriffen om sin skuld. Ord står mot ord och sheriffen besöker Dark Oaks, där Kat ligger... i en kista, död som en sten.

Drakula härjar lite, pratar om att han kom dit för att landet var fullt av fräscht blod, Läkaren och van Helsing slår sina skallar ihop och snackar teorier... Och Kat tar sig lite samtal med sin fästman. Hon var inte ett naivt våp, visade det sig, utan utnyttjade Drakula för att få evigt liv. Om hennes fästman dödar Drakula så kan hon göra honom till vampyr, och då kan de båda leva för evigt... Hon befriar fästmannen från fängelset, och han ger sig iväg för att utföra sitt värv.

Jag har täckt det mesta av filmen nu, för vilket jag ber om ursäkt.

Rollerna? Drakula är helt okej i sina scener, men de visar egentligen för mycket av honom och Lon Chaney Jr har inte Lugosis intensitet. Han hjälps inte av manuset, helt enkelt. Läkaren vill man rätt fort slå in skallen på, mest för att ofta han verkar vara inplockad för att peka ut saker för publiken snarare än göra något. Han beter sig också mer som en detektiv än läkare. Fästmannen fungerar - mycket av filmen är han svartsjuk/misstänksamt ex som gradvis bryts samman av händelserna - han är en bättre Jonathan Harker än Harker. Det är Kat som är intressantast. Medan hennes syster knappt är närvarande så är Katherine en till synes naiv flicka som sedan visar sig vara en slug intrigmakare - och det känns trovärdigt. Universal-Dracula har alltså två filmer i rad med starka, bärande kvinnliga karaktärer i sig, vilket inte är illa. Samtidigt harvade Frankenstein på med knappt en (i Frankenstein meets the Wolf Man).

Det är också intressant med den här filmen jämfört med Universals Frankenstein-serie. Det känns som att med Dracula-filmerna försökte de med mer nya grejer än Frankenstein. Där Frankenstein måste ha med monstret och därför blev begränsat i sin handling så görs mer med Dracula just eftersom de kan ha med en referens till Dracula och sedan använda sig av Vampyrsjukdomen. För att jämföra så här långt: Son of Frankenstein och Ghost of Frankenstein är i princip identiska i handling, och Frankenstein meets the Wolf Man skiljer sig mest för att vargmannen är med. House of Frankenstein är mer originell, men är också aningen osammanhängande. Bride of Frankenstein är tämligen originell i jämförelse - men det är helt enkelt en remix av delar av boken. Dracula är pjäsen baserad på boken medan Dracula's Daughter är en fristående fortsättning (och som sagt, verkar ha tagit viss inspiration från Carmilla). Son of Dracula har Drakula igen, men gör något nytt med handlingen, har nya bättre effekter och har en ny plats. Det känns helt enkelt fräschare, mindre repetivt, kanske eftersom de kunde göra mer med materialet. Vilket är lite underligt, för Bride of Frankenstein etablerade att det gick att skapa nytt liv - vilket kunde bäddat för en eller annan plottwist med flera runtstövlande Varelser som ställde till med oreda (kom igen, Good Frankenstein's Monster vs Evil Frankenstein's Monster vs Wolf Man, det ä bara att riva byggnader all the way).

Och allt det här materialet - handlingens vändningar, miljön, de bättre effekterna, vissa snygga kamera-shots, skådespeleriet för Kat och Fästmannen - hade bäddat för en grym film, om inte halva filmen var så förbannat tråkig.

Ska jag rannsaka mig själv är första Dracula inte mycket bättre. Faktum är att de båda har problem med takten. Men första Dracula har Bela Lugosi som awesome Drakula, en awesome Edward van Sloan (van Helsing) och deras katt-och-råtta-lek, Renfield och ett gotiskt slott som starthook. Där Son of Dracula blixtrar till flera gånger så har den helt enkelt inte den drivkraften. Förklaringen av Drakula-baklänges ödslas det mycket tid på (de hade bara kunnat köra kameran förbi Alucard första gången och låta Läkaren se fundersam ut). Drakulas konfrontation med läkaren och inte-Helsing känns kort, abrupt och med liten effekt. Och så vidare. Det är mycket snack, lite verkstad, spänningen byggs upp för nya saker men dödas fort därpå. Det är lite svårt att beskriva, men filmen är för snabb med att slänga ut grejer som sedan förkastas, och sedan kommer nya grejer - men problemet är att de pratar om att göra saker, de försöker inte göra saker. Hjältarna lyckas på första försöket på vad de än företar sig, oavsett vad - förutom twisten där Kat blir skjuten och dör.

Betyg: 3 av 5. Den här BORDE ligga på 4, men jag kan verkligen inte ge den det. Det klickar helt enkelt inte tillräckligt för mig. Gillar man Universals tidiga monsterfilmer finns här ändå att hämta, som sagt.
 
Top