Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v17

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,562
Location
Rissne
Vecka 17, trots allt.

Regler för filmklubben:

1) Du får gärna se minst en film i veckan. Det behöver inte vara samma film som nån annan, men det får vara det.
2) En gång i veckan skriver vi i en sådan här tråd om vad vi sett. Varje medlem tar med sig en film. Man skriver om filmen man sett. Några rader, sådär, behöver inte vara något avancerat. "Jag har sett 2001 och tyckte den var väldigt seg" är helt OK, men man kan också t.ex. leta rätt på trailers på youtube, skriva recension, sätta betyg.
3) För att bli medlem behöver man egentligen mest hoppa på.

Personer som varit med tidigare (bokstavsordning!: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om jag missat någon, säg till!.

Jag vill att ALLA försöker skriva sina filmtitlar med fetstil. Det gör det lättare för mig att räkna ihop er.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,916
Location
Ludvika
Jag har sett the Hunger Games (2012).

Rätt bra, antar jag. Känns väldigt inspirerad från Battle Royal (trots att författaren hävdar motsattsen), Flugornas Herre, Salut of the Jugger och en bok jag läste en gång för länge sen om ett gäng ungdomar som skickas till någon främmande planet för sitt examensprov, men blir fast där och måste börja överleva "på riktigt".

Rätt bra film tyckte jag, men lite sköna skådisar som poppar upp i lite sköna roller. Vi har Woody Harelsson, Donald Sutherland och Stanley Tucci. Skådesspelarinsattserna känns helt okej och effekterna och actionscenerna är rätt bra.

Det jag hade velat se hade varit mer "mind fucks" och manipulation. Visst, det finns inget som säger att de INTE lurade och bedrog varandra genom hela filmen, men jag hade nog velat se någon antydningen om att de gjorde det. Kändes bitvis lite för puttenuttigt som det är.

En fråga jag ställer mig genom filmen, i synnerhet efter att de kommer igång: Varför svärd?

Okej, svärd är coola. Men i en kamp på liv och död ute i skogen... varför ett svärd? En yxa torde vara det perfekta vapnet då den även går att använda till att bygga läger, hugga ved och sånna saker. Eller varför inte ett spjut, som håller motståndaren på lite avstånd, går att kasta och går att använda som tältpinne. Fan, jag skulle nog hellre ta en kniv än ett svärd. Föreställ dig själv att du springer genom en skog med ett svärd i handen eller nedstucket i bältet (ingen skida), sen snubblar du. Armar, ben, tarmar, allt på ställen där de inte borde vara.

Jag hade gärna sett betydligt mer hintar till vad som var annorlunda jämfört med vår tid. De hade någon form av muterade/genetiskt modifierade getingar och någon slags jättestora hundmonster. Hade gärna sett mer sånt.

Betyg 4/5. Det är tuff.

PS: Har hört att det varit folk som haft åsikter om att Rue spelas av en mörkhyad tjej. Hur någon kan ha åsikter om en så bedårande unge vette tusan. När hon ler kan man ju inte annat än sitta och säga Aaaaaawwww.

PPS: Nu blev jag sugen på att se Salut of the Jugger igen.
 
Joined
13 Apr 2001
Messages
1,325
Location
Djupaste småland
åtta miljoner sätt att dö

Om en alkoholiserad polis som förlorat allt (ovanligt va) och när han är på väg tillbaks och har varit nykter ett tag så tar en mystisk kvinna kontakt med honom.
En prostituerad som vill ta sig ur branschen, ett problem bara, det är vissa som inte vill att hon ska sluta med det hon höll på med.

Han tror inte riktigt på henne, och förstås så går och och blir mördad. Han får återfall och efter några dagar så har nyktrat till och bestämmer sig att prata med hennes väninna om saker och ting, efter en massa invecklingar så lyssnar hon till slut och inser att han hade rätt och inte bara var en avdankad gammal alkis.

Ska inte gå in på hur det hela slutar eller hela intrigen, utan bara säga det att; om ni inte ser de så missar ni inte nåt alls, trots att Jeff Bridges är med. Det var längesen jag såg en sån oinspirerad film, faktiskt.¨
Mitt betyg blir en etta, tyvärr. Eller kanske 1.5, finns dock vissa bra saker med den men det gör den inte helt sevärd
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,562
Location
Rissne
Jag har som tidigare börjat veckan med lite bond: For your eyes only.

Den är ganska tråkig. Jag vet inte om det är medvetet; kanske ville man dra ner på saker och ting efter rymdextravaganzan i Moonraker?

Nå; plotten är ungefär: En brittisk grunka är ombord på ett fartyg som sjunker till bottnen. Sen är det grekiska gangsters som vill sälja den till Sovjet.

- Inledningsscenen med Blofeld är jättedålig. Och då menar jag inte back projection-effekterna; de har jag egentligen inga problem med. Men det är en kort, tafflig, plump och ovärdig scen jag inte riktigt ser poängen med. In short: Buuuuuuh!

- Nästan ingenting exploderar. Det känns lite konstigt att se bilar som voltar ner för berg utan att explodera.

- Bond har inte sex en enda gång, vad jag kan se. Han tackar rentav nej. Han omvänder heller ingen med sin magiska kuk. Vid eftertanke: Bond har visst sex. En gång. Huruvida han "omvänder" någon i processen är mera tveksamt. Men viktigast: Han tackar faktiskt nej till sex vid ett tillfälle.

- Någon i manusskedet fick för sig att vintersporter var coolt. Vintersporter är inte coolt. Det är heller inte coolt med en skurk som är en superond österuropeisk skidskytt. SKIDSKYTT. Och denne ska jämföras med giganter som Jaws eller Oddjob? Pah.

- Det är 80-tal, och det märks. Filmen släpptes 1981, och omedelbart har 80-talssynthslingorna börjat leta sig in. Ganska mycket sent 70-tal också. Kläder, glasögon, musik, alltihop. Jag har nu absolut inget emot 80-talskitch, tvärtom. Men framför allt musiken är på sina håll ganska valhänt hanterad; popslingor med sjungen text som absolut inte passar in och mest känns onödig.

Överlag tar filmen ganska bra fart så snart de kommer från vintersporterna, och undervattensscenerna och bergsklättrandet är riktigt spännande. Grundplotten är ganska charmig också.

Bilden fixar Bechdeltestet: skridskoåkerskan Bibi Dahl (som Bond nekar sex med) och hennes tränare Jacoba Brink har såvitt jag kunde se minst två konversationer som inte direkt rörde en man. Rätta mig gärna.


Betyg: 3/5
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,582
Location
Göteborg
Jag har sett The Party!

Eller som den heter på svenska "Åh vilket party!"

Jag ser den här filmen minst en gång per år faktiskt.

Nåväl, Peter Sellers har den manliga huvudrollen, medan den kvinnliga innehas av svalt sköna Claudine Longet, som i ärlighetens namn inte är mycket till skådis. Hennes låtar däremot har jag gärna i lurarna på vägen till jobbet.

Till handlingen:

Sellers spelar indiske skådisen Hrundi V. Bakshi som saboterar en filminspelning men av misstag blir inbjuden tilll fest hemma hos producenten till samma film.

Humorn börjar liksom direkt, han kommer in på festen med nån fläck på skon och sen får han för sig att doppa skon i en porlande inomhusbäck, tappar skon, försöker fiska upp den med hjälp av en krukväxt, och på den vägen är det.

Det är aldrig några gapflabb, men en oerhört gemytlig trivsel återfinns genom hela filmen. Man sitter och småler mest hela tiden, mest åt hur extremt trevlig denna indier är. Han vill så väl men det blir så fel.

Det är lite Papphammar, Clouseau och Mr. Bean över det, men lite mer sparsmakat och lågmält, och det är det som gör det så roligt.

Filmen är skojig, trevlig, gemytlig och en smula pinsam stundtals. Lite samma sekundärskam man kan känna vid ett avsnitt av engelska The Office.

Ibland känns filmen bara som en backdrop för Sellers att improvisera framför, och det gör han ju så bra.

Peter Sellers är lysande som vanligt, man känner med honom. De sociala koderna på festen undgår honom fullständigt men han försöker ihärdigt och naivt.

Soundtracket av Henry Mancini är strålande rätt igenom.

Huruvida den klarar Bechdel-testet eller icke vet jag inte, men den klarar inte Nidporträtt-av-indier-testet.
 

Robban

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
946
Location
Växjö
Rymdhamster said:
Rätt bra, antar jag. Känns väldigt inspirerad från Battle Royal (trots att författaren hävdar motsattsen) [...]

PS: Har hört att det varit folk som haft åsikter om att Rue spelas av en mörkhyad tjej. Hur någon kan ha åsikter om en så bedårande unge vette tusan. När hon ler kan man ju inte annat än sitta och säga Aaaaaawwww.
Först: det är många som jämför Hunger Games med Battle Royale; enda likheten jag kan se är att det är ungdomar/barn som har ihjäl varandra, men det är nog en diskussion (om den ska hållas) som bör tas i en annan tråd, så vi inte totalt kapar den här.

Vidare har jag för mig att det inte var Rue folk gnällde på, utan Thresh (?). En snabb googling och det visar sig att folk gnällde på både Thresh och Rue. "Why are all the good characters black?" För svarta kan ju inte vara goda eller bra karaktärer. Herp derp.

Filmen kändes lite småtråkig när jag försökte se den, så jag kom aldrig längre än några minuter in innan jag kände att det vore roligare att typ städa. Är den värd att se, menar du? (Böckerna är okej, dock)
 

Lukas

Smutsig hippie
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,612
Location
Huddinge
Robban said:
Vidare har jag för mig att det inte var Rue folk gnällde på, utan Thresh (?). En snabb googling och det visar sig att folk gnällde på både Thresh och Rue. "Why are all the good characters black?" För svarta kan ju inte vara goda eller bra karaktärer. Herp derp.
Det är "kul" att försöka se fans av boken klaga på att de gjort karaktärerna och samtidigt som de försöker att inte vara rasistiska. Låt oss säga att de inte lyckas så bra.
(specielt eftersom karaktärerna är svarta i boken men att det bara nämns en gång i förbifarten)


Robban said:
Filmen kändes lite småtråkig när jag försökte se den, så jag kom aldrig längre än några minuter in innan jag kände att det vore roligare att typ städa. Är den värd att se, menar du? (Böckerna är okej, dock)
jag vet att du inte frågar mig men jag svarar endå:
Jag löste böckerna först och tyckte de var fantastiskt bra. Det fanns flera tillfällen där jag stannade upp och funderade på om det inte var för mörkt och hemskt för barn, men komfram till att det är en perfekt bok för att få igång tanke gången oss barn (man ska inte vara alltför protektiv mot barn).
Filmen var för mesig, de känns som om det inte vågade visa de obehagliga delarna och därför föll större poängen bort.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,562
Location
Rissne
Lu-kaazh said:
Det är "kul" att försöka se fans av boken klaga på att de gjort karaktärerna och samtidigt som de försöker att inte vara rasistiska. Låt oss säga att de inte lyckas så bra.
(specielt eftersom karaktärerna är svarta i boken men att det bara nämns en gång i förbifarten)
Nu har jag lyckligtvis missat hela den klagokören. Jag har läst boken (böckerna) dock, och japp. Jag minns dem också som svarta.

Jag menar, fåntrattarna som klagade på att de gjort Heimdal svart i Thor hade åtminstone ett halvt ben att stå på. Men egentligen inte, såklart.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,916
Location
Ludvika
Robban said:
Först: det är många som jämför Hunger Games med Battle Royale; enda likheten jag kan se är att det är ungdomar/barn som har ihjäl varandra, men det är nog en diskussion (om den ska hållas) som bör tas i en annan tråd, så vi inte totalt kapar den här.
Jag har inte läst böckerna utan enbart sett filmen, och jag kände flera gånger att det fanns lite kopplingar mellan de två. Dock uttryckte jag mig klumpigt. Det känns inte som att man "snott" saker utan det känns mer som att man stoppat in lite referenser. Och det ligger kanske mer på regisörsnivå är författar nivå, det vet jag inte. Om du ser filmen är jag gärna med på en tråd där vi kan titta på eventuella kopplingar =)

Robban said:
Filmen kändes lite småtråkig när jag försökte se den, så jag kom aldrig längre än några minuter in innan jag kände att det vore roligare att typ städa. Är den värd att se, menar du? (Böckerna är okej, dock)
Jag tycker att den är sevärd. Det blir aldrig någon brakactionfilm, men jg tycker den får upp tempot lite och blir intressant efter att lottningen är över och de kommer ombord på tåget.
 

Robban

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
946
Location
Växjö
Alright, it is på. Nån gång i veckan (blir det lockout på jobbet så har jag ju massor med tid över!) ska jag ge filmen en chans till.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Jag har också sett For your eyes only, och till skillnad från krank så befäste den sin status som en av Krilles favvo-Bond-filmer.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/NGrptJTswNg"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/NGrptJTswNg" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

The walk. Sedan kicker - formeln sitter som en smäck. Bond besöker ex-fruns grav, flyger radiostyrd helikopter och hivar ner skallig skurk i skorsten. Sedan kommer Bond-låten, den här gången framförd av Sheena Easton, med bubblor, vattentema och nakna flickor i silhuett. För första gången så får vi dessutom se sångerskan själv.

Efter introlåten kommer själva ståryn: spionskeppet St Georges sänks av en gammal mina och sjunker på icke tillräckligt djupt vatten. Fröken Melina kommer hem till päronen bara för att se dem bli ihjälskjutna av en slemmig spanjor. Päronen råkar vara anställda av brittiska regeringen för att hitta St Georges, så Bond ger sig på fallet.

I Spanien ska han precis prata med den slemme spanjoren när han blir fångad. Precis när Bond ska bli avrättad så förvandlar Melina honom till en igelkott. Bond och Melina hälsar på varandra och åker bil genom det spanska höglandet, jagade av slemma skurkar. Melina åker hem, och det gör Bond också. Med Qs magiska manick plockar de fram en identitet på en tölp som betalade spanjoren, och Bond åker iväg till Cortina, Italien, och pratar med den grekiska smugglaren Kristatos. Melina kommer också dit men övertalas att öka hem. Sen blir det vintersport i form av konståkning, skidskytte, backhoppning, off-pist, rodel, isracing, nån form av curling tror jag, och hockey, innan Bond drar vidare till Grekland för att prata med Duvan Columbo.

Väl i Grekland så spelar Bond bacarat, äter middag med Kristatos, och nuppar grevinna. Efter att spanjorens betalare kört ihjäl grevinnan så får Bond träffa Columbo, som talar om att Kristatos är en skurk och att Columbo är den schysste killen, och det bevisar Columbo genom att spränga ett heroinlager med Bond, varefter Bond hivar spanjorens betalare över kanten.

Melina och Bond dyker sedan ner och hämtar dagens McGuffin från St Georges vrak, med lite sidospår i form av bomb-desarmering, pansardykare och miniubåtsduell, innan Melina och Bond får konfekten snuvad. Lite vattensport senare talar Melinas papegoja Max om att mcguffinen har tagits till St Cyril, ett gammalt kloster längst upp på en klippa. Bond utövar lite friklättring, våld inträffar, Kristatos får det han förtjänar och ryssarna får inte tag på McGuffinen.

Sedan får Mrs Thatcher höra en massa goja medan Bond och Melina badar näck i adriatiska havet.

---

Precis som krank säger så är den här inte lika over the top som de närmaste Bond-filmerna. Den känns till och med nästan trovärdig! Det är inte mycket apagrunker och manicklar, Bonds Lotus spelar ingen större roll, McGuffinen är en rätt trovärdig McGuffin men likväl är dess roll mest att få alla att jaga skiten. Världen går inte under, och ingen hotar att spränga den i luften annat än indirekt om ryssarna får för sig att använda övertaget som McGuffinen skulle ge dem om de fick tag på den. Inte ens en bil som tippar över kanten exploderar, utan den enda bil som exploderar är Bonds försåtsminerade Lotus!

Inte heller nuppar han flickor särskilt mycket, utom gräfin Lisl von Schlaf (Cassandra Harris), en österrikisk grevinna som visar sig komma från Liverpool. Han lyckas undvika Bibi Dahls (Lynn-Holly Johnson) charm, och Melina Havelock (Carole Bouquet) har inte tid för sånt tjafs innan hennes hämnd är avklarad. Melina är nog också den Bond-brud som jag finner mest tilltalande. Om man bortser från att jag är svag för tjejer med långt hår så är hon en kvinna som inte är rädd för skit under naglarna, gör saker själv, tar plats rent spontant och inte ger männen en chans att be om ursäkt innan det är gjort, och har en Citroën CV-2. En gul. Och det gör faktiskt den här filmen än mer speciell: den har ett signifikant gästspel av det andra Bond-fordon som jag har färdats med!

Jag får faktiskt en känsla av att det mycket mer jordnära är själva poängen med den här filmen. Jag menar, Bond till och med låser sin Lotus. Med nycklar! Redan i kickern, när Bond hivar ner en av rättighetstvistskäl onämnd person i skorstenen (flintskallighet och katt och stödkrage är en dead giveaway att det är Blofeldt som får ett plötsligt ras) så känns det som att det där är filmskaparna som säger "nu får det fanimej räcka med de här världsförintarfjanterierna! Nu gör vi oss av med SPECTRE för gott, och koncentrerar oss på riktiga grejer!"

Bond-vis tar det här mig tillbaka till From Russia With Love, även den nästan trovärdig, och förutom att det inte dör så jävla mycket folk så påminns jag om en annan av mina favoritfilmer, nämligen Örnnästet!

Och jag gillar det.

Om inte annat för detta: hur fan toppar man Moonraker? Det känns helt enkelt som att alla försök att toppa Moonraker kommer att bli superfjantiga, alla försök att göra något lika outlandish men inte Moonraker kommer alltid att jämföras med Moonraker som något bättre. Det känns som ett väldigt naturligt val för den här filmen. Eftersom det är helt jävla omöjligt att toppa Moonraker, så måste man gå tillbaka till rötterna.

De återkommande rollerna är färre än vanligt. M har semester, så vakthavande befäl (James Villiers) har, öh, befälet i hans frånvaro ety Bernard Lee, som spelade M tidigare, råkade avlida sedan sist. Q (Desmond Llewelyn) har en mer aktiv och understödjande roll än vanligt, medan Moneypenny (Lois Maxwell) har sina sedvanliga repliker. Frederick Gray, försvarsministern, spelas av George Keen igen. Walter Gotell spelar den ryske spionchefen Gogol och han är lika gubbsjuk som i förra filmen.

Kristatos (Julian Glover) har en kul switcheroo, från kontakt och informatör till skurk, som än mer underbygger likheten med Örnnästet. Han är understödd av Erich Kriegler (John Wyman), en östtysk superatlet som jobbar för KGB, och Emile Leopold Locque (Michael Gothard), holländsk lönnmördare och psykopat.

Titellåten måste räknas som en av de klassiska Bond-låtarna. Den skiljer sig från de andra men passar in klockrent, från dess lugna inledning till dess crescendo i refrängen, och Sheena Easton har rösten som krävs för den.

Den har inte mycket effekter. Det mesta görs i kameran som praktiska effekter eller som back projection. Den har coola sets och en massa undervattensjobb som är tätt, klaustrofobiskt, bubbligt och påtagligt som fäen.

Som sagt, en av mina stora favoriter bland Bond-filmer, och det var ett nöje att se den igen!

Bond är tillbaka nästa vecka i Octopussy.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,562
Location
Rissne
Krille said:
Qs magiska manick
Jag kom just ihåg vad den påminde mig om: Det är exakt samma sorts handwaving-teknologi som CSI brukar använda sig av =)

Därmed inte sagt att det är dåligt, jag gillar CSI.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
krank said:
Krille said:
Qs magiska manick
Jag kom just ihåg vad den påminde mig om: Det är exakt samma sorts handwaving-teknologi som CSI brukar använda sig av =)
Nå, den är ju inte omöjligt. Det är ju inte som en CSI-grej som extrapolerar ett helt knivskarpt rum från två pixlars reflektion i någons öga. Det är bara väldigt före sin tid.

Ansiktsigenkänning är ju något som är vardag idag. Till och med min telefon känner igen mig. I teorin skulle det väl vara möjligt att bygga en sådan grej som utgår från en fantombild som bygger på en beskrivning.

Kruxet är förstås att en sådan manick inte blir mer precis än beskrivningen, och minnesbeskrivningar är generellt sett fullständigt fel. Och det är med tidig åttitalsteknik, inte tidig tjugohundratiotalsteknik.

Å andra sidan verkar det ta en hel dag och kräva ett helt rum med mackapärer, istället för några sekunder med en moj som man håller i handen. Och det är i underrättelsetjänstens topphemliga superlabb. Och den som ger beskrivningen är en superspion.

Men det är en väldigt lång beskrivning av något som rätt bra sammanfattas som "magisk manick"
 

Lukas

Smutsig hippie
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,612
Location
Huddinge
Jag har sett The Lizzie Bennet Diaries som är en youtube-serie skapad av internetpersonlighet Hank Green.

LBD är den klassiska novellen "pride and prejudice" återberättat i en modern setting i form av vloggs (filmdagböcker).

Det är svårt att inte tycka om LBD mest eftersom det är en överraskande välgjord serie med ett smart manus.
Jag känner dock att regissören inte verkar ha vetat riktigt vad han höll på med, framförallt för att han misslyckas ganska kraftigt med att ge den en autentisk känsla av att vara en riktig Vlogg. Framför allt är det här beroende på att avsnitten är för kraftigt editerade, när min personliga intryck av vloggs är att de ofta är osciptade. Kan säga att jag räknande på medellängden för ett klipp i ett av de tidiga avsnitten och fick det till 5,8sekunder och i tanke på att varje klippning bryter mot 30graders regeln så blev det väldigt störande.
Men senare så lugnas klipptempot och tyvärr så skapades det ändå ingen riktigt vloggs känsla eftersom då gör sig de tydliga scriptade elementen plågsamt uppenbara. Det här tror jag kunde ha avhjälpts om de hade färre karaktärer som skulle visas på skärmen(det är bara så många gånger de av en slump kan komma ingående i rummet precis när Lizzy skall prata om dem).

Skådespelet kommer i alla kvaliteter, Ashley Clements gör en okej roll som titelkaraktären, det spricker lite mot slutet i det verkliga känslosamma scenerna men det kan ha att göra med att manuset kvalité inte riktigt höll i de scenerna.
Sedan så måste jag nog nämna de två andra systrarnas roller. Mary Kate Wiles som Lydia är seriens svagaste punkt. Hon har en stor och krävande roll och tyvärr så tycker jag inte riktigt hon fixar det, Hon spelar rollen alldeles för overthetop, Men till hennes försvar så känns det som om det här är en grej som regissören borda hjälpt henne att hitta rätt nivå på.
Den sista systen Jane spelas av Laura Spencer och hon gör verkligen ett förträffligt jobb i att spela oskyldig och snäll, jag hoppas att jag kommer se mer av henne i något annat.

Jag tror att min inställning till den här serien är väldigt splittrad PGA att jag mer gillar vad det vill vara än vad det lyckas åstadkomma. Don´t get my wrong det är en BRA serie men jag tycker den skulle kunnat vara så mycket bättre. Jag tycker de borde tagit bättre tillvara på formatet och skapat något som mer kändes som ett utdrag ur någons liv.
Men som det är nu så är det en serie med stark Hollywood känsla, en historia med ett slut som knyter ihop säcken, det enda som skiljer den från resten är att den berättar ur ett annat format samtidigt som den inte utnyttjar möjligheterna med formatet fullt ut.


Jag tycker den är värd att se, om man vill uppleva något som mycket väll kan vara början på en ny genre i filmer,
och värd att se om man vill se en modern romantiskt historia som är väldigt bra ur ett feministiskt perspektiv.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,484
Justice League: The new frontier är en fantastiskt stämningsfull film som handlar om övergången från Golden age till Silver age serietidningar. Filmen fångar den patriotiska och hoppfulla känslan som fanns i serier från den tiden och visar samtidigt seriernas evolution. Speciellt Batmans utveckling från golden age till silver age är extremt väll fångad. Oh, och jag gillade faktiskt Wonder Woman i den här filmen vilket det krävs mycket för mig att göra. Men här har hon ihjäl folk och har ideologiska konflikter med Superman och framstår ändå inte skurkaktig (vilket hon brukar göra i de situationerna).

Det ända problemet med den här filmen är Hal Jordan som de av någon outgrundlig anledning gjort till huvudpersonen. Jag gillar inte Hal Jordan i vanliga fall men här har han alla de värsta dragen han hade i the silver age och man vill bara strypa honom. De har dessutom valt att göra honom till pacifist i en film där till och med The Flash dödar folk bara så att han kan vara ännu gnälligare.

Så se den här filmen. Den är grymt bra, speciellt om man kan sin seriehistoria. Men var inte rädd för att tona ut bitarna med Hal Jordan.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,484
Jag har också sett Death and return of superman. Daros är en kortfilm på cirka 17 minuter gjord av regisören Max Landis. Filmen består av att han pratar om vad han mins från serietidnings storylinesen Death and reign of Superman. Sedan spelar skådespelare i superdåliga hemagjorda dräkter upp sakerna han beskriver. Elijah Woods, killen som spelade Frodo, är förresten Cyborg Superman och den där tjejen från Berdemic är Batman.

Det här är nog den roligaste filmen jag sett i år. Se hela filmen här:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/0PlwDbSYicM"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/0PlwDbSYicM" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,562
Location
Rissne
Jag har varit på bio och sett Iron Man 3.

Och... Man oh man oh man. Jag har ingenting att klaga på. Ingenting. Det här är den bästa Iron manfilmen, kanske en av de bästa superhjältefilmer jag sett. Den har allt - mänsklig svaghet (Stark med sömnsvårigheter och panikattacker), en schysst twist jag inte såg komma, bra skådespelare som gör ett bra jobb, apsnygga specialeffekter, häftig action, lågteknologiskt pillande, en ascool skurk...

Nej, jag kommer inte på något. Filmen passerar Bechdeltestet (Pepper och Maya pratar forskning), tillåme.

Iron Man är som bäst när Tony inte har rustningen på sig, och i den här filmen har de verkligen jobbat med att visa upp Tinys mänskliga sida. Större delen av filmen spenderar han med att... ha det svårt och jobbigt. Ångestanfall, ingen rustning, blåslagen, i underläge.

Sen blir det såklart OCKSÅ en jävla massa actionvåld och så. Nämnde jag att skurken är cool?

Nå; grundplot: Tony har mardrömar sedan New Yorkhändelserna (Avengers), och terroristen Mandarin (som utmålas lite som Bin Ladin) spränger grejer. Tonys kompis hamnar i en av Mandarins explosioner och hamnar på sjukhus. Tony utmanar Mandarin, och sen blir hans hus sprängt. Och sen är vi igång. Jag ska nog inte berätta mer än så; se filmen istället.

Jo, nu kom jag på en sak jag inte gillade:

Slutet. Varför kunde de inte haft en superpowered Pepper Potts? Och menar de på allvar att det inte blir mer Iron Man?

Men nu läser jag att det nog kommer en fyra, så nu är jag lugn. Men Pepper Potts med superkrafter hade fortfarande varit freaking awesome.


Betyg: 5/5.

Gnäll om Iron Man-recensioner:

Den som läser recensioner, till exempel i undermåliga blaskan Metro, kan lätt få intrycket av att det finns långsamma partier i filmen. "Segdragna partier utan funktion".

Tro inte på dem. Jag såg filmen, och kan inte riktigt förstå vilka partier hon menar. "Hopplöst trasslig och ojämn" begriper jag inte heller, riktigt. Och eftersom hon aldrig förklarar vad hon menar så tänker jag fortsätta utgå från att hon i själva verket sett en annan film...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Krille said:
...så påminns jag om en annan av mina favoritfilmer, nämligen Örnnästet!
Har man sagt A så får man säga B! Nu har jag även återbetittat Where Eagles Dare från 1968.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/b-_P-DoBe6E"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/b-_P-DoBe6E" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

Året är 1944 (eller möjligen sent 1943), och brigadgeneral George Carnaby (Robert Beatty) blir nerskjuten av tyskarna på vägen till en konferens om krigsplanerna för invasionen i väst. Han förs till Schloss Adler i södra Bayern för att förhöras. Major John Smith (Richard Burton), med hjälp av löjtnant Morris Schaffer (Clint Eastwood), fem andra brittiska kommandosoldater, MI6s kvinnliga toppagent Mary Elison (Mary Ure), skickas in för att frita Carnaby, med hjälp av en hemlig agent långt bakom fiendens linjer, barflickan Heidi (Ingrid Pitt), innan Carnaby knäcks och avslöjar allt.

---

Ståryn är ovanligt invecklad, med spioner, dubbelspioner, trippelspioner, interna motsättningar hos tyskarna, och minst en dubbel Xanatos Gambit. Dessutom har den en satans massa explosioner, en helt onödigt exploderande kübelwagen, en plogbilsjakt, en linbanefajt som säkerligen låg som förebild till den i Moonraker, en helikopter, och något av ett världsrekord i döda nazister vid tiden.

Burtons undertryckta brittiska skådespeleri påminner inte så lite om Sean Connerys Bond. Clint Eastwood går omkring och ser antingen ut som om han inte har en aning om vad som händer, eller så biter han ihop och skjuter tyskar som fan! Och då trivs han som fisken i vattnet!

Mary Ure gör en rätt kul spiontjejroll, och hon och den blekare Ingrid Pitt har den underliga förmånen att spela en roll som till stor del spelar en roll.

Det här dubbelspelet är Mary och Heidi inte ensamma om. Faktum är att det är rätt många som har motsvarande, men det är framförallt hos Mary och Heidi som det märks. Övriga dubbel- och trippelspioner har visserligen flera lager, men de är i stort sett identiska så det går knappt att se någon skillnad mellan John Smith från MI6 eller hans tyska alias Johan Schmitt från SD.

Däremot finns det en rätt skön schizofren kontrast mellan rollen som "Maria från Frankfurt" och Mary Elison från MI6. En motsvarande kontrast finns även i Heidi, men inte lika uttalad eftersom det är Mary som är tredje huvudperson efter Smith (Burton) och Schaffer (Eastwood). Likväl är det en rejäl skillnad mellan den flörtiga barflickan på ölstugan Zum Wilden Hirsch och den hemliga agenten som med smalnande ögon och sammanbitna läppar knattrar k-pist genom bakrutan på plogbilen.

Från den beskrivningen så borde det inte vara förvånande att trots att det är en krigsfilm med en massa hårda män (Burton och Eastwood, för fan!) så hittar Heidi och Mary tid att prata med varandra om hur man infiltrerar ett bayerskt alpslott och andra saker som inte handlar om män. Som bonus får vi en liten diskussion mellan Mary/Maria och löjtnant Anne-Marie Kernitser (Olga Lowe) som ansvarar för den kvinnliga personalen på slottet, och den handlar heller inte om män. Vare sig Heidi eller Mary är några kuttersmycken, utan synnerligen aktiva personer, minst lika kompetenta som grabbarna!

Filmen skrevs på sex veckor av Alistair MacLean, som parallellt med det också skrev boken med samma namn. Det var hans första filmmanus, för övrigt. De flesta av MacLeans böcker hade vid tillfället blivit filmer och MacLean hade också börjat fastna i någon form av svacka, men Örnnästet innebar en nytändning för honom.

Ron Goodwin gjorde musiken och skapade ett av de mest ikoniska krigsfilmsteman som någonsin gjorts:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/8XKGhG0W0LQ"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/8XKGhG0W0LQ" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

En stor del av filmen spelades in i byn Werfen i Österrike och i det närliggande slottet Burg Hohenwerfen. Har man vägarna förbi så kan jag rekommendera en guidad tur i slottet. Det är coolare än på film, även om linbanan faktiskt inte finns där. Den filmades på annan plats. Det finns en massa annat coolt historiskt i närheten, som exempelvis Hitlers Berghof, men jag föredrog ändå Hohenwerfen. Rediga tyska slott är coolare än en sketen funkisvilla, även om den ägdes av en österrikisk korpral!
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,562
Location
Rissne
Blade Runner: Final Cut

Det var år och dag sedan jag såg Blade Runner, så nu köpte jag den på Blu-ray och såg till att få den "bästa" klippningen.

Filmen handlar alltså om en statsanställd massmördare blade runner vid namn Deckard. Blade Runners har som jobb att mörda "pensionera" människor som råkar vara konstgjorda och befinna sig på jorden och utanför de fabriker eller whatever där de tillverkas. Ute i solsystemet används dessa människor som arbetskraft, och har fått kortad livslängd för att man ska kunna vara hyfsat säker på att de inte får känslor.

Nyss har det kommit ett gäng förrymda sådana "replikanter" till jorden, och Deckard får naturligtvis i uppdrag att mörda dem.


Den här filmens idéinnehåll är ganska intressant och knyter an till en sån där Viktig Fråga jag gillar i cyberpunken: Vad är en människa? När slutar något vara en maskin? Frågan hanteras också rätt bra, även om replikanterna lite väl uppenbart utmålas som good guys. Det finns ingen vidare moralisk ambivalens här, liksom.

Effekter och estetik är top notch, men tempot lite väl långsamt för min smak, iaf vissa partier. Det är fina miljöer och så, men även miljöshots kan bli för långa.

Den här filmen var stilbildande och oerhört viktig för cyberpunkgenrens utveckling. Men funkar den idag? Ja, det tycker jag nog, den har åldrats med viss värdighet. Den fixar dock inte Bechdeltestet, är lite väl vinklad, och lite väl seg för min smak.

Betyg: 4/5.
 
Top