"Förlopp som för mig som 20 åring föreföll enkla visar sig vara betydligt svårare än jag kunde föreställa mig."
Hehe, jag har inga illusioner om att det skulle vara enkelt...
"— man blir då ödmjuk inför andra människors olikheter och inför andra föräldrars sätt att behandla sina barn. [...] men det är slående hur ofta hur personer som inte är har barn ofta har väldigt bestämda uppfattningar om hur man skall behandla barn."
Du uttrycker dig väldigt generellt här. Under min uppväxt har jag stöt på otaliga föräldrar som inte haft samma ödmjukhet. Samtidigt så har så gott som alla en eller annan åsikt om barnauppfostran - det är hur man uttrycker den som är vitalt. Själv är jag högst medveten, trots att jag bildat mig några grundprinciper, om att min kunskap om barnauppfostran är begränsad. Jag kan på min höjd lufta min åsikt och resonera för den, någon annan kredibilitet har jag/den (åsikten) inte.
"Vilken tur att ingen påstått det - för jag tyckte att ditt inlägg var jättebra. Ingen i tråden har varit i närheten att 'plumpt gå till attack'."
Vad bra. Här är det nog det faktum att jag inte riktigt förstod ditt inlägg som spökar. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig, utan gav en del frågeställningar i retur. Det var bara min metod att luska ut "sanningen".
"Jag kände att tråden seglade iväg åt ett annat håll (precis som den gör nu) och att en portion kritik mot Zardiths omdöme utdelades."
Jag tycker det var ett intressant sidospår, och skulle absolut inte ha någonting emot att fortsätta den. Jag tycker inte heller vi ska vara rädda för att blanda in frågor om barnauppfostran i en tråd om rollspel för barn - för mig ligger det nära till hands. Sedan så förstår jag att barnauppfostran är ett känsligt ämne för föräldrar, men på vilket sätt ska det vara möjligt att diskuteras? För det är väl ändå det önskvärda? Jag vet inte heller om jag tycker att de svar Zardith fått handlar om kritik, det är snarare respons rörande hur
jag skulle handlat i en liknande situation. Det finns flera sätt att göra rätt på (för min del skulle jag varit överförtjust om jag som 7-åring fått möjligheten att se en film som Sagan om Ringen (det var väl Willow som gällde då kanske), någonstans långt nere kanske det till och med är så att jag är aningen avundsjuk på denna lyxlirare till 7-åring).
"Jag känner mig inte personligt angripen. Det känns som lite av en storm i ett vattenglas."
Jag angrep dig inte heller. Jag ville snarare nå fram till frågeställningen hur man bäst för en diskussion rörande barnauppfostran som både inkluderar föräldrar som er och ungkarlar som jag. Frågan var generellt ställd och inte riktad mot dig personligen.
"Nu är det min tur att inte förstå dig. Vad menar du med det? Att det var fel av mig att reagera (om än anignen klumpigt)?"
Du har all rätt att reagera. Själv tycker jag dock att det är tråkigt med reaktioner i stil med "äsh, bry dig inte om dem, de vet ändå inte vad de pratar om", särskilt då jag känner att jag personligen har lite att ge diskussionen. Jag har trots allt just lämnat barndomen bakom mig, och har mina erfarenheter rätt färska.
Alla har kunskaper om barn och barnauppfostran - det vore i mina ögon sätt synd att snäva in sig. När det gäller min frågeställning så var den återigen tänkt att vara generellt hållen, det finns alltså inget behov att inta försvarsställning.
"Personligen så tycker jag inte att mitt lilla PS andades så mycket fientlighet."
Det tycker absolut inte jag heller. Det jag reagerade på var att den antydde att denna diskussion bäst förs av föräldrar för föräldrar. Du uttryckte inte fientlighet, men jag hade förtvivlat svårt att förstå vad du egentligen försökte uttrycka. Det kan vara så att jag missat din poäng återigen.
"Jag böjer mitt huvud och ber om ursäkt om det hade den effekten."
Det är absolut ingen ursäkt jag bad om. Vad skulle den fylla för syfte? Det jag var ute efter var snarare ett förtydligande.
