Nekromanti Rollspel i andra världskriget
- Thread starter Niklas73
- Start date
Måns said:Och nej, The Fog of War är inte ett spel vid fronten, det är ett spel om soldater, som ibland kan utspel sig vid en front.
Men min uppfattning är att rollspelare inte gillar verkligheten eller ids ta den till sig. De vill alltid slänga in en alv, en zombie eller ta bort något ("det är som medeltiden fast utan kyrkans inflytande") som gör det hela uddlöst.
Nja, det är förvisso ett i det stora hela riktigt påpekande. Men var försiktig - det är mer än sannolikt att du gör det samma, med Fog of War. Militärliv är ofta repetitivt och enformigt. Jag tror inte poängen med Fog of War är att gå på patrulluppdrag då ingenting händer eller rollspela vaktpass kl. 03-04.30 då det svåraste är att hålla sig vaken...
Det går på många sätt att göra militära strider spännande, särskilt genom att, som du, fokusera på soldaternas upplevelser, mål, personliga konflikter et.c. Bra militärfilmer är ofta uppbyggda precis så - men med många undantag från realism på köpet. (Eller åtminstone just med något "borttaget", dvs. allt som inte leder handlingen framåt.)
Mogger
Hipsteranka
Sapient said:
Nu var det visserligen ett svar på Niklas fråga om varför det inte finns några WWII-spel. Men eftersom jag tillhör en spelskola som inte fäster så stor vikt vid miljöer och setting, utan mer fokuserar på mänskliga problem, så lider varken jag, eller mina spel, av de problemen. De lider säkert av andra problem, eller åtminstone begränsningar, men det ser jag inte som något negativt. Till exempel skulle jag inte ha några som helst problem med att skriva och spela ett spel som utspelade sig ombord Titanic. Tvärtom. Det känns som en skitcool ram för ett story now-spel.
Sapient said:
Realism och realtid är ju inte synonymer, så jag ser inga som helst problem med att klippa bort transportsträckor.
Den stora boven när det gäller smala settings är traddoktrinen, som säger att man ska spela i en evighet. Spela två spelmöten så kan hela settingen bestå av en lägenhet, Titanic, ett frontavsnitt eller vad som helst. Det, och tradspelens vilja att fokusera på uppdrag och information. Tar vi bort de här sakerna så har vi effektivt eliminerat de problem som många spel bygger in.
Måns said:
Nej, precis - och som jag skriver, tror jag det är sättet att göra spännande spel om WWII, eller någon annan krigsmiljö. Just för att då är det så mycket friare att "ta bort något från verkligheten", typ.
Måns said:
Nja, jag tror att det är miljön, eller mer specifikt, den hierarkiska organisationen som ramar in spelarnas handlingar och tvingar bort väldigt mycket av det som annars ger utrymme för rollspelande. I uppdrags-informations-upplägget finns annars väldigt mycket som passar för en militär miljö - spaningsuppdrag, uppdrag bakom fiendens linjer et.c. Men problemet är att även i dessa, är nästan alla "val" dikterade av gruppens order och uppdrag, och därför reducerar möjligheterna till betydligt färre "punkter". Ska bron sprängas eller ej? Ska vi återvända med den här informationen eller ta risken att skaffa lite till?
Även om man konsekvent spelar en trupp med den typen av uppdrag som är lite friare, så blir det trots det ändå mycket mindre utrymme för individuella val och handlingar än vad de flesta rollspelare nog skulle vara bekväma med. Och då måste man ha andra möjligheter än trad-spel vanligen erbjuder, för att ge något utlopp för spelarna.
Det här är ett väldigt intressant inlägg. Jag känner att vad jag mest av allt vill spela är ett andra världskrigsspel i en stad i eller i anslutning till Tyskland för att jag känner att jag skulle kunna skapa en karaktär som skulle kunna bli riktigt genuin.
Men vad gör man sen? Även om det finns inslag av det ockulta så _händer_ det inte så mycket en junidag i Frankfurt 1938. Du kaj intriga lite, bygga i partiet, glädjas åt lilla Renates inträde i Bdm med mera. Men det är ju inga "drakar, skatter, magiska tempel" etc.
Titanic fängslar mig av anledningen att det är en historia som är så mäktig. Men det är kärlekshistorien, adeln med mera som fångas väldigt väl i filmen och inte minst själva skeppet! Musiken. Det är svårt att återskapa i rollspel. Kärlekshistorien på båten skulle nog vara svår att brinna för och få samma känslor som i slutet på filmen (jag gråter än) idag då jag ser den sista scenen).
Shindlers List ä'r en fantastisk film men som rollspel är det inte jämförbart med ett epos i DoD - det tror jag inte i alla fall.
Jag älskar tanken på att skapa en karaktär i ett 2:a vk spel och placera henne i sin miljö. Men sen...? Det är ganska styrt.
Men vad gör man sen? Även om det finns inslag av det ockulta så _händer_ det inte så mycket en junidag i Frankfurt 1938. Du kaj intriga lite, bygga i partiet, glädjas åt lilla Renates inträde i Bdm med mera. Men det är ju inga "drakar, skatter, magiska tempel" etc.
Titanic fängslar mig av anledningen att det är en historia som är så mäktig. Men det är kärlekshistorien, adeln med mera som fångas väldigt väl i filmen och inte minst själva skeppet! Musiken. Det är svårt att återskapa i rollspel. Kärlekshistorien på båten skulle nog vara svår att brinna för och få samma känslor som i slutet på filmen (jag gråter än) idag då jag ser den sista scenen).
Shindlers List ä'r en fantastisk film men som rollspel är det inte jämförbart med ett epos i DoD - det tror jag inte i alla fall.
Jag älskar tanken på att skapa en karaktär i ett 2:a vk spel och placera henne i sin miljö. Men sen...? Det är ganska styrt.
Ja, det är otroligt styrt - i ett tradspel. Men det är därför jag är helt inne på Måns linje att Story now (och förvisso kanske andra angreppssätt) lämpar sig bättre.
Schindler's list kan vara otroligt lämpat att spela, om alla är införstådda just med att valen är inskränkta - eller det är snarare poängen att de är det, och din spelare måste vända och vrida på sig för att hantera just det.
Men det kräver ju att man inte väntar sig att hitta några "drakar, skatter, magiska tempel" etc. i spelet.
Schindler's list kan vara otroligt lämpat att spela, om alla är införstådda just med att valen är inskränkta - eller det är snarare poängen att de är det, och din spelare måste vända och vrida på sig för att hantera just det.
Men det kräver ju att man inte väntar sig att hitta några "drakar, skatter, magiska tempel" etc. i spelet.
Jag är rädd att hur mycket jag än älskar tanken på settingen så tror jag att det skulle bli lite trist efter ett tag. Klockren liknelse i känsla: Jag gjorde en munk i DoD som inte slogs. Det var en häftig bakgrund jag gjorde men i spel belv det ur trist. Detsamma gällde Cedric Tagge som var en ilsken kaxig köpman som alltid flydde då det blev bråk. Jag startade allt men flydde sen min kos. Det var kul några gånger sen var det iten det mer. Jag är rädd att det skulle kunna ske i den här settingen också för mitt eget sätt att spela. Men jag ska prova spindeldoktorns spel innan jag säger något definitvt.
Mogger
Hipsteranka
Sapient said:
Jag har speltestat mitt polisrollspel Revolver under flera år, och där har karaktärerna alltid strikta order och code of conduct m.m. men inte under ett enda spelmöte har hierarkin eller uppdraget stått i vägen för dramat, att agera, att välja o.s.v. Jag har inte hunnit speltesta The Fog of War alls lika mycket men jag är övertygad om att valet blir exakt lika intressant där. Tvärtom tycker jag att strikta hierarkier och liknande ger en utmärkt grund för att tvinga fram val och i förlängningen skapa tema.
Men man måste se bortom uppdrag och order. Det intressanta är de val som de ger upphov till och hur konsekvenserna hanteras.
Men, det är nog bättre att du läser spelet om du är intresserad av hur jag hanterar det här.