Rollpersonsgestaltning för dummies

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Absolut! Men jag funderar på om det kommer bli så många tillfällen att rollspela kring de där sakerna, att man har en nemesis, är förälskad i någon eller att kidsen hänger i fel umgänge kanske är för specifikt? Kanske är det bättre att ha bredare värderingar som "All ondska måste stoppas", "Var lojal mot de som står nära dig" och "Gör aldrig något som kan få konsekvenser för ett barn".
Risken är att allt för breda mål gör att en tappar bort sig. Hellre konkreta mål.

@Rickard kom dock med en bra invändning. Det är i regel enklare att arbeta med något som handlar om förändring för att sedan när målet är uppnått hitta nya mål som sprungit från resan mot det första målet.

Nya exempel:

Kunna förlåta alverna för det svek de utförde och kostade mitt folk sin frihet. I denna målsättning hamnar resan mot målet i fokus och en tydlig signal ges även till gruppen vad spelaren vill utforska med sin rollperson. När målet är löst kan nästa fråga bli hur rollpersonen ska bygga upp sin relation med alverna igen, om det inte var så att alla möten fram tills nu har resulterat i att rollpersonens förakt grott än mer.

Hitta en väg att förlåta din trolovade som du övergav då längtan att upptäcka världen tog över. När ursäkten väl är gjord, vad säger att rollpersonen inte återigen tampas med sin känsla att vilja äventyra igen och åter sviker sin trolovade. Kanske blir nästa mål att hitta en väg där det egna behovet och den trolovades behov kan mötas.

Sen kan mål kombineras. Läste något spel som talade om att sätta gruppmål och mål för rollpersonen, där gruppens mål och det personliga målet kan hamna i konflikt med varandra.

Gruppens mål: Bevara vapenvilan mellan två stammar som en del av ett förband som rekryterats av segermakten som gick in och tvingade fram vapenvilan.
Personligt mål: Återigen kunna se sig själv i spegeln utan skam efter att svikit sina gamla ideal och låtit den egna stammen förtryckas av segermakterna.

Med risk för att helt missförstått hur @Rickard menade.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,618
Location
Göteborg
Sorry. DYD = Den yttersta domen, @GnomviDs religiösa scifi-spel, som inte är utgivet i sin slutgiltiga form, men som har ett toppenscenario (Söndrade vi falla) utgivet och ett till på väg.

 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Ett exempel från en egen rollperson som jag hade kul med och som spelgruppen uppskattade.

Jag spelade en lizardfolk för ett tag sedan vars mål var att hitta en relik för att bevisa sin börd som matriark.

Det här målet var inte vad som gjorde henne intressant. Det som gjorde henne intressant var att hon även färdades med en mer diplomatisk människa och målet var att hon skulle lära sig bli mer mild i sin framtoning. Att metoden att torna upp sig, visa tänderna och spänna ögonen i folk inte alltid är den mest gynnsamma metoden för att knyta nya allianser till den egna stammen. Så under hennes resa mot att hitta reliken genomgick hon samtidigt en personlig resa som handlade om att förändra sig själv i mötet med andra kulturer, att bli mer flexibel samtidigt som hon utvecklade en djupare medkänsla för sin färdkamrat som var mer diplomatiskt lagd.

Karaktärsdjupet kom ur tydliga konkreta målsättningar här:

Vad vill jag: Få fatt i reliken som bevisar min börd som matriark.
Vad behöver jag: Förändra mitt sätt att se på världen och möta andra folkslag för att binda nya allianser, något som utmanar min världsbild där du måste framhäva din styrka för att vinna kraft i diplomatin.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
16,931
Location
Ereb Altor
Jag kanske breddar frågan för mycket men för mig krävs följande:

  • en intressant och levande setting som jag känner att min RP är en del av
  • Att spelets regelverk inte motarbetar min inlevelse, ergo "spelighet" kan minska min förmånga till gestaltning
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,588
Location
Stockholm
Absolut! Men jag funderar på om det kommer bli så många tillfällen att rollspela kring de där sakerna, att man har en nemesis, är förälskad i någon eller att kidsen hänger i fel umgänge kanske är för specifikt? Kanske är det bättre att ha bredare värderingar som "All ondska måste stoppas", "Var lojal mot de som står nära dig" och "Gör aldrig något som kan få konsekvenser för ett barn".
Nej, det tycker jag inte alls, i alla fall inte för min spelstil. En sådan målsättning som jag exemplifierade är ju en flagga (ursprung här, finns många bra trådar om det på forumet också, kanske kan Rickard länka en bra uppställning av sånt om han orkar och vill? <3 Mitt googlande lyckas inte så bra...) som sätter fokus på min drivkraft. Specifikt är bra, för då kan vi spela mot det, och när den drivkraften dött ut hittar vi en ny!
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,378
Location
Helsingborg
En sådan målsättning som jag exemplifierade är ju en flagga /.../ kanske kan Rickard länka en bra uppställning av sånt om han orkar och vill?
Flaggor är sådant jag inte lägger på minnet. Jag använder förvisso flaggor, men aldrig i det sammanhang som de brukar snackas om, nämligen som inspiration till bomber. Bästa svenska rollspelstexten om bomber och flaggor finns i Noir så jag kan länka till en sådan text åtminstone. Vill särskilt peka på vad de skriver om att dra in rollpersonens kännetecken, begränsningar, expertiser (färdigheter), karaktärsdrag och relationer. För det påminnet mig om vad Rising brukade skriva om rollspelsbelöning: att någon som vill rollgestalta är XP-belöning ingen egentligen belöning, utan en bättre belöning är att skapa situationer där spelaren får rollgestalta mera. Det är ju sådant en rollgestaltande spelare tycker är kul.

Det här går hand i hand med vad jag skrev förut i tråden: att få de andra att hjälpa till att dra in rollpersonen i situationer.
 

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,711
Location
Eskilstuna
Absolut! Men jag funderar på om det kommer bli så många tillfällen att rollspela kring de där sakerna, att man har en nemesis, är förälskad i någon eller att kidsen hänger i fel umgänge kanske är för specifikt? Kanske är det bättre att ha bredare värderingar som "All ondska måste stoppas", "Var lojal mot de som står nära dig" och "Gör aldrig något som kan få konsekvenser för ett barn".
Jag brukar föredra att ha en konceptuell motivation – typ ”Få respekt”, ”Bli omtyckt”, ”Göra världen lite bättre”, etc.

Och sen utifrån det gör jag ett konkret mål – typ ”Få X att bekräfta min kompetens”, ”Bli förlåten av Y”, ”Samla ihop tillräckligt mycket pengar för att de ska kunna bygga barnhemmet”, etc.

När det konkreta målet är uppfyllt (och det vill jag helst att jag får möjlighet att göra under spelets gång) kan man hitta ett nytt konkret mål utifrån samma övergripande motivation.

I värsta fall kan det åtminstone dyka upp situationer där olika val kan motiveras av den övergripande motivationen.
 
Top