Nekromanti Rollpersoners bakgrunder

Mindgaps

Veteran
Joined
18 Apr 2001
Messages
182
Location
Göteborg
Hur viktigt är detta för era spelare? Jag har varit SL många gånger då spelarna bara gjort rollpersonerneran och det enda som tyder på någon slags bakgrund är vilka färdigheter de har. Och sedan har jag varit SL där man skrivit ner i otrolig detalj, detaljerna stäcker från att man har plitat ner vad allas en släktingar sysslar med till att man skrivit ner varför man använder just det vapen man använder.
Men erfarenhet är att om man som SL vill att rollpersponerna ska ha mycket detaljerade så får man göra det själv. De flesta spelare orkar inte angagera sig mer än att vara med på själva spelmötena (kanske är så att jag spelar med en osedvanligt lata skara människor). Men när SL gör bakgrunden med lite input från spelaren, så känns det oftast styrt. Hur får man sina spelare att skriva detaljerade bakgrunder med lite input och godkännande från SL?
Sedan är också frågan hur viktig är bakgrunden? När jag är spelare så vill jag ha en detaljerad bakgrund. Jag har suttit i timtal ibland och skrivit ner detaljer om min rollperson. Men vad händer när man har SL som inte bryr sig om att man spenderat timmar åt att fundera och skriva, dom där vännerna man skrev att man hade dyker aldrig upp. Ärkefienden som dödande ens hela familj finns inte att hitta någonstans.
Trenden verkar dock vara att man ska ha en detaljerad bakgrund, det blir allt vanligare i nya spel att det finns långa tabeller om vad som hänt ens rollperson (i en äldre utgåva av Traveller ska det funnits en risk att rollpersonen dött innnan han är klar). Detta är bra tycker jag, då spelledare verkar ta dessa "regel-framtagana-bakgrunder" mer på allvar av någon anledning.
 

Honken

Hero
Joined
19 May 2000
Messages
906
Location
Umeå
Jag tycker att spelar ska ha en bakgrund, men det ska inte vara för detaljerad från början. Vissa saker i kan vara detaljerade medans andra detaljer kanske kan utvecklas under spelets gång, eller kanske kan ge SL en "advernture hook".

/Honken
 

Kameli

Warrior
Joined
19 Oct 2000
Messages
201
Location
Kiruna
Aaargh! Jag förstår precis vad du menar!
Jag brukar (eller brukade det har blivit så vettu) skriva ihop ganska stora bakgrundshistorier till mina karaktärer om deras liv och leverna innan de begav sig av på äventyr där jag stoppare in intressanta släktingar fiender och plattser men inte fasen använder SL de jäkla sakerna ändå!
Sådant gör mig så fly förbannad ibland när man utryckligen fått order om att sriva en bakrund till sitt jäkla papper men sedan blir det ändå bara liggande i min mapp!
Lite förbaskad respekt får man väl begära att SL tar hand om karaktärens bakgrundshistoria, det var ju faktiskt jag som skrev den och vet historien i stora drag men SL har väl på sin höjd läst igenom den en gång.
En annan sak som får mig att vilja förvandlas till en elak storebrorsa av Hulken är när man ber folk att skriva bakgrundshistorier till sina gubbar men folk skiter i det likafan!
Ofta är det dessutom de personer som själva ber en att plita ned en förskorvad novell när de är SL!
Lite jäkla respekt kan man väl få be om!

Nåja, hoppas att det finns folk där ute som tar åt sig... Om ni ber någon att skriva en bakgrundshistoria till sina karaktärer så ANVÄND den! Allt annat är jävligt tyket! Ber sedan någon annan er att skriva en ståry så offra tio min av ert rickilaketittande och gör det!

David "Mörkrets skäggige get" Kamali
 

Wolfmaster

Warrior
Joined
22 Oct 2000
Messages
209
Location
Karlskrona, Blekinge, Sweden
Jag brukar vara gaska hård med bakgrundshistorier, men jag brukar inte kräva att det är det första de ska göra när det fixat en ny karaktär, utan istället brukar ja ge dem möjlighet att spela ett splemöte innan de skriver, bukar funka ganska bra.
 

Lambi

Swordsman
Joined
5 May 2001
Messages
597
Location
Stockholm
Jag tycker att det är trevligt med lite kött på benen när det gäller rollpersonerna vars öden man bestämmer...
Det blir så ytliga karaktärer, bara ett papper med lite siffror och bokstäver på. Det tillhör strategispelen... det är ROLLSPEL jag vill ha.
Det är alltid trevligt när man kan blanda in en rollpersons förflutna med det som händer för stunden, det hela blir så mycket mer levande.
Jag har samma problem, många spelare tar det inte på allvar... så jag har "löst" problemet genom att låta spelarna berätta "allmän" vetskap om deras rollpersoner... Gärna i Jag-form. Då brukar en och annan smyga undan lite smaskig background-info till mig som SL...
 

Tokugawa Ieyasu

Swordsman
Joined
11 Jan 2001
Messages
645
När jag är SL så brukar jag vanligtvis nöja mig med att spelarna har ett ganska bra hum om deras rollpersoners bakgrund. Jag brukar inte kräva att de skall skriva en A4 om sina RP. Undantaget kan väl vara om jag har tänkt mig att ta upp många element från deras förflutna, men det har jag nästan aldrig gjort...
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,521
Location
Helsingborg
Själv är jag den enda i spelgruppen som i viss mån brukar fylla i en bakgrund. Den är inte lång, runt 20 ord.. Där brukar jag få in vad "jag" sysslat med tidigare och kanske förklara varför jag valt vissa färdigheter och blivit den jag är idag.
I rollspel (t.ex. MC och N2) som man slår fram bakgrunder brukar jag inte ens skriva bakgrunder.. Det jag slår fram ger precis lika mycket text som om jag skulle skrivit den själv..

"...men inte fasen använder SL de jäkla sakerna ändå!"
Skulle en SL direkt använda sig av ens bakgrund så skulle jag nog tycka att det var rätt lamt då SL själv inte kunnat komma på en anledning själv.. Men efter några äventyr så kan gärna den där "gamle arbetskamraten från forskningscentret" dyka upp..
Man vill ju inte heller, som SL, bara inrikta sig på en spelares "gubbe" utan få alla att känna sig delaktiga..

"Ber sedan någon annan er att skriva en ståry så offra tio min av ert rickilaketittande och gör det!"
Själv vill jag inte bli stressad att skriva en bakgrund.. Vilka har inte skrivit en bakgrund om att RP:ns by har blivit slaktad av orcher och RP är nu ute i världen för att hämnas? En bakgrund, tycker jag, ska nerskrivas först när man fått en bra idé.. Likadant tycker jag det är om man vill skriva en personlighet.. Den ska bara komma, inte stressas fram..

/[color:448800]Han</font color=448800> som visserligen tycker det är sämre att starta en spelomgång utan en personlighet och stressar därför hellre fram en. Likadant är det med bakgrunder (om han anser att en behövs)
 

Kameli

Warrior
Joined
19 Oct 2000
Messages
201
Location
Kiruna
Nu är det ju så att när SL ber en att göra en bakgrund så skall den väl inte ligga och skräpa i spelarens mapp!
Det är klart att en bakgrund ger en mer kött på lårbenshalsen och jag brukar skriva dem även om det inte behövs men då pratar vi om korta snuttar i punktform.
Skriver man det däremot för någon annan behövs en massa utfyllnadstext och sånt tjafs så att personen i fråga förstår vad man rabblar om.

Skulle en SL direkt använda sig av ens bakgrund så skulle jag nog tycka att det var rätt lamt då SL själv inte kunnat komma på en anledning själv
Jamen fasen om nu gubben har en släkt där alla är maffiosos och farfar är högsta hönset så lär ju det påverka ens spelande rejält!
Ofta har ju Rp en ganska flashig historia bakom sig, det är ju OFTAST (notera!) inte vanliga bondpöjkar som beger sig ut i värden helt utan anledning osv.
Har man t.ex. en RP där en mäktig fiende motarbetar honom så skall det väl iallafall användas någotsånär ofta!

Man vill ju inte heller, som SL, bara inrikta sig på en spelares "gubbe" utan få alla att känna sig delaktiga
Jamen varför skulle han göra det? Det är ju för det första du som spelar din roll, det är du som skapat bakgrunden och det är mer eller mindre DU som är den, sedan ifall alla spelare har en bakgrundshistoria så skulle ingen känna sig favoriserad.
Okay, maffiosoungen lär väl kunna fixa en hel del genom sin farsa men kanske kan den gammla veteranen (brukar alltid finnas med i spelguppen av nån mystisk anledning) kangöra nått annat å medellassnörden kanske kännde den där underliga killen på nätet osv.
På detta sätt kan en duktig SL instalera RPna i ett äventyr utan den skäggiga gubben på det mörka värdshuset!

En bakgrund, tycker jag, ska nerskrivas först när man fått en bra idé.. Likadant tycker jag det är om man vill skriva en personlighet.. Den ska bara komma, inte stressas fram..
Dessa saker tycker jag nog hör ihop, en bakgrund avspeglas ofta på ens personlighet, en slav som blivit piskad hela livet är knappast lika frammåt och lycklig (okej det KANSKE han är men VARFÖR?!) som en snorig överklass sprätt som föddes med en hel silverservis inkörd i käften?
Ofta när man gör en gubbe så har man lite idéer om hur den beter sig och därifrån behöver man bara gå baklänges till några viktiga punkter i RPns liv.

Det är ju inte frågan om att man skall gå på spelarna med knutpiska men den tid som det dröjer mellan äventyren (ofta en vecka för mig, några andra kanske har andra åsikter) så kan man tamejtusan ta å lyssna på sina favvolåtar, läsa sin favvobok och se sin favvofilm (lite iallafall, musik brukar ofta hjälpa mig. Böcker och film är ju lite värre om man har mycket att göra) och få lite inspiration till att brodera ut en bakgrund.
Jag förväntar mig inga best seller romaner men iallafall något!

David som upplevt de "riktigt" kassa bakgrunderna (men ack så lustiga en del av dem) Kamali

Ett ex på en um... tja.. bedöm själva...

Bakgrund till person vars namn jag ej skall nämna:
"Jag föddes, sen slog jag i skallen och låg i koma itjugefem år innan jag vakna å började sen äventyra."

Impressed? Not? Noooooo, really?
 

Bajsätaren_No1

Veteran
Joined
26 Dec 2000
Messages
18
Location
Helsingborg
Detta tycker jag.

Meningen med bakgrunden är vad jag tycker att man ska få en känsla för hur gubben är.
Hur han beter sig, hur han reagerar, hur han agerar.
Finns inget tråkigare än när rollpersonen ena stunden är en mjukis och sen är en kallblodig mördare, bara för att det är mycket lättare just då.
Men att hitta den där rätt känslan är inte alltid lätt, inte för mig i alla fall.
Ibland hittar men den direkt och ibland aldrig.

För att få spelarna att skiva en bakgrund kan man ju säga typ så här ”Ni får 10 erfarenhets poäng till när ni lämnar in en bakgrund, den som lämnar in den bästa får 5 till”.

Och när en spelare inte spelar sin karaktär rätt, typ som att en dvärg flyr under strid ska det påpekas och straffas om det upprepas.
Men man ska ha förståelse för om det ibland kan vara svår att hitta rätt. Ibland får man bara en jävligt tradig karaktär.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Problem med bakgrunder

Generellt sett finns det tre problem med bakgrunder till rollpersoner, som uppträder i olika situationer.

1) Spelaren skriver ingen bakgrund. Detta är det vanligaste problemet. Spelaren är inte intresserad av socialrollspel där pappa slog honom som liten och han bara fick mjuka julklappar som barn. Han vill ha action. Alternativt, spelaren är för lat.

2) Spelledaren läser inte bakgrunden. Detta får väl betraktas som det dolda problemet med bakgrunder: spelledaren läser inte spelarens bakgrund. Alternativt, spelledaren läser den men skiter i den, eftersom hans ståry är mycket fräckare än den som spelaren lämnar en massa krokar till.

3) Bakgrunden spelar ingen roll. Liksom, när man tittar på Rambo så spelar Rambos bakgrund inte någon roll. Den är på sin höjd en ursäkt till att han kan skiva vietnames med bakbundna händer.

Problemet med det första scenariet är att det lämnar en del att önska om karaktärsspelet. Å andra sidan kan det i kombination med det tredje scenariet vara helt i sin ordning tack vare genrekonventionerna. Feng Shui är ett sådant rollspel - det är hongkongaction. Det intressanta är inte att en rollperson är en försupen snut som skiljt sig från sin frigida hustru, att en annan rollperson är uppvuxen i ett Shaolinkloster i Långtbortistan etc. Det som är intressant är att rollpersonerna har förmåga att sparka rumpa, och bakgrunden är en ursäkt för att de ska kunna sparka (eller skjuta, eller skiva, eller vad de nu gör) rumpa.

Det stora problemet med scenarie ett är att det lämnar spelledaren hängande i luften. Han vet inte vad det är som rollpersonen är intresserad av, och har inga ordentliga krokar att hänga upp sitt äventyr i. Incitamentet för att äventyra kan lätt bli "den mystiske mannen på värdshuset". Dessutom tillkommer ovanstående frånvaro av karaktärsspel (men det kan ju som sagt var låta bli att vara ett problem, givet genren).

Problemet med scenarie två är direkt frustrerande. Det känns väldigt lätt att rollpersonen inte har med äventyret att göra. Ståryn må vara skiträck, men vad har jag med det att göra? Tämligen ofta har jag drabbats av äventyr där jag helt enkelt känt att jag inte har någon anledning att engagera mig. Under ett Star Wars-äventyr var det mer naturligt för min rollperson att administrera och bygga en stad än att blåsa iväg med ett spionskepp för att spionera på den lede fi. Liksom, vad ska min politiskt och socialt engagerade, men totalt otekniske, rollperson göra bakom spakarna i ett spionskepp på fientligt territorium? "Nåja, jag hänger väl med då..."

Scenario tre är bara ett problem om man uppfattar det som ett sådant. Feng Shui är skitball, till stor del på grund av genrekonventionerna som gör att bakgrund inte behövs. I Cthulhu är bakgrunden mest en ursäkt för rollpersonens färdigheter, eftersom hotet alltid kommer utifrån, inte från ens bakgrund. I Kult däremot är bakgrunden mer viktig. Utan bakgrund har spelledaren inget att göra med rollpersonen, utom att kasta på honom en räcka monster till.

Min erfarenhet av bakgrund är att spelaren gärna får (och bör) skriva en bakgrund. Det ger spelledaren något att arbeta med för att dra in rollpersonen i historien. Bakgrunden kan vara femtielva sidor lång om spelaren så känner för det. Det är sällan ett hinder för genren att ha en bakgrund, så även om det egentligen är ointressant för genren att ha en bakgrund så kan man gott ha en i alla fall. Det löser problem 1 och 3.

Spelledaren bör dock inte få mer än en halv A4-sida i punktform. Mer än så orkar spelledaren inte läsa - antingen är spelledaren för lat för att göra det, eller så slänger han energin på sin Balla Ståry som ändå inte behöver rollpersonernas bakgrund och struntar i den i alla fall. En halv A4 verkar dock de flesta orka läsa, och ofta finner de något intressant i den också som de kan bygga äventyr kring. Jag uppmuntrar spelledare att ta hänsyn till rollpersonernas bakgrund och bygga in den i historien.

Favoriten på den punkten är Babylon Project, som har en fantastiskt bra rollpersonsgenerering - den bästa jag har sett. Till att börja med så får spelaren automatiskt en bakgrund till sin rollperson, samtidigt som denne får en förklaring till sina färdigheter, och detta utan miljoner tabeller och life paths. Bakgrunden sammanfattas automagiskt till ett för spelledaren lättläst format. Och slutligen så finns det incitament för spelare såväl som spelledare att dra in bakgrunden i äventyret.
 
Joined
25 May 2001
Messages
1,039
Location
Åbo, Finland
Jag tycker som SL om att ha rollpersonernas bakgrundhistorier till hands. EFtersom jag tycker om att improvisera mycket, finns det inget bättre än att plötsligt nappa på ett bete som finns i nån av RPnas bakgrunder o spinna vidare på det som en sidohistoria till det verkligea äventyret. Problem uppstår dock när det finns spelare (Nej Fade, du är inte ensam /images/icons/wink.gif) som inte bryr sej om att utveckla sin karaktär medn en bakgrund, vilket gör att karaktären blir oförutsägbar och kan reagera såsom passar situationen bäst... sånt rollspel tycker jag inte om, eftersom det går ut på att klara sig bäst, och inte att spela bäst.
MM jaa, det var mina åsikter
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"Problem uppstår dock när det finns spelare (Nej Fade, du är inte ensam ) som inte bryr sej om att utveckla sin karaktär medn en bakgrund, vilket gör att karaktären blir oförutsägbar och kan reagera såsom passar situationen bäst..."

Inte nödvändigtvis. En hel del spelare vill inte skapa en bakgrund men väl en personlighet, eftersom de inte vill låsa sig till bakgrunden. Istället hittar de på bakgrunden allt eftersom, men håller sig till sin personlighet.

Vi hade till exempel en sextitreårig gammal krigare i en DoD-kampanj (Svavelvinter-kampanjen). Min rollperson i samma kampanj hade ca två sidor tokrolig bakgrund som slutade med att rollpersonens far slängde ut rollpersonen efter att ha hittat henne i säng med faderns värste rivals son. En rätt kul bakgrund, men den tillförde egentligen föga till kampanjen.

Krigaren (han utan bakgrund) tillförde dock en hel del till kampanjen, genom att han hittade på bakgrunden allt eftersom. Mitt under en strid mot Rabdo-Rhana så började spelaren plötsligt berätta krigshistorier om hur han hade blivit överfallen av lönnmördare när han var i Kardien nittisex - och den berättelsen fortsatte genom hela striden.

"Å sen tvålade jag te den där typen med en fackla... (till spelledaren) Jag greppar en fackla och sopar till lönnmördaren med den. (rasselrasselrassel) Å det måste jag säga, det är bra med lönnmördares kåpor, för de brinner så lätt, och då blev det ljust så att jag såg fyra andra lönnmördare som kröp in genom fönstret. Å då blev jag så jävla förbannad..."

Fy fan vad vi garvade!

Sen är lite oförutsägbarhet aldrig dumt. Jag vill helst inte skriva kampanjer där jag som spelledare måste förutsäga spelarnas handlingar, och jag vill definitivt inte spela en sådan kampanj. Därmed är spelarnas oförutsägbarhet inget problem för mig, utan tvärtom något som får ståryn att svänga desto mer.
 

Netfeed

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2001
Messages
2,273
Location
Göteborg
vem säger att de behöver ha någon bakgrund
skulle man inte lika gäran kunna kasta in RP:na i ett fängelse säga att de har blivit drogade till den milda grad att de inte kommer ihåg något om sig eller de sina och sedan få dem att ta sig ut där ifrån?
sedan kan man spm SL ge lite bakgrund här och där och på så vis styra spelet lite mer nogrant?
 

Silke

Warrior
Joined
23 Jan 2001
Messages
248
Location
Vällingby, Stockholm alltså...
Klart man kan det men jag skulle tröttna som spelare att råka ut för detta varje gång en ny kampanj drog igång. Att styra spelarna är inte alltid så enkelt trots att man ger dem mer och mer "kött på benen". Har själv provat och resultatet blev en bra bit ifrån mina grund tankar men man får anpassa sig efter deras tolkningar.
Som omväxling så är idén helt okej.
 

Rhemzor

Veteran
Joined
9 Apr 2001
Messages
172
Location
Borås
Problemet jag hade......

Problemet jag hade när jag gjorde en bakgrund till min person, och hur han var. Blev att han blev för svårspelade (kan bero på att jag inte är en så erfaren spelare, men ändå)
Så det blev pankaka av hela han.......
 
Joined
26 Apr 2001
Messages
1,512
Location
Stockholm
Hmmm.....

...gör man det varje gång spelarna slår fram nya rollpersoner så får man något som är ganska cheesy som det heter på amerikanska.
 

Netfeed

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2001
Messages
2,273
Location
Göteborg
Re: Hmmm.....

tja om man håller på och spelar med samma hela tiden kanske det vore en ide
vad vet jag spelar inte så jätte aktivt rollspel
 
Joined
25 May 2001
Messages
1,039
Location
Åbo, Finland
Naturligtvis betyder inte en bakgrund att en RP blomstrar upp till en enormt underbar karaktär, men vad jag försöker få fram när jag ber spelarna om bakgrund är en sorts riktlinje att hålla sig till. Visst kan spelarna få bete sig oväntat, men den oväntade vändningen får gärna komma med en förklaring (antingen i rollspelet som miner, gester eller skriftligt, muntligt till SL)

Sen hjälper det också lite mindre erfarna spelare att ta sig in i sin roll.
 
Top