Nekromanti Rollpersoner och Husdjur

K

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
När jag tänker tillbaks på de få gånger någon av mina
spelare skaffade sig husdjur till sina rollpersoner kan jag
bara komma ihåg dem som synnerligen opersonliga sådana.
Kanske en ghoul-varg som en Gangrel-rollperson hade, som
vi dessutom glömde bort hela tiden, i stil med:

"Okej, då lyckades vi alltås ta oss till England. Äntligen."
*2 timmars rumblande på Londons gator*
"Vänta nu ! Vart är min varg !"

Sådana pinsamma incedenter fick vi jämt försöka
bortförklara. En annan spelare hade en korp som förvarnade
spelgruppen om folk som lurpassade på dem, etc. Men det
blev tröttsamt i längden. Kan kanske vara ett intressant
ämne att disskutera. Är det någon som har några
erfarenheter ?

/Alexander Gyhlesten

"Vigvatten: Smidigt diväteoxid"
 
Kanske inte samma sak inom fantasy som jag spelar, men i vår spelgrupp händer det att RP har husdjur då o då... Just nu är det en lönnmördare som precis har köpt en björn. Passar inte ihop enlit mej men *ler*... i en annan grupp (samma spelare dock) finns en gladiator som äger ett föl. Det är ganska roligt egentligen.
Tidigare i vårt spelsällskap fanns oxå en spelare som nu lyckligtvis har slutat... han sprang omkring med två vakthundar, som han försökte träna om till stridsdoggar...hrrm

Ja iaf, så tycker jag gott att RP kan ha husdjur, men de beror ju på vilken sort, och främst vilket spel.

"I may be small but I can still kick your ass!"
 
Det tunga legosoldatförbandet FSS lyckades på något sätt skaffa sig en tax som döptes till Max. Kommer inte riktigt ihåg hur den hunden kom med i gänget men Max var en god vakthund på rymdfraktaren Dachsen Intruder.



/Patrik

"Die gemüse sind gestorben und die sahne sind so schalk." - Caramba
 
<I>"en lönnmördare som precis har köpt en björn. Passar inte
ihop enlit mej men *ler*..."</I>

Och vad i hela fridens namn har han den till ?

<I>"Ja iaf, så tycker jag gott att RP kan ha husdjur, men de
beror ju på vilken sort, och främst vilket spel."</I>

Kan inte tänka mig något spel det inte skulle passa i.
Kan du ?

/Alexander Gyhlesten

"Vigvatten: Smidigt diväteoxid"
 
Känner igen det alltför väl.. magiker och deras J*vla familariis ... Eller paladiner med deras vita hästar.. *suck*

Hästen är väl okej, men inte efter några levlar (snacka d&d nu va. okej? :gremlaugh: ) då blir de inteliigenta och i stort sett behöver den en egen spelare.. annars glöms den bort.. (kanske därför man kör i dungeons också : "Nej, hästen är för stor, kommer inte in... " eller : "lessen men din korp tycker inte om grottorna, den vil ju ha himmlen över sig... den ber att få vänta utanför..."

Nej.. jag tycker bara de glöms bort, båda av andra spelare och sl... och spelaren som äger dem..

men en dum hund som skuttar runt i sällskapet i ett fantasy spel har jag inget svårt att tänka mig.. men då måste den kommas ihåg..

chrull

.-. .- -.. .. --- .- -.-. - .. ...- .. - -.--
 
Kinamat

En av mina spelare köpte en hund som han var mycket fäst vid. Tyvärr blev han tvungen att grilla den och äta upp den när han höll på att svälta ihjäl... Gissa om han var lessen, men det räddade hans liv.

"All fled, all done, so lift me to the pyre,
The feast is over and the lamps expire"
 
Kanske obfuscate?

Ja jag har spelare som har husdjur t.o.m. i DC HEROES, men i alla spel så glöms de bort. Ingen tycks kunna komma ihåg dem, de kanske har någon slags obfuscate, eller?
Om husdjuret dör pga av en ondsint SLP så reagerar dessutom karaktären starkare än om en vän hade blivit dräpt, detta trots att djuret nyss är inköpt/infångat, men vännen har man haft i många år??? (Kanske inte var så goda vänner då, eller? /images/icons/smile.gif)

"A bullet in your arm does very little harm, a bullet in your head can make you very dead."
 
<I>Kan inte tänka mig något spel det inte skulle passa i.
Kan du ?</I>

I DoD finns ju magiker som har familiarii... det är ju oxå husdjur



"I may be small but I can still kick your ass!"
 
Min vän som spelar en Druid i Dungeons&Dragons utbrister efter några rundor i strid.
-Men vänta nu jag har ju en varg också.
(sl)-ja det har du rätt i det glömde jag.

När du hör pilen inser du att du är död!
 
Jag kommer ihåg en kompis vars rollperson hade både kamel och åsna. Dessa båda djur var i allra högsta grad med i äventyret. Som livräddare bl.a.

Nyckeln till att ha husdjur i rollspel är att SL låter dem vara användbara. Ett användbart husdjur (dvs. inte bara packdjur el. dyl.) glömmer man sällan bort, inte ens om man rumlar runt i London...

Agh zadrau pôtul ilur Exarhep iz zanashrob bugd agh stâzob majât-snoshgronk tiul rausuga...
 
*ha*

Ja det är ju också ett sätt att använda sitt husdjur på /images/icons/wink.gif

/Alexander Gyhlesten

"Vigvatten: Smidigt diväteoxid"
 
Borde väl vara groteskt svårt att hålla sig obemärkt incognito, som i alla fall jag trodde en lönnmördare väl ofta ville, och framförallt att smyga sig på någon om man har en kärvänlig björn lufsande i ett koppel bredvid? En lönnmördare som bryter sig in i ett hus genom att låta sin björn ramma dörren (kasta först in en burk med honung bara) kan väl heller inte sägas vara särskilt yrkesskicklig. Men å andra sidan, det är ju originellt och så länge situationen inte spårar ur alldeles kan det ju vara skojsigt med udda kombinationer som lönnmördare-lurvig bjässe. :)

Förresten vet jag inte vad jag menar.

Mvh
Herr Ågren
 
Stämmer. Det där om djur och deras nyttighet, alltså. Man utvecklar lättare en nära relation till ett kreatur som man har nytta av. Ser man till verkligheten så är ju en bonde antagligen betydligt mer fäst vid sina mjölkkor än vad bortskämda snorungar är vid sina sommarkatter (eller hundar/kaniner), som de inte sköter ordentligt utan bara har för att gulla med tills de tröttnar.

Ett speciellt exempel kan annars hämtas ur mina tidigare rollspelsäventyr: Under en kampanj (DoD v4) medförde vår grupp en söt men aggressiv liten jätteleguan-unge, som vi hade hittat i dess bo efter att ha avlivat mamman. Om man kan kalla ett infångat vilt kräldjur för husdjur är väl i o f s tveksamt, men efter en ömsesidig invänjningsperiod blev den i varje fall som en del av "familjen" och gavs det passande namnet Kanaljen. Denna ettriga lilla ödla glömdes sannerligen inte bort, utan stod snarare i centrum för uppmärksamheten och även handlingen ett tag. Att bitas hårt och mycket, vilket var Kanaljens favoritsysselsättning, är ett ruskigt effektivt sätt att göra sig påmind vill jag lova. :gremwink: Dessutom utvecklades Kanaljen så småningom till en mycket nyttig medhjälpare i stridsmoment, och kastades t ex i ansiktet på anstormande orcher för att gripa sig fast och gnaga bäst han ville. Frågan är om vi eller den rackaren till ödlekrake själv mest uppskattade hans enastående insatser i strid (fara runt mellan de fientliga kombatanternas ben och ställa till med förvirring, bitas!)... :)

Förresten vet jag inte vad jag menar.

Mvh
Herr Ågren
 
En av mina Gangrels har två trevliga vänner i form av två lo-djur (ghouls) han pratar och överlägger de flesta planer med (lo djuren är nästan som extra spelare det är skit kul) sen får vi ju inte glömma hans military force (5 blubbar) av vanliga katter som han också snackar med.

När du hör pilen inser du att du är död!
 
I Eon (som shamanRP) hade jag hund och katt som husdjur. I katten bodde det en ande som skulle ta över min kropp när jag ville fara iväg spirituellt. Hunden hade jag bara med mig. Den hjälpte mig aldrig i strid.

Mina spelares husdjur brukar jag aldrig glömma bort. En är en hob som rider på sin spiritus familaruus drake. Den <EM>är</EM> rätt uppseendeväckande.
En annan spelare är en pojke som har en varghund. Han har verkligen det här pojk/hund-förhållandet och brukar inte glömma bort den. Den är bra på slåss i strid (bättre än spelarens RP) glöms den oftast inte heller bort. Om han skulle göra det vid strid så säger jag bara att hunden blivit rädd och vågade inte attackera förrän då.

/[color:green]Han</font color=green> som inte har för stor erf. av husdjur i rollspel
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top