Nekromanti Rollperson...

[Silvervarg]

Eftersom jag inte har någe vettigt för mig så tänkte jag leka ihop en rp (till eon såklart). Jag kom att tänka vad som för yrke den skulle ha och då kom jag tänka på vad är en rolig rp vilket leder till min fråga. Vilken rp har varit/är eran bästa och roligaste? Jag vet frågan har tagits upp mkt innan men det kommer nytt folk och nya rps hela tiden (nästan iaf ). om frågan tagits upp nyligen vet jag inte och orkar inte ta reda på (ja, jag är fruktansvärt lat) men den är ändå alltid lika intressant.

 

[Sebastian Andersson]

En levade rollperson = en rolig rollperson

Jag kom att tänka vad som för yrke den skulle ha och då kom jag tänka på vad är en rolig rp

En motivering på en rolig rollperson för mig är en rollperson som känns levande. Det viktigaste behöver alltså inte vara vilket yrke eller ens vilken ras som väljs utan vad man lyckas göra av det hela dvs hur "levande" man lyckas göra karaktären. Så hur bär man sig då åt för att göra sin karaktär levande?

En av de viktigaste bitarna är själva utvecklandet av karaktärens bakgrund. Själva bakgrunden är det som gör karaktären till det den är och om själva bakgrundshistorian är knapp ger det också sämre förutsättningar för att göra rollpersonen levande.
För att skapa en innehållsrik bakgrundshistoria kan det vara lämpligt att försöka besvara vissa frågor relaterade till rollpersonens bakgrund och uppväxt. Exempel på detta kan vara: Var växte karaktären upp någonstans? På vilket sätt påverkade detta karaktären? Fanns det några särskilda händelser/minnen som karaktären upplevde och som påverkade denne? Vilka i så fall är dessa minnen? Vilka personer var av vikt för karaktären under dess uppväxt och vilken relation har denne till dem idag? På vilket sätt har dessa påverkat karaktären?
Man skulle kunna sammanfatta det hela genom att säga att bakgrunden ska svara på frågan ”hur kom det sig att” vad gäller hela rollpersonen.
Förslagsvis är dessa frågor något som utväxlas mellan spelare och spelledare för att spelledaren skall ha möjlighet att kunna koppla bakgrundshistorian till den kommande spelkampanjen och för att spelaren ska ha chans att kunna sätta sin personliga prägel på sin karaktär.
Jag vill betona vikten av väl avvägt samarbete i detta då en karaktär skapad enbart av spelaren i regel blir dåligt förankrad i kampanjen. Å andra sidan blir en karaktär skapad enbart av spelledaren lätt en förlängning av dennes vilja och kan därför bli dåligt förankrad hos spelaren.

"Spelaren Sebastian vill spela en tjuv. Då spelledaren inte vill ha ännu en ”typisk tjuv” så kräver han av Sebastian att denne utvecklar sin karaktärs bakgrund. Spelledaren kräver av Sebastian att han förklarar eller åtminstone påvisar en god anledning till att rollpersonen började stjäla. Efter diskussion kring det hela kommer de fram till att rollpersonen, som Sebastian har döpt till Abraxus, växte upp i ett kloster eftersom han icke var önskad av sin mor. Huvudorsaken till detta var hans längd, han är en människodvärg. Sebastian går först tveksamt med på detta då hans bild mer handlade om en smidig, perfektionistisk ärketjuv men då spelledaren upplyser honom om rollspelsmöjligheten i det hela samt betonar att en dvärg visst kan vara både perfektionist och smidig så inser han att det hela inte alls behöver vara en så dålig idé. Tillsammans bestämmer de att Abraxus växt upp i ett fördomsfullt samhälle med lite till övers för dvärgar och att hans försörjningsmöjligheter därför varit begränsade. Efter en massa ”skitjobb” här och där fick han jobb hos ett gäng gycklare, då han hade talang för akrobatik. Hans entré till tjuvyrket kom sig av att han först blev anklagad för stöld av gycklargruppens kassa. Utkastad, förolämpad och lynchad flydde han från gycklargruppen med tankar på hämnd i huvudet, trött på alla fördomar han mött i livet. Han tänkte att ”Jag skulle ha gjort det när jag ändå hade chansen” och inser att han lika gärna kan bli tjuven alla ändå tycks tro att han är.

Ett annat viktigt fundament i karaktärsskapandet är utvecklandet av vad som är de starka drivkrafterna och målen som rollpersonen har. Dessa är betydelsefulla att konkretisera så långt som möjligt då de för det första ger spelledaren en god uppfattning om vad som kan tänkas intressera rollpersonen. Här erbjuds en möjlighet för spelledaren att betänka vad för motstånd som kan tänkas erbjudas och detta i sig innebär redan här goda äventyrsuppslag. För det andra så innebär det för spelarens räkning en god referensram i sitt gestaltande. Karaktärens drivkrafter talar för hur denne kan tänkas ställa sig i olika situationer och är således en väsentlig bit i själva agerandet av karaktären.
Sammanfallande med rollpersonens drivkrafter och mål är också dennes personlighet definierad i olika karaktärsegenskaper som exempelvis snålhet/generositet, stolthet/ödmjukhet och så vidare. Frågan man bör ställa sig är inte bara hur mycket av dessa egenskaper som uttrycks i rollpersonens personlighet utan också varför de uttrycks. Ett sätt att lösa detta är att helt enkelt att ställa sig frågan ”varför är jag…” gällandes alla de viktiga egenskaper som man vill ge uttryck för i rollpersonens personlighet.
Kort sagt kan man definiera en god konkretisering av karaktärens drivkrafter och personlighet som att den skall kunna besvara frågan varför rollpersonen agerar på det sätt den gör.
Det ger en bättre trovärdighet åt karaktären om dennes drivkrafter på ett logiskt sätt sammanfaller med bakgrunden. Det är också viktigt att tänka på att en karaktär inte alltid är på insidan vad han visar i sitt beteende. Därför kan man, om man vill ge sin rollperson extra djup, tänka sig att den i själva verket har två olika personligheter. En som den brukar visa utåt, dess yttre, samt den inre vilken avser personens sanna jag. Var inte heller rädd för att ge karaktärer svagheter och brister. Dessa gör också karaktären mer trovärdig och utgör intressanta möjligheter till rollspelande.

"Tillsammans bestämmer de att den fördomsfulla världen har format Abraxus till en kallhjärtad och bitter individ, en sann egoist med få vänner. Hans största njutning i livet är de värdefulla föremål han lyckas tillskansa sig genom sina tjuvfärdigheter. Han ser det som sin rättfärdiga hämnd på världen att stjäla det som för dess invånare betyder mest och han har även insett att rikedom i förlängningen innebär makt – makten att hämnas i större skala. Samtidigt saknar han de vänner och den kärlek han aldrig har fått och han kan därför hamna i dilemma de sällsamma gånger någon visar honom vänlighet."

Det kan också vara värt att nämna ett par ord om agerandet av rollpersonen, inte minst då det är den slutliga processen i att levandegöra karaktären. Tänk efter lite vad för röst karaktären kan tänkas prata med, är den mörk/ljus, lugn/kraftfull och så vidare. Prova lite olika röster tills du finner en som du känner dig nöjd med. Vidare vilken kroppshållning och vilka ansiktsuttryck brukar karaktären ha? Är kroppshållningen stolt och reslig med stela ansiktsuttryck eller kanske ihopsjunken hållning med nervösa stirrandes ögon? Prova dig fram även här. Lite rekvisita kan ibland göra susen. Det kan vara allt från enkla saker som till exempel en käpp till en äldre herre till hela klädesuppsättningar. Tanken med rekvisita är att öka känslan av upplevelsen - ett faktum som till och med barn brukar vara väl införstådda i. Det är en himla skillnad att verkligen hålla det dragna svärdet i sin hand (även om det bara är en pinne eller ett skohorn) eller att bara stå där hutandes med en tom hand. Prova så får du se, men undvik att blanda in en massa farliga vapen av förståliga skäl.

"Sebastian har bestämt sig för att agera Abraxus så långt som möjligt ståendes på knäna för att öka känslan av litenhet. Han provar lite med olika röster och bestämmer sig för en ganska ljus, väsande och bitter stämma. Kroppshållningen blir ganska ihopsjunken fast kvick med en del nervösa rykningar. Ansiktet tänker han ”skrynkla ihop” så gott det går och så länge han orkar för att kunna porträttera denna lilla sammanbitna varelse. Som rekvisita tänker han använda sin gamla slitna poncho och ett skohorn som får bli dolk."

Avslutningsvis vill jag poängtera vikten av ”att ha en tydlig vision” i det du gör. Detta gäller ju inte bara i rollgestaltandet utan i mångt och mycket i livet i allmänhet. En tydlig vision ger en godare möjlighet till gott genomförande av samma princip som att en arkitekt inte kan arbeta utan en tydlig ritning. Vad gäller rollpersonen kan du exempelvis när du försöker att beskriva utseendet söka så många adjektiv som möjligt så att du i så stor utsträckning som möjligt verkligen beskriver och inte bara ”hur den ser ut” utan också ”på vilket sätt”. Eller varför inte rita en bild eller söka bilder på nätet eller i tidningar?

Detta är bara ett par exempel på hur man kan gå till väga för att göra sin rollperson mer levande. Men ta och använd din fantasi då det ju som bekant är den som är den enda begränsningen…

Vilken rp har varit/är eran bästa och roligaste?

Givetvis de som känts mest levande!

 

[Ceram]

Cerams åsikter...

Vilken rp har varit/är eran bästa och roligaste?

Jag har faktiskt inte spelat eon eller rollspel överhuvudtaget mer än kanske tio gånger...

Däremot har jag spellett eon ett stort antal gånger och med ett stort antal karraktärer.

Vilka är de riligaste karraktärer jag spellett?

Det rollpersoner som jag varit med och skapat så att jag får hela historian klar för mig (och hittar på delar själv eftersom jag inte kan låta bli) från början bli betydligt mer levande att spelleda än de som spelarna gjort själva som mest bara är siffror. Karraktärerna blir också roligare att spelleda ju mer de utvecklas. Mina spelare är inte särskillt duktiga på att leva sig in i karraktären och spela efter dennes drag. Därför blir jag alltid extra glad när en spelare faktiskt lyckas med detta.

exempel person. En av de roligaste jag spelett är en cirefalisk milisman/sjöman från Camard. Han är cynisk, beräknande, misstänksam, lagvrängande och aningen girig. Dessa drag har förstärktst under de år han spelats och han har även blivigt en ovövervinnerlig svärdsman. Därför är han numera när vi spelar nästan aldrig inblandad i strid...

 

[Najl]

Min rollperson (och lite mer)

jag spelar ju i två olika grupper, en där jag är spelledare och en där jag spelar, så jag kan skriva lite om min karaktär och dess bakgrund så gott jag kommer ihåg och så gott som jag förmår (klockan e mkt):
kortfattat:
Han heter iaf Elias (med tryck i e:et)
Han föddes upp på en av de större gårdara i Daggbacken, högt upp i Asharien. Hans far (kommer inte ihåg namnen, eller efternamnen) är en gårdfrihandlare och förhandlar med de flesta förbi-passerande (handelshuset ligger ju så bra intill vägen) så han har ju lärt mig vad gäller handel och att vara en stenhård man. Elias mor arbetade hemma och det var där han höll till i barnåldern, i köket. Han har således lärt sig att laga mat, diska, mjölka kor, osv. Mordern lärde honom också att vara en ärlig man (beteenden: ärlig, rättfram, försiktig/blyg). Han hade ochså en syster, bara ett år yngre och dom gjorde mycket med varann; en gång vandrade dom till floden väst om staden och upplevde mycket gemensamt. Nu e det så att vid 20-års ålder väcktes lusten i honom att bege sig iväg, för att "se världen".
(ännu mer kortfattat)
Det var här spelet började. jag har tagit mig ända till Jarla (det var här jag träffade "vargen", en annan spelare i min grupp, sen fick vi ett uppdrag av "greven", ni vet? mm, det handla om att hämta det speciella vapnet kalimore, som ni kanske också vet? (som jag inte vet mycket om) ja, så nu vandrar jag runt i sunari skogen, med mina vänner
varje dag drömmer jag om att se min syster gående på vägen framför mig, jag längtar efter att omfamna henne, snyft...

aja, det e mycket mer, jag har en farbror också, och kompisar i daggbacken. När vi kom till jarla träffade vi den unge "seb" som ville följa med och på vägen träffade vi en kvinna "aldej" som gick, som vi plockade upp, och vi gick dessutom förbi staden "sunaris portar" så där träffade vi två alver som ville vara med på uppdraget.

ok, vi "plockade" inte upp dom, det var svårt att få dom med, alla utom seb.

så gruppen (två spelare och fyra slp):
jag ELIAS -från Daggbacken
VARGEN -en vapenmästare från Tuzan Rim
SEB -ett hittebarn (ganska bra på att tjuva dessutom, stal penningpungen från den tyckne färje-vakten som lät oss betala mer för en åktur över sjön för att vi hade en person mer)
ALDEJ -en kvinna som e lite hemlighets-full som också kommer ifrån Tuzan Rim
CERED -en av alverna
LETESSE -brodern till andra alven (han håller på att lära mig strida med den alviska staven Visna)

Jag kunde tydligen inte låta bli att skriva lite om kanpanjen också, men min rollperson hör till den med, ifall du vill veta mer om allt så säg till.
NU går jag och lägger mig!!! Godnatt!

 

[regelslaktaren]

Re: Min rollperson (och lite mer) (OT)

"Han föddes upp på en av de större gårdara i Daggbacken"

Hehehe...

Han är inte ovanligt kortväxt? Förstår inte skämt? Viftar på öronen när han är glad?

 

[Pendragon]

Vissa tendenser... som pekar åt det hållet... (OT)

Han är inte ovanligt kortväxt? Förstår inte skämt? Viftar på öronen när han är glad?

"Han hade ochså en syster, bara ett år yngre och dom gjorde mycket med varann"

"varje dag drömmer jag om att se min syster gående på vägen framför mig, jag längtar efter att omfamna henne, snyft..."

Uppenbarligen Cirefalier... eller redneck.

/Joel - övertolkar

 

[Gorion]

Jag tycker om att spela hedersgubbar Sådan som andra RP hatar för att dom eliminerar alla bra sätt att döda en fiende på och väljer den svåraste bara för den är mest hedersam.

 

[BraidsMamma]

Har vi inte sett det där i en Codex?? (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Sebastian Andersson]

Nja...

...delar av det är faktiskt hämtade från min artikel där. Kul att du kom ihåg vad du läst!

 

[Funs1]

Som Sl tycker jag att de roligaste rollpersonerna att spelleda är dem som har ett mål med "livet", övergripande, som hänger med genom alla äventyr. kan vara att bli rik, uppnå ett visst rykte/status, hitta ett specifikt föremål, eller kanske hämnas någon. Ett mål som präglar hela rollpersonen och hans handlingar. Något som hela tiden måste tas i beaktning, även det kanske finns andra viktiga saker att tänka på. Har haft flera sådana rollspersoner i min grupp. Och det är alltid lika kul då det ibland är viktigare med detta uppsatta mål, än klara det uppdrag man håller på med.

Klart slut!
/Funs1

 

[Sadaigh]

Jag är bara SL inom Eon så jag har ingen direkt RP som jag håller mig fast vid. Men mina kompisars RPs har de haft sen start, och det är himla kul att se deras RP utvecklas så mycket som de gör efter en så lång tid. En lång historia bakom deras RP, och såklart, mycket äventyr som skall upplevas!