Nekromanti Roligaste karaktären

[-BoNe-]

Hur var den roligaste karaktären ni har gjort till eon?? Ja har bara gjort en eftersom jag spelleder mest men en snubbe i min grupp kan ärva tronen som härskare i landet men hon(karaktären) spelar och super bort alla pengar och åker runt i mundana utklädd till typ luffare..

Sen har vi en till som har en halv alcholiserad gammal (35år) riddare som är jätte hedersfull och sådant men fastnar i fönster med sin rustning (halvvägs ut vid midjan ungefär så fastnar han) när han sitter i fyllesällen.. Så jävla kul..

 

[Lord Renisis]

Den Roligaste karaktären man har är en munk från Sung .
As

 

[-BoNe-]

förklara mer om honom..

 

[Durzmal]

en handelsman med en magisk pannring
och som é homosexuell

 

[-BoNe-]

Ska bara skryta med att min karaktär: Baron Adorn Landmörke´s familj inte får gå in i landet asharien. Adorn´s mormor förbannade staden fala så dom var tvugna att flytta den (kolla kartan). Hans mormor heter Agda och är 96 år gammal. Sitter i fängelset i asharien och ska sitta i 13 år till..

 

[Lord Renisis]

Visst, snubben är alltid snäll.
T.ex
-"Flytta på dig ditt förbannade avskum"
-"Visst min gode herre"

Sen så är han kysk.
Och sedan så är han ju väldigt bra på och slåss.
Nåt han tyvärr aldrig brukar göra.

 

[Azk3r]

Marius o Marius

Min favorit måste var Marius, en dessitör ur Jargiska armen.
Hoppade av på grund av drastiskt ändrad livsåskådning och hatar även översittare, specielt den fisförnäma adlen. Officerare är mer okej, men det finns många rötäg där också. Nu mer en grav alkolist (efter många år i armen blir man det) som även på senare tid börjat testa att röka dråger. Gillar skarpt att fimpa i ädlingars vinbägare.
Han tycker även det är väldigt viktigt att men respekterar äldre, själv e han dryga 30.
Nu förtiden försöker han klara livhanken i karga asharien som en mindre lyckad trubadur. Spelar o sjunger helst sånger som ligger i linje med hans politiska åsikt, nått i stil med anarkism.
Under stressade situationer händer det att han drabbas av våldsamma skakningar, som han själv påstår är "Daaks förbannelse". Han riktar ju mycket kritik mot kyrkan. Men förmodligen är det en bivärkan av förlite bold i alkoholomloppet.
Käraste ägodelar är slokhatten o lutan, jargbilan o ringbrynjag sålde han för sprit.


det va Marius det

 

[Astyrael]

Även jag spelleder mest men den karaktär som jag gjort som jag är mest nöjd över är en SLP.

Hon är ifrån Cirefaliska samväldet där hon arbetar åt sin far i Cirza-orden. Hennes uppdrag är att smuggla in guld i Consaber så att inflation drabbar landet.
Hon har även en tvillingsyster som arbetar inom Cirza-orden och den rivalitet som finns mellan dom är inte nyttig.

Dessa två har mina kära spelare råkat ut för några gånger vilket har slutat i dråpliga situationer då de inte kan skilja dem åt och fått för sig att de bara är en person.

Dom hade fångat henne en gång men de släppte henne då hon lyckades övertyga dem om att hon bara var en dubbelgångare till henne dom igentligen skulle ha tag i, prata om tabbe.

 

[fusk]

Har lite svårt att komma ihåg minna karaktärer till EON nu, det är längesedan jag spelade det...
Men, en av minna absoluta favorit rollpersoner heter Nero Slims son. Han är stor, stark, snabb och krigare(kliché?!) Han har efter en löjlig mängd äventyr blivit tok-bra i många stridsfärdigheter, men det som jag gillar med honom är att han är så utstuderat ond. Han föråder uppdragsgivare om han tror han kan tjäna några pengar på det, han plundrar och nu på senare tid har han blivit SLP när jag är SL, han fungerar som någon slags antagonist och uppdragsgivare som ställer spelgruppen inför moraliska problem som min spelgrupp ofelaktligen tar sig ut genom den ondaste vägen
Hans största svaghet är hans familj(systrar med barn) som han våradar och lever för, alla pengar han tjänar och inte behöver för att driva runt sin legoarme går oavkortart till familjen.
Fast du kanske menar clownrolig? Då vetifan.

 

[Zippo]

Den roligaste är såklart Ghor-dvärgen Spez. Han umgås med en konstig grupp han. En Cirefalie, en Zhan, en Thism-alv och en Learam-alv. När de är ute o färdas så brukar dvärgen alltid gå först utav alla. Det innebär alltså att han får alltid slåss mot alla monster och få skulden för allting. Men det roligaste med honom är när han är ute och seglar i sjön(han får slå Ob4t6 mot sin TÅL två gånger om dagen för att inte bli sjösjuk, och Ob5t6 om båten vinglar för mycket). Han brukar vanligtvis fiska med en älg huvud eller liknande. Sist ledde det till att han drog upp en jättebläckfisk(SL slog högt över min TUR). Allt slutade med att kaptenen Toldor Skarpöra fick dra två ballistor och skuta mot bläckfisken tills den flydde iväg. Under den tiden så skrek dvärgen åt bläckfisken om att han ska slåss mot honom och inte båten

Ok jag tror det blir för mycket om jag skriver mer om Dvärgen nu.

 

[Mouja]

Har alltid min 740-åriga Sanarialv, som för övrigt är halvalkolist och drogmissbrukare. Han är ganska rolig, då han för runt 600-700 år sedan var en mycket bra politiker - men det var innan alkoholen tog vid.
Ungefär 50 år efter att han blivit av med sin post som politiker, så bestämde han sig för att göra någonting drastiskt för att släppa tanken om alkoholen, så då vart han en nekromantiker.

Så nu är han halvalkolist, drogmissbrukare, (relativt) inåtvänd och nekromantiker... faktiskt ganska rolig roll.

 

[Vampirehunter J]

Tycker att min förrfrra RP var ganska rolig, en över ärlig, över lojal och över religös Zorian riddare, han var ganska roliga att spela äfter som han hadde soppas högt i dom karacktärsdrag som kan skapa lite problem, annars så måste min förra RP ganska tuff i.o.m. att han dog ca. 10 minuter in i äventyret(läs min signatur så förstår ni hur han dog ).
Annars så hår jag nog hålla med Zippo .

 

[Railin av Zolod]

Roligaste, som i mest komiska, blir nog Simon Bundolsson från mina tidiga dagar. Jag levde ut karaktäre till max. En liten sjuårig pojke, med alla karaktärsdrag på fyra, han var eogisitsk, lögnaktig, feg, trodde på tjejbaciller, och sket totalt i gudar.
Han stal, stal, och stal än mer, från allt och alla. Sköt någon med slangbella, gömde sej bakom någon annan, räckte ut tungan åt dom, och sen stal han allt dom ägde.

Den roligaste, som karaktär jag tyckt mest om. Det vet jag inte riktigt, möjligen... Set Tveyxa, bannlyst, ridderlig, ledsam jargisk självsäkerhet i helrustning med rött hår. Utesluten och bannlyst från Arvon's Hammare då han tyckte att Inkvisitionen, Orden och Kyrkan använde helt fel metoder.

Annars så har jag nyligen helt gjort om mitt karaktärsbibliotek, det var för mycket krigare. Jag återkommer efter att ha spelat dessa nykomlingar.

 

[Faralor]

min roligaste måste väll då vara Kiy'na sholi corishi t'an heachi en nu vid detta läge 1948 år gammal kirya alv. Som vid ett tillfälle höll på att bli innåtvänd men då fan han en livskamrat som fick honnom att se på livet på ett nytt sätt för första gången på en lång tid och han har nu uppragit äventyrandet pga av en vän som han har fått av en learam alv som också befinner sig i den grupp som han brukar följa med han brukar dock hålla sig i bakgrunden o säger inte så mycket han är trots allt vid medvetqande vilka konsekvenser som några enkla ord vid fel tidpunkt kan få och det är inget han vill ska hända. Att få honnom och lova någonting är inte det lättaste att göra eftersom han inte under några omständigheter kommer och ljuga han kommer även göra sitt yttersta för att göra det som han har lovat vilket har ett par gånger lett honnom in i sådanna situationer som han helst skulle ha undvikit att vara.

 

[Greymourn]

1. En Sabrisk prins (med vissa anspråk på tronen, i min värld alltså en son till kungens bror eller nåt, jag kommer inte riktigt ihåg hur successions ordningen ser ut i Consaber då kungen inte har barn...), en riktigt dryg sådan som beväpnad med sina fäktkonster (eh...) och oemoståndliga charm (ännu mer eh...) gav sig av till Soldarn på jakt efter sin yngre bror (som varit med övriga spelare i några år)...

I ett desperat försök att värma sig med en eld då han villat bort sig i skogen, högg han, framför ögonen på ett skogstroll ned ett mindre träd... När morgonen gryr kan övriga gruppen inte finna honom...

Ett år i verklig tid går, och så dyker helt plötsligt prinsen upp på ett wärdshus i Drunok, han är ovårdad, har mer skägg än Jesus och Garth Hudson tillsammans och blod i mungiporna...
Skogstrollet har kidnappat prinsen, och låtit honom leva ute i naturen tillsammans med en vargflock i två år (speltid)...

Resultatet är att han till största delen av tiden är en typisk Sabrisk prins, men emellanåt får "anfall" där han tror sig vara varg... Han har dessutom vargflocken precis utom synhåll hela tiden och har tillsynes gjort stort intryck på dem, då de börjat ta till sig en del sprätt drag, såsom att låtsdas svimma...

2. En Sanari ex. författare/skådespelare/operasångare som för hundratalet år sedan förlorade sin livskamrat... Han gav sig ut på äventyr för att få henne tillbaka i livet, tyvärr var en Nybörjar Kurs i Nekromanti det bästa han lyckades finna, så hans älskade är nu en rutten viljelös Zombie (vilket alven inte är helt medveten om)
Han har fördrivits från Sunari och lever i ett litet kollektiv i Västmark där han skriver teater/opera osv. Problemet med statsister osv. har han til viss del löst med fler Zombies...

Efterhandstillägg: Oh jag glömde hans släkt (och han själv för den delen) är kannibaler och äter mäktiga motståndare de nedgjort/sina egna döda släktingar om de inte är vanärade el dyl.

 

[Schyte]

Gillar även en av minna SLP bäst.
Tyrrbillo den oupplöslige (som blev upplöst)
En schaman som kontrolerade djuren med en rubin.
(He he min första påhittde magi jag jag till honom(hade aldrig spelat innan) 1 Blodförlust, 2 Trauma, 1 Smärta, 1 Blödningstakt på alla. (Super!)

Schyte - På besök i Norge
Alle taler Norsk.
Komandon när du inte har svensk tangentbord
¨+a=ä.¨+o=ö

 

[ClaesFredrik]

Jag med

1. En Sabrisk prins (med vissa anspråk på tronen, i min värld alltså en son till kungens bror eller nåt, jag kommer inte riktigt ihåg hur successions ordningen ser ut i Consaber då kungen inte har barn...), en riktigt dryg sådan som beväpnad med sina fäktkonster (eh...) och oemoståndliga charm (ännu mer eh...) gav sig av till Soldarn på jakt efter sin yngre bror (som varit med övriga spelare i några år)...

I ett desperat försök att värma sig med en eld då han villat bort sig i skogen, högg han, framför ögonen på ett skogstroll ned ett mindre träd... När morgonen gryr kan övriga gruppen inte finna honom...

Ett år i verklig tid går, och så dyker helt plötsligt prinsen upp på ett wärdshus i Drunok, han är ovårdad, har mer skägg än Jesus och Garth Hudson tillsammans och blod i mungiporna...
Skogstrollet har kidnappat prinsen, och låtit honom leva ute i naturen tillsammans med en vargflock i två år (speltid)...

Resultatet är att han till största delen av tiden är en typisk Sabrisk prins, men emellanåt får "anfall" där han tror sig vara varg... Han har dessutom vargflocken precis utom synhåll hela tiden och har tillsynes gjort stort intryck på dem, då de börjat ta till sig en del sprätt drag, såsom att låtsdas svimma...

Jag har en exact likadan rollperson... Picar Piet...