Nekromanti Risings minnesstund
- Thread starter Vitulv
- Start date
Simon
Swashbuckler
Ja, det var fint och bra. Tack alla jag träffade där. Basenanji, tack för spelet igen!
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 8,588
Det var en fin minnesstund om än jobbig och känslosam.
Jag sammanfattar lite vad som hände och sades, i all enkelhet, så att ni som ville vara där men inte kunde kan få en bild av minnsesstunden. Jag hoppas att andra komplettererar eller rättar till det som är bristfälligt eller felaktigt uppfattat.
--
Carl Rising, Johans pappa hade hyrt en samlingssal i Kallhälls Folkets Hus och gjort i ordning den med ljus och teckningar av Johan. Vi välkomnades, ca 60 personer och fick mingla med nötter och Pommac. Därefter gick vi in i själva salen där Carl och hans gode vän Thomas Lindström höll i själva ceremonin. Thomas arbetar på Fonus och var officiant vid minnesstunden.
Det spelades musik och öppningslåten var "Round midnight" inspelad av Miles Davis och John Coltrane. Fint och melankoliskt. Därefter tog flera programpunkter vid. Programpunkterna bestod dels av tal av Calle och Thomas, av Philip en barndomsvän och av bilder som spelades upp. Johans liv från Grimsta by över tiden i strängnäs, Johan som tecknare, Johan på Carl Risings företag Mediasmedjan, och så Johan "den store forumiten".
Här gick jag upp och pratade.
Jag kände mig inte helt bekväm i den uppgiften eftersom jag är säker på att andra hade representerat rolslpel.nu bättre, men jag förstod aldrig att jag skulle bli den ende som pratade om Johan. När Carl frågade mig trodde jag att vi skulle vara flera som gav en bild av Johan. Jag fokuserade på ljusa sidor av Johan, och försökte sammanfatta det som att fina egenskaper hos Johan var nyfikenhet och empati. Jag tänker tex på de tillfällen som Johan tog sig tid att bemöta andras idéer och vad som kan ligga bakom beslutet att, på det sätt som han gjorde, ta en sådan uppgift på det allvar som jag uppfattar att han gjorde.
Därefter följde två programpunkter till som handlade om Johans sista tid och en avslutning. Carl pratade mycket om Johans farmor och hur Johan såg fram emot att få träffa henne.
Sedan gick vi till en närbelägen pub ("På bänken")där vi drack och skålade för och med Johan (Calle hade ordnat med en bild av Johan och två glas - att skåla med). En kondoleansbok fanns med för att skriva en hälsning. Många skrev fina saker och bra saker.
Det pratades en hel del senare med familj, släkt och vänner. Jag tyckte att det var en bra stund, och både gripande men också skönt att få prata med tex Anna (Johans syster) och Calle. Jag tycker så här i efterhand att jag har en lite annorlunda bild av Johans död än innan och det är jag glad för. Calle kunde berätta lite emr om hur Johan hade uttryckt sig i sitt avskedsbrev och jag tror nog att det hela var mer harmoniskt än jag trodde förr. Konstigt ord i sammanhanget, men jag tycker faktiskt det passar.
Jag gick hem vid 22.00 och tänkte mycket på allt som hade sagts och hänt. Nu på morgonen - dagen efter - känns det rätt bra. Jag kommer aldrig glömma Rising, och kommer sakna honom väldigt mycket.
Men nu är det dags att gå vidare.
/Basse (Jag spelade också lite altsax som ett sätt att hedra Johan, vilket gav lite Karl-Bertil Jonsson-vibbar: en ensam jazzsax på den där puben nånstans i Kallhäll. Det kändes bra, tyckte jag)
Jag sammanfattar lite vad som hände och sades, i all enkelhet, så att ni som ville vara där men inte kunde kan få en bild av minnsesstunden. Jag hoppas att andra komplettererar eller rättar till det som är bristfälligt eller felaktigt uppfattat.
--
Carl Rising, Johans pappa hade hyrt en samlingssal i Kallhälls Folkets Hus och gjort i ordning den med ljus och teckningar av Johan. Vi välkomnades, ca 60 personer och fick mingla med nötter och Pommac. Därefter gick vi in i själva salen där Carl och hans gode vän Thomas Lindström höll i själva ceremonin. Thomas arbetar på Fonus och var officiant vid minnesstunden.
Det spelades musik och öppningslåten var "Round midnight" inspelad av Miles Davis och John Coltrane. Fint och melankoliskt. Därefter tog flera programpunkter vid. Programpunkterna bestod dels av tal av Calle och Thomas, av Philip en barndomsvän och av bilder som spelades upp. Johans liv från Grimsta by över tiden i strängnäs, Johan som tecknare, Johan på Carl Risings företag Mediasmedjan, och så Johan "den store forumiten".
Här gick jag upp och pratade.
Jag kände mig inte helt bekväm i den uppgiften eftersom jag är säker på att andra hade representerat rolslpel.nu bättre, men jag förstod aldrig att jag skulle bli den ende som pratade om Johan. När Carl frågade mig trodde jag att vi skulle vara flera som gav en bild av Johan. Jag fokuserade på ljusa sidor av Johan, och försökte sammanfatta det som att fina egenskaper hos Johan var nyfikenhet och empati. Jag tänker tex på de tillfällen som Johan tog sig tid att bemöta andras idéer och vad som kan ligga bakom beslutet att, på det sätt som han gjorde, ta en sådan uppgift på det allvar som jag uppfattar att han gjorde.
Därefter följde två programpunkter till som handlade om Johans sista tid och en avslutning. Carl pratade mycket om Johans farmor och hur Johan såg fram emot att få träffa henne.
Sedan gick vi till en närbelägen pub ("På bänken")där vi drack och skålade för och med Johan (Calle hade ordnat med en bild av Johan och två glas - att skåla med). En kondoleansbok fanns med för att skriva en hälsning. Många skrev fina saker och bra saker.
Det pratades en hel del senare med familj, släkt och vänner. Jag tyckte att det var en bra stund, och både gripande men också skönt att få prata med tex Anna (Johans syster) och Calle. Jag tycker så här i efterhand att jag har en lite annorlunda bild av Johans död än innan och det är jag glad för. Calle kunde berätta lite emr om hur Johan hade uttryckt sig i sitt avskedsbrev och jag tror nog att det hela var mer harmoniskt än jag trodde förr. Konstigt ord i sammanhanget, men jag tycker faktiskt det passar.
Jag gick hem vid 22.00 och tänkte mycket på allt som hade sagts och hänt. Nu på morgonen - dagen efter - känns det rätt bra. Jag kommer aldrig glömma Rising, och kommer sakna honom väldigt mycket.
Men nu är det dags att gå vidare.
/Basse (Jag spelade också lite altsax som ett sätt att hedra Johan, vilket gav lite Karl-Bertil Jonsson-vibbar: en ensam jazzsax på den där puben nånstans i Kallhäll. Det kändes bra, tyckte jag)
Ja, det var mycket fint. <div>
</div> <div>Och det efterföljande pubbesöket med familj och vänner var precis sådär katarsiskt som jag hoppats. Man (läs: jag) behöver kunna garva lite mitt i eländet. Och det var roligt att få höra andras glada och knasiga minnen av Johan. </div>
</div> <div>Och det efterföljande pubbesöket med familj och vänner var precis sådär katarsiskt som jag hoppats. Man (läs: jag) behöver kunna garva lite mitt i eländet. Och det var roligt att få höra andras glada och knasiga minnen av Johan. </div>
solvebring
Superhero
Tackar, Basse och ni andra som antagligen kommer berätta. Jag blir dock än lite mer bistrare för att jag inte kunde närvara, om inte annat känns det nästan tyngre på det viset. Det låter väldigt fint och jag hade velat vara där, dels för att kunna ge Rising och hans familj det, men också för att "lära känna" Johan lite så som han var - som den han var genom till exempel sina andra hobbys och arbeten - som ni berättade och talade om. Jag kände honom bara som forumit, tyvärr. Tja... Jag vet inte vad jag ska säga men jag vill i alla fall tacka för att du (ni) delade upplevelsen med forumet. Tack.
Ja det kändes bra. Muntrare eftermidagar har jag dock haft. Därför kändes det bra, och passande, att det hela avslutades på den lokala puben.Vitulv said:
Minnesstunden var fin och ett flertal människor gav sin bild av Rising. Det kändes lite bistert att nu när det är försent få en skymt av många av de sidorna av Rising som jag aldrig såg. Innan själva minnestsunden när det minglades med pommac och jordnötter tänkte jag att det nog skulle bli en baggis. När vi dock trädde in i salen där minnestunden skulle hållas och jag passerade det lilla bordet med ljus och porträttet av Rising så förstod jag att det långt från skulle bli lätt. Personligen så var det en liten skitdetalj som blev jobbigast för mig. Det visades ett litet bildspel med bilder ur hela Risings liv och mot slutet, när bilderna var av nyare datum, så lade jag märke till en tröja han hade på sig (nån slags träningsoverallsjacka i gult med bruna ränder på ärmarna) som jag kände igen från många av de spelmöten vi haft. Först då brast det för mig. Fasen vad underligt människan funkar ibland.
Sedan blev det som sagt ett pubbesök med många och nödvändigt befriande skratt. Det var trevligt att träffa Risings närmaste familj. En sak som Risings pappa Calle sade, och det är något som kan glädja forumet i allmänhet i allt elände, var att de alla noggrant och om och om igen har läst allt vi skrivit om Rising, och att det varit till hjälp i deras sorgearbete. Han tackade djupt för alla de vänliga ord som han och resten av Risings närmaste läst på rollspel.nu.
Ett stort tack även till Basenanji som briljerade med passande vemodigt saxspel. Tack Basse!
/Anders
Basses saxspel?
När Basenanji så förtjänstfullt och känsligt hyllade Rising med sin saxofon så var det flera som förevigade det med sina mobilkameror. Finns det en chans att någon av dessa skulle kunna tänka sig att lägga upp det nånstans, på youtube el dyl, så att vi andra kan få se det?
/Anders
När Basenanji så förtjänstfullt och känsligt hyllade Rising med sin saxofon så var det flera som förevigade det med sina mobilkameror. Finns det en chans att någon av dessa skulle kunna tänka sig att lägga upp det nånstans, på youtube el dyl, så att vi andra kan få se det?
/Anders
Simon
Swashbuckler
Re: Basses saxspel?
Jag har ett foto eller två som jag kan lägga upp nånstans. Såg bara en person filma, men jag kommer inte ihåg vem det var.Organ said: