Ringbrynja, brigandin och plåt samtidigt?

Om det handlar om fantasyvärldar måste man tänka på att allt inte behöver inte vara som i denna värld. Nu kanske inte världens bönder springer omkring i mithrilrustningar men det är inget som säger att deras stor-kossor inte har skinn som är betydligt bättre än våra djurs skinn och kanske även tål syraattacker från spottödlorna som brukar försöka äta dem.
Edit: och detta kan medföra att det inte ens finns behov av rutningar i metall.
 
Girighet said:
Om det handlar om fantasyvärldar måste man tänka på att allt inte behöver inte vara som i denna värld. Nu kanske inte världens bönder springer omkring i mithrilrustningar men det är inget som säger att deras stor-kossor inte har skinn som är betydligt bättre än våra djurs skinn och kanske även tål syraattacker från spottödlorna som brukar försöka äta dem.
Edit: och detta kan medföra att det inte ens finns behov av rutningar i metall.
Click to expand...
För att inte tala om monstrens skinn som alldeles säkert kan ha särskilda egenskaper som gör dem eftertraktade för rustningsmakare! Syratåliga, självrepererande, elastiska, ljusabsorberande eller vad som helst - bara fantasin sätter gränserna.
 
Enligt vapenhistorikern/museimannen Olle Cederlöf ska "brigandin"/"brigantin" (han använder själv det senare ordet, vilket dock också är en typ av segelskepp) kallas "överdragsrustning" på svenska. Ordet kommer från ett verk av B Thordeman om rustningsfynden från slaget vid Visby 1361.

OC konstaterar i en av sina böcker att överdragsrustningen inte gick i graven med helrustningen, utan att de användes "långt in på 1500-talet" av italienska båg- och armborstskyttar. De fortsatte också (detta enligt andra verk) användas på brittiska öarna 1500-talet ut, där de gick under namnet "jack". Eller med andra ord, trådstartaren har i alla fall på den punkten rätt; om din fantasitik bygger på europeiskt 1500-tal ska den ha med både helrustningar och överdragsrustningar. (Sen var "halvrustning" aldrig en större grej i Europa, däremot trekvartsrustning, där plåtrustning går från hjässan tom knäna, men med ryttarstövlar i läder från knäna och nedåt).

EDIT: en brigandin är sydd, en jack är nitad. Det är alltså jack:en som gett upphov till den fiktiva rustningen "nitläder".
 
Last edited:
Jag skulle någon gång vilja se ett rollspel där nivån av praktiskhet för rustningar gör att många äventyrare hamnar i brigantinen - den är inte den som skyddar allra bäst, men den är en bra kompromiss för någon som vill kunna göra många olika sorters saker på viset som behövs i en dungeon. I stället vet jag nog noll rollspel där den är ett typiskt val (särskilt i D&D där den är den sämsta sortens tunga rustning och därför aldrig används annat än för att det är det din startkaraktär får och du genast uppgraderar). I det utmärkta datorspelet Battle Brothers är dock Coat of Plates bland det bästa man kan ha, men det är för att det inte finns något tyngre...

I stället är i 99% av alla rollspel standardlösningen att ta på sig tyngsta tillgängliga rustning om man inte är tjuv eller magiker.
 
JohanL said:
Jag skulle någon gång vilja se ett rollspel där nivån av praktiskhet för rustningar gör att många äventyrare hamnar i brigantinen - den är inte den som skyddar allra bäst, men den är en bra kompromiss för någon som vill kunna göra många olika sorters saker på viset som behövs i en dungeon. I stället vet jag nog noll rollspel där den är ett typiskt val (särskilt i D&D där den är den sämsta sortens tunga rustning och därför aldrig används annat än för att det är det din startkaraktär får och du genast uppgraderar). I det utmärkta datorspelet Battle Brothers är dock Coat of Plates bland det bästa man kan ha, men det är för att det inte finns något tyngre...

I stället är i 99% av alla rollspel standardlösningen att ta på sig tyngsta tillgängliga rustning om man inte är tjuv eller magiker.
Click to expand...

Det här är ju den heliga gralen, inte bara för brigandin utan för många sorters vapen och rustningar. För mig handlar det inte om historisk korrekthet, utan om att det finns så många färgstarka och roliga vapen och rustningar som man i många rollspel går helt förbi eftersom de inte har max skada eller max abs.

Samtidig blir det väldigt snabb crunchigt och simulationistiskt om man skall försöka mappa hur sådana här vapen och rustningar fakiskt betedde sig i strid.
 
Leon said:
Samtidig blir det väldigt snabb crunchigt och simulationistiskt om man skall försöka mappa hur sådana här vapen och rustningar fakiskt betedde sig i strid.
Click to expand...

Night's Black Agents har en jätterolig lösning på vapen - i stället för detaljerade regler som vapenporr, finns det en förmåga kopplad till Shooting som heter "Technothriller monologue". Vad som händer är att din rollperson berättar om vad det är som är så bra med just det här vapnet, och sedan får du en bonus i nästa strid. :)

Typ, "It's a real monster. It'll stop a car at a hundred yards. Put a round right through the engine block." Och precis som i det citatet behöver det man säger inte ens vara sant.

FATE ger dig en bonus om ditt vapen är mer lämpat för situationen är motståndarens, men där det är omdömet som avgör (hillebarden är bättre än dolken i öppen terräng och sämre när ni brottas i kloaken).
 
Jag tänkte försöka mig på att skriva ihop lite tankar om just val av rustning och vapen baserat på annat än skydd och skada. Vet inte riktigt när jag kommer dig dock :)

Men, en grej som ställer till det i rollspel är att man tänker sig att rollpersonerna jämnt och ständigt går omkring i sin rustning. I alla fall så fort man är utanför stadsmurarna.

Det gör man inte normalt utan bara om det är en reell risk för strid. Skulle man gå omkring med rustningen hela tiden så sliter man på remmar, nitar och snörningar. Ju mer avancerad rustning (plåt) desto mer snörningar, remmar och nitar är det som kan slitas ut. En vanlig gambe kan man alltid ha på sig om det inte är för varmt och man inte har något emot att se anskrämlig ut.

Att gå omkring med rustning i civiliserade trakter kan också ses som ett hotfullt beteende.

Så, för äventyrare är det viktigt att rustningar går att packa och transportera någorlunda lätt. Riddare hade normalt med sig flera hästar varav ett par bar på packning. Dessutom hade de väpnare som tog hand om allt. Äventyrare har oftast inte den lyxen.

De flesta äventyrare behöver något robust som håller för lång tids slitage utan att man behöver besöka en rustsmed emellan. Man ska liksom inte välja Ferrarin om man ska ut på dåliga skogsvägar.
 
Faehrengaust said:
Så, för äventyrare är det viktigt att rustningar går att packa och transportera någorlunda lätt. Riddare hade normalt med sig flera hästar varav ett par bar på packning. Dessutom hade de väpnare som tog hand om allt. Äventyrare har oftast inte den lyxen.
Click to expand...

En rolig övning när man spelar Pendragon är att kontrollräkna hur många hästar gruppen har sammanlagt. Det skenar iväg väldigt snabbt! :)

(Ännu mer om man har sina fruar med sig.)
 
Generellt tänker jag mig nog att äventyrare borde tycka bra om olika former av "insydda" rustningar – brigandin, jazerant och liknande. Lättare att dölja och antagligen lättare att röra sig tyst i. Man vill ju inte att orcherna ska ana glansen av ens ringbrynja när man smyger sig upp på dem.
 
Outdated armour has a tendency of showing up in all manner of places.
It has been some time since Ive read about Visby but I believe the grave finds showed a lot of armour remnants that was a bit behind the times.

I think we often think of armour in a modern capitalist sense where people go to the armour-store and pay a sack of coins and then pick a suit off the shelf, but a lot of armour would be handed down over time especially in any "levy" system.
Mass produced "munitions plate" starts showing up in the late medieval and early renaissance period (when armour choices also start being dictated by the weight required to defeat firearms and then eventually the inability to do so).

Cost is also a factor. While armour was already declining by the English Civil War, the high cost of outfitting units means that many pike units wear leather buff coats or no armour at all.

On a mechanical side, most RPGs basically have armour rules that are complete fantasy, so I think just kinda go with whatever is tactically interesting? Hjältarnas Tid has it affect initiative rolls which seemed fine when we played. In games with movement rates, its of course a bit easier because you can have armour types dictate movement speeds, but you could translate that into something else too.
 
Svarte Faraonen said:
Generellt tänker jag mig nog att äventyrare borde tycka bra om olika former av "insydda" rustningar – brigandin, jazerant och liknande. Lättare att dölja och antagligen lättare att röra sig tyst i. Man vill ju inte att orcherna ska ana glansen av ens ringbrynja när man smyger sig upp på dem.
Click to expand...
Baserat på landsknektarna, som nog är det närmaste vi kan komma verkliga äventyrare i rollspelsanda, så är "dölja" inte något man bryr sig om. Här gäller det att vis upp hur framgångsrik o kool man är!
 
Gamiel said:
Baserat på landsknektarna, som nog är det närmaste vi kan komma verkliga äventyrare i rollspelsanda, så är "dölja" inte något man bryr sig om. Här gäller det att vis upp hur framgångsrik o kool man är!
Click to expand...
Many years ago, somewhere in Nordic semi-mythologies and sagas, I recall reading about a (likely fictional) battle where one army scares off their enemies, by wearing wool shirts coloured to look like metal. The other side seeing what they think is an army entirely clad in mail decides to leg it.
 
Gamiel said:
Baserat på landsknektarna, som nog är det närmaste vi kan komma verkliga äventyrare i rollspelsanda, så är "dölja" inte något man bryr sig om. Här gäller det att vis upp hur framgångsrik o kool man är!
Click to expand...
Då kan man ju köra en två-i-ett – ringbrynja insydd i färgglatt tyg.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top