Riktigt dåliga äventyr till CoC

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,237
Angående tigern i Afrika: jag tror det viktigaste att få fram är att tigern placeras i utställningen utan någon som helst kontext eller förklaring. Att till exempel ha en tiger med för att visa att personalen på museet är inkompetenta hade absolut kunnat fungera jättebra, men då behöver det också adresseras i texten vad den gör på utställningen.
 

Asta_Echo

Veteran
Joined
2 Aug 2021
Messages
43
En seans i Stockholm är nog ett av de sämsta äventyr jag någonsin tvingat mig själv att spela. Så mycket yta, ingen substans, dåligt upplagt och totalt antiklimax.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,588
Location
Stockholm
En seans i Stockholm är nog ett av de sämsta äventyr jag någonsin tvingat mig själv att spela. Så mycket yta, ingen substans, dåligt upplagt och totalt antiklimax.
Hm. Jag tänkte nog att vi skulle prata mest om gamla klassiker, slog mig inte att det här kan bli en rätt trist tråd när det pratas om författare här på forumet :(
 

Stareater

Får vissa att fatta vad rollspel kan vara.
Joined
6 Apr 2017
Messages
812
Location
Umeå
En seans i Stockholm är nog ett av de sämsta äventyr jag någonsin tvingat mig själv att spela. Så mycket yta, ingen substans, dåligt upplagt och totalt antiklimax.
Jag märker att du har rätt höga krav på vad du spelar för äventyr, för detta är långt från det sämsta jag spelat till CoC. Jag ska inte sträcka mig så långt som att säga att detta är ett mästerverk, men det är långt ifrån ett riktigt dåligt scenario i varje fall. Det finns klar förbättringspotential kring saker som långa read-aloud-texter där spelare saknar agens, vissa händelser bara förklaras med "det sker via magi" och en del brister i korrekturläsning, men det är ändå ett stabilt scenario. Det är uppdelat i tre olika delar för att göra det lättare och det finns en begriplig sammanfattning i början för att göra det mer lättspelat och premissen är spännande och känns inte uttjatad. Med en spelledare som skapar rätt stämning och immersion, samt en del idéer för hur man kan anpassa det till just sin spelgrupp kan man ha riktigt kul med detta äventyr.
 

Anthrox

Tunnelseende bybo av oanade proportioner.
Joined
8 Jun 2017
Messages
3,083
En seans i Stockholm är nog ett av de sämsta äventyr jag någonsin tvingat mig själv att spela. Så mycket yta, ingen substans, dåligt upplagt och totalt antiklimax.
Oj, det var en rejält med hög lägstanivå du höll på spelade äventyr.
 

Asta_Echo

Veteran
Joined
2 Aug 2021
Messages
43
Det finns klar förbättringspotential kring saker som långa read-aloud-texter där spelare saknar agens, vissa händelser bara förklaras med "det sker via magi" och en del brister i korrekturläsning,
Det kan vi vara överens om. Resten får vi vara ense om att vara oense om.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,237
Jag ska inte sträcka mig så långt som att säga att detta är ett mästerverk, men det är långt ifrån ett riktigt dåligt scenario i varje fall. Det finns klar förbättringspotential kring saker som långa read-aloud-texter där spelare saknar agens, vissa händelser bara förklaras med "det sker via magi" och en del brister i korrekturläsning, men det är ändå ett stabilt scenario.
Det här inte för att plocka poäng för mig själv eller visa sig ödmjuk utan mer för att det är lite skönt att lätta på trycket för en själv och säga: ja, jag håller med. Det lider lite för mycket av ”här är en cool scen/händelse/setup” och att handlingen gör allt för att försöka få in dem, plus att jag ibland velat iscensätta dem lite för mycket via text. Seans är och förblir nog det mest utmanande jag skrivit. Jag är fortfarande väldigt stolt över vad det blev, men jisses vad jag lärt mig av det.

Vem vet, någon dag kanske jag ska göra en errata för den.
 

Oscar Silferstjerna

Volgariska Sultanatets ambassadör
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,391
Location
Nirvana
Det här inte för att plocka poäng för mig själv eller visa sig ödmjuk utan mer för att det är lite skönt att lätta på trycket för en själv och säga: ja, jag håller med. Det lider lite för mycket av ”här är en cool scen/händelse/setup” och att handlingen gör allt för att försöka få in dem, plus att jag ibland velat iscensätta dem lite för mycket via text. Seans är och förblir nog det mest utmanande jag skrivit. Jag är fortfarande väldigt stolt över vad det blev, men jisses vad jag lärt mig av det.

Vem vet, någon dag kanske jag ska göra en errata för den.
Det är ju alltid bra att lära av eventuella misstag. Men vore det inte roligare med en sequel? Jag tror att fler skulle uppskatta det.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,237
Det är ju alltid bra att lära av eventuella misstag. Men vore det inte roligare med en sequel? Jag tror att fler skulle uppskatta det.
Vad som sker i framtiden får vi se! Vet inte helt hur jag skulle fortsätta storyn från Seans på ett vettigt sätt i dagsläget (men det kan ju ändra sig; temat är ju lämpat för det). Men jag jobbar ju på en jättekampanj med Gunilla Jonsson och Michael Petersén till Call of Cthulhu Sverige som heter Drömmar om hunger och köld som utspelar sig efter Seans kronologiskt… och där det kanske finns någon eller något som återvänder.
 

Oscar Silferstjerna

Volgariska Sultanatets ambassadör
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,391
Location
Nirvana
Vad som sker i framtiden får vi se! Vet inte helt hur jag skulle fortsätta storyn från Seans på ett vettigt sätt i dagsläget (men det kan ju ändra sig; temat är ju lämpat för det). Men jag jobbar ju på en jättekampanj med Gunilla Jonsson och Michael Petersén till Call of Cthulhu Sverige som heter Drömmar om hunger och köld som utspelar sig efter Seans kronologiskt… och där det kanske finns någon eller något som återvänder.
Kul! Ja, det går ju alltid att plocka ut någon eller något att spinna vidare på. Om inte annat så tycker jag att Stockholm är en mycket intressant miljö för äventyr.
 
Last edited:

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
762
Jag tycker att i princip alla scenario av stilen "den-kända-kulturpersonligheten-var-en-mythos-varelse-egentligen" är fruktansvärt ointressanta. Exempelvis: "Per Anders Fogelström är egentligen en trollkarl och hans böcker är hypergeometriska ritualer i Stockholm för blodsoffer" eller "Charlie Chaplin är en Mi-go".

Dels för att det brukar vara uppenbart från ruta 1 att fokus är just den kända kulturpersonligheten och dels för att det ofta är väldigt tydligt att man skrivit scenariot för pressa in kändisen än att faktiskt skriva bra skräck.

Det känns som det handlar om att sälja in scenariot med ett känt namn, men för mig så innebär det bara att jag direkt tappar inlevelsen.
Det blir pajigt.
 
  • Like
Reactions: PAX

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
Jag tycker att i princip alla scenario av stilen "den-kända-kulturpersonligheten-var-en-mythos-varelse-egentligen" är fruktansvärt ointressanta. Exempelvis: "Per Anders Fogelström är egentligen en trollkarl och hans böcker är hypergeometriska ritualer i Stockholm för blodsoffer" eller "Charlie Chaplin är en Mi-go".

Dels för att det brukar vara uppenbart från ruta 1 att fokus är just den kända kulturpersonligheten och dels för att det ofta är väldigt tydligt att man skrivit scenariot för pressa in kändisen än att faktiskt skriva bra skräck.
Jag tyckte att det funkade bra i ToC-äventyret ’The Big Hoodoi’. Man samlas till Jack Parsons begravning, och två av Pregen-karaktärerna är Robert. A. Heinlein och Philip K. Dick. Man har av juridiska skäl målat över serienumren på L. Ron Hubbard som kultledare, men ingen behöver tvivla, och passar på att ta hedern av Forest J. Ackerman (man besöker ’The Ackermansion’). Ockultism, raketforskning och SF-fandom i femtiotalets Californien!

Och även Lovecraft har ju att ersatz-Nikolai Tesla är Nyarlathotep…
 
Last edited:

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,237
Jag tyckte att det funkade bra i ToC-äventyret ’The Big Hoodon’. Man samlas till Jack Parsons begravning, och två av Pregen-karaktärerna är Robert. A. Heinlein och Philip K. Dick. Man har av juridiska skäl målat över serienumren på L. Ron Hubbard som kultledare, men ingen behöver tvivla, och passar på att ta hedern av Forest J. Ackerman (man besöker ’The Ackermansion’). Ockultism, raketforskning och SF-fandom i femtiotalets Californien!

Och även Lovecraft har ju att ersatz-NIkolai Tesla är Nyarlathotep…
Den stora biten som gör att den här typen av äventyr fungerar är för att det är folk som är rimliga att faktiskt dyka upp i ett Call of Cthulhu-äventyr, eftersom att de själva har en koppling till ockultism eller tron på det övernaturliga. Liksom, en raketforskare som var Crowley-präst och drev ett eget kultkollektiv (som den riktige Parsons gjorde) är ju en genial setup.

Det är ju också en väldigt skillnad på "figurerar i handlingen" och "de är egentligen en mythosvarelse"-twisten, vilket just kan falla pladask.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
Den stora biten som gör att den här typen av äventyr fungerar är för att det är folk som är rimliga att faktiskt dyka upp i ett Call of Cthulhu-äventyr, eftersom att de själva har en koppling till ockultism eller tron på det övernaturliga. Liksom, en raketforskare som var Crowley-präst och drev ett eget kultkollektiv (som den riktige Parsons gjorde) är ju en genial setup.

Det är ju också en väldigt skillnad på "figurerar i handlingen" och "de är egentligen en mythosvarelse"-twisten, vilket just kan falla pladask.
Och om spelarna omedelbart utgår från att L. Ron Hubbard är en del av den dåliga sidan är inte det ett problem alls och en fullständigt naturlig reaktion även för rollpersonerna (utöver att det stämmer).
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
762
Och om spelarna omedelbart utgår från att L. Ron Hubbard är en del av den dåliga sidan är inte det ett problem alls och en fullständigt naturlig reaktion även för rollpersonerna (utöver att det stämmer).
Tycker den typen av story är problematisk, delvis för att det som sagt blir VÄLDIGT uppenbart vem som är skurk. Delvis också för att man ersätter vanlig, verklig männsklig jävelskap med övernaturlig.
Vidrigt verkligt mänskligt beteende blir alltid urvattnat av att det finns någon påhittad övernaturlig orsak, i mitt tycke.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
Tycker den typen av story är problematisk, delvis för att det som sagt blir VÄLDIGT uppenbart vem som är skurk.
Tycker det bara är ett problem om mysteriet var avsett att vara vem som är skurken. Men det finns inga problem med en story som handlar om att stoppa den uppenbare skurken, ta reda på vad den uppenbare skurkens plan är, samla bevis mot någon man är säker på är skyldig, och så vidare.
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
762
Tycker det bara är ett problem om mysteriet var avsett att vara vem som är skurken. Men det finns inga problem med en story som handlar om att stoppa den uppenbare skurken, ta reda på vad den uppenbare skurkens plan är, samla bevis mot någon man är säker på är skyldig, och så vidare.
Jo, men i kombination med att det är en kändis som är skurken så hamnar man nästan oundvikligt i pajig pulp.

"Vi måste stoppa Thomas Edison från att återuppväcka en stjärnvampyr" är inte en story som mina spelare kan ta seriöst.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
5,930
"Vi måste stoppa Thomas Edison från att återuppväcka en stjärnvampyr" är inte en story som mina spelare kan ta seriöst.
Just där skulle jag låta twisten vara att Edison försöker stoppa dåligheterna som Tesla håller på att släppa loss för att han inte har något omdöme. :)
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
762
Just där skulle jag låta twisten vara att Edison försöker stoppa dåligheterna som Tesla håller på att släppa loss för att han inte har något omdöme. :)
Grejen är, vad ger det till äventyret att det är just Edison eller Tesla som är huvudkaraktärer?
Jag tappar direkt Suspension of Disbelief, för man vet att vare sig Edison eller Tesla blev uppätna av stjärnvampyrer eller dylikt.

Om man istället filar av serienumrena och istället har "Den girige storföretagaren X" som vill hindra "Den geniala idealistiske uppfinnaren Y", så slipper man den pulpiga känslan. Det är karaktärer som är fria från världshistorien.
 
Top