Re: Skydd och skydd
"Jo men det är ju precis det som är min poäng, behovet kvarstår och är ofta det samma för rollpersonerna."
Uhmmm... nä.
i) Få rollpersoner får tjugo piskrapp om de inte har med sig en rustning.
ii) Få rollpersoner är i krig eller tillhör ett militärt förband. Således knatar de huvudsakligen omkring i ett civilt samhälle där folk faktiskt tar illa upp av bråkstakare i rustning som förväntar sig trubbel.
iii) Även köpmän, kurirer, pilgrimer, postiljoner och folk som bara ska till någon större mässa far land och rike runt utan att behöva rustning på jämt, så varför rollpersonerna ska behöva det förblir för mig en gåta. Såvida man inte rollspelar taskigt och förutsätter att överfall kommer att hända eftersom spelledaren vill att något ska hända under resan, förstås...
iv) Få spelledare tar upp problemen med att bära rustning i form av hindrande, ökad svettning, vätskeförlust, värmeslag och andra trevliga bieffekter.
Och detta bara oaktat den ganska försvarliga kluns med äventyrande rollpersoner som har ett fast hem och som äventyrar i civiliserade trakter. Man behöver inte otillgänglig vildmark med grottor fulla med monster för att ha spännande äventyr, vetladu.
"Men det kanske är mina erfarenheter som är ovanliga?!?"
Nja. De är inte särskilt ovanliga (dessvärre, IMHO). De förutsätter dock att rollpersonerna agerar enligt spelarens kunskap/förutfattning (meta), agerar på ett sätt som står stick i stäv med det mundanska samhället (taskigt rollspel), och är ett arv från tunnelkrälarfasen i rollspelens utvecklingshistoria (koboldism).