Mikael Sol
Swordsman
kom att tänka på en sak angående remakes av filmer nu när en "directors cut" av exorcisten gått upp på biograferna runt om i vår lilla värld.
jag tror faktiskt inte att remakes är en så bra idé rent kulturhistoriskt i ett längre perspektiv för att det ger en felaktig bild av hur man gjorde filmer förr genom att lägga till en massa
bortredigerat material och digitala effekter.
skulle vi tex vilja att man färglade alla svartvita filmer från 40-talet bara för att göra dem snyggare?
då skulle ju de flesta snart inte veta om att det överhuvudtaget funnits svartvit film(?).
en bit av magin från orginal star wars gick förlorad när man la in alla nya specialeffeker i special edition.
om man jämför med en tavla, låt oss säga Mona Lisa, den har ju förfallit en del de senaste 500 åren och da vinci själv har målat om vissa detaljer i den , skulle någon då kunna tänka sig att piffa upp den genom att måla dit pelarna i bakgunden mm som da vinci själv tog bort, men som man idag då tycker borde synas för att de finns där i tavlan bakom lager av färg?
visserligen är det helt okej att restaurera gamla filmer vars kvalitet rent bildmässig och ljusmässigt börjat förfalla kraftigt pga att de förvaras på gammal skör film, så att man överhuvudtaget ska kunna se filmen om 20år, vilket jag tror var grundidén med att göra om A New Hope.
men att directors cut alltid skulle göra en film bättre håller jag inte med om. en film är ett stort projekt och det är svårt för en person att få den att bli bra. därför finns studiosystemet i USA. det är inte bara regissören som bestämmer hur filmen ska bli, utan främst producenten och filmbolaget. det är därför de får oscarn för bästa film.
sen är väl det inte en riktig "directors cut" av exorcisten, utan manusförfattarens directors cut...
MVH/Sol
http://www.angelfire.com/art/heartcomics
jag tror faktiskt inte att remakes är en så bra idé rent kulturhistoriskt i ett längre perspektiv för att det ger en felaktig bild av hur man gjorde filmer förr genom att lägga till en massa
bortredigerat material och digitala effekter.
skulle vi tex vilja att man färglade alla svartvita filmer från 40-talet bara för att göra dem snyggare?
då skulle ju de flesta snart inte veta om att det överhuvudtaget funnits svartvit film(?).
en bit av magin från orginal star wars gick förlorad när man la in alla nya specialeffeker i special edition.
om man jämför med en tavla, låt oss säga Mona Lisa, den har ju förfallit en del de senaste 500 åren och da vinci själv har målat om vissa detaljer i den , skulle någon då kunna tänka sig att piffa upp den genom att måla dit pelarna i bakgunden mm som da vinci själv tog bort, men som man idag då tycker borde synas för att de finns där i tavlan bakom lager av färg?
visserligen är det helt okej att restaurera gamla filmer vars kvalitet rent bildmässig och ljusmässigt börjat förfalla kraftigt pga att de förvaras på gammal skör film, så att man överhuvudtaget ska kunna se filmen om 20år, vilket jag tror var grundidén med att göra om A New Hope.
men att directors cut alltid skulle göra en film bättre håller jag inte med om. en film är ett stort projekt och det är svårt för en person att få den att bli bra. därför finns studiosystemet i USA. det är inte bara regissören som bestämmer hur filmen ska bli, utan främst producenten och filmbolaget. det är därför de får oscarn för bästa film.
sen är väl det inte en riktig "directors cut" av exorcisten, utan manusförfattarens directors cut...
MVH/Sol
http://www.angelfire.com/art/heartcomics
