Regler och religioner

Om Gudarna faktiskt finns så behöver jag ju inte tro. Bara uppfylla de krav de har. Således är det bättre att bli magiker, bättre spells och man behöver inte offra getter varje dag och slå ut sitt vin.
 
Intressant hur många av er som ser detta uteslutande ur äventyrar-perspektiv. Frågan jag ser ställas är "Varför skulle en grottkrälare ha gudamirakel i sin loadout istället för vanlig magi?"

I det jag själv jobbar på just nu börjar jag från ett annat håll och frågar "Varför finns det religioner i det här samhället?" Och då har jag svårt att se något annat svar än att i grunden måste religionen fylla samma sorts sociala, psykologiska och filosofiska funktioner som religioner gjort i vår världs historia.

Följdfrågan blir då "Vad för slags förmågor behöver religionens företrädare visa upp för att de skall kunna fylla de funktionerna i en värld där det finns monster och magi?" Svaret blir inte alltid att det är något som också är nyttigt för äventyrare.
 
Bolongo said:
Följdfrågan blir då "Vad för slags förmågor behöver religionens företrädare visa upp för att de skall kunna fylla de funktionerna i en värld där det finns monster och magi?" Svaret blir inte alltid att det är något som också är nyttigt för äventyrare.
Click to expand...

Precis. Detta är grunden i Kopparhavets hjältar. Präster och profeter och vad det nu kan vara har ffa en social roll. Om det blir missväxt så är det det lokala templet helgat åt skördeguden som folk kommer att springa till och klaga, och på samma sätt kommer predikaterna försöka hävda att "visst, det kanske är en skördegud, men vi håller begravningar med, minst lika bra som Dödsgudens tempel". Jag ser tempel lite som politiska partier och gudarna som de kanske lite mer ogreppbara filosofiska, ekonomiska och moraliska teser som efterföljs efter bästa förmåga eller när det passar.

Men vi har inte magi av gudar i KH. Tempel är en annan slags instutition.

Här kan man f.ö låta sig inspireras av den klassiska historiska kampen mellan värdslig och himmelsk makt; påve vs konung etc.
 
Om man i settingen bestämmer, ja präster har gudagåvor så länge de befinner sig på helgad mark. Eller att det krävs sex timmars ringdans för att skapa en helande sfär det är okej för mig. Om spelet säger ja präster har magi men spelare är inte präster är det oxå okej för mig.
 
Bolongo said:
Intressant hur många av er som ser detta uteslutande ur äventyrar-perspektiv. Frågan jag ser ställas är "Varför skulle en grottkrälare ha gudamirakel i sin loadout istället för vanlig magi?"

I det jag själv jobbar på just nu börjar jag från ett annat håll och frågar "Varför finns det religioner i det här samhället?" Och då har jag svårt att se något annat svar än att i grunden måste religionen fylla samma sorts sociala, psykologiska och filosofiska funktioner som religioner gjort i vår världs historia.

Följdfrågan blir då "Vad för slags förmågor behöver religionens företrädare visa upp för att de skall kunna fylla de funktionerna i en värld där det finns monster och magi?" Svaret blir inte alltid att det är något som också är nyttigt för äventyrare.
Click to expand...

Varför skulle vanliga präster få magi? Magi är för äventyrare! Det är gudarnas förkämpar som behöver juicen för att kunna sprida gudens vilja in i skallarna på ondskans lakejer. Du behöver inte magi för att viga folk, begrava dem eller döpa dem
 
Måns said:
Här kan man f.ö låta sig inspireras av den klassiska historiska kampen mellan värdslig och himmelsk makt; påve vs konung etc.
Click to expand...
Jag tänker kanske ännu mer på skillnaden mellan religion och proto-vetenskap.

Men i min egen setting kommer präster och andra invigda i kultens mysterier att kunna manifestera förmågor utöver det vanliga. De konkurrerar bara inte på ett direkt sätt med andra kraftkällor.
 
Vad Måns säger. Det handlar inte om att skapa en Cleric-motsvarighet. Präst är en social funktion. Visst, de har säkert en metafysisk koppling till gudarna, men inte på ett regelmekaniskt märkbart sätt.

När man pratar Sändebud, gudarnas utvalda och profeter däremot, det är en annan femma. Men det känns mer som något RP kanske kämpar mot eller som utvecklas under kampanjens gång.
 
Stryk all magi och andra övernaturligheter som inte kommer från gudarna.
Gudarna är verkliga och har egna avsikter med världen, och det behagar dem av någon anledning att använda dödliga väsen i genomförandet av dessa avsikter. En dödlig som är lojal mot en gud utrustas med lämpliga övernaturliga krafter av denna gud.
Det är inte säkert att dödliga får veta eller har möjlighet att förstå gudens slutmål med sitt≈deras handlande. Det är inte säkert det är viktigt för spelet heller. Ett vanligt tema är säkert att sätta käppar i hjulen för konkurrerande gudars anhängare.

Om alla vet att gudarna är verkliga och interagerar med de dödligas värld – gör dem till magiska maffiabossar. Episka magiska maffiabossar.
 
Jag hade nog gett de olika gudarna en ritual i stil med nässelritualen i Nobilis. Om du återför ett område till naturen och bränner en tistel så ger du Fnorgas mer kraft, och han kommer att gilla dig lite mer. Om du straffar en brottsling och stryker hans blod över din panna så ger du kraft till Fedora, och så vidare. Belöningen är inte några mirakelpoäng, utan bara en bättre relation med guden ifråga. Ligger du väl till kan du få hjälp av gudens organisation i form av prästerskap, guld och heliga krigare. Är du riktigt ball kan du få träffa guden själv om du beger dig till hans tempel, där han sitter i sitt inre heliga. Han kan lära dig hemligheter, belöna dig med magiska föremål eller annat fräckt.

Eller slå ihop magi och gudar. Om du är eldmagiker så dyrkar du Elden. Är du dödsmagiker så dyrkar du Döden. Inte dödsguden, utan Döden själv. Befolka världen med tempel till olika abstrakta koncept och låt rollpersoner ha ett komplicerat och personligt förhållande med dem. Låt dem vara främmande och ickemänskliga. De är krävande, samtidigt som det är svårt att förstå vad de vill. De uppfyller dig och hotar att ta över hela din identitet. Men de ger dig också kraft, och när du vandrar in i Eldens tempel med en skrud av levande flamma så kastar sig prästerskapet för dina fötter och dyrkar DIG.

Eller hey, det är ju också en variant. Vem som helst kan bli gud, bara de har tillbedjare som offrar till dem. Rollpersonerna räddar en stad från undergång och de bygger ett tempel tillägnat dem. Inte rollpersoner som präster. Rollpersoner som gudar. Det ger en praktisk OSR-belöning också. XP för tillbedjare. Kampanjen går ut på att samla tillräckligt med trogna för att bli mäktiga nog att besegra de Gamla gudarna.
 
Genesis said:
Eller hey, det är ju också en variant. Vem som helst kan bli gud, bara de har tillbedjare som offrar till dem. Rollpersonerna räddar en stad från undergång och de bygger ett tempel tillägnat dem. Inte rollpersoner som präster. Rollpersoner som gudar. Det ger en praktisk OSR-belöning också. XP för tillbedjare. Kampanjen går ut på att samla tillräckligt med trogna för att bli mäktiga nog att besegra de Gamla gudarna.
Click to expand...
Min kompis Mattias hade en plan för en kampanj med just det konceptet - en slags syntes mellan antik hjältekult och implikationerna av xp-level-reglerna.
 
Genesis said:
Eller slå ihop magi och gudar. Om du är eldmagiker så dyrkar du Elden. Är du dödsmagiker så dyrkar du Döden. Inte dödsguden, utan Döden själv. Befolka världen med tempel till olika abstrakta koncept och låt rollpersoner ha ett komplicerat och personligt förhållande med dem. Låt dem vara främmande och ickemänskliga. De är krävande, samtidigt som det är svårt att förstå vad de vill. De uppfyller dig och hotar att ta över hela din identitet. Men de ger dig också kraft, och när du vandrar in i Eldens tempel med en skrud av levande flamma så kastar sig prästerskapet för dina fötter och dyrkar DIG.
Click to expand...

Om gudarna är opersonliga makter kan olika kulter och kulturer tolka dem på olika sätt och iklä dem olika slags personifierade masker och myter. På så vis kan man få behålla känslan av mystik som annars kan gå förlorad om alla vet att Guden X är si och Guden Y är så.
 
Genesis said:
Jag hade nog gett de olika gudarna en ritual i stil med nässelritualen i Nobilis. Om du återför ett område till naturen och bränner en tistel så ger du Fnorgas mer kraft, och han kommer att gilla dig lite mer. Om du straffar en brottsling och stryker hans blod över din panna så ger du kraft till Fedora, och så vidare. Belöningen är inte några mirakelpoäng, utan bara en bättre relation med guden ifråga. Ligger du väl till kan du få hjälp av gudens organisation i form av prästerskap, guld och heliga krigare. Är du riktigt ball kan du få träffa guden själv om du beger dig till hans tempel, där han sitter i sitt inre heliga. Han kan lära dig hemligheter, belöna dig med magiska föremål eller annat fräckt.
Click to expand...


Jag håller med om att det går att sköta friform, men TS ville ha en rimlig regelteknisk lösning. Och en sådan har sina fördelar.

Rollpersonen kan ha kapacitet att samla en, två eller fler MP beroende på hur etablerad hen är hos guden. Och de "högre" effekterna, som att träffa guden, kan kräva 3 eller 4.
 
Leon said:
Jag håller med om att det går att sköta friform, men TS ville ha en rimlig regelteknisk lösning. Och en sådan har sina fördelar.

Rollpersonen kan ha kapacitet att samla en, två eller fler MP beroende på hur etablerad hen är hos guden. Och de "högre" effekterna, som att träffa guden, kan kräva 3 eller 4.
Click to expand...
Ja, man kan ju ha ett poängsystem som mäter relationen med guden lika gärna som något manapoäng. Eller så kan mirakelpoäng vara en kul grej, för den delen. Jag kan tänka mig två mekanismer: Den största grej du utför sätter ditt tak, och mindre grejer ger dig poäng. Så om du tillber elden/eldsguden och du har bränt ned ett hus så har du två poäng i tak, och du kan fylla upp till det genom att bränna ned ett annat hus eller genom två mindre offer. Om du sedan en dag bränner ned en hel by så höjer det ditt tak till tio. Du kan fortfarande tjäna två poäng för att bränna ned ett hus, men nu kan du samla upp till tio. Sedan bränner du ned en storstad …
 
Genesis said:
Om inte @God45 redan gjort detta äter jag upp min (fiktiva internet-)hatt.
Click to expand...

Ja vi har gjort den grejen. Spelargruppen hade en karaktär som ville bli en gud men det krävde en viss mängd av pengar, en viss mängd av folk som dyrkade en och att man hade en massiv ceremoni i ett år. Så gruppen äventyrade ihop sakerna. byggde ett dungeon palats/tempel och började cermonin… Och så var de tvungna att döda äventyrare och goda/onda/neutrala arméer som kom och försökte mörda dem. Men det var mer en side-plot till karaktärernas huvudmål som var att invadera helvetet och förstöra det. Och det lyckades inte för karaktären som ville bli en gud blev mördad av en spell-sniper som jag återanvände från Way of the wicked kampanjen (där han inte fick skina för att Cybot insta-mördade honom!).

Annars har någon gjort det här i Exalted typ varje gång vi spelat det. Man behöver en karaktär som går ”Jag är inte bara en gud!” och en som gör matten på hur mäktiga de kan vara ifall de får en mindre civilisation att dyrka en.
 
Axis Mundi går ju ut på att bli nya gudar i en värld där gudarna är döda. Vi har haft en grupp som nått det målet. Men där är medlet som gör en till en gud hardcore dungeon crawling.
 
Svarte Faraonen said:
Ja, men det handlar inte om tro. Om du bodde i antika Aten spelade det ingen roll vad du kände inför gudarna i ditt inre, det viktiga var att du utförde de korrekta riterna för att vörda dem -- annars utsatte du inte bara dig själv, utan din stad för risk.
Click to expand...

Under Diokletianus förföljelser krävde man bara att kristna skulle offra till kejsarens Genius. Ingen brydde sig vad någon trodde på - det var bara det att det var förräderi att vägra.

Det här fokuset på tro och doktrin är utpräglat kristet - redan Islam är en religion som betonar rätt handlande (ortopraxi) över rätt tro (ortodoxi).
 
Har ännu inte läst Aquelarre (spanskt 1300-tals brp), bara bläddrat i den tunga pjäsen. Men där verkar gud/allah/jahve, satan, demoner existera. Man delar upp 100 poäng mellan rationalitet och irrarionalitet som sedan styr färdigheter i trosritualer respektive besvärjelser. Relationen kan sedan ändras.

Systemet diskuteras och kritiseras här.

Man kan iaf genomföra processioner mot dåligt väder.
 
Om jag mins rätt så hade DoD Trudvagn ett rätt så bra system som skilde gudagåvor/maktböner från deras magi system. Men det var ett tag sen jag läse det så jag kan ha fel.

Också, i en fantasy värld så borde det inte vara något problem att både vara präst o magiker (om nu det inte är som Gemini o magi är i praktiken dåligt), likt hur vi har präster som är vetenskapsmän i vår värld o des historia.

Måns said:
Här kan man f.ö låta sig inspireras av den klassiska historiska kampen mellan värdslig och himmelsk makt; påve vs konung etc.
Click to expand...
Eller strunta helt i det o ha präst-kungar.

God45 said:
Du behöver inte magi för att viga folk, begrava dem eller döpa dem
Click to expand...
Med tanke på att doppet fungerar som ett skydd mot troll o andra otyg, o begravningen hindrar den döde från att gå igen som odöd så skulle det rent speltekniskt vara något i stil med magi/maktböner
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top