Regeltunga- och lätta kampanjer

Mekanisk progression är förändring men förändring kan även komma av ... förändring. Hade gärna sett enklare system där rollpersonerna ständigt förändras. Jag gjorde ett testförsök med Hypertellurians där spelarna ständigt bytte ut sina svagheter och drivkrafter - där båda gav upphov till situationer under spelmötet - och det funkade över all förväntan. Har även haft liknande erfarenhet av Mutine med karaktärsdrag.

Sedan är längre kampanjer, som nämnts i tråden, dåligt anpassat till rollspelsformatet. Det blir klart linjärt och den enda agensen spelarna har är att rollgestalta eller pilla med mekaniska bitar.
 
entomophobiac said:
Det finns såklart grader även i helvetet, men om jag måste svara ja eller nej blir svaret ja.
Click to expand...
Tycker detta är en rätt tråkig syn på äventyrstext, faktiskt. Ett äventyr och en skönlitterär text har väldigt olika verktyg och processer, att säga att en äventyrsförfattare egentligen ville skriva en roman är orättvist - och klingar lite av den sortens gatekeeping kring vad en riktig spelledare är (en som inte spelar andras äventyr, bygger egna världar, "står på egna ben"), som jag tycker är rätt trist.

Sen finns det absolut äventyr skrivna av författare som egentligen bara vill berätta en historia - men jag tror alla är överens om att det är ett dåligt rollspelsäventyr
 
Last edited:
Rickard said:
Mekanisk progression är förändring men förändring kan även komma av ... förändring. Hade gärna sett enklare system där rollpersonerna ständigt förändras. Jag gjorde ett testförsök med Hypertellurians där spelarna ständigt bytte ut sina svagheter och drivkrafter - där båda gav upphov till situationer under spelmötet - och det funkade över all förväntan. Har även haft liknande erfarenhet av Mutine med karaktärsdrag.
Click to expand...
Rollpersoner förändras ju oundvikligen i en långkampanj. När vi körde Masks blev en av rollpersonerna muterad och började utveckla fiskfjäll. Hela hens karaktär genomgick en personlighetsförändring på grund av det.

Sen var det inte nödvändigtvis särskilt mekaniskt, men är det det enda sättet vi mäter utveckling på?
 
entomophobiac said:
Det finns såklart grader även i helvetet, men om jag måste svara ja eller nej blir svaret ja.
Click to expand...
Då rekommenderar jag en titt på The Dark of Hot Springs Island. Det är ett hexkräl där en av hexagonerna uppenbarligen endast existerar för att en av författarna hade skrivit en poänglös pårökt saga om en kvinna som förvandlas till en jättelik krabba. Det finns inget för rollpersonerna att interagera med i hexagonen. SL får bara veta att en dag var fjärde år kommer det en farlig krabbsvärm därifrån inåt ön. Men sagan är med!
 
verlandes. said:
Och ja, handlar det om smak så är det ju en helt annan fråga som är lite mindre intressant att diskutera. Jag uppfattade (felaktigt?) @Platon som att regellätta system är mindre lämpade till längre kampanjer.
Click to expand...


Jaha, nä jag menar nog inte lämpliga som i ett helt objektivt uttalande. Jag menar att folk ofta (men såklart inte alltid) föredrar ett ngt mer crunchy system för långa, episka kampanjer. Skall man spela något som tar (kanske på riktigt) 10 år IRL, utspelar sig över flera generationer osv så gillar många att det finns regler för att uppgradera sin rollperson ordentligt, kanske regler för arv/ny rollpersoner, hur man hanterar downtime osv.

Folk som hänger på rollspelsforum kan ju ibland tillhöra den supernichade skara som faktiskt tycker det hade varit lite spännande med en decennierlång kampanj i ett pamflettrollspel som bara har regler på en halvsida. Men gemene man (älskar att bifur införde den termen, den är dunder) tycker ofta inte så. Och det kan man nog förstå om man bara kollar sig runt, kollar till vilka system långa kampanjer tenderar att släppas osv.

Det är lite som att gå in på ett filmforum och skriva att om gemene man skall gå på bio och se en film som är 4h lång så behöver det ofta vara något med mkt högt produktionsvärde och gärna ngt från en känd franchise. Att då arguemnetera emot och säga "njaeaj det finns väl inget som säger att smala tjeckiska filmer i svartvitt om en grisbode som har det hyffsat inte fungerar precis lika bra på IMAX i 4h?. Visa mig bevisen för det? Det finns flera här inne på forumet som föredrar sådana filmer".
 
Platon said:
Jaha, nä jag menar nog inte lämpliga som i ett helt objektivt uttalande. Jag menar att folk ofta (men såklart inte alltid) föredrar ett ngt mer crunchy system för långa, episka kampanjer. Skall man spela något som tar (kanske på riktigt) 10 år IRL, utspelar sig över flera generationer osv så gillar många att det finns regler för att uppgradera sin rollperson ordentligt, kanske regler för arv/ny rollpersoner, hur man hanterar downtime osv.

Folk som hänger på rollspelsforum kan ju ibland tillhöra den supernichade skara som faktiskt tycker det hade varit lite spännande med en decennierlång kampanj i ett pamflettrollspel som bara har regler på en halvsida. Men gemene man (älskar att bifur införde den termen, den är dunder) tycker ofta inte så. Och det kan man nog förstå om man bara kollar sig runt, kollar till vilka system långa kampanjer tenderar att släppas osv.

Det är lite som att gå in på ett filmforum och skriva att om gemene man skall gå på bio och se en film som är 4h lång så behöver det ofta vara något med mkt högt produktionsvärde och gärna ngt från en känd franchise. Att då arguemnetera emot och säga "njaeaj det finns väl inget som säger att smala tjeckiska filmer i svartvitt om en grisbode som har det hyffsat inte fungerar precis lika bra på IMAX i 4h?. Visa mig bevisen för det? Det finns flera här inne på forumet som föredrar sådana filmer".
Click to expand...
Jag vet inte vad jag ska göra med informationen "gemene man". Gemene man spelar 5e, ska jag därmed förstå det som att det är bättre än Into the Odd? Jag förstår verkligen inte vad den informationen tillför.

Och angående bevis så är det ju ändå du som säger att regellätta system är sämre för långkampanjer, alltså är bevisbördan din - tänker jag.
 
Platon said:
Jag menar att folk ofta (men såklart inte alltid) föredrar ett ngt mer crunchy system för långa, episka kampanjer. Skall man spela något som tar (kanske på riktigt) 10 år IRL, utspelar sig över flera generationer osv så gillar många att det finns regler för att uppgradera sin rollperson ordentligt, kanske regler för arv/ny rollpersoner, hur man hanterar downtime osv.

Folk som hänger på rollspelsforum kan ju ibland tillhöra den supernichade skara som faktiskt tycker det hade varit lite spännande med en decennierlång kampanj i ett pamflettrollspel som bara har regler på en halvsida. Men gemene man (älskar att bifur införde den termen, den är dunder) tycker ofta inte så. Och det kan man nog förstå om man bara kollar sig runt, kollar till vilka system långa kampanjer tenderar att släppas osv.
Click to expand...
Jag tycker att det är märkligt att nämna gemene man och 10 år långa kampanjer som om de hörde ihop. Min bild är att de flesta rollspelare spelar klart kortare kampanjer än så, eller inte spelar kampanjer alls av en uppsjö olika anledningar.
 
Vet inte heller vad det spelar för roll vad folk vill ha och vad ett spel gör bra respektive mindre bra. Det handlar om spelkultur och marknadsföring. Komplexa spel har kanske långa publicerade kampanjer eftersom när det tar en hel kväll att skapa rollpersoner så vill man ha ut så mycket spel som möjligt ur dem, medan lättare spel där man vispar fram en gubbe på en kvart också kan köra one-shots eller dödliga minikampanjer lätt, eftersom man skapar karaktärer och kommer på kompletterande husregler så himla lätt. Med det sagt så finns det såklart publicerade kampanjer till regellätta spel, men de är inte på 2000 sidor, eftersom spelen är lätta.
Tror båda gör jobben ungefär lika bra, det är bara olika sätt att spela på, med olika styrkor och svagheter.
 
pappa said:
Tror båda gör jobben ungefär lika bra, det är bara olika sätt att spela på, med olika styrkor och svagheter.
Click to expand...
Exakt så - och som krank var inne på blir det vanskligt (för att inte säga fruktlöst) att försöka upphöja sin egen spelstil till något slags universallag.
 
verlandes. said:
Fast jag förstår ändå inte, jag har spelat otaliga äventyrsmoduler och upplevt dem som otroligt spelbara. Har jag gjort fel?
Click to expand...
Nej, den som har roligt har aldrig fel. För mig är de flesta skrivna äventyr och kampanjer inte särskilt spelbara, även om jag emellanåt försöker mig på att spela dem ändå av nyfikenhet. Hur saker sker runt ditt bord lägger jag mig inte i. Och om jag skulle slå mig ned där och rulla plast hade jag nog haft toppenskoj helt oavsett vad.
 
entomophobiac said:
Nej, den som har roligt har aldrig fel. För mig är de flesta skrivna äventyr och kampanjer inte särskilt spelbara, även om jag emellanåt försöker mig på att spela dem ändå av nyfikenhet. Hur saker sker runt ditt bord lägger jag mig inte i. Och om jag skulle slå mig ned där och rulla plast hade jag nog haft toppenskoj helt oavsett vad.
Click to expand...
Fast du lägger du ju ändå i genom att säga att äventyr i grunden är ospelbara och att de som skriver dem egentligen vill skriva något annat?
 
Det kan tyckas mig lite vanskligt att tala om "gemene man". Det är väl inte en speciellt väldefierad term. Alla här har kanske en känsla av vad en generisk rollspelare är och tycker, men jag tror överlappet mellan allas våra spekulatoner är absolut. Frågan är om det ens är relevant.

Man kanske kunde får vissa insikter om man hade tillgång till vettig statistik, men det har vi generellt inte, så det blir gissningar. Således är begreppet "gemene man" lika användbart som "sunt förnuft", dvs inte särskilt.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top