Fixed that for you =)Lite av problemet kan väl vara att hobbyn, delvis, är attläsaköpa spel, inte spela dem.
Fixed that for you =)Lite av problemet kan väl vara att hobbyn, delvis, är attläsaköpa spel, inte spela dem.
Samma sker i brädspel. Typ varje ny utgåva lägger på fler och mer komplexa regler.
Jag tänker att det är en slags "nu ska vi förhindra all oklarhet och konstiga situationer som uppstod med de gamla reglerna genom att skapa regler för alla de situationerna"-mentalitet (vilket bara leder till ännu mer oklarhet och fler konstiga situationer på grund av de nya reglerna), blandat med en "folk spelade gamla utgåvan helt fel, nu ska vi få dem att spela på rätt sätt genom att lägga till fler regler!"-mentalitet.
Plus ett "nu kan vi stoppa in alla coola husregler folk kommit på för vi har spelat oss trötta på de gamla reglerna"-sug.
Jag är typ ensam i att tycka om hur Electric Bastionland är formgiven. Enormt ineffektiv layout, som lätt hade kunnat smalas ner till hälften, men jag gillar hela coffee table-stuket och hur mycket utrymme illustrationer får. Därtill är en stor portion av boken just spelledartekniker och essäer om olika rollspelselement. Plockar fram den boken rätt ofta.Jag har egentligen mest problem med tjocka regelböcker när de är‚ ni vet, regelböcker. 390 sidor inspirerande spelvärld och bra SL-tekniker har jag inga egentliga problem med. Men jag får intrycket av att tjockare grundbok (som är det ord jag föredrar eftersom "regelbok" antyder att man köper boken för reglerna och att de är det viktiga) också ofta innebär att regelmassan ökar…

Detta är väl det största problemet med rollspelsböcker.Plus att man sällan har en professionell redaktör som kan säga åt en att hugga bort saker…
Lustigt nog tillkännagav White Wolf i förra veckan att nästa version ska (tolkar jag det som) ha mer metaplot, igen. Trist tycker jag, som gillar mer frihet med sånt.Jag förstår verkligen det! Tanken när de gjorde Requim var ju att vara väldigt tydliga med att det var en verktygslåda där man bara använde det man ville. Och 5e är ju en soft reboot som gör lite samma. Så jag tror inte du är ensam om den upplevelsen.
Det verkar som att varje spel som funnits ett bra tag och som varit populärt har en fanbase som tycker fel i många frågor.Lustigt nog tillkännagav White Wolf i förra veckan att nästa version ska (tolkar jag det som) ha mer metaplot, igen. Trist tycker jag, som gillar mer frihet med sånt.
Håller med.Mitt sorgebarn är RuneQuest. Den senaste upplagan är verkligen inte vad jag ville se i en uppdatering för det 21a århundradet.
Jag fick för mig att jag skulle ge mig in i RuneQuest, men tyckte det var så svårt att navigera vart jag skulle börja med alla nya settingböcker, så jag gav upp.Håller med.
Jag lyfter på hatten tillbaka. Även om jag bara är en enda kille... eller gubbe.Däremot vill jag lyfta på hatten till killarna som håller på med Dunder & Drakar för deras idoga arbete med ett svenskt DnD.
Standardköparen för 30 år sedan var en tonåring som ville spela spelet?
Standardköparen idag är en medelålders som vill ha nåt snyggt i bokhyllan (smala böcker är inte snygga), och kanske spela det med?
Samma sker i brädspel. Typ varje ny utgåva lägger på fler och mer komplexa regler.
Jag tänker att det är en slags "nu ska vi förhindra all oklarhet och konstiga situationer som uppstod med de gamla reglerna genom att skapa regler för alla de situationerna"-mentalitet (vilket bara leder till ännu mer oklarhet och fler konstiga situationer på grund av de nya reglerna), blandat med en "folk spelade gamla utgåvan helt fel, nu ska vi få dem att spela på rätt sätt genom att lägga till fler regler!"-mentalitet.
Plus ett "nu kan vi stoppa in alla coola husregler folk kommit på för vi har spelat oss trötta på de gamla reglerna"-sug.
Kan bara instämma: äventyr skall vara korta och lättnavigerade. Jag vill kunna läsa in en enkvällare på en timme, och en kampanj på (max) lika många timmar som speltillfällen.En annan reflektion är att det för mig är nästan ännu viktigare med korta äventyr. Regler brukar jag handvifta och det är enormt sällan jag återkommer till dem - men ett äventyr, eller en äventyrsplats, har jag desto oftare med till bordet och då får det gärna vara lättnavigerat och överskådligt.