Hur många på wrnu är det som faktiskt har köpt och läst igenom Götterdämmerung? Visserligen har vi Seters artikel i Fenix och Marcos inlägg men jag hade ändå velat läsa fler omdömen och kommentarer. Vad är bra och vad är dåligt? Hur väl fungerar reglerna i praktiken? Men framförallt vill jag veta mer om den tilltänkta spelvärlden, yrken, möten, motståndare osv.
Nekromanti Recension
- Thread starter walium
- Start date
Beställde spelet den 3e juni och fick det den 8e, en ganska snabb leverans iaf (speciellt med tanke på att min betalning (förskott) gick in den 7e)!
Har dock inte hunnit läsa igenom det helt än... men det ser över lag bra ut tycker jag! Verkar dock vara relativt lite fakta om spelvärlden i böckerna, skulle gärna sett lite mer sånt... men men, får väl läsa på mitt 1700-tal nån annanstans.
Reglerna har jag knappt tittat på än, så jag kanske återkommer med mer synpunkter när jag läst mer!
//Boboliwsy - snoret sprutar (förkyld)
Har dock inte hunnit läsa igenom det helt än... men det ser över lag bra ut tycker jag! Verkar dock vara relativt lite fakta om spelvärlden i böckerna, skulle gärna sett lite mer sånt... men men, får väl läsa på mitt 1700-tal nån annanstans.
Reglerna har jag knappt tittat på än, så jag kanske återkommer med mer synpunkter när jag läst mer!
//Boboliwsy - snoret sprutar (förkyld)
Jag har inte testspelat reglerna. Dock har jag en hyfsad koll på speldesign och -teori, så vissa slutsater tror jag mig kunna dra ändå.
Spelarboken är en spelarbok - bara rollpersonen tas upp i princip, då med grundstats, arketypen, färdigheter och fördjupningar (fungerar som D20 "feats"). Lite om förbättring och spelsystem förklaras, men sedan är boken slut - den snygga formgivningen tillåter inte så mycket text per sida, då layouten är luftig.
Något jag saknar i bägge böckerna är exempel på hur regler används - de finns bara ett fåtal sådana exempel med, men det är kanske en smaksak - jag gillar exemepl och tycker att inlärningen av regler går mycket fortare om man ser en applicering av en regel i ett exempel.
SL-boken innehåller några inledande sidor om bakgrund och miljö - allomspännande men rätt tunt. Detta följs av stridssystemet och skador. Verkar bra, men behöver testas, speciellt känns (obs!) det jobbigt för SL med många SLPer, men jag kan ha fel.
Sedan är det besvärjelser, monster och skräck, där skräck kändes lite ... underligt. Jag tycker själv att det är så förenklat så det blir lite parodiskt, men det är subjektivt. Det känns lite (siffror tagna från luften) "Oj, nu har jag minsann 15 ohopsamlade skräckpoäng, nu får jag ont i bröstet - precis som alla andra som har 15 skräckpoäng" - det saknas individualisering, då iaf jag anser att alla reagerar inte lika på skräckfyllda upplevelser.
Utrustning och klädsel kommer därefter, med vapenlistor (jag undrar om jag har missat någon regel någonstans, för närstridsvapen över lag verkar vara sugusla jämfört med flintlåsvapnen? Typ 1T6 i skada mot 2T10 + 1D8).
Sedan det tristaste - jag hittar fortfarade nya fel i texter, tabeller och layout. Speciellt tabellerna är proppfulla. Ett av de exempel som trots allt är med är fel, vilket skapade förvirring.
Så, det är ett snyggt spel, kanske Sveriges snyggaste, men det är lite tunt i mitt tycke. Jag som inte varandes någon 1700-tals nörd kände inte att boken gav mig tillräckligt med material för att börja spelleda med självförtroende. Men jag kanske är gammal och rädd? ,-)
En sak vet jag sedan min tid i branschen - innan en produkt släpps är det bara släppdatum som är intressant. När produkten släpps är det bara dess kvalitet som är intressant. Det senare är mycket viktigare att säkerställa än de föregående. Det känns som om Götter blev stress-hastat på slutet, och det får det lida av nu, när kvaliteten brister här och var i innehållet. Men det är snygg, och cool. Stämningen infinner sig.
Spelarboken är en spelarbok - bara rollpersonen tas upp i princip, då med grundstats, arketypen, färdigheter och fördjupningar (fungerar som D20 "feats"). Lite om förbättring och spelsystem förklaras, men sedan är boken slut - den snygga formgivningen tillåter inte så mycket text per sida, då layouten är luftig.
Något jag saknar i bägge böckerna är exempel på hur regler används - de finns bara ett fåtal sådana exempel med, men det är kanske en smaksak - jag gillar exemepl och tycker att inlärningen av regler går mycket fortare om man ser en applicering av en regel i ett exempel.
SL-boken innehåller några inledande sidor om bakgrund och miljö - allomspännande men rätt tunt. Detta följs av stridssystemet och skador. Verkar bra, men behöver testas, speciellt känns (obs!) det jobbigt för SL med många SLPer, men jag kan ha fel.
Sedan är det besvärjelser, monster och skräck, där skräck kändes lite ... underligt. Jag tycker själv att det är så förenklat så det blir lite parodiskt, men det är subjektivt. Det känns lite (siffror tagna från luften) "Oj, nu har jag minsann 15 ohopsamlade skräckpoäng, nu får jag ont i bröstet - precis som alla andra som har 15 skräckpoäng" - det saknas individualisering, då iaf jag anser att alla reagerar inte lika på skräckfyllda upplevelser.
Utrustning och klädsel kommer därefter, med vapenlistor (jag undrar om jag har missat någon regel någonstans, för närstridsvapen över lag verkar vara sugusla jämfört med flintlåsvapnen? Typ 1T6 i skada mot 2T10 + 1D8).
Sedan det tristaste - jag hittar fortfarade nya fel i texter, tabeller och layout. Speciellt tabellerna är proppfulla. Ett av de exempel som trots allt är med är fel, vilket skapade förvirring.
Så, det är ett snyggt spel, kanske Sveriges snyggaste, men det är lite tunt i mitt tycke. Jag som inte varandes någon 1700-tals nörd kände inte att boken gav mig tillräckligt med material för att börja spelleda med självförtroende. Men jag kanske är gammal och rädd? ,-)
En sak vet jag sedan min tid i branschen - innan en produkt släpps är det bara släppdatum som är intressant. När produkten släpps är det bara dess kvalitet som är intressant. Det senare är mycket viktigare att säkerställa än de föregående. Det känns som om Götter blev stress-hastat på slutet, och det får det lida av nu, när kvaliteten brister här och var i innehållet. Men det är snygg, och cool. Stämningen infinner sig.
Jag tänker inte försvara spelet så mkt som att försöka förklara en del saker som jag inte tyckte framlades korrekt och det kanske råder frågetecken kring.
Närstridsvapen får dessutom skadebonus. Och utöver detta är det blödningsskadan som är värst. En blödarskada blöder 1 KP per varannan SR. Således är en stilett (67% risk för BS) dödligare än ett gevär (dryga 50% risk för BS på nära håll) om det inte finns vård till hands.
Fungerar i grund och botten som skadesystemet i Eon (om man bortser från själva chockslaget), dvs att alla kan ta en visst antal poäng innan de får en given effekt. Skadesystemet i Shadowrun fungerar även det på samma vis. Individualiseringen kommer in i bilden då summan av skräckpoängen helt beror på vilket PSY varje rollperson har. Om alla rollpersoner får 15 skräckpoäng tilldelade kommer de allihop inte att ha 15 skräckpoäng pga deras PSY. Den deskriptiva effekten av skräck är till för att kunna rollspela skräcksituationen bättre. När vi skapade skräcknivåerna och skräckpoängen var det för att hitta ett friare och häftigare sätt att hantera skräck på än med skräcktabellen.
Det finns inget flintlåsvapen som gör 2T10+1T8. Ett muskedunder gör 1T20+1T8 och det är det värsta som finns med. Glöm inte bort att skadan halveras på långt avstånd. Långt avstånd för ett dugligt muskedunder är 7+ meter.
Närstridsvapen får dessutom skadebonus. Och utöver detta är det blödningsskadan som är värst. En blödarskada blöder 1 KP per varannan SR. Således är en stilett (67% risk för BS) dödligare än ett gevär (dryga 50% risk för BS på nära håll) om det inte finns vård till hands.
Det beskrivs kort om spelvärlden i Lex Libris. Det beskrivs om spelvärlden även i Codex Persona, särskilt vad gäller utseende och allt som rör områden kring färdigheterna. Under varje färdighet finns ett avsnitt som kallas anknytning som berättar lite om färdighetens anknytning till 1700-talet. Dessutom finns det kort beskrivet om en lokal plats i första onlineäventyret Jungfruresan. Om man inte till en början kan nöja sig med det materialet tror jag att man är för ambitiös.
Tack för kommentarerna. Kul att du är aktiv är. =)
Ang Skräck - jag tycker (och det är subjekivt) att det är mindre bra bra med just "Ont i bröstet"-beskrivningarna, då min erfarenhet säger att rollspelare är lata och det blir för enkelt för dem att bara referera till det som står skrivet på formuläret. Och då blir det lite parodiskt - ser du min poäng?
Ang. Skada - Det är sant att stiletten ger blödning, men den ger ändå ingen skada som begränsar en under stridens gång - KP-mässigt. Muskedundret har till och med en något högre chans till blödarskada än stiletten, om jag inte räknat helt fel i mitt arma huvud.
I princip inga närstridsvapen kan slå ut en fiende snabbt, utan att behöva nöta ned dennes KP upprepade gånger. Det mest skadegivande närstridsvapnet, tvåhandssvärd/-yxa, har samma skadeverkan som ett lätt flintlåsgevär. De flesta skjutvapen ligger på 2T6, 2T8, 2T10, 1T20+1T6 i skada, medan majoriteten av närstridsvapnen ligger på 1T6 till 1T10, borträknat stora tvåhandsvapen som i texten anges inte används under epoken. Även med en skadebonus om 1T4 så blir det inte speciellt mycket. Det jag är nyfiken över är hur resonerande gick när denna interna balansering bestämdes? Varför är skjutvapnen så mycket överlägsnare på att tugga bort KP?
Ang Färdigheter - Korrekt, det är en bra poäng. Det finns en hel del info bland färdigheterna, medges. Jag tycker att man som spelledare bör vara ambitiös och ta hand om upplevelsen, därför vill jag också ha info. Är det en så konstig tanke?
Ang Skräck - jag tycker (och det är subjekivt) att det är mindre bra bra med just "Ont i bröstet"-beskrivningarna, då min erfarenhet säger att rollspelare är lata och det blir för enkelt för dem att bara referera till det som står skrivet på formuläret. Och då blir det lite parodiskt - ser du min poäng?
Ang. Skada - Det är sant att stiletten ger blödning, men den ger ändå ingen skada som begränsar en under stridens gång - KP-mässigt. Muskedundret har till och med en något högre chans till blödarskada än stiletten, om jag inte räknat helt fel i mitt arma huvud.
I princip inga närstridsvapen kan slå ut en fiende snabbt, utan att behöva nöta ned dennes KP upprepade gånger. Det mest skadegivande närstridsvapnet, tvåhandssvärd/-yxa, har samma skadeverkan som ett lätt flintlåsgevär. De flesta skjutvapen ligger på 2T6, 2T8, 2T10, 1T20+1T6 i skada, medan majoriteten av närstridsvapnen ligger på 1T6 till 1T10, borträknat stora tvåhandsvapen som i texten anges inte används under epoken. Även med en skadebonus om 1T4 så blir det inte speciellt mycket. Det jag är nyfiken över är hur resonerande gick när denna interna balansering bestämdes? Varför är skjutvapnen så mycket överlägsnare på att tugga bort KP?
Ang Färdigheter - Korrekt, det är en bra poäng. Det finns en hel del info bland färdigheterna, medges. Jag tycker att man som spelledare bör vara ambitiös och ta hand om upplevelsen, därför vill jag också ha info. Är det en så konstig tanke?
I princip inga närstridsvapen kan slå ut en fiende snabbt, utan att behöva nöta ned dennes KP upprepade gånger. Det mest skadegivande närstridsvapnet, tvåhandssvärd/-yxa, har samma skadeverkan som ett lätt flintlåsgevär. De flesta skjutvapen ligger på 2T6, 2T8, 2T10, 1T20+1T6 i skada, medan majoriteten av närstridsvapnen ligger på 1T6 till 1T10, borträknat stora tvåhandsvapen som i texten anges inte används under epoken."
Om man inte lirar bland karlar i kilt då
Men tja, på rak arm ser jag framför ig en duell där duellanterna sakta nöter ner varandra, de ger varandra skråmor och små sår medan de cirklar varandra tidigt i morgondimman vid något övergivet kloster medan deras sekonder tittar på. Sen ser jag framför mig soldaten som höjer sin musköt till ögat och trycker av. Ett rökmoln och sedan ser man inte den fransklejde indianen längre, han stöp i backen på stubben.
Så länge de scenariorna är de som gäller funkar det väl. men jag ska ta och läsa reglerna innan jag kommenterar mer...
Storuggla, inköpsfeber
Om man inte lirar bland karlar i kilt då
Men tja, på rak arm ser jag framför ig en duell där duellanterna sakta nöter ner varandra, de ger varandra skråmor och små sår medan de cirklar varandra tidigt i morgondimman vid något övergivet kloster medan deras sekonder tittar på. Sen ser jag framför mig soldaten som höjer sin musköt till ögat och trycker av. Ett rökmoln och sedan ser man inte den fransklejde indianen längre, han stöp i backen på stubben.Så länge de scenariorna är de som gäller funkar det väl. men jag ska ta och läsa reglerna innan jag kommenterar mer...
Storuggla, inköpsfeber
"Om man inte till en början kan nöja sig med det materialet tror jag att man är för ambitiös."
Nu har jag som sagt inte läst någon av regelböckerna, men vi har tidigare diskuterat de svårigheter som det innebär att spela i en pseudohistorisk miljö. Om världen är standard Highfantasy så har man en solid bakgrund i form av välkända filmer, litteratur och andra rollspel att hänvisa till, men när det gäller vår egen historia så tror jag att okunskapen är mycket mer utbredd. Det är klart att man inte behöver vara överdrivet petnoga men det blir oftast roligare både att spela och spelleda om det är genomarbetat och känns trovärdigt.
Nu har jag som sagt inte läst någon av regelböckerna, men vi har tidigare diskuterat de svårigheter som det innebär att spela i en pseudohistorisk miljö. Om världen är standard Highfantasy så har man en solid bakgrund i form av välkända filmer, litteratur och andra rollspel att hänvisa till, men när det gäller vår egen historia så tror jag att okunskapen är mycket mer utbredd. Det är klart att man inte behöver vara överdrivet petnoga men det blir oftast roligare både att spela och spelleda om det är genomarbetat och känns trovärdigt.
Detsamma.
Japp, jag ser din poäng. Mitt tips är helt enkelt att skippa de beskrivande tipsen och bara köra på det regeltekniska begränsningarna (minus i färdigheter osv). Sedan får spelarna själva lista ut att 20 skräckpoäng är jäkligt mkt.
Att stiletten inte dödar direkt är ju realistiskt, men ju längre en person med blödarskada fortsätter att strida desto större risk löper han att dö av förblödning. Bara för att man får förband innebär ju inte att man slutar blöda.
Att muskedundret har så låg BS är väl kanske inte helt lyckat. Den borde ligga på runt 13-16. Massiv skada, liten risk för ymnig blödning.
För det första vill jag tillägga att SB behandlas annorlunda i spelet. SB är den enda skadan man gör med naturliga vapen som nävarna. Det gör oxå att i princip alla har SB, förutom små barn och klena stackare, och att den kommer tidigare än i andra rollspel som exempelvis DOD6. Det gör att de som slåss med närstridsvapen normalt sett har 1T3 i SB.
Att eldhandvapen gör en så fruktansvärd skada beror för det första på att vi tycker att krutvapen ska vara farligt, men oxå att skadan ska vara lite slumpartad: därför är det rätt höga valörer på tärningarna så att skadan oxå kan bli låg. Dessutom skiljer sig skadan mellan olika krutvapen i rätt hög skala, mellan 2T6 för en puffert till 1T20-1T8 för ett muskedunder. På nära håll är de dödliga, men så fort de kommer utanför den korta räckvidden halveras skadan. Då ligger krutvapen på snittskada i intervallet 4-8 SP. Vi ville helt enkelt att krutvapen skulle ha en betydande effekt även på långt avstånd.
Till detta hade vi som mål att krutvapen skulle vara runt dubbelt så dödliga som närstridvapen. Nu gör en pallasch i snitt 7 SP i händerna på en normal soldat, så balansen är rätt bra hållen enligt mig.
Anledningen till att krutvapen ska vara dubbelt så dödliga baserar jag delvis på vissa småtöntiga källor, men rent speltekniskt är det enligt mig ok att de är dubbelt så dödliga därför det tar mellan 3-4 SR att ladda om. Närstridsvapen kan man normalt sett attackera med igen direkt efter första hugget, om man så vill.
Nej, det är självklart inte en konstig tanke. Jag tycker dock att spelarna ska ha stor del i att skapa stämning och upplevelse. Dessutom kan man börja smått och se var det leder för att kunna koncentrera sig på de bitarna som alla i spelgruppen tycker är mest intressanta. Ambition i det här fallet innebär ju oxå att man kan plocka fram egna källor, och de finns ju i överskott.
Jag tror mängden skrivet om spelvärlden baserar sig på jämvikt mellan två läger. Det finns en del som säger: "Om vi vill veta ngt om 1700-talet så slår vi upp det, så mindre fakta och mer stämning" medan andra säger "Vi vill inte leta upp ngt på nätet när vi kan få det i rollspelet som handlar om 1700-talet, mer matnyttig fakta".
Absolut, men det är ju inte heller meningen att det ska kännas tungt att läsa igenom, det handlar ju ändå om ett spel. Hade jag fått skriva allt jag ville om 1700-talet till regelböckerna så hade det antagligen inte varit många som orkat komma igenom dem.
Exempel [OT]
Något jag saknar i bägge böckerna är exempel på hur regler används - de finns bara ett fåtal sådana exempel med, men det är kanske en smaksak - jag gillar exemepl och tycker att inlärningen av regler går mycket fortare om man ser en applicering av en regel i ett exempel.
Exempel är A och O i rollspelspedagogik. Att inte ha med exempel ger dock aktivare internetforum då det diskuteras mer om vad reglerna betyder. Och all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, eller? =)
Något jag saknar i bägge böckerna är exempel på hur regler används - de finns bara ett fåtal sådana exempel med, men det är kanske en smaksak - jag gillar exemepl och tycker att inlärningen av regler går mycket fortare om man ser en applicering av en regel i ett exempel.
Exempel är A och O i rollspelspedagogik. Att inte ha med exempel ger dock aktivare internetforum då det diskuteras mer om vad reglerna betyder. Och all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, eller? =)
