Det finns flera andra saker att ta i beaktning, här är några.
Underlaget
Det står att det var lerigt. Det tror jag är en grov underdrift. Jag har inte varit på själva slagfältet, men nära och den franska leran i det här området är djävulskt klibbig. Det är jobbigt att gå i den med moderna vandringskängor och utan packning! Det hade desssutom regnat kraftigt före slaget och vad jag hört så är delar av just det här slagfältet extra blöta, nästan som sumpmark.
Terrängen
Det franska numerära övertaget betydde inget pga terrängen (slagfältet är avgränsat på båda sidor) som gjorde att fransmännen aldrig kunde strida flera mot en. I fronten blev det lika många män på båda sidor som slogs samtidigt. De engelska riddarna (till fots) stod axel mot axel i flera led. De led inte av något numerärt underläge.
Rustningarna
Det här var ju inte första gången fransmännen skulle ta sig an engelsmännens kombination av långbågar och riddare till fots. Många fransmän hade införskaffat tyngre och tjockare rustningar eftersom de visste att långbågarna kunde skada folk i klen rustning. Det rörde sig alltså inte om lättare plåtrustningar utan snarare om de tyngsta.
Visiren
Fransmännen avancerade mot en regn av pilar vilket tvingade dem att fälla ner visiren för att skydda ansiktena. Att andas genom ett visir är jobbigt (även en fäktmask med nät försämrar ens syresättning i blodet redan efter 5 minuter... av stillastående). Dessutom försämras synen vilket inte påverkar ens stridsförmåga speciellt men manöverförmågan blir klart sämre och snubbelrisken i leran lär ha ökat avsevärt. Engelsmännen behövde inga visir eftersom fransmännen inte utnyttjade sina bågskyttar på rätt sätt. De var fullt utvilade när de började slåss mot de utmattade franska riddarna.
Snubbelrisk
Och appropå snubbelrisk så hade fransmännen redan genomfört ett synnerligen misslyckat kavallerianfall (bara delar av kavalleristyrkan som anfallit helt oorganiserat och med lätt kavalleri som saknade skydd för långbågar) vilket resulterat i det låg döda och sårade (hästar och människor) på marken + att det fanns ett stort antal skadade herrelösa hästar som sprang omkring. Det låg antagligen också pilar och vapen och annat på marken.
Ledarskapet
Engelska trupperna leddes från fronten av en karismatisk kung. Franska kungen trodde han var gjord av glas (ja, han var galen) och fanns inte på slagfältet. Fransmännen saknade tydligt ledarskap och det märks under hela slaget (och under förberedelserna och efterspelet). Det fanns en stark rivalitet mellan olika franska adelsmän.
Supandet
En del fransmän tog ut segern i förskott och drack sent in på natten redan före slaget. Engelsmännen var visserligen hungriga, men lagom hungriga soldater är inte alltid dåligt (vilket flera ledare använt sig av). Bakfylla är väl inte heller det bästa för konditionen. Engelska kungen höll en hård disciplin i sitt läger.
Förberedelse
Fransmännen lät helt idiotiskt (återigen tecken på dåligt ledarskap och koordination) långbågskyttarna på flankerna att sätta upp vässade pålar som skydd. Dessa skyddade effektivt mot den första dåligt genomförda kavalleriattacken. Hade fransmännen varit bättre koordinerade så hade kavalleriet gjort bestämda anfall när långbågskyttarna försökte sätta upp dessa skydd. I bästa fall hade de helt kunnat besegra långbågskyttarna. Kavallerianfallet kom på tok för sent och det var bara delar av styrkan som anföll (pga kommunikations- och ledarskapsmiss)
Taktik
Fransmännen trodde att segern var given så det fanns inget intresse av att använda sig av bästa möjliga taktik. I stället så ville alla högst rankade adelsmän vara i första linjen för att vinna ära och kunna ta fångar (lösensummorna kunde vara riktigt rejäla). Bågskyttar och armborstmän användes inte på ett taktiskt vettigt sätt, de flesta användes antagligen överhuvudtaget inte. Eftersom alla ville ha högrankade fångar så siktade de på mitten av engelska linjen där kungen och högsta adeln fanns. Det blev trängsel i mitten medan långbågskyttarna kunde beskjuta hopen från flankerna. De engelska riddarna stod å andra sidan disciplinerat i välordnade led och väntade medan fransmännen gjorde den mödosamma marchen över fältet.
Det franska numerära "övertaget"
Fransmännen gick mot mitten för att ta högrankade fångar och för att komma undan bombardemanget från långbågarna som var placerade på sidorna. Det blev trångt... riktigt trångt. Dessutom så tryckte nya förstärkningar på bakifrån och ökade trängseln ännu mer. Det blev helt enkelt för trångt för att slåss effektivt. Folk kolliderade och ramlade och blev nedtrampade. De som försökte slåss blev knuffade i rygen eller så hindrades deras rörelser.
Det var inte heller alla franska riddare som hade bra rustningar. De rikaste hade det och de var placerade i mitten. De sämre ställda hade billigare ibland ohärdade rustningar som kunde skadas av långbågar. Dessa fanns på flankerna och det var där långbågarna fanns. det gjorde att de dåligt rustade riddarna ville in mot mitten för att komma undan direktelden från långbågarna. Så det blev ännu trängre i mitten.
---
Slutsats: Det går inte att säga att det finns en orsak till att fransmännen förlorade. Jag förstår inte varför man envisas med att försöka hitta en sådan. Det fanns många faktorer som alla var mot fransmännen. Den enda stora fördelen de hade var det numerära övertaget, men den kunde de aldrig utnyttja. Om jag skulle välja en viktigaste faktor så är det ledarskapet. Hade fransmännen haft en karismatisk och kapabel kung som engelsmännen så är jag helt övertygat om att de hade vunnit en storslagen seger. Men det hade de i så fall redan gjort före Agincourt, det fanns inget skäl att vänta så länge (engelsmännen hade marscherat en lång sträcka på fransk mark före slaget och det fanns flera möjligheter att få till en batalj, men inte med hela franska styrkan)..
PS: Man ska inte förringa de franska riddarna. De gjorde egentligen en oerhörd bravad i att traska igenom leran med alla hinder och sedan trycka tillbaka den utvilade (organiserade, välledda, etc.) linjen. För det är faktiskt vad som hände när fransmännen kom fram. Engelska linjen trycktes tillbaka, men bröt inte ihop. Det såg ett tag ut som att fransmännen skulle vinna slaget, men engelsmännen klarade sig med små marginaler. Hade den sista delen av franska armen anfallit så skulle engelsmännen antagligen förlorat pga ren utmattning, men de retirerade efter att ha sett hur illa det hade gått för de två första delarna.
PSS: Man ska heller inte överskatta de engelska långbågarna. Det var antagligen inte speciellt många riddare som dog av pilarna. Många dog av de engelska riddarna medan andra antagligen kvävdes till döds i leran. Många togs även till fånga och dödades under slaget (engelska kungen beordrade dödandet av fångarna då det krävdes för många soldater för att vakta dem). Den största nyttan som långbångarna antagligen gjorde vara att tränga ihop fransmännen (och att besegra det första kavallerianfallet mot dem) så att de engelska riddarna kunde sköta om slaktandet.
