Re: Ursmarta Rising! (OT)
Men om själva skrivandet är viktigast, kan ni då förstå min fäbless för rälsandet?
Jag har inget problem att förstå fäblessen för rälsandet alls.
I en annan tråd, för länge sedan, skrev jag att en utmaning såsom "vi måste ta oss in i slottet och röva bort artefakten som förvaras där!" kan upplevas mycket mer fri och spännande i ett rälsat äventyr än om spelledaren fisktankar. Ty; i ett rälsat äventyr
vet man att rollpersonerna skall ta sig in i slottet, och kan därför förbereda slottet utförligt för ändamålet. Man kan rita upp kartor och i förväg bestämma hur vakterna skall patrullera längs området, samt planera både utmaningar och ledtrådar i förväg; så att de blir precis så stimulerande och naturligt invävda i handlingen som man vill ha dem.
Om man däremot tvingas improvisera en sådan här utmaning för att man spelar en fri spelform; då kan man inte förbereda allt lika väl. Spelarna känner av detta. I ett helt fritt äventyr förstår de att det inte spelar någon roll om de väljer höger eller vänster i ett vägskäl; för oavsett vad de väljer så kommer de anlända till det rum som spelledaren fantiserar fram när behovet uppstår. I en fisktank kan man helt enkelt inte förbereda utmaningar lika väl som i ett rälsat äventyr - ty spelarna har ju högre frihet att välja
vilken utmaning de skall ta.
Flexibilitet är
alltid förbundet med godtycklighet.
Att vissa spelare stör sig mer på godtycklighet än inflexibilitet tycker jag inte är ett dugg konstigt.
Ett exempel på en äventyrsform som jag tycker tjänar enormt mycket på att rälsas är mordgåtor. Dessa kräver minituösa förberedelser över vad som faktiskt hänt och vad olika personer vet om fallet för att jag ska gilla dem. Om jag kan rälsa att någon spelledarperson skall dö, då kan jag också planera en snygg och stimulerande mordgåta. Om jag däremot lirar ett fisktanksäventyr och händelserna utvecklar sig så att jag mördar en spelledarperson, då kan jag inte på stående fot planera en närmelsevis lika bra mordgåta. Jag ser mig visserligen som en djäkligt bra improvisatör, men till och med den bästa mordgåta jag kan improvisera fram är ren
skit i jämförelse med en som jag får planera i lugn och ro.
Jag älskar stimulerande opartiska utmaningar och snygga ledtrådar. Som spelare kan jag ofta vilja ha det
mer än frihet.
Jag älskar båda spelstilar.