Nekromanti Rädda oss från Tulli!

Fludd

Veteran
Joined
23 Jul 2007
Messages
103
Location
Göteborg
Hallojs. Jag är en av dessa osynliga anonyma besökare som häckat runt här på forumet år ut och år in utan att skriva några inlägg. Nu sitter jag på ännu ett evighetslångt nattpass på jobbet så jag tänkte att det kanske vore på tiden att skriva ner några rader kring mina senaste bryderier. Allt för att få tiden att gå...

Efter många år av maniskt rollspelshamstrande så har jag lyckats plöja en hel del rollspelssupplement och böcker. Ett av mina motton har varit "mycket är många" och det infinner sig alltid en varm trygg känsla i brösttakten när man får lägga till ännu en bok i rollspelshyllan. Vad som däremot slog mig härom dan efter att ha spånat lite med min spelgrupp är hur fruktansvärt mycket skit man dragit på sig. Det var väl visserligen ingen ny insikt men den slog mig extra hårt denna gång. Av all rollspelsdynga jag dragit på mig så är det nog sourcebook-dyngan den som känns värst. Taffliga illustrationer, pinsamma stämningstexter, motsägelsefulla regelverk och fantasilösa spelvärldar i all ära men är det nåt som får mig att tända till ordentligt så är det all jäkla sourcebook-artad tips-tillspelledaren-text. Dessa texter dyker till viss del upp i grundregelböcker men de blommar verkligen ut i sin vedervärdighet i supplementen. Till största del handlar det om äventyrs- eller kampanjsupplag. Dessa uppslag brukar få avsluta ett kapitel eller längre stycke där boken beskriver ett land, en stad, en organisation eller en företeelse. Troligtvis känner författaren ett tvång att ge läsaren (som oftast är SL) lite tips och inspiration till äventyrsskapande. Frågan är varför dessa tips alltid är så fenomenalt lökiga? Jag vet inte hur ofta jag läser äventyrsuppslag i stil med: " Äventyrarna hittar en låda. Lådan är tung men går inte att öppna. Vad finns i lådan? Vem tillhör den? Vem byggde den? Är det något farligt? Allt detta är något DU som spelledare får fundera ut och implementera i ditt nästkommande scenario" eller "Äventyrarna går på en väg. På vägen möter de en man som vill följa med. Mannen har en konstig hatt och inga framtänder. Vem är mannen? Var kommer han ifrån? Vad är det för hatt han har egentligen? Vart har hans tänder tagit vägen? Är han farlig? Allt detta är något DU som spelledare får fundera ut och implementera i ditt nästkommande scenario". Vem i hela friden finner såna här texter användbara? Vem har så dålig fantasi? Jag blir alltid lika häpen. White Wolf är ett av de företag som verkar ha satt detta i system. Jag har köpt och plöjt en hel del böcker till både oWoD, nWoD och Exalted. Det bokstavligen kryllar av idiotiska äventyrsuppslag och spelledartips i flera av dessa böcker. Sida upp och sida ner. Detta har ju pågått i flera år och det fortsätter ju att sälja så uppenbarligen är det nåt som folk vill ha. Jag blir rädd.
Något som går hand i hand med de fåniga äventyrsuppslagen är alla böcker med exempelkaraktärer och SLPs. Vad är det som får vuxna människor att skriva sida efter sida med meningslösa texter om meningslösa karaktärer? Ett av mina favoritexempel på detta är A Medieval Tapestry till Ars Magica. Det är nog en av de fånigaste spelböcker jag äger. Denna bok innerhåller enbart utrista och fantasilösa exempelkaraktärer och och SLPs som det är tänkt att spelledaren ska ha användning av när han skriver sina scenarier och kampanjer. Till varje SLP finns det en handfull äventyrstips. Dessa är oslagbara. De är så ruttet usla att det blir stor humor av det hela. Min stora favorit i boken är vikingen Tulli från Malmö. Nu har jag dock inte boken framför mig men om jag minns rätt så står han beskriven som en kringflackande viking som nyss rymt från nån form av fångenskap. Det listas lite stats på honom och sedan följer äventyrsuppslagen. Det tipsas om att Tulli kan exempelvis överfalla spelargruppen när de är ute och går i skogen, sedan tipsas det om att Tulli kan bli deras vän och slutligen tipsas det om att Tulli kan bli deras svurne fiende om de börjar slåss med honom men att han lyckas fly. Detta är utsmetat på två hela sidor i boken och som grädde på moset så slängs det också med en galet ful illustration i nån form av blyerts på stackars Tulli. Varför finns Tulli? Vem behöver honom? Vem har så fenomenalt dålig fantasi att han behöver läsa om denna stereotypt tråkiga viking med skägg och yxa? Självspäkaren inom mig skulle nästan finna det underhållande att få spela med en spelledare som finner Tulli och alla dessa äventyrstips användbara. Nästa projekt borde kanske bli att dammsuga alla gamla V:tM-böcker på äventyrsuppslag och baka ihop till en megakampanj. Vilken grej. Lökigheten skulle uppnå överljudshastighet.
Efter att ha läst en del forumtrådar på andra forum och snackat med lite löst rollspelsfolk på konvent och annat har det gått upp för mig att folk gillar såna här böcker. De vill inte köpa färdiga äventyr utan de vill ha fluffböcker med mycket inspirationstexter och äventyrsuppslag. De säger många gånger att det inte är nån idé att köpa äventyr därför att de kommer ändå bara att ändra på innehållet när det ska till att spelas. Ett resonemang som fascinerar mig.
Nånstans i maggropen känns det som att en modul eller supplement bör antingen vara påhittad eller skriven på ett sätt som jag inte kunde ha gjort själv eller är åtminstone så omfattande att jag inte skulle ha orkat att göra själv.

Å andra sidan så hade jag vare sig kunnat eller orkat göra en så usel stackars viking som Tulli från Malmö. Dessutom så fortsätter jag ju att slänga mina surt förvärvade pengar på pisssupplement och det är ändå med viss värme i hjärtat som jag ställer tillbaka A Medieval Tapestry i hyllan. Jag är en sjuk jäkel.

(PS För att inte framstå som en fullständig bitterfraggel så kan jag säga att jag inte tycker att ALLA böcker med äventyrsuppslag och SLPs är usla. Det finns gott om exempel på bra sådana också. Som exempel kan man ta Unknown Armies där det för mig inte känns nånstans som att spelledartipsen eller exempelkaraktärerna är till för utfyllnad eller brist på fantasi DS)
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
"Äventyrarna går på en väg. På vägen möter de en man som vill följa med. Mannen har en konstig hatt och inga framtänder. Vem är mannen? Var kommer han ifrån? Vad är det för hatt han har egentligen? Vart har hans tänder tagit vägen? Är han farlig? Allt detta är något DU som spelledare får fundera ut och implementera i ditt nästkommande scenario".
Ha ha ha! Du bara måste börja skriva fler inlägg. Du har skön stajl.

Något som går hand i hand med de fåniga äventyrsuppslagen är alla böcker med exempelkaraktärer och SLPs. Vad är det som får vuxna människor att skriva sida efter sida med meningslösa texter om meningslösa karaktärer?
Ja, det är något jag inte heller begriper. Det finns visserligen spel som till sin natur kan göra karaktärer rätt underhållande att läsa (Nobilis och Mutands and Masterminds är två exempel) och det finns även sätt att skriva intressanta karaktärer (till och med D&D har några böcker med roliga och inspirerande förslag) - men ofta ser man bara de mest uttjatade stereotyper och en avsaknad på hookar att bygga någorlunda intressanta äventyr på. Jag har visserligen aldrig läst om något så dumt som Tulli, men fenomenet i sig har jag också förbryllats över.

Nästa projekt borde kanske bli att dammsuga alla gamla V:tM-böcker på äventyrsuppslag och baka ihop till en megakampanj. Vilken grej.
Ärligt talat, det låter faktiskt som om det skulle kunna bli en skrattfest.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,896
Location
The Culture
Ja, det är något jag inte heller begriper.
Jag begriper det tyvärr alldeles för väl. När man ska skriva texter till ett rollspel är exempelpersoner (och personbeskrivningar generellt) det överlägset lättaste att skriva. Det är faktiskt ganska enkelt och går ganska fort att hitta på ett gäng personer och dra ut på beskrivningen onödigt mycket, speciellt om personerna som beskrivs är eländiga stereotyper. Jag har märkt det väldigt tydligt när jag skrivit saker till Millennium och har därför försökt tvinga mig själv att lägga in ett äventyrsuppslag kopplat till varje person som beskrivs, så att de ska göra någon nytta. (Alternativt se till att varje beskriven person fyller någon annan funktion, oftast genom att belysa en del av världen.) Förhoppningsvis är mina beskrivningar och äventyrsuppslag mer givande än "Kalle har en pryl. Vad är det för pryl? Vad ska han göra med den?", men man kan ju aldrig veta. :gremwink:

Sammanfattningsvis: Spelmakare som gör supplement med utdragna beskrivningar av personer är lata och förtjänar inte era pengar.

/tobias
 

Necross

Swashbuckler
Joined
25 Aug 2005
Messages
1,865
"Kalle har en pryl. Vad är det för pryl? Vad ska han göra med den?"
Håller med. Den där typen av beskrivningar ger inte nåt. Om jag som SL köper böcker istället för att göra-själv, så vill jag ha färdiga grejer, inte en massa frågetecken. I t.ex. en setting-bok vill jag då ha olika SLP:s motiv och ett gäng hooks om hur man använder dem. Typ "Tulli hatar rödhåriga för att hans familj mördades av rödhåriga. Dessutom hatar han bonden Olle. Om PC:na hjälper bonden Olle får de Tulli efter sig." Liksom lite mer konkreta grejer.

Spelmakare som gör supplement med utdragna beskrivningar av personer är lata och förtjänar inte era pengar.
Absolut. Jag fattar inte alls hur det kan tryckas så mycket skit, och varför nån köper det. Men det kanske är för att jag börjar bli gammal och gör mycket själv numera.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,895
Haha, vilket soft inlägg!

Och yeah, jag håller med av hela mitt hjärta. Det enda spel där jag gillar exempelspelledarpersoner är D&D, men det är bara för att det är så bökigt att göra egna (eftersom jag vill ha med alla stats). I vilket fall vill jag ändå bara ha stats, och ingen töntig bakgrundshistoria.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Jag tror att författarna tror att de väcker vår fantasi med sådarna texter, och i vissa fall gör de också det (Unknown Armies som du sa, ett bra exempel), men ibland får man bara snubben utan tänder. Då suger det.

Och vad i herrans namn gör Tulli i skogen? Borde han inte leta sig mot sjön och segla hem? Nej då, de gör en slp och förvandlar honom till en jävla random encounter som man ska spöa, för om man reser så måst eman möta på monster och sådant. Man bara måste. Det dras rollspelen med, oavsett spel.*


Storuggla, nu ska jag läsa mer

<font size="1">* = Med reservation för just DITT rollspel, käre läsare, som är fyllt av ljus i ett SLP-mörker och kommer frälsa oss alla undan den stora och elaka heffaklumpen.</font size>
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Och vad i herrans namn gör Tulli i skogen?
Kissar?

Titeln rular, men jag har inga problem med konceptet med SLP-beskrivningar som inspiration etc - det är bara att det oftast är dåligt gjort. Å andra sidan suger det mesta i de flesta spel.

Erik
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Men

Helvetes innersta cirkel: Judas, Brutusm, Cassius och en kasse nördar som skriver dålig prosa? :gremlaugh:


Storuggla, tugg på skinnet
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Känner speciellt igen mig där att man hamstar en del rolslpel, som man inte har tid att spela...
Well, angående det där om skitböcker & sådant. Det är nog man får dras med.. Dock så förösker jag iaf tänka sohår, all inspiration är bra inspiration. ÄVen den dåliga, får då kan man iaf få en känlsa hur man _inte_ ska göra.

/ Johan K, som är överhettade.
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,151
Location
Göteborg
Det här är, lätt, den i särklass bästa trådstarten jag någonsin läst på detta forum!
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,197
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Haha, vilket soft inlägg!

Vaddå, det borde ju vara skitkul att göra spelledarpersoner i D&D? Det är väl nästan som att levla flera gånger om; sitta och räkna ut Saving throws och välja feats och grejer? :gremsmirk:

- Ymir, implicerar alltså då att han roas av levlande...which has proven itself to be...true. :gremfrown:
 

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Gamla Vampire hade ju bäst äventyrsuppslag där uppslagen byggde på vilka karaktärer spelarna skulla ha och inte någon bakomliggande plott.

1. Kanske är vampyrerna ett kringresande rockband som färdas genom amerika.

2. Kanske är vampyrerna anarker som bekämpar de äldre vampyrerna.

3. Kanske har vampyrerna problem med sabbaten som tränger in på deras område.

4. Kanske hittar vampyrerna en karta till en dungeon...
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,880
Location
Barcelona
Re: Haha, vilket soft inlägg!

Ymir, implicerar alltså då att han roas av levlande...which has proven itself to be...true. :gremfrown:
Lipa inte över det. Det är allmänt erkänt att levlande är det roligaste momentet i D&D. Allt det där monsterslaktandet och XP-samlandet är ju bara det där jobbiga man måste ta sig igenom för att levlandet ska bli ännu roligare.

/Kalle
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,895
Re: Haha, vilket soft inlägg!

Det är jättekul att levla en eller två gubbar, men ganska tidsödande, och om man behöver göra en hel drös med spelledarpersoner så blir det rätt drygt.

- Vulf
 

Necross

Swashbuckler
Joined
25 Aug 2005
Messages
1,865
Re: Men

Håller med. Särskilt under min långa period av White Wolf-missbruk så genomled jag åtskilliga usla "stämningstexter", och om jag fattar rätt så har de inte blivit färre i nya WoD. Typ 1 på 100 såna där flersidiga kursiverade eländen GER verkligen nåt. Men jag antar att författarna har betalt per tecken eller nåt.
 

Necross

Swashbuckler
Joined
25 Aug 2005
Messages
1,865
Re: Haha, vilket soft inlägg!

Levlandet är ju inte så kul om man inte kämpat för leveln.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,009
Location
Ereb Altor
Bingo!

Du har bara allt för rätt. Men jag skulle vilja dra det hela ett steg längre. Visst, Tulli verkar vara något av ett bottennapp men problemet ligger på ett djupare plan. Jag vill hävda att hela rollspelshobbyn dras med en mängd konventioner (ex Random encounters, för mycket fluff m.m.) som ingen (förrän på senare år) satt sig ner och funderat på vad de ska vara bra för. Inget spelmöte berikas av att vete att hertigdömet Fetmark består av 3 grevskap som i sin tur består av 7 baronier som har vinodling och tar tull från sin hamn.

Rollspel har sakta men säkert gått från fantasieggande till fantasidödande. 30 moduler på 150 sidor om en massa påhittade riken ger naturligtvis en massa inspiration här och var. Om man orkar plöja igenom skiten!

På senare tid har jag kommit att inse att sådant som att skapa städer i Dogs in the Vineyard och förhållandet mellan Master och Townspeople i My Life with Master är ungefär 1000 ggr mer relevant för en spelupplevelse än SLPs FV på tvåhandssvärd, antal invånare som försörjer sig som hantverkare och 5 sidors bakgrundshistoria av riket i fråga. Det finns iofs fler exempel. I Burning Empires skapar spelgruppen äventyret och planeten och i Oskrivna Blad skapar spelgruppen allt tillsammans.

Jag skulle inte gråta en tår om allt fluff försvann. Men jag slänger med en disclaimer, jag gillar nämligen bra fluff, men jag kan inte använda det i spel. Jag tror aldrig att det varit svårare att kill your darlings. Men kanske räcker det i det här fallet med att att bara stympa sin darling och ha i en låda?
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Re: Bingo!

Inget spelmöte berikas av att vete att hertigdömet Fetmark består av 3 grevskap som i sin tur består av 7 baronier som har vinodling och tar tull från sin hamn.
Kanske inget spelmöte du har varit med på, men när jag spelar/spelleder är sådan kunskap genomgående givande och framförallt behövd. Det behöver dock inte stå i böckerna - jag kan gärna hitta på det själv - men om det är välgjort och välpresenterat i böcker så tar jag gärna det istället för att göra jobbet själv.

Faktum är att för mig är "fluff" något av det viktigaste ett spel kan ha. Regler kan jag klara mig utan - bara att använda något som redan fungerar, improvisera eller friforma. Men nya världar, inspiration och fakta är svårare att plocka ur luften när det krävs lite volym. Visst, att spela enklare enkvällsscenarion kräver inga kampanjmoduler, men att spela just längre kampanjer på många nivåer kräver det. Fisktank kräver det om man inte vill hitta på allt själv. Ge mig en bok med bara regler, och den är oanvändbar för mig i spel. Ge mig en bok med bara världsfakta och inga regler, och jag har stor användning av den i spel.

Så jag tycker det är väldigt kategoriskt att tacka nej till allt "fluff". (fast jag definierar inte gärna "fakta" som fluff... för mig är fluff ex. stämningstexter som inte bidrar direkt med fakta). Du har dock rätt i att hobbyn dras med konventioner om hur världsfakta ska presenteras. Där finns mycket att jobba med, som Tulli bevisar.

(Det verkar gå en trend att tacka nej till långa böcker, oavsett innehåll. Jag begriper inte det argumentet, annat än att det skulle vara dyrare med långa böcker. Jag har inte läst en världsmodul från pärm till pärm sedan många år, men jag har ändå stor behållning av ex. nya världsmoduler till Eon. Det är bara att bläddra fram det man behöver ju!).
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Re: Men

Jag trodde den platsen var reserverad för dem som skriver långa, torra och trista regeltexter?

Nej, ärligt talat, jag förstår inte alls denna ilska mot stämningstexter. Inte alls. Jag uppskattar att både läsa och skriva stämningstexter i rollspel. Ett exempel är Noir - när jag fick boken sträckläste jag alla stämningstexter och skippade resten. Jag letar aktivt efter kursiverat när jag läser en rollspelsbok. Ett annat exempel på kul stämningstexter är gamla hederliga CP2020.

Självfallet finns det massa usla/dåliga stämningstexter. Självfallet finns det en massa rollspelsförfattare som inte kan stava till stämning... Men det finns säkert lika många dåliga regeltexter och regeltextförfattare, men jag har inte hört något utbrett hat mot dessa?

Tssk.
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
600
Re: Men

Men det finns säkert lika många dåliga regeltexter och regeltextförfattare, men jag har inte hört något utbrett hat mot dessa?

Allvarligt, har du inte?
 
Top